Skarvar–storkar
Återhämtning för toppskarven, tutande drommar och både silkes- och ägretthäger gör att året blev lyckat för långhalsarna. En kringströvande stork gjorde även ett stopp i rapportområdets östra del.
Häckningar:
Tre kolonier med 334, 53 respektive minst 35 bon.
Positiva indikationer från tre lokaler med fler bon än vanligt. I den största kolonin sågs många ungar, i övrigt är häckningsframgången okänd. Artens status i Göteborgs skärgård är oklar, men utifrån rapportunderlaget tycks den stabil eller något ökande. Nationellt sett minskar storskarven nu efter att populationen kulminerade 2006.
Samtliga:
Observerades regelbundet under hela året med undantag av perioden 4.6–3.8. Rörö: Högsta antal under första halvåret var 23 ex 3.1 (Uno Unger m fl), och under andra halvåret 50 ex 9.10 (Uno Unger m fl). Kråkudden, Hönö: Högsta antalet under första halvåret var 15 ex 25.2 (Per Björkman) och under andra halvåret 9 ex str S 4.10 (Ola Wennberg m fl). Övriga lokaler: Förutom Rörö och Hönö noterades enstaka toppskarvar vid Hyppeln, Öckerö, Lilla Svartskär, Vinga, Lökholmen och Manneskär sydväst Vrångö. Högsta antalet i södra skärgården var 3 ex Vinga 25.9 (Göran Darefelt m fl).
Trots ännu en isvinter kan man skönja en svag återhämtning sedan kollapsen i februari 2010. Höstens toppnotering på 50 ex kan jämföras med 30 ex hösten 2010, och även vid Kråkudden var antalen något högre i år. Toppskarven har ännu inte sagt sista ordet i Göteborgs skärgård.
Häckningar:
Fynd under häckningstid: Upp till 2 ex sp Hårssjön 1.4–29.6 (Rune Edquist m fl). Den 10.4 och 20.4 sågs dessutom en tredje, tyst individ (Johan Ennerfelt m fl).
Övriga fynd:
1 ex Välen 31.3 (Hans Börjesson m fl).
Hårssjön är fortsatt ett stabilt fäste för rördrommen. Det verkar som om sjön är stor nog för att rymma två revir, ett i vardera änden av sjön, men på grund av artens undangömda tillvaro är häckningsframgången i sjön okänd. I övrigt gjordes ovanligt få fynd. Det saknades renodlade vinterfynd, något som bara hände ett år under 00-talet, nämligen 2008. Drommarna har haft två tuffa vintrar att handskas med, vilket naturligtvis sätter sina spår.
Samtliga:
1 ad Lammholmen, Öckerö 8.6 (Bengt Karlsson m fl).
Första fyndet i skärgården och sjätte i Göteborgs rapportområde. Av dessa sex fynd har nu fyra gjorts i maj eller juni.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 11.5 (Martin Oomen m fl).
Första fyndet i norra skärgården och sjätte i Göteborgs rapportområde. Fyndet var områdets första i maj, och fynden fördelar sig nu på två i april och ett vardera i maj, augusti, september och november.
Häckningar:
Ett ex med bomaterial noterades vid Ängesholmen, Styrsö 9.4 (Lars Erik Norbäck).
Styrsökolonin ökade stadigt under hela 00-talet, men efter 2009 finns inga rapporter om kolonins storlek även om den fortfarande tycks finnas kvar. Det vore intressant att veta hur hägrarna har klarat de senaste två stränga vintrarna, så passa gärna på att studera kolonin lite extra noga nästa gång du har vägarna förbi!
Samtliga:
1 2K Kålsåsen, Björketorp 15–16.6 (Christer Johansson m fl). Komplettering: 1 ex Årekärr, Askim 28.6 2009 (Elisabeth Pålsson).
Femte fyndet i Göteborgsområdet under 2000-talet (se separat historikruta). Fågeln var visserligen märkt, men inte i det skånska storkprojektet utan som bounge i tyska Schleswig-Holstein 2010. Den sågs sedan i Alby på Öland den 30 maj 2011, och därefter i Bokenäs i Bohuslän den 13–15 maj innan den dök upp på kvällen den 15:e i Björketorp. När den försvunnit från Björketorp dök den istället upp dagen därpå i Veinge i Halland där den stannade i fem dagar. Förutom den turnerande storken har också en observation om en vit stork i Årekärr den 28 juni 2009 kommit till vår kännedom. Denna individ bedöms enligt försiktighetsprincipen som samma som den som sågs över Sandvik i Torslanda dagen innan (se FiG-2009).