Stenfalk Falco columbarius
Fenologi
| Median | Rekord | |
|---|---|---|
| Första vår | 26 mar | 5 mar 2011 Kråkudden (Per Johan Ulfendahl) |
| Sista vår | 21 maj | 25 jun 2015 Smedstorps ängar (Kristian Thisted) |
| Första höst | 20 aug | 3 aug 2013 Bolleskären, Hönö (Eva-Maria Ferm m fl) |
| Sista höst | 4 nov | 25 nov 2008 Donsö (Gösta Olofsson) |
2021
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 18 ex 23.2–30.5.
Höst:
Sammanlagt ca 114 ex 28.8–31.10.
Det blev ett relativt gott år för stenfalkarna i rapportområdet. Antalet förbipasserande falkar under hösten är det högsta sedan 2015, men har ändå en bit upp till rekordnoteringarna på ca 150 ex 2014 och 160–180 ex 2011.
2020
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 18 ex 5.4–22.5.
Höst:
Sammanlagt ca 86 ex 27.8–4.11.
December:
1 ex Vrångö 6.12 (Christopher Magnusson).
Efter ett svagt fjolår är stenfalkarnas antal uppe på normala nivåer för området. Fynd under december är ganska ovanligt för rapportområdet. Under 2000-talet finns endast fyra stycken, två gjordes 2011 och två gjordes 2002.
2019
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 12 ex 17.3–20.5.
Höst:
Sammanlagt 53 ex 30.8–30.10.
Det noterades ett lägre antal stenfalkar under året än normalt. Under våren låg antalen inom variationen men under hösten kan vi komma upp till uppåt 100 ex, med toppnoteringen 160–180 ex från 2011.
2018
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 8 ex 4.4–1.5.
Höst:
Sammanlagt ca 97 ex 23.8–20.10.
Ett något lägre antal stenfalkar än normalt noterades under våren, medan hösten uppvisar antal helt i paritet med fjolåret. Inga fynd sticker heller ut tidsmässigt.
2017
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 16 ex 9.3–21.5.
Höst:
Sammanlagt 95–100 ex 5.8–12.11.
Vinter:
1 ex Haga kile, Askim 23.12 (Douglas Gustafsson).
Ett relativt normalt antal stenfalkar för senare år rapporterades under året, möjligen brukar det ses något fler under våren än i år. Höstens antal ligger dock nära snittet. Decemberfynd är inte så vanliga i Göteborgsområdet, det här var det trettonde i ordningen sedan den första rapporterade decemberfågeln noterades av Uno Unger vid Torslandaviken, på självaste julafton 1958.
2016
Samtliga:
Vinter:
1 2K+ honfärgad Gröneviken, Björkö 10.1 (Fredrik Litsgård).
Vår:
Sammanlagt 9 ex 29.3–4.5.
Höst:
Sammanalagt 78–81 ex 10.8–1.11.
Ett något lägre antal stenfalkar noterades i år jämfört med senare år, både under vår och höst. Senast vi hade ett januarifynd var 2007 då en honfärgad fågel sågs vid Öxnäs.
2015
Samtliga:
Vår:
Under perioden 8 april – 27 maj gjordes 20 fynd av 20 ex.
Sommar:
1 ex Smithska udden 9.6 (Karl-Olof Johansson).
1 ex Smedstorps ängar, Björketorp 25.6 (Kristian Thisted).
Höst:
Under perioden 18 augusti – 17 november gjordes 92 fynd av 114 ex.
En relativt normal fördelning av fynd under året, både antalsmässigt och tidsmässigt. Två fynd under juni är anmärkningsvärt för vårt rapportområde. I Sverige häckar stenfalkarna från Dalarna och norrut, men några par har även häckat på Öland och i Närke under senare år.
2014
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 14 ex 1.4–19.5.
Höst:
Sammanlagt ca 150 ex 17.8–24.11.
Årets vårantal är nere på de nivåer vi hade mellan åren 2005–2010. Väder, vind och varierande mängd skådare i fält är faktorer som påverkar antalen under våren. För hösten däremot är antalet högt, endast slaget av rekordhösten 2011. Även en utpräglad småfågeljägare som stenfalken drar nytta av en sommar med god tillgång på gnagare i fjällen och på tundran.
2013
Samtliga:
Vår:
40–42 ex under perioden 29.3–25.5.
Höst:
110–116 ex under perioden 3.8–16.11.
Normala antal, helt i paritet med fjolåret.
2012
Samtliga:
Vår:
38 ex under perioden 19.3–22.5.
Höst:
Sammanlagt 115–120 ex under perioden 23.8–12.11.
Tämligen normala antal för senare år. Möjligen har årets ökade aktivitet i samband med Jubileumsjakten ökat på antalet något under våren, men till fjolårets rekord under hösten når de inte. Då passerade hela 160–180 ex rapportområdet.
2011
Samtliga:
Tidigt vårfynd:
1 hona Kråkudden 5.3 (Per Johan Ulfendahl).
Vår:
Sammanlagt ca 24 ex under perioden 5.3–12.5.
Höst:
Sammanlagt 160–180 ex under perioden 12.8–16.11.
Vinter:
1 honfärgad str S Björkö 6.12 (Peter Hamrén).
1 honfärgad Brudarebacken 18.12 (Jan-Åke Noresson).
Antalet vårfynd är normalt för senare år, medan höstens antal ligger långt över det normala. Återigen visar sig att sommarens sorkår givit ett gott resultat för rovfåglarna i fjällen. Stenfalken, som ju är en utpräglad småfågeljägare, kan vid goda sorkår fördubbla andelen sork i sitt bytesval. Decemberfynd görs emellanåt och det senaste fyndet gjordes 2002.
2010
Vår:
Sammanlagt 16 ex str N under perioden 26.3–23.5.
Höst:
Sammanlagt ca 60 ex under perioden 20.8–16.10.
Årets antal stenfalkar var normalt under våren, men låg klart lägre under hösten. 2006 noterades som jämförelse 130 ex under hösten i rapportområdet. Annars verkar stenfalkarna ha haft hygglig häckningsframgång, med talrika rapporter under sommaren från svenska fjällen. Sträcksiffrorna från Falsterbo under hösten ligger dock lägre än normalt för senare år.
2009
Vår:
Sammanlagt ca 29 ex under perioden 15.3–25.5.
Höst:
Sammanlagt ca 90 ex under perioden 16.8–26.10.
Stenfalkarna passerade i normala antal under sträckperioderna. Inga vinterfynd gjordes i år i området, men första vårobsen är anmärkningsvärt tidig och ligger bara två dagar från fenologirekordet.
2008
Tidiga fynd:
1 ad hane Välen 13.3 (Thomas Karlsson).
Vår:
Sammanlagt 16 ex under perioden 17.4–6.5.
Höst:
Sammanlagt ca 110 ex under perioden 16.8–25.11.
Antalet observerade stenfalkar varierar mellan åren beroende på häckningsframgången för arten. Årets totalantal är något högre än normalt inom området vilket beror på att höstfynden är något högre än vad de brukar vara. Den 13 september blev en fin sträckdag i området, då sammanlagt 16 ex noterades. Flest stenfalkar denna dag räknades på Styrsö, där sju fåglar sträckte söderut.
2007
Vinter:
1 honfärgad Öxnäs 12.1 (Johan Svedholm) och 1 hane samma lokal 27.2 (Hans Utterberg).
Vår:
10 ex under perioden 7.4–13.5.
Höst:
Sammanlagt 106 ex under peroiden 22.8–30.10.
Årets vinterfynd är det femte respektive sjätte fyndet under 2000-talet. Av de tidigare gjordes ett i januari 2006, ett i februari 2004 och två i december 2002. Antalet sträckande fåglar ligger i linje med tidigare år det vill säga ett fåtal vårobservationer, medan arten är betydligt vanligare under höststräcket.