Kustpipare Pluvialis squatarola
Fenologi
| Median | Rekord | |
|---|---|---|
| Första vår | 7 maj | 27 mar 2016 Kråkudden (Roger Eskilsson) |
| Sista höst | 20 okt | 1 dec 2001 Galterö (Christer Fält) |
2022
Samtliga:
Vår:
1 ex Galterö 20–24.4 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex Torslandaviken 11.5 (Magnus Persson).
1 ex Kråkudden, Hönö 19.5 (Mikael Molin).
1 ad hane Torslandaviken 20.5 (Ola Wennberg).
Höst:
Sammanlagt ca 112 ex 19.7–9.11.
Månadsfördelning:
juli 13 ex, augusti 16 ex, september 23 ex, oktober 58 ex, november 2 ex.
Kustpiparen har uppenbarligen ett annat sträckmönster eller beteende under vårsträcket i jämförelse med höststräcket. Årets fynd följer det mönster vi vant oss vid med en vårsumma på entalsnivå men ett tresiffrigt höstantal. Båda summorna kan betraktas som relativt låga men inom den normala variationen.
2021
Samtliga:
Vår:
2 ex str S Vinga 16.5 (Hans Börjesson).
1 ex str S Kråkudden 20.5 (Jon Håkansson).
1 ex Galterö 24–28.5 (Lars Hellman m fl).
1 ex Galterö 10.6 (Andreas Svensson).
Höst:
Sammanlagt ca 219 ex 17.7–5.11.
Månadsfördelning:
juli 58 ex, augusti 101 ex, september 52 ex, oktober 7 ex, november 1 ex.
Ett uppträdande enligt klassiskt mönster med få vårfynd och tresiffriga antal under hösten. Vårfynden är i år klart färre än vanligt, medan höstsumman är tämligen normal.
2020
Samtliga:
Vår:
1 ex Öxnäs 20.5 (Magnus Lundström).
1 ex Galterö 5–6.6 (Per Österman m fl).
1 ex Rörö 7.6 (Per Björkman m fl).
1 ex Stora Hästholmen, Björlanda 13.6 (Mikael Molin).
Höst:
Sammanlagt ca 159 ex 15.7–4.11.
Månadsfördelning:
juli 96 ex, augusti 9 ex, september 38 ex, oktober 12 ex, november 4 ex.
Ett litet uppsving jämfört med katastrofåret 2019 då endast 2 vårfåglar och 39 höstfåglar sågs. Årets vårsumma är väl fortfarande inte direkt något att sätta på löpsedlarna, men höstsumman är i alla fall helt ok. Under 10-talet varierade vårsummorna mellan 1 och 125 individer och höstsummorna mellan 39 och 532 individer.
2019
Samtliga:
Vår:
1 ex Galterö 10.5 (Lars Hellman).
1 ex Torslandaviken 10.6 (Magnus Persson).
Höst:
Sammanlagt ca 39 ex 27.6–13.10.
Månadsfördelning:
juni 1 ex, juli 7 ex, augusti 18 ex, september 10 ex, oktober 3 ex.
Ett risigt år för kustpiparen minst sagt, med en usel vårsumma och en faktiskt ännu sämre höstdito. Faktum är att vi 2018 beklagade oss över att höstsumman på 81 ex var den sämsta sedan artens sträcksummor började publiceras 2002, men i år ser vi alltså en halvering av detta redan kassa resultat! Förklaringen får dock sannolikt sökas i väderläge och sträckskådaraktivitet i kustbandet snarare än reella populationsförändringar.
2018
Samtliga:
Vår:
1 ex str S Kråkudden 7.5 (Jon Håkansson).
15 ex str S Kråkudden 16.5 (Jon Håkansson).
3 ex Brevik, Öckerö 19.6 (Thomas Karlsson).
Höst:
Sammanlagt ca 81 ex 22.7–20.10.
Månadsfördelning:
juli 11 ex, augusti 51 ex, september 14 ex, oktober 5 ex.
Vårfynden är som vanligt sparsamma, och årets utdelning är i paritet med de senaste åren. Höstsumman är förvisso betydligt högre, men trots det riktigt dålig – faktiskt den sämsta sedan vi började publicera summeringar av artens sträcksiffror 2002. Tidigare lägstanotering var 85 ex 2003, och den högsta var 532 ex 2010. Artens sträcksiffror påverkas sannolikt kraftigt av väderläget samt hur bra sträcklokalerna i kustbandet bevakats av fågelskådare.
2017
Samtliga:
Vår:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 8.6 (Ulf Persson m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 332 ex 22.7–7.10.
Månadsfördelning:
juli 96 ex, augusti 219 ex, september 8 ex, oktober 9 ex.
En ytterst klen vårsumma – inte sedan 2010 har så få vårfynd gjorts – men en helt okej höstsumma. Under 10-talet har höstsiffrorna varierat mellan 97 och 532 individer.
2016
Samtliga:
Vår:
1 ex str S Kråkudden 27.3 (Roger Eskilsson).
1 ad Lilla Kågholmen, Hyppeln 30.5 (Lars Erik Norbäck).
2 ex Galterö 4.6 (Lars Hellman).
Höst:
Sammanlagt ca 199 ex 7.7–20.10.
Månadsfördelning:
juli 5 ex, augusti 101 ex, september 68 ex, oktober 21 ex.
Som vanligt är arten flerfaldigt många gånger vanligare under höststräcket än under vårsträcket i vårt rapportområde. Det är dock ett vårfynd som sticker ut mest i årets skörd, nämligen marsfyndet som är mycket tidigt och utgör nytt fenologirekord. Tidigare rekord var från den 1 april och vanligen ses årets första kustpipare i början av maj. Med det sagt är både vår- och höstsumman i år tämligen låga, artens uppträdande är dock variabelt och till stor del avhängigt väderförhållandena under sträckperioderna.
2015
Samtliga:
Vår:
1 ex str S Kråkudden 6.5 (Jon Håkansson m fl).
1 ad str S Kråkudden 23.5 (Magnus Rahm m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 97 ex under perioden 30.6–11.10.
Månadsfördelning:
juni 1 ex, juli 46 ex, augusti 11 ex, september 23 ex, oktober 6 ex.
Halvkasst och uselt. Så kan kustpiparens sträck i rapportområdet kategoriseras under 2015, eftersom vårsiffran var dålig och höstsiffran ännu sämre. Två vårfynd är i underkant men inte onormalt för senare år. Endast 97 individer under höststräcket är däremot riktigt dåligt, och med god marginal det sämsta resultatet sedan 2006 då ca 90 ex räknades. Väderförhållanden och graden av bevakning på sträcklokaler brukar anses vara de faktorer som främst påverkar antalet rapporterade kustpipare i vårt rapportområde.
2014
Samtliga:
Vår:
1 Fotö 18.5 (Hans Waern).
1–3 ex Galterö 19.5–21.5 (Ola Wennberg m fl).
2 ex str S Kråkudden 25.5 (Per Björkman m fl).
1 ex Torslandaviken 25.5 (Magnus Persson m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 275 ex 10.7–31.10.
Månadsfördelning:
Juli 25 ex, augusti 222 ex, september 17 ex, oktober 11 ex.
En normal utdelning med få vårfynd och betydligt fler höstfynd, och som vanligt dominerar Kråkudden och Galterö i materialet. Artens uppträdande i rapportområdet är i hög grad avhängigt väderförhållandena under sträckperioden, men eftersom höststräcket är så pass utdraget i tid brukar alltid några dagar med hyfsat sträck pumpa upp summorna till tresiffrigt.
2013
Samtliga:
Vår:
1 ad str S Kråkudden 10.5 (Stefan Svanberg m fl).
1 ad str S Hyppeln 10.5 (Magnus Unger m fl).
24 ex str O Brännö 24.5 (Stefan Svanberg m fl).
90 ex str N Torslandaviken 27.5 (Magnus Persson).
8 ex str N Kråkudden 29.5 (Roger Eskilsson).
1 ex str S Kråkudden 6.6 (Jon Håkansson).
1 ex str S Kråkudden 14.6 (Ola Bäckman m fl).
Höst:
Sammanlagt 213 ex under perioden 30.7–6.10.
Månadsfördelning:
Juli 14 ex, augusti 144 ex, september 53 ex, oktober 2 ex.
Sju vårfynd är normalt eller något över det normala för senare år, men vad som däremot inte är normalt är att fynden gäller cirka 125 individer! Anledningen till detta är naturligtvis framförallt den stora flocken över Torslandaviken, vilken lyser som en brinnande fyrbåk i statistiken. Höstsumman är normal och lokalerna som dominerar stort är som vanligt Kråkudden (för sträckande fåglar) och Galterö (för rastande fåglar).
2012
Samtliga:
Vår:
1 ex Brudarebacken 23.4 (David Klingberg m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 14.5 (Jon Håkansson m fl).
1 ad str N Hyppeln 19.5 (Magnus Unger).
2 ex Rörö 24.5 (Magnus Lundström).
Höst:
Sammanlagt 285 ex under perioden 11.7–2.10.
Månadsfördelning, höst:
juli 82 ex, augusti 162 ex, september 40 ex, oktober 1 ex.
Vårfynden är fortsatt sparsamma och betydligt färre än i början av 2000-talet. Höstsumman är däremot helt normal för senare år.
2011
Samtliga:
Vår:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 13.5 (Peter Hamrén).
1 ex Galterö 28.5 (Lars Hellman).
1 ad str NO Brudarebacken 29.5 (Jan-Åke Noresson).
1 2K str S Kråkudden, Hönö 15.6 (Jon Håkansson m fl).
Höst:
Sammanlagt 175 ex under perioden 17.7–11.10.
Månadsfördelning, höst:
Juli 21 ex, augusti 74 ex, september 72 ex, oktober 7 ex.
Fyra vårfynd ligger helt i linje med senare års magra vårutdelningar, men höstsumman är den sämsta sedan 2006, då endast 90 ex rapporterades. Variationerna i höstuppträdandet beror alldeles säkert på väder- och vindförhållanden under artens sträckperiod.
2010
Vår:
1 ex Galterö 6.5 (Lars Hellman).
Höst:
Sammanlagt 532 ex under perioden 13.7–1.11.
Månadsfördelning:
juli 98 ex, augusti 394 ex, september 21 ex, oktober 13 ex, november 6 ex.
Höga antal:
315 ex str S Kråkudden 24.8 (Roger Eskilsson m fl).
Mönstret från 2009 med rekordlåg vårsumma men rekordhög höstsumma accentuerades under 2010. Liksom 2009 rapporterades endast en kustpipare under våren, vilka är de sämsta resultaten under 2000-talet. Höstsumman däremot är återigen den högsta under 2000-talet, och sannolikt någonsin. Detta beror givetvis mycket på den fantastiska sträcksiffran som rapporterades från Kråkudden 24 augusti, och som innebar att det gamla dagsrekordet på 150 ex på samma lokal den 20 september 1991 mer än fördubblades.
2009
Vår:
1 ex Galterö 12.5–3.6 (Lars Hellman m fl).
Höst:
Sammanlagt ca 430 ex under perioden 11.7–21.10.
En mycket låg vårsiffra, även om det inte kan uteslutas att flera individer kan ha varit inblandade. Medan vårsiffran är den lägsta under 00-talet är tvärtom höstsiffran den högsta under samma period, och kanske rentav någonsin i rapportområdet! Trots detta noterades inga dagar med anmärkningsvärt höga antal kustpipare under hösten. Som vanligt utgörs den absoluta lejonparten av sträckande fåglar på Kråkudden.
2008
Vår:
1 ex Galterö 9.5 (Lars Hellman).
1 ex Rörö 10.5 (Christer Fält m fl).
4 ex Haga kile, Askim 6.6 (Lars Lundmark).
Höst:
Sammanlagt 344 ex under perioden 15.7–14.10.
Höga antal:
50 ex str S Kråkudden 11.8 (Per Björkman m fl).
121 ad str S Kråkudden 21.8 (Roger Eskilsson m fl).
En ganska låg summa för vårsträcket, men en riktigt bra höstsiffra! Detta beror till stor del på ett par riktigt bra sträckdagar, 121 ex den 21 augusti är en av de allra bästa dagsnoteringarna sedan rekordet på 150 ex på samma lokal den 20 september 1991.
2007
Vinter:
1 ex Bolleskären, Hönö 4.12 (Bo Brinkhoff).
1 ex Galterö 30.12 (Lars Hellman).
Vår:
Under perioden 26.4–11.6 noterades sammanlagt 10 fynd av 27–28 ex på lokalerna Rörö, Kråkudden, Torslandaviken, Galterö, Tistlarna och Haga kile, Askim.
Höst:
Under perioden 11.7–7.11 rapporterades ca 270 exemplar, se diagram för månadsfördelning.
Inga anmärkningsvärda dagssummor rapporterades under höststräcket.
Första vinterfynden sedan 2001, i övrigt ett typiskt uppträdande med relativt få vårfynd och ett mer rikligt uppträdande under höststräcket.