Höksångare Curruca nisoria
2021
Samtliga:
1 1K ringmärktes Torslandaviken 7.10 (Peder Winding m fl).
Den nystartade ringmärkningen i Torslandaviken har definitivt gjort avtryck i de fågelfaunistiska annalerna för 2021. Säkerligen smyger det årligen runt höksångare i våra buskage under höstarna, men det ska till organiserad och upprepad ringmärkning för att hitta dem. Men visst kan det vara en liten morot för oss som tröstlöst trålar i trysnåren varje år, att de finns därute! Årets fynd var rapportområdets 21:a.
2019
Samtliga:
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 26.8 (Björn Zachrisson m fl).
Tjugonde fyndet i rapportområdet och ett i alla avseenden typiskt sådant både med avseende på lokal, datum och observationsomständigheter – detta var faktiskt fjärde gången arten ringmärktes i Sudda.
2017
Samtliga:
1 1K Tjälleviks mosse, Hönö 27–29.8 (Hans Zachrisson m fl).
Höksångaren var nästan på väg att bli ett årligt inslag i den göteborgska fågelfaunan runt 2010, men fynden har nu glesats ut och detta var det första sedan 2014. Arten får fortfarande anses vara en riktig raritet i rapportområdet, årets fynd var det nittonde någonsin och endast det andra som stannat på samma lokal i mer än en dag. Höstfynd dominerar stort i materialet, med årets fynd är femton av fynden gjorda på hösten, tre på våren samt ett under högsommaren.
2014
Samtliga:
1 1K Tjälleviks mosse, Hönö 12.8 (Hans Zachrisson).
1 1K ringmärkt Sudda, Hönö 13.10 (Björn Zachrisson m fl).
Höksångaren verkar observeras oftare och oftare höstetid hos oss medan arten minskar kraftigt som häckfågel i Bohuslän (där den häckande populationen är så gott som helt utplånad) och Norge. Hur hänger detta ihop? En förklaring kan vara att de ungfåglar som når oss under höstarna kommer från östliga populationer, och i så fall kanske längre österut än de som finns i sydöstra Sverige. Under hösten 2014 sågs ovanligt många höksångare längs Västkusten och i västra Mellansverige, och med tanke på att så många upptäcktes på udda lokaler i inlandet i exempelvis Dalarna och Jämtland kan det misstänkas att mörkertalet var mycket stort. I rapportområdet föreligger nu 18 fynd av arten, varav 14 är gjorda under hösten.
2012
Samtliga:
1 1K Galterö 27.8 (Martin Oomen).
1 1K Tjälleviks mosse, Hönö 4.10 (Mats Raneström).
Höksångaren som tidigare varit en första klassens raritet i rapportområdet har nu observerats årligen sedan 2009. I och med årets fynd är vi sammanlagt uppe i sexton fynd av arten, som närmast häckar med några enstaka par i norra Bohuslän. Datumen för årets tre fynd är typiska, höstfynd är klart vanligast hos oss då inte mindre än tolv av fynden är gjorda inom perioden 23 augusti–15 oktober. Av övriga fynd är tre gjorda på våren och ett på sommaren.
2011
Samtliga:
1 1K ringm Torslandaviken 27.8 (Dan Lundberg).
1 1K Vinga 24.9 (Musse Björklund m fl).
1 ex ringm Sudda, Hönö 26.9 (Björn Zachrisson m fl).
1 1K Tjälleviks mosse, Hönö 9.10 (Mats Raneström).
1 1K Rörö 15.10 (Ola Wennberg m fl).
Ett närmast invasionsartat uppträdande under hösten gav upphov till rapportområdets tionde till fjortonde fynd (se FiG-2009 för komplett fyndhistorik). Förutom att de var ovanligt många följer fynden gängse mönster årstidsmässigt (endast tre vårfynd finns) och lokalmässigt (tolv av fynden är nu gjorda i skärgården). Oktoberfynden är dock ovanligt sena och det hittills senaste fyndet i rapportområdet, på Valö den 15 oktober 2005, tangeras. Med tanke på att arten är mycket diskret höstetid och att två av fynden gjordes i samband med ringmärkning kan man fråga sig hur mörkertalet av höksångare i rapportområdet såg ut under denna höst.
2010
Samtliga:
1 1K ringm Sudda, Hönö 2.9 (Björn Zachrisson m fl).
Nionde fyndet i rapportområdet sedan 1963. Av dessa är tre vårfynd, ett sommarfynd och resterande fem gjorda mellan den 23 augusti och 15 oktober. Se FiG-2009 för komplett fyndhistorik.
2009
Samtliga:
1 2K hane Tjälleviks mosse, Hönö 25.5 (Leif Andersson m fl).
Rapportområdets åttonde fynd sedan 1963 (se separat ruta för komplett fyndhistorik), tillika det tredje under maj månad. Resten av fynden har gjorts mellan juli och oktober. Arten för en tynande tillvaro på Västkusten med en liten population i norra Bohuslän, men rent biotopmässigt är Göteborgs skärgård en klart tänkbar häckningsmiljö för arten.