Småsnäppa Calidris minuta
Fenologi
| Median | Rekord | |
|---|---|---|
| Första vår | 22 maj | 11 maj 2014 Stora Kärrsvik, Öckerö (Bengt Karlsson) |
| Sista vår | 30 maj | 17 jun 2015 Galterö (Lars Hellman) |
| Första höst | 27 jul | 14 jul 2011 Galterö (Gunilla Alvergren m fl) |
| Sista höst | 13 sep | 8 okt 2007 Galterö (Lars Hellman) |
2022
Samtliga:
Vår:
2 ex Torslandaviken 19–23.5 (Ulf Sjögren m fl).
1 ex Torslandaviken 30.5 (John Thulin).
Höst:
Sammanlagt ca 36 ex 12.7–6.10.
Ca 38 småsnäppor är ett par färre än förra året men likväl ett antal som är glädjande jämfört med relativt många år under 2000-talen. Torslandaviken fortsätter uppenbarligen att locka till sig vadare, och förhoppningsvis är detta en trend som håller i sig. Vårfynd är dessutom ganska sparsamt förekommande i området och i det avseendet är alltså tre vårindivider även det en god utdelning. Det bör som vanligt nämnas att antalen är ganska strikt sammanslagna varför en möjlig felmarginal troligen rör sig om fler än färre snäppor.
2021
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt ca 40 ex 21.7–19.9.
Höga antal:
16 ex Torslandaviken 28.8 (Christer Fält).
Som är fallet med många av vadarna där flockar uppehåller sig en längre tid och noteras i olika antal på rastlokaler så är det lite svårt att veta huruvida det rör sig om samma individer hela tiden. Sammanslagningen görs ganska strikt så det är fullt möjligt att det rör sig om något fler individer än i sammanställningen. Oavsett detta så kan vi mycket glädjande konstatera att vi bör ha besökts av åtminstone 40 småsnäppor under året. Det är faktiskt den högsta noteringen under 2000-talet. Rekordåret sträcker sig tillbaka till 1996 då flera hundra individer noterades och där hela 97 exemplar noterades vid ett och samma tillfälle i Torslandaviken. I år sågs de allra flesta i just Torslandaviken tack vare det nya vadehavet och den nyanlagda dammen vid golfbanan. Förhoppningsvis kommer satsningen i Torslandaviken leda till en fortsatt god rastplats för småsnäppan och andra vadare i området.
2020
Samtliga:
Vår:
1 ex Donsö 15.5 (gnm Gösta Olofsson).
1 ex Torslandaviken 21.5 (Fredrik Lysell m fl).
1 ex Torslandaviken 30.5 (Magnus Persson m fl).
Höst:
1 1K Galterö 6.9 (Andreas Svensson).
2 1K Stora Amundö 12–14.9 (Lars Lundmark m fl).
Tre individer under våren är, trots att det kanske låter lite, en god utdelning. Småsnäppa ses inte ens varje vår i Göteborgsområdet. Höstens två fynd av tre individer är däremot i underkant av variationen där fler än 10 ex hör till ovanligheten. De högsta höstnoteringarna de senaste 20 åren är ca 30 ex 2004, ca 28 ex 2011 och ca 21 ex 2016. Efter 2016 ligger dock alla noteringar på ensiffriga antal
2019
Samtliga:
Höst:
2 ex str S Vinga 11.8 (Kent Kristenson m fl).
1 ex Torslandaviken 7–8.9 (Staffan Larsson m fl).
1 1K Galterö 7.9 (Per Österman).
Fyra individer är inte upplyftande men egentligen ingen katastrof sett till hur variationen sett ut mellan åren där tiotalet individer normalt är ett helt okej uppträdande.
2018
Samtliga:
Vår:
1 ex Öxnäs 29.5 (Magnus Lundström).
2–3 ex Torslandaviken 8–10.6 (Magnus Persson m fl).
Höst:
6–7 ex Galterö under perioden 14.7–12.8.
Vårfynd görs inte varje år vilket gör årets fynd på två olika lokaler till ett gott resultat. Höstsumman på 6–7 individer är sett till 2000-talets resultat helt okej, där antalen många gånger har legat kring ett tiotal per höst.
2017
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 26.7 (Magnus Persson).
1 1K Galterö 26.8 (Johan Ennerfelt m fl).
Två ynkliga fynd av småsnäppa är förstås ett riktigt bottennapp och det sämsta resultatet på hela 2000-talet. Det näst sämsta var 2015 då fyra fynd gjordes medan 2016 istället var ett gott år med hela 21 exemplar.
2016
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt ca 21 ex 1.8–11.9.
Cirka 21 exemplar är en god höstsiffra vilket gör 2016 till ett av de bättre åren för småsnäppa på senare tid. De flesta fynden är gjorda på Galterö och viss reservation finns för att antalet individer under perioden där kan vara både över- eller underskattat något. Som mest sågs sex fåglar samtidigt på Galterö vilket är en stor flock för området sedan tiden då mudderdammen i Torslandaviken levererade betydligt större antal. Senast det hände var 2000 då 24 exemplar noterades. Kanske kan vi åter få uppleva liknande antal av Calidrisvadare när restaureringen av mudderdammen är klar?
2015
Samtliga:
Vår:
1 ex Galterö 4.6 (Lars Hellman m fl).
1 ex Galterö 17.6 (Lars Hellman).
Höst:
1 1K Galterö 16–17.8 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex str S Vargö 16.8 (Jan Mogol).
1 1K Galterö 25–26.8 (Magnus Rahm m fl).
1 1K Välen 28.8 (Hans Börjesson m fl).
Endast fyra småsnäppor under hösten är det sämsta resultatet på hela 2000-talet. Normalt ses åtminstone ett tiotal exemplar och under de bästa åren på 2000-talet har cirka 30 ex observerats. Fynd under våren görs dock inte varje år så årets två observationer får anses vara en god utdelning.
2014
Samtliga:
Vår:
2 ex Stora Kärrsvik, Öckerö 11.5 (Bengt Karlsson).
Höst:
Sammanlagt 11 ex 1.8–15.9.
Totalt 11 ex under hösten kan tyckas lite men ligger faktiskt väldigt nära genomsnittet under den senaste tioårsperioden vilket är 12 ex per höst. Det är såklart bristen på lämpliga och lättbevakade rastplatser i Göteborgsområdet som håller nere antalen i jämförelse med exempelvis Halland. När det planerade vadehavet i Torslandaviken blir anlagt kan detta säkert ge ett tillskott i framtiden.
2013
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt ca 12 ex under perioden 27.7–23.8.
Höga antal:
5 ex Galterö 17.8 (Jon Hessman).
Noterbart är att samtliga fåglar sågs på Galterö, vilket säger en del om lokalens betydelse för vadarstatistiken. Utan skådarbesök på Galterö hade det varit mycket glest med rapporter av rastande småsnäppor och andra småvadare i rapportområdet. Totalantalet ska ses med reservation för dubbelräkning, men sett till denna siffra hamnar vi på ett relativt normalt uppträdande för arten i jämförelse med tidigare år under 2000-talet.
2012
Samtliga:
Höst:
Sammanlagt ca 15 ex under perioden 15.7–5.9.
Nästan en halvering av förra årets totalsumma men ändå ett medelår sett ur ett längre perspektiv. I brist på bra och för skådare lättillgängliga vadarstränder i området är det förmodligen ganska avgörande för fyndbilden hur många skådarbesök som görs till Galterö under artens sträckperiod. Sedan Mudderdammen i Torslandaviken mer eller mindre förlorades som vadarlokal i slutet på 90-talet har Galterö seglat upp till områdets hotspot för rastande vadare. Vågar man hoppas på att det planerade vadarhavet i Torslandaviken utvecklas inom en snar framtid?
2011
Samtliga:
Vår:
4 ex Stora Amundö 14.5 (Patrik Axelsson).
Höst:
Sammanlagt ca 28 ex under perioden 14.7–24.9.
Fynd under våren görs ungefär vartannat år, oftast från andra halvan av maj till mitten av juni. Det brukar dock röra sig om enstaka fåglar, vilket gör årets observation om fyra exemplar lite extra speciell. Sammanlagt lite drygt 30 ex under året är i linje med de bättre åren under 2000-talet.
2010
Höst:
Sammanlagt ca 9 ex under perioden 10.8–6.9.
Cirka 9 ex kan tyckas lågt men stämmer ganska väl överens med artens uppträdande i området under 2000-talet. De bästa åren 2000, 2004 och 2007 observerades omkring 30 ex, medan totalsummorna för resterande år ligger runt 10 ex.
2009
Vår:
2 ex Galterö 29.5 (Lars Hellman).
Höst:
Sammanlagt 10 ex under perioden 16.7–16.9.
Höga antal:
4 ex Stora Amundö 16.9 (Hans Lindfors).
Årssumman 12 ex är något lägre än genomsnittet under 00-talet. De bästa åren (2000, 2004 och 2007) sågs omkring 30 ex, medan totalsummorna under övriga år legat runt 10 ex. Observationer av småsnäppa under våren görs ungefär vartannat år, normalt från andra halvan av maj till mitten av juni. Årets vårfynd ligger således helt rätt i tiden.
2008
Höga antal:
5 1K Torslandaviken 21–22.9 (Lena Essedahl m fl).
Fem exemplar tillsammans är mycket för 2000-talet, men bleknar i jämförelse med förhållandena som rådde under andra halvan av 1990-talet, då det som mest sågs hela 97 ex i Torslandaviken den 14 september 1996. Vårfynd som knappt görs vartannat år i området uteblev 2008. I övrigt ett ganska normalt uppträdande under höststräcket om man jämför med övriga år på 2000-talet.
2007
Vår:
1 ad Galterö 13.5 (Jörgen Persson).
1 ex Torslandaviken 20–22.5 och 26–30.5 (Stefan Svanberg m fl).
Höst:
Sammanlagt 10 ex i Torslandaviken under juli–oktober, som mest 3 ex 10.9 (Christer Welander).
Sammanlagt 6 ex på Galterö under juli–oktober, som mest 2 ex 22.7 (Peter Hvass m fl).
1 1K Stora Amundö 5.9 (Stefan Svanberg).
2 1K Lökholmen 7.9 (Lars Davidsson).
1 1K Rörö 12.9 (Christer Fält).
1 1K Stora Amundö 15.9 (Stefan Svanberg).
1 ex Vinga 29.9 (Göran Darefelt m fl).
En årssumma på ca 25 ex är ungefär i nivå med 2004 och 2000 då omkring 30 ex noterades (2000 utgjorde dock en vårflock på 24 ex en betydande del av årsskörden). Således ett bra småsnäppeår om man jämför med övriga år under 2000-talet, men lågt om man går tillbaka och jämför med de tresiffriga antal som noterades i slutet av 90-talet. Vårfynd är relativt ovanliga och görs numera knappt vartannat år, oftast i skiftet maj/juni. Fyndet den 13 maj är det tidigaste på 2000-talet.