Näktergal Luscinia luscinia

Fenologi

Median Rekord
Första vår 3 maj 27 apr 2014 Torslandaviken (Mia Wallin m fl)
Sista höst 16 aug 1 okt 2019 Björlanda skjutfält (Karin Magnander m fl)

2021

Fynd under häckningstid: Ca 99 sjungande individer 9.5–5.7.
En liten nedgång sedan 2020, men ändå klart bättre än de 70–80 sjungande fåglar som rapporterades årligen 2015–2019. Att resultatet var sämre än förra året var emellertid inte oväntat, eftersom nattsångarinventeringen på Hisingen med all säkerhet hjälpte till att boosta siffrorna då. Det tydliggörs också av det faktum att det i år endast rapporterats 44 fåglar på Hisingen, jämfört med nästan det dubbla 2020. Att inte den totala minskningen är mer märkbar beror på skärgården, där hela 22 fåglar rapporterats vardera i norra och södra skärgården. Detta är en fördubbling av summorna 2020, och faktiskt rekord under 2000-talet för södra skärgården. Av övriga kärnområden har även Välen–Stora ån ökat till 5 ex (1 ex 2020), men inte heller i år har några fåglar rapporterats från Säveåns och Lärjeåns dalgångar, vilket gör att dessa varit näktergalslösa sedan 2017 respektive 2016. Fortfarande har vi dock en bit kvar till perioden runt 2010 då 120–135 fåglar brukade räknas in. Maxsummorna för respektive kärnområde under 2000–2020 är 93 ex på Hisingen, 36 ex i Norra skärgården, 12 ex i Södra skärgården, 12 ex i Välen–Stora ån, 7 ex i Säveåns dalgång och 7 ex i Lärjeåns dalgång.
Johan Svedholm

2020

Fynd under häckningstid: Ca 109 sjungande individer 30.4–10.7.
Näktergalens populationsutveckling följer av någon anledning ofta gräshoppsångarens på ett närmast spöklikt sätt. Gräshoppsångaren hade ju ett kanonår jämfört med den senaste fem åren, och näktergalens 109 sjungande fåglar är faktiskt den bästa noteringen sedan 2011. Det är dock en liten bit kvar till de runt 130 ex som brukade noteras årligen under andra halvan av 00-talet. Siffran är dock betydligt bättre än de 70–75 ex som rapporterats under de senaste fem åren, men det kan inte uteslutas att detta är en effekt av den nattsångarinventering som gjordes på Hisingen under året. Detta är säkert en del av förklaringen, men är det hela sanningen? Kanske, eftersom det är just Hisingssumman som ökat med runt 40 ex, i resten av rapportområdet är antalet i stället lägre än tidigare. Det ska bli mycket intressant att se vad den nattsångarinventering som planeras i resten av rapportområdet 2021 kommet att ge för resultat. Fördelningen över kärnområdena är som följer: Hisingen 83 ex, Norra skärgården 12 ex, Södra skärgården 11 ex, Välen – Stora ån 1 ex, Säveån 0 ex och Lärjeån 1 ex.
Johan Svedholm

2019

Fynd under häckningstid: Ca 76 sjungande individer 12.5–26.6.
Sena fynd: 1 ex Björlanda skjutfält 1.10 (Karin Magnander m fl).
Ska vi tro att näktergalspopulationen i rapportområdet nu är stabil och består av exakt 76 par? Slutsatsen är måhända lätt att dra eftersom det de senaste tre åren faktiskt rapporterats exakt 76 sjungande näktergalar! Så är det naturligtvis inte, men det verkar onekligen som att populationen numera är relativt stabil på denna låga nivå. Låg i jämförelse med 00-talet, då nästan det dubbla antalet fåglar brukade räknas in. Som vanligt redovisar vi antalet fåglar i respektive kärnområde: Hisingen 42, Norra skärgården 19, Södra skärgården 7, Välen – Stora ån 4, Säveån 0 och Lärjeån 0. Höstfyndet är mycket sent och ett rungande fenologirekord med över två veckors marginal.
Johan Svedholm

2018

Fynd under häckningstid: Ca 76 sjungande individer 30.4–1.7.
Lustigt nog exakt samma summa som förra året, men vad som kanske inte är lika lustigt är att näktergalen fortfarande är betydligt fåtaligare än för några år sedan. 43 av fåglarna har rapporterats från Hisingen, 18 från Norra skärgården och 12 från Södra skärgården. Däremot föreligger inga fynd från de andra, mer eller mindre pålitliga kärnområdena (Välen–Stora ån, Säveån och Lärjeån). Så sent som 2013 satt inte mindre än 12 näktergalar i Välen – Stora ån, så det är en påtaglig minskning som har inträffat. Minskningen är svår att förklara – de biotoper som arten brukar gilla i området, det vill säga igenväxningsmarker med buskar och sly, råder ingen brist på.
Johan Svedholm

2017

Fynd under häckningstid: Sammanlagt ca 76 sjungande individer 9.5–28.6.
En liten upphämtning från förra årets bottenrekord på 69 sjungande fåglar, men fortfarande ett uselt resultat sett på lite längre sikt. Arten har minskat kraftigt sedan 2011, och minskningen kanske är lokal med tanke på att Svensk Fågeltaxerings resultat snarare visar en relativt jämn trend sedan millennieskiftet. Närliggande områden har emellertid visat liknande minskningar, exempelvis i Kungälvs kommun där arten försvunnit helt från Göta älvdalen och numera endast finns längs Nordre älv (Peterson, L. 2018. Upprop: rapportera rosenfink och näktergal! Kungälvsornitologerna 25 (1), 7., Wikman, G. 2018. Fågelrapport Kungälvs kommun 2017. Kungälvsornitologerna 25 (1), 9–29.). Antalet fåglar i respektive kärnområde fördelar sig enligt följande: Hisingen 32 ex, Norra skärgården 25 ex, Södra skärgården 5 ex, Välen–Stora ån 4 ex, Säveån 1 ex och Lärjeån 0 ex.
Johan Svedholm

2016

Häckningar: Fynd under häckningstid: Sammanlagt ca 69 sjungande individer 1.5–21.6.
Näktergalens kräftgång tycks fortsätta och den delförklaring till fjolårets genomusla siffra som lanserades i FiG 2015, att det skulle ha att göra med ett rapporteringsglapp på grund av Svalans övergång till nya Artportalen, tycks därmed inte hålla skott.
Årets resultat är alltså ytterligare något sämre än fjolårets 71 sjungande fåglar och långt ifrån de runt 130 ex som rapporterades årligen runt förra decennieskiftet. Den geografiska fördelningen av kärnområdena – om nu alla områden kan kallas kärnområden längre när nu bara enstaka fåglar rapporteras från många av dem – är följande (maxsiffror under 2000-talet inom parentes)
Hisingen 37 ex (93), Norra skärgården 20 ex (36), Södra skärgården 8 ex (12), Välen–Stora ån 1 ex (12), Säveån 1 ex (7) samt Lärjeån 1 ex (7).
Johan Svedholm

2015

Häckningar: Fynd under Häckningstid: Sammanlagt noterades ca 71 sjungande individer i rapportområdet.
Endast 71 näktergalar är den klart sämsta summan sedan summeringarna av arten startade 2003. Sedan dess har antalet sjungande fåglar varierat mellan 95 och 135 sjungande fåglar, så årets siffra är en rejäl minskning. Den geografiska fördelningen i kärnområdena är följande: Hisingen 34 ex, Norra skärgården 25 ex, Södra skärgården 7 ex, Välen-Stora ån 4 ex, Säveån 0 ex samt Lärjeån 1 ex. Det verkar som att en generell minskning har skett under de senaste åren samt även en geografisk förskjutning där andelen fåglar i Norra skärgården ökat på bekostnad av övriga rapportområdet. Det verkar således som att arten har "peakat" i området och nu är inne i en minskningsperiod. Arten expanderade kraftigt under andra halvan av 1900–talet och nådde antagligen sin topp mot slutet av detsamma, vilket illustreras av siffrorna från nattsångarinventeringarna som gjordes på Hisingen 1975, då endast 14 individer räknades, och 1985, då hela 125–130 sjungande näktergalar noterades (Andersson, R. 1978. Förekomsten av nattfåglar på Hisingen 1973 0ch 1975. Fåglar på Västkusten 12: 44–49. Jonasson, L. 1986. Nattsångare på Hisingen 1986. Fåglar på Västkusten 20:153–157.). En delförklaring till den mycket dåliga siffran i år kan emellertid vara att rapportsystemet Svalan stängdes ned i slutet av april och att det sedan tog någon vecka innan den nya Artportalen inklusive fåglar startades upp. Det dröjde antagligen ytterligare några veckor innan alla rapportörer hittade tillbaka till systemet, och man kan misstänka att en hel del rapporter aldrig nådde systemet under denna tid, som råkade sammanfalla med näktergalens intensivaste sångperiod. Det finns alltså visst fog för att anta att arten underrapporterades kraftigt 2015.
Johan Svedholm

2014

Häckningar: Fynd under häckningstid: Sammanlagt noterades ca 105 sjungande individer i rapportområdet.
En liten återhämtning från förra årets bottenresultat på 95 sjungande fåglar. Fynden har följande geografiska fördelning i kärnområdena: Hisingen 55 ex, Norra skärgården 36 ex, Södra skärgården 5 ex, Välen–Stora ån 4 ex, Säveån 1 ex, Lärjeån 0 ex. Alltså fortsatt relativt magert i samtliga områden utom norra skärgården, där återigen en rekordsumma noteras. Denna trend har nu pågått några år, och får anses vara med sanningen överensstämmande, men svår att förklara. Möjligen kan ökad igenväxning förklara ökningen i Norra skärgården och ökad exploatering ha betydelse för nedgången på Hisingen, Välen–Stora ån, Säveån och Lärjeån.
Johan Svedholm

2013

Häckningar: Fynd under häckningstid: Sammanlagt noterades ca 95 sjungande individer i rapportområdet.
Med 95 sjungande näktergalar blev 2013 faktiskt det sämsta året sedan arten började summeras i rapportområdet 2003. 2007–2011 låg beståndet stabilt mellan 120–135 revir. 2012 kunde en minskning skönjas och denna minskning tycks alltså fortsätta. Det är oklart om det är en reell minskning eller en minskning i skådar- och rapporteringsfrekvens. Det kan också spela in att både 2012 och 2013 var relativ blåsiga och regnrika under försommaren, vilket naturligtvis verkar hämmande på både nattsångarlyssning och sångaktivitet. Den geografiska fördelningen i kärnområdena blev som följer (med högstasumman under 2000-talet inom parentes): Hisingen 50 ex (93), Norra skärgården 32 ex (30), Södra skärgården 8 ex (12), Välen–Stora ån 5 ex (12), Säveån 1 ex (7), Lärjeån 0 ex (7). Av någon anledning har alltså synbarligen Hisingens bestånd nästan halverats och Säveåns och Lärjeåns näktergalar närmast utplånats. Däremot producerar Norra skärgården en ny rekordnotering. Detta är svårt att förklara, och framtiden får utvisa om detta är reella trender i artens populationsdynamik.
Johan Svedholm

2012

Häckningar: Fynd under häckningstid: Ca 105 sjungande individer.
Detta blev det sämsta resultatet sedan 2005, under de senaste åren har 120–135 sjungande fåglar rapporterats årligen. Trots att en nattsångarinventering genomfördes i delar av rapportområdet (se FpV nr 2/2013) blev alltså resultatet märkbart sämre i år vilket kanske får tillskrivas den mycket blåsiga och regniga försommaren snarare än en reell minskning. Kikar man närmare på den geografiska fördelningen kan man utläsa vissa skillnader i kärnområdena. Hisingen uppvisar ett dåligt resultat med endast 60 ex, medan norra skärgården däremot klämde till med en toppnotering på 30 ex. Utdelningen i södra skärgården och Stora ån/Välen blev mycket dålig med endast 6 ex respektive 2 ex, medan Säveåns och Lärjeåns dalgångar producerade ett medelmåttigt resultat med 4 ex respektive 3 ex. Att Hisingens näktergalsandel minskat kan kanske tillskrivas den ovan nämnda inventeringen. Denna genomfördes nämligen i hela rapportområdet förutom Hisingen, eftersom denna ö inventerats vid ett tidigare tillfälle (se FpV nr 1/2011). Inventeringen hade också betydligt sämre täckning i södra skärgården än i norra vilket kan förklara den stora diskrepansen där.
Johan Svedholm

2011

Häckningar: Fynd under häckningstid: Sammanlagt noterades ca 123 sjungande individer i rapportområdet.
Precis som i övriga landet anlände näktergalarna ovanligt sent denna säsong, vilket sannolikt hade att göra med något avvikande förhållande i vinterkvarteren eller längs sträcklederna. När de väl kom verkade i alla fall ingen decimering av beståndet ha skett. Generellt tycks näktergalsbeståndet i rapportområdet mycket stabilt, även om vissa skillnader kan anas i den geografiska fördelningen inom området. Sålunda är som vanligt Hisingen och norra skärgården artens starkaste fäste med 79 respektive 26 individer. Antalet fåglar i Stora ån–Välenområdet (9 ex) är också normalt, medan 7 ex i södra skärgården är klart under det normala. Den största skillnaden är kanske att inte en endaste näktergal rapporterades från Säveåns och Lärjeåns dalgångar där åtminstone några fåglar hållit revir de senaste åren. Vad orsaken till detta förhållande kan vara är svårt att förklara, såvida det inte helt enkelt rör sig en lägre besöksfrekvens av fågelskådare eller bristande rapportering.
Johan Svedholm

2010

Tidiga fynd: 1 ex sj Torslandaviken 27.4 och framåt (Ingegerd Bratt m fl).
Häckningar: Fynd under häckningstid: Sammanlagt rapporterades ca 125 sjungande individer i rapportområdet.
Sena fynd: 1 ex Högsbo, Göteborg 12.9 (Kristoffer Nilsson).
125 sjungande fåglar är normalt för 2000-talet då artens bestånd varit tämligen stabilt. Man kunde möjligen ha förväntat sig en något högre siffra eftersom en riktad inventering av nattsångare ägde rum på Hisingen under året (se FpV nr 1/2011), men trots det noterades inte fler fåglar än vanligt på Hisingen (84 ex). Däremot är antalet något lägre än normalt i artens övriga kärnområden: Stora ån–Välen (5 ex), Södra skärgården (11 ex), Norra skärgården (18 ex), Säveåns dalgång (2 ex) samt Lärjeåns dalgång (2 ex). Man kan därför misstänka att det verkliga antalet sjungande näktergalar under året i själva verket var något lägre än normalt. Aprilfyndet är 2000-talets tredje, och fenologirekord med två dagars marginal. Även det sena höstfyndet är fenologirekord med hela tio dagar.
Johan Svedholm

2009

Tidiga fynd: 1 ex sj Torslandaviken 29–30.4 (Bo Brinkhoff m fl).
Häckningstid: Sammanlagt noterades drygt 130 sjungande individer i rapportområdet.
Ett fortsatt stabilt näktergalsbestånd, och fördelningen av sjungande fåglar i de olika kärnområdena är som följer: Hisingen 81 ex, Stora ån–Välen 6 ex, Södra skärgården 12 ex, Norra skärgården 20 ex, Säveåns dalgång 4 ex samt Lärjeåns dalgång 7 ex. Framför allt är det trevligt att en uppryckning skett vid Lärjeån, där inga fåglar alls rapporterades under 2008. Aprilfyndet är blott det andra under 00-talet, och dessutom nytt fenologirekord.
Johan Svedholm

2008

Häckningstid: Sammanlagt ca 135 sjungande fåglar i området.
Höst: 1 ex Vinga 9.8 (Claes-Göran Ahlgren m fl). 1 ex Björlanda skjutfält 30.8 (Johan Svedholm).
Ett fortsatt stabilt näktergalsbestånd, även om en viss ökning kan urskiljas jämfört med 2007. Som vanligt är den överlägset högsta andelen (93 av 135 ex) rapporterad från Hisingen. I de övriga kärnområdena är det normala antal i Välen/Stora ån (10 ex), Norra skärgården (11 ex) och Södra skärgården (12 ex), medan ovanligt få är rapporterade från Säveåns dalgång (1 ex) och inte en enda från Lärjeån. Fyndet från slutet av augusti är ganska sent, och inte långt från fenologirekordet som gjordes den 2 september 2006.
Johan Svedholm

2007

Häckningstid: Sammanlagt noterades ca 125 sjungande individer i rapportområdet.
Näktergalsbeståndet fortsätter att vara synnerligen stabilt, även om en liten ökning kan skönjas gentemot de 100–110 sjungande individer som rapporterats under de senaste fyra åren. Gissningsvis speglar detta snarare en ökad rapporteringsfrekvens än en reell uppgång. Dock kan man notera att det utöver de vanliga kärnområdena (Hisingen: 84 ex, Välen/Stora ån: 8 ex, Södra skärgården: 7 ex, Norra skärgården: 9 ex samt Säveåns dalgång: 7 ex) även noterats sex fåglar i Lärjeåns dalgång, vilket är fler än tidigare. Frågan är om det beror på nykolonisation eller ökad rapportering? Man kan för övrigt misstänka att näktergalen haft ett ganska stabilt bestånd i rapportområdet ända sedan 1980-talet, då det under nattsångarinventeringen 1985 noterades hela 125–130 sjungande fåglar bara på Hisingen. Detta har dock föregåtts av en kraftig expansion, eftersom motsvarande siffra vid nattsångarinventeringen 1975 var endast 14 individer.
Johan Svedholm