Sibirisk gransångare Phylloscopus collybita tristis
2021
Samtliga:
1 ex Högsbo industriområde 1–9.1 (Britta Svensson m fl).
1 ex Välen 3–5.1 (Hans Börjesson m fl).
I Torslandaviken ringmärktes underarten enligt följande
2 ex 8–9.10, 1 1K 13.10, 1 1K 26.10, 2 1K 30.10 samt 1 1K 3.11 (Peder Winding m fl).
1 ex Välen 12–14.11 (Britta Svensson m fl).
Tio sibiriska gransångare är ett hejdundrande rekord och en rejäl boost av den tidigare totalsumman som faktiskt bara uppgick till 16 fynd. Detta får naturligtvis tillskrivas den nystartade ringmärkningen i Torslandaviken som regelbundet sker under lämplig tid (oktober–november) och i lämplig miljö för underarten. Underarten har sannolikt varit en regelbunden besökare hos oss höstetid länge, men på grund av bestämningssvårigheter (fram till 2011 bedömdes endast handhållna fåglar) samt diskreta vanor så undgår de flesta upptäckt. Det är dock sannolikt att även en reell ökning skett som kan härledas till en populationsökning och/eller en geografisk expansion i de ryska häckningsområdena. Viktiga karaktärer att ge akt på då man stöter på en eventuell tristis är locklätet och fjäderdräktens färgsättning. Helst ska fågeln både ses och höras då det finns en problematik med övergångsformer och östliga varianter av underarten abietinus som häckar i norra och mellersta Sverige och passerar oss under vår- och höststräcket.
2020
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 12–26.1 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Torslandaviken 7–9.3 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Välen 18.10 (Hans Börjesson).
1 ex Svankällan, Hisingen 21.10 (Linus Westlund).
1 ex Högsbo industriområde 18–26.12 (Lars Eric Rahm m fl).
Fem fynd av denna sibiriska underart till gransångare är ett högt antal, inte minst med tanke på att endast sexton fynd föreligger totalt. Det bör emellertid påpekas att fältobservationer av arten endast granskats av Rrk sedan 2011, innan dess godkändes enbart handhållna fåglar av Raritetskommittén. Två av årets fynd bröt också den totala senhöstdominansen som tidigare rått då samtliga tidigare fynd gjorts mellan den 29 september och den 28 december. Torslandaviken är fortsatt rapportområdets hotspot för den sibiriske, och lokalen ståtar nu med hela två tredjedelar av fynden. Vi har valt att betrakta årets fynd från Torslandaviken som olika fåglar, då över en månad förflutit mellan observationerna på denna mycket välfrekventerade lokal.
2019
Samtliga:
1 ex Brudarebacken 29.9–5.10 (Mia Wallin m fl).
Rapportområdets tolfte fynd av denna östliga underart av gransångare, och faktiskt det första septemberfyndet. Annars är det senhöst som gäller, och tidigare fynd är gjorda under perioden 5 oktober – 28 december med klar övervikt för andra halvan av oktober.
2018
Samtliga:
1 ex Ganlet, Önnered 17.10 (Stefan Svanberg).
3 ex Vinga 18.11 (Roger Eskilsson m fl).
Tionde och elfte fynden i rapportområdet och under senhösten, som brukligt är. Det kanske kan betraktas som en aning uppfriskande att den totala Torslandaviksdominans som rått bland fynden tidigare, åtta fynd härrör härifrån, luckras upp en aning i och med årets fynd.
2017
Samtliga:
1 ex Skeppstadsholmen 13.10 (Christer Fält).
Torslandaviksområdet tycks vara något av en oemotståndlig magnet för de gransångare av den sibiriska underarten som förirrar sig till vårt rapportområde. Årets fynd, det nionde i rapportområdet, var nämligen också det åttonde i Torslandaviken! Den enda geografiska avvikaren är en fågel som sågs på Rörö 2015. Datumet är typiskt, samtliga fynd har rapporterats under perioden 5 oktober – 28 december med en klar tyngdpunkt i oktober.
2016
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 5.10 (Ola Wennberg).
1 ex Torslandaviken 19.10 (Ola Wennberg).
1 ex Skeppstadsholmen 21–23.10 (Christer Fält).
Av denna östliga underart av gransångare har fältobservationer endast granskats av rrk sedan 2011, innan dess godkändes enbart handhållna fåglar av rk (raritetskommittén). Därför finns sannolikt ett stort mörkertal tidigare och årets fynd är endast det sjätte till åttonde i rapportområdet, men det finns anledning att tro att rasen är en högst regelbunden besökare i våra trakter, främst under senhösten.
2015
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 17.10 (Fredrik Åstrand m fl).
1 ex Rörö 30.10 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Torslandaviken 3.12 (Niklas Aronsson).
1 ex Torslandaviken 28.12 (Peter Nilsson m fl).
Fynd nummer 2–5 i rapportområdet sedan underarten började granskas enligt de nya riktlinjerna från raritetskommittén 2011. Det är för tidigt att börja utläsa några tendenser i fyndbilden, men rasen får nog antas vara en någorlunda regelbunden besökare hos oss, främst under senhösten.
2012
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 3.12 (Christer Fält).
Detta är faktiskt rapportområdets första bekräftade fynd av denna ras, som häckar i Ryssland från Ural och österut. Det är också det första fyndet som behandlats enligt de riktlinjer som lämnats av raritetskommittén i samband med att rasen släpptes till rrk (Wærn, M. & Hellström, M. 2011. Gransångare av rasen tristis – en lägessammanfattning från SOF:s raritetskommitté. Vår Fågelvärld 1/2011 sid 14–21. Sveriges Ornitologiska Förening.). Kortfattat kan sägas att en gransångare med grå grundfärg och ett typiskt, näktergalsliknande tristis-lock bör betraktas som en sibirisk gransångare även om vissa subtila gröna inslag i dräkten finns. Rasen har säkerligen tidigare varit förbisedd på grund av att viss förvirring rått angående vilka karaktärer som varit utslagsgivande, och inte minst för att raritetskommittén under lång tid endast behandlade handhållna fåglar av rasen. Sista ordet är säkerligen inte sagt i frågan, men tills vidare kan vi bara uppmana till att dokumentera gransångare med avvikande läten noga, gärna med fotografier och ljudupptagningar, för att få en rättvisande fyndbild av de olika rasernas uppträdande.