Sibirisk järnsparv Prunella montanella
2016
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 19–24.10 (Christer Fält m fl).
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 24.10 (Lennart Bogren m fl).
Om hösten 2016 kommer att kommas ihåg för något fågelmässigt så är det helt tveklöst det extrema inflödet av östliga rariteter i allmänhet och sibiriska järnsparvar i synnerhet. I hela landet kunde den helt osannolika siffran 70 sibiriska järnsparvar summeras, vilket ställt i relation till att det tidigare endast fanns nio svenska fynd av arten visar på invasionens magnitud.
Här i Göteborg blev det två fynd. Det första hittades av den ständigt lika skarpsynte Christer Fält på en lunchpromenad genom Torslandaviken den 19 oktober. I buskmarkerna mellan Karholmsdammen och golfbanan gjorde han en sekundsnabb men pulshöjande observation då en liten tätting flög in i en buske och ett gulaktigt ögonbrynsstreck kunde anas. Den visade sig inte igen och observationen var på god väg att bli ännu en störande fotnot i arkivet av störande fotnoter, men 20 minuter senare hördes ett avvikande järnsparvslockläte och en sibirisk järnsparv hoppade fram i all sin prakt. Fågeln sågs till och från i någon halvtimme till innan den åter försvann, denna gång för att hålla sig borta i fyra dagar till den 23 oktober då Christer (!) återigen gick en lunchpromenad och stötte upp fågeln på samma ställe. Nu var den mer samarbetsvillig och sågs av ett flertal skådare fram tills nästa dag.
Dagen då den sibiriske i Torslandaviken försvann small det till igen, fast nu vid ringmärkningen i Sudda på Hönö, som ju blivit en pålitlig leverantör av såväl sällsyntheter som fenologirekord under senare år. Denna gång plockade Björn Zachrisson, Lennart Bogren och övriga på plats en riktig juvel ur näten, även denna en gulbrynad raritet av sibiriskt järnsparvsslag. Fågeln försvann omedelbart efter frisläppandet, och blev därför ingen publikmagnet. Den kunde bestämmas till 1K på baserat på den inte helt fältmässiga karaktären ofullständig pneumatisering (förbening) av skalltaket.
Orsakerna till det massuppträdande av sibirisk järnsparv som drabbade hela Nordeuropa hösten 2016 kan man bara spekulera i, men väderläget var ovanligt gynnsamt med kraftfulla högtryck och ihållande ostvindar över Ryssland vilket säkerligen är den viktigaste faktorn bakom invasionen. Möjligen kan också häckningssäsongen ha varit ovanligt gynnsam, och bland de mer yviga teorierna har också framkastats att solaktiviteten var ovanligt stark, vilket kan ha stört fåglarnas navigationssystem. Den sistnämnda hypotesen förklarar emellertid inte varför just sibirisk järnsparv var så överrepresenterad. Dock fanns även andra östliga arter som uppträdde i rekordantal i landet, nämligen tajgasångare och dvärgsparv.