Mindre strandpipare Charadrius dubius

Fenologi

Median Rekord
Första vår 3 apr 22 mar 2014 Torslandaviken (Christer Fält)
Sista höst 22 aug 8 okt 2010 Välkommen (Magnus Persson)

2015

Häckningar: Minst 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl). 1 par Sagered, Kållered (Michael Slätt). Troliga häckningar: Minst 2 par Kålsered, Björlanda (Bo Brinkhoff m fl). 2 par AstraZeneca, Mölndal (Lars Eric Rahm). 1 par Säveåns dalgång, Kviberg (Roger Eskilsson). Dessutom sågs arten på ytterligare 10 lokaler under häckningstid.
I vanlig ordning är det enstaka lokaler såsom Torslandaviken som återkommer år efter år. I övrigt är det idel nya platser varhelst byggplatser eller andra exploateringar skapar nya, öppna grus- och jordytor där denna lilla charmiga vadare kan placera sitt enkla rede. Ovanligt få konstaterade häckningar, men det finns ingen anledning att tro att populationen minskat nämnvärt.
Johan Svedholm

2014

Häckningar: Minst 2 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl). 1 par Åbyfältet, Mölndal (Per-Anders Svensson m fl). 1 par Björröd, Landvetter (Kristian Thisted). 1 par Kålsered, Björlanda (Bo Brinkhoff m fl). 1 par Angeredsverken (Håkan Thorstensson). 1 par Åbro, Mölndal (Tore Andersson m fl). Troliga häckningar: 1 par Torp, Göteborg (Fredrik Spak m fl). 2 par AstraZeneca, Mölndal (Lars Eric Rahm m fl). 1 par Utbyfältet, Göteborg (Eric Engelbrecht m fl). 1 par Fläskebotippen, Landvetter (Elon Wismén m fl). 1 par Gunnilse, Angered (Håkan Thorstensson). Dessutom sågs arten på ytterligare 12 lokaler under häckningstid.
Tidiga fynd: 1 ex Torslandaviken 22.3 och framåt (Christer Fält m fl). 1 ex Hills golfbana, Mölndal 28.3 (Göran Sahlin). 2 ex Välen 30.3 och framåt (Tina Widén m fl).
Den mindre strandpiparen är känd för att i stor utsträckning ha övergett sin ursprungliga häckningsmiljö på strandängar för mer efemära biotoper som byggarbetsplatser, grustag och liknande. Så gott som hela rapportområdets häckande population återfinns på sådana lokaler, varför det är naturligt att lokalerna varierar år från år. Däremot är beståndets storlek antagligen relativt konstant. Kanske kan man förvänta sig en ökning i framtiden då åtskilliga byggnationer i samband med Västlänkens färdigställande tillfälligt kommer att skapa nya häckningsmiljöer för arten? Marsfyndet i Torslandaviken utgör nytt fenologirekord.
Johan Svedholm

2013

Häckningar: 1 par Torp (Martin Oomen m fl). Minst 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg). 1 par Bergsjödalen (Amar Hot). Troliga häckningar: 1 par Fläskebotippen, Landvetter (Kristian Thisted m fl). 1 par Partille centrum (Ingvar Björhall). Dessutom noterades arten på ytterligare elva lokaler under häckningstid.
Höga antal: 13 ad Välen 22.6 (Hans Börjesson).
Torslandaviken tycks vara en orubblig konstant i denna i övrigt mycket ombytliga lilla vadares värld. I övrigt är det som vanligt i stor utsträckning tillfälliga biotoper som byggarbetsplatser, grusgropar och liknande som utnyttjas som häckmiljöer. Detta innebär säkert också ett relativt stort mörkertal. Det verkar dock som om rapportområdets population är relativt stabil. Flocken i Välen kan vara den största ansamling av denna vanligtvis inte särskilt sällskapliga art som någonsin registrerats i rapportområdet.
Johan Svedholm

2012

Häckningar: 2 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl). 1 par Kville bangård, Hisingen (Kurt Agerskov). 1 par Gamlestaden (Roger Eskilsson). 1 par Partille Centrum (Ingvar Björhall). 1 par Björröd, Landvetter (Elon Wismén m fl). 1 par Sudda, Hönö (Bo Brinkhoff m fl). Troliga häckningar: 1 par Hills golfbana, Mölndal (Per Björkman). 1 par Torp, Göteborg (Martin Oomen m fl). 1 par Åbro, Mölndal (Martin Oomen). 1 par Marieholm (Björn Dellming). Dessutom noterades arten på ytterligare minst sju lokaler under häckningstid.
Tidiga fynd:: 1 ex Välen 25.3 (Hans Börjesson m fl).
Denna byggplatsernas och grustagens lilla nybyggare tycks hålla ställningarna väl i rapportområdet. Den ständigt expanderande och metamorferande storstaden erbjuder kontinuerligt nya häcknings­miljöer för dessa krabater, även om vissa lokaler ständigt återkommer såsom Torslandaviken och Hills golfbana. Det tidiga vårfyndet utgör nytt fenologi­rekord.
Johan Svedholm

2011

Häckningar: 1 par Hills golfbana, Mölndal (Morgan Johansson m fl). 1 par Galterö (Jon Hessman m fl). 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl). 1 par Fläskebotippen, Landvetter (Kristian Thisted m fl). Troliga häckningar: 1 par Välen (Uno Unger m fl). 1 par Hökälla (Mats Raneström m fl). Dessutom noterades arten på ytterligare sju lokaler under häckningstid.
Den mindre strandpiparen är en riktig tuffing, som till stor del ersatt sina naturliga häckplatser på havs- och sjöstränder med människoskapade lokaler som grustag, bangårdar, industriupplag och byggarbetsplatser. Detta val av ofta kortlivade boplatser gör att arten sällan häckar på samma ställe flera år i följd, men det verkar ändå som om den häckande populationen är förhållandevis stabil.
Johan Svedholm

2010

Häckningar: 1 par Åbro, Mölndal (Daniel Lindén m fl). 2 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl). 2 par Säveån, Gamlestaden (Roger Eskilsson). Troliga häckningar: 1 par Välen (Carl Jyker m fl). 1 par Hökälla (Mats Raneström m fl). 1 par Galterö (Lars Hellman m fl). 1 par Hills golfbana, Mölndal (Jörgen Grahn m fl). Fynd under häckningstid: Noterad på ytterligare fem lokaler.
Sena fynd: 1 ex str S Välkommen, Björlanda 8.10 (Magnus Persson m fl).
Den mindre strandpiparen har antagligen en ganska stabil population i rapportområdet även om häckningslokalerna varierar. Arten föredrar kortlivade miljöer såsom blottlagda jordytor, byggplatser och liknande och återkommer därför sällan till samma lokal flera år i sträck. Undantag är exempelvis Torslandaviken där arten är en årsviss häckare, men den lokalen bjuder också på ett överflöd av kala grus- och jordytor för strandpiparna att placera sina anspråkslösa bon på. Oktoberfyndet är extremt sent, och fenologirekord med inte mindre än 22 dagar! Även nationellt sett är detta anmärkningsvärt, men någon enstaka mindre strandpipare brukar årligen rapporteras i början av oktober i sydligaste Sverige.
Johan Svedholm

2009

Tidiga fynd: 1 ex Stora Amundö 31.3 (Tony Norman).
Häckningar: 1 par Galterö (Ola Wennberg m fl). Häckningstid: Troliga häckningar: 1–2 par Torslandaviken (Johan Svedholm m fl), 1 par Hökälla (Leif Andersson m fl), 1 par Marieholm, Göteborg (Roger Eskilsson).
Övriga: Arten noterades på ytterligare sju lokaler under häckningstid.
Få konstaterade häckningar, men säkerligen förbises som vanligt många häckningar av denna art som sällan bosätter sig på samma ställe två år i rad. Troligen har beståndet varit förhållandevis stabilt under hela 00-talet. Häckningen på Galterö speglar artens ursprungliga biotop, då den i stor utsträckning övergått från att häcka på havs- och sjöstränder till att numera nästan uteslutande häcka i människoskapade miljöer, såsom grustag och byggplatser.
Johan Svedholm

2008

Häckningar: Säkra häckningar konstaterades på tre lokaler. Häckningstid: Troliga häckningar på fyra lokaler utöver de säkra ovan. Dessutom noterades arten på ytterligare sex lokaler under häckningstid.
Ett fullt normalt utfall för senare år. Som vanligt utgör säkert lejonparten av observationerna under häckningstid verkliga häckningar. Dessutom förbises säkert flera häckningar på kortlivade biotoper såsom byggarbetsplatser som sällan besöks av fågelskådare. Det finns ingen anledning att tro att årets resultat avviker från de cirka femton par som beräknats häcka i rapportområdet de senaste åren.
Johan Svedholm

2007

Tidiga fynd: 1 ex Välen 29.3 (Daniel Gustafsson).
Häckningar: 1 par Marieholm (Roger Eskilsson). Troliga häckningar: 2 par Torslandaviken; 1 par Gunnilsetippen, Angered; 1 par Balltorps våtmark; 1 par Hökälla; 1 par Sävenäs; 1 par Sisjöns industriområde. Häckningstid: Observationer gjordes vid följande lokaler: Hills golfbana, Mölndal; Partille centrum; Välen; Stora Amundö; Björlanda strand; Smedjeholm, Hisingen; Skändla, Hisingen samt Madbäcksdammen, Björlanda.
Endast en säker häckning är det sämsta resultatet sedan 2001. Beståndet har dock antagligen inte minskat, då flertalet av de troliga häckningarna och fynden under häckningstid säkerligen utgör verkliga häckningar. Gissningsvis ligger beståndet, liksom de senaste åren, runt 15 häckande par.
Johan Svedholm