Havsfåglar
Bland havsviddernas vinddrivna vagabonder finns det en grupp giganter som kanske har ett extra karismatiskt skimmer omkring sig: albatrosserna. I år fick vi besök av en sådan, närmare bestämt en svartbrynad albatross, som fick resten av havsfågelåret att förblekna även om det i övrigt var helt okej med goda lirsiffror och en väldans massa havssulor.
Samtliga:
1 subad str S Kråkudden, Hönö 11.9 (Stefan Svanberg m fl).
Tre slag under par. Minst. Många är de skådare som blickat ut över ett ödsligt västerhav och drömt om att havsviddernas gigant ska segla förbi. Den 11 september blev det verklighet. Förhoppningarna steg redan den 9 september när en svartbrynad albatross upptäcktes i Oslofjorden. Vid lunchtid två dagar senare kom det larm om att albatrossen just dragit söderut förbi Klädesholmen. Fågeln sågs även vid Marstrand och strax efter klockan 12 dök den så äntligen upp utanför Kråkudden på Hönö. De fyra glada observatörerna kunde följa fågeln under åtta minuter, när den passerade på cirka två kilometers avstånd utan att slå med vingarna en enda gång. Tyvärr dök aldrig fågeln upp längre söderut, men gjorde i gengäld ett par strandhugg längre norrut i Bohuslän under månadsskiftet till oktober.
Även om svartbrynad albatross intar en ställning som något av den svenska havsfågelskådningens heliga Graal, var det inte alldeles oväntat att vi till slut skulle få ett fynd i Göteborgsområdet. Det första svenska fyndet gjordes i Laholmsbukten 2001, och Raritetskommittén bedömde att det sedan var samma individ som återvände till samma plats tre år senare. Därefter dröjde det till 2014 innan en fågel observerades från båt söder om Käringön. Årets fynd utgörs med säkerhet av en annan individ eftersom 2014-fågeln var adult men årets subadult, och blir därmed Sveriges tredje och Göteborgsområdets första fynd.
Ur ett europeiskt perspektiv har arten uppträtt årligen under 2000-talet, ofta med flera exemplar. Fenomenet är dock inte nytt. Exempelvis ska en albatross hållit till i en koloni havssulor på Färöarna 1860–1894 vilket ska ha gett upphov till dess färöiska namn súlukongur, sulkung. En mer välkänd albatross fick nöja sig med namnet Albert efter att ha översomrat i skotska sulkolonier från 60-talet och framåt. Kanske är det samme gamle Albert som lever än idag, och till exempel vistats kring Helgoland. För oss som ännu inte fått se albatross på Västkusten lär det alltså komma fler chanser.
Höga antal:
100 ex str S Kråkudden, Hönö 29.9 (Bertil Breife m fl).
Stormfågelåret blåste förbi tämligen obemärkt. En så låg högsta dagssumma har vi inte haft sedan 2006. Oftast ligger de högsta dagssummorna på minst det dubbla.
Samtliga:
Kråkudden, Hönö: 15 ex str S 29.9 (Bertil Breife m fl). 1 ex str S 28.10 (Ulf Persson m fl). 1 ex str S 26.11 (Göran Gustavsson m fl). 1 ex str S 8.12 (Lennart Bogren m fl). 1 ex str S 26.12 (Uno Unger m fl). 1 ex str S 31.12 (Roger Eskilsson). Övriga lokaler: 1 ex str S Vinga 23.9 (Christopher Magnusson m fl). 2 ex str S Vinga 30.9 (Stefan Svanberg m fl). 1 ex str S Hyppeln 30.9 (Peter Keil). 1 ex str S Hyppeln 28.10 (Peter Keil).
När antalen är korrigerade för individer som setts på fler än en lokal, landar vi på sammanlagt 23 ex under året. Det är helt normalt. Fynd så sent som på nyårsafton är inte vanligt, men det har tidigare gjorts fynd i både januari och februari.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 13.7 (Stefan Svanberg m fl). 2 ex str S Vinga 2.8 (Kent Kristenson m fl). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 8.8 (Göran Engberg m fl).
Det är inte omöjligt att det delvis är samma individer som observerats flera gånger, men i vilket fall utgör 2016 ett mycket gott år för arten. Endast två tidigare år, 2003 och 2008, har fyra observationer gjorts under ett och samma år, men under 2008 bedömdes det röra sig om enbart två individer.
Samtliga:
Kråkudden, Hönö: 1 ex str S 13.7 (Stefan Svanberg m fl). 1 ex str S 17.7 (Christer Fält m fl). 1 ex str S 2.8 (Hans Waern m fl). 1 ex str S 6.8 (Lars Eric Rahm m fl). 2 ex str 8.8 (Bertil Breife m fl). 12 ex str S 9.8 (Bertil Breife m fl). Övriga lokaler: 1 ex str S Rörö 5.8 (Ola Wennberg). 9 ex str S Vinga 9.8 (Musse Björklund m fl). 1 ex str S Hästen, Hönö 9.8 (Björn Eriksson).
Totalt ca 20 ex fördelade på sju obsdagar gör 2016 till ett bra år, om än långt ifrån rekordåret 1998 då 79 ex rapporterades. Observationerna var väl samlade från mitten av juli till mitten av augusti vilket hör till den bästa tiden av året för denna utpräglade sommarlira.
Samtliga:
1 ex str S Vinga 30.9 (Magnus Unger m fl).
Klykstjärtad stormsvala hör till de mer nyckfulla havsfåglarna som med någorlunda regelbundenhet passerar genom våra farvatten. Så sent som 2015 räknades 10 ex, medan vi i år alltså fick nöja oss med en enda.
Höga antal:
1 131 2K+ str S Vinga 9.8 (Musse Björklund m fl). 1 427 ex str S Vinga 30.9 (Stefan Svanberg m fl). 1 250 ex str S Hyppeln 1.10 (Roger Eskilsson m fl).
Udda fynd:
1 5K+ förbifl Lagmansholmen, Säve 31.1 (Björn Dellming m fl).
Ett mycket gott år med flera noteringar över 1 000 ex. Till skillnad från stormfågel tycks höga antal bli allt mer frekventa hos oss. Sulan vid Lagmansholmen flög uppåt älven, i riktning mot Fågelcentralen, vilket är en händelse som ser ut som en tanke – havsfåglar i inlandet är sällan i god form.