Jaktfalk Falco rusticolus
2020
Samtliga:
1 2K Rörö – Hälsö – Lindholmen 21.3 (Roger Eskilsson m fl).
I år gjordes första fyndet av jaktfalk sedan 2015 i rapportområdet. Det är som vanligt störst chans att se jaktfalk ute i skärgårdsmiljö och samma falkar kan dyka upp både i norra och södra delarna under vintern.
2015
Samtliga:
1 2K Kråkudden, Hönö 3.3 (Roger Eskilsson m fl).
1 1K Galterö 5.11 (Göran Gustavsson m fl).
Liksom 2014 gjordes två fynd av jaktfalk i området och som vanligt är det i kustbandet som fåglarna ses. Tidsmässigt är det två normala fynd, fördelade på ett under vintern och ett under hösten.
2014
Samtliga:
1 2K Gbg:s södra skärgård 5.1–16.3 (Tina Widén m fl).
1 2K Torslandaviken–Gbg:s norra skärgård 26.1–5.3 (Kåre Ström, Pelle Gustavsson m fl).
Det är vår bedömning att två olika jaktfalkar övervintrat i rapportområdet. Den i södra skärgården höll företrädesvis till på Lökholmen–Tornö och sågs företrädesvis från Vrångö. Individen i norra skärgården upptäcktes först i Torslandaviken för att sedan hålla till ute på Lindholmen och Burö i Öckerö kommun.
2013
Samtliga:
1 2K str SO Burö, Gbg:s norra skärgård 2.2 (Magnus Unger m fl).
1 2K Galterö och Buskär, Gbg:s södra skärgård 22–23.2 (Jon Hessman m fl).
1 2K Tistlarna 28.4 (Roger Börjesson m fl).
1 1K hona Öxnäs 25.11 (Bo Brinkhoff).
1 1K Vrångö och Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 13–18.12 (Martin Oomen m fl).
Under februari–april gjordes tre fynd och av en och samma individ (fågeln kändes igen på en lucka i vänster vinge). Under hösten gjordes två fynd, men här var det med största sannolikhet två olika fåglar. Sammanlagt blir detta det bästa året för jaktfalk i rapportområdet under 2000-talet. Första kända fyndet av jaktfalk i Göteborgs rapportområde härstammar från den 13 september 1893 och ytterligare ett tidigt fynd finns från den 3 oktober 1905, då en fågel sköts. Under åren fram till 1976 är förekomsten oklar, men i Fågelrapporten från Västkusten 1976–1977 finns en notering om att nio tidigare fynd föreligger på hela Västkusten. Under 70-talet finns fem fynd, med hela tre fynd 1979. Här finns också områdets första långstannande individ. Det var en ung hona som uppehöll sig kring Göta älvs mynning från den 11 januari till den 16 februari. Troligtvis återvände sedan samma fågel i december och stannade i samma område från den 15 december till den 1 februari 1980. Även detta år kom vi upp i tre fynd, även om det kan röra sig om endast två fåglar. Sen blir jaktfalken ovanligare med två januarifynd 1987 och 1988, och under 90-talet gjordes endast ett fynd när en ungfågel sågs på Hönö 18–19 oktober 1995. Därefter saknas fynd fram till år 2004, men därefter har fåglar setts årligen fram till i år, med undantag för år 2006, 2007 och 2012.
2011
Samtliga:
1 2K Skeppstadsholmen, Torslanda 8.3 (Per-Erik Hagström m fl) samt Välen 24.3 (Peder Kinberg).
Sedan 2008 har jaktfalken varit årligt förekommande i rapportområdet. Årets fågel, som var en ungfågel, bedöms vara samma individ vid båda tillfällena och den sågs även med stor sannolikhet även vid Vallda Sandö i Hallnd den 27 februari. Tidsmässigt brukar de flesta jaktfalkar uppträda under senhösten–början av vintern i rapportområdet, och då nästan uteslutande vid kustnära lokaler.
2010
Samtliga:
1 2K– Kråkudden, Hönö 8.12 (Bo Brinkhoff) och Rörö 22.12 (Magnus Rahm).
Även i år sågs en jaktfalk tillfälligt i norra skärgården. Med all sannolikhet rör det sig om samma fågel vid båda tillfällena, eftersom fågeln hade tydliga luckor symmetriskt i båda vingarna. Detta i sin tur gjorde att åldersbestämningen vållade en del huvudbry. En 1K-fågel uppvisar normalt inte ruggluckor i vingarna, men skulle kunna uppvisa tecken på ruggning som ett resultat av onormalt slitage eller genom skador. En 2K-fågel borde vara färdig med sin ruggning vid den här tiden på året. Fågelns dräkt i övrigt passar in på en 1K-fågel men efter konsultation av internationell expertis har vi valt att inte specificera åldern närmare än till 2K–.
2009
Samtliga:
1 2K Fotö–Hönö 23–28.2 (Tina Widén m fl).
1 ex Kråkudden, Hönö 19.4 (Per Björkman m fl).
Två fynd av jaktfalk under året får betraktas som bra. Troligen är februarifågeln samma individ som sågs under hösten 2008 runt yttre hamnområdet och i södra skärgården, då jaktfalkarna är kända för att ha relativt stora revir under vintersäsongen. Aprilfyndet är det första under denna månad i Göteborgs rapportområde. Denna fågel var ljust gråtecknad i dräkten, vilket skulle kunna indikera att det rörde sig om en östlig ras. Även det sena datumet bör tala för detta.
2008
Samtliga:
1 1K Stora Stårholmen, Galterö 26–27.10 (Jon Hessman m fl).
1 1K Vrångö 2.11 (Ville Fagerström m fl).
1 1K Krossholmen och Gäveskär 6.11 (Johan Svedholm).
Med stor sannolikhet rör det sig om en individ som sågs runt hamninloppet och i Göteborgs södra skärgård. Antalet fynd av jaktfalk har varit få under senare tid i rapportområdet – under 2000-talet föreligger endast två tidigare fynd, där det troligtvis rör sig om en och samma fågel som sågs under vintern 2004–2005. Innan dess får vi gå tillbaka ända till 1995 för att hitta fynd. Under hösten 2008 uppehöll sig dock flera unga jaktfalkar i Halland.