Stenfalk Falco columbarius

Fenologi

Median Rekord
Första vår 25 mar 5 mar 2011 Kråkudden (Per Johan Ulfendahl)
Sista vår 22 maj 25 jun 2015 Smedstorps ängar (Kristian Thisted)
Första höst 19 aug 3 aug 2013 Bolleskären, Hönö (Eva-Maria Ferm m fl)
Sista höst 5 nov 25 nov 2008 Donsö (Gösta Olofsson)

2015

Samtliga: Vår: Under perioden 8 april – 27 maj gjordes 20 fynd av 20 ex. Sommar: 1 ex Smithska udden 9.6 (Karl-Olof Johansson). 1 ex Smedstorps ängar, Björketorp 25.6 (Kristian Thisted). Höst: Under perioden 18 augusti – 17 november gjordes 92 fynd av 114 ex.
En relativt normal fördelning av fynd under året, både antalsmässigt och tidsmässigt. Två fynd under juni är anmärkningsvärt för vårt rapportområde. I Sverige häckar stenfalkarna från Dalarna och norrut, men några par har även häckat på Öland och i Närke under senare år.
Per Björkman

2014

Samtliga: Vår: Sammanlagt 14 ex 1.4–19.5. Höst: Sammanlagt ca 150 ex 17.8–24.11.
Årets vårantal är nere på de nivåer vi hade mellan åren 2005–2010. Väder, vind och varierande mängd skådare i fält är faktorer som påverkar antalen under våren. För hösten däremot är antalet högt, endast slaget av rekordhösten 2011. Även en utpräglad småfågeljägare som stenfalken drar nytta av en sommar med god tillgång på gnagare i fjällen och på tundran.
Per Björkman

2013

Samtliga: Vår: 40–42 ex under perioden 29.3–25.5. Höst: 110–116 ex under perioden 3.8–16.11.
Normala antal, helt i paritet med fjolåret.
Per Björkman

2012

Samtliga: Vår: 38 ex under perioden 19.3–22.5. Höst: Sammanlagt 115–120 ex under perioden 23.8–12.11.
Tämligen normala antal för senare år. Möjligen har årets ökade aktivitet i samband med Jubileumsjakten ökat på antalet något under våren, men till fjolårets rekord under hösten når de inte. Då passerade hela 160–180 ex rapportområdet.
Per Björkman

2011

Samtliga: Tidigt vårfynd: 1 hona Kråkudden 5.3 (Per Johan Ulfendahl). Vår: Sammanlagt ca 24 ex under perioden 5.3–12.5. Höst: Sammanlagt 160–180 ex under perioden 12.8–16.11. Vinter: 1 honfärgad str S Björkö 6.12 (Peter Hamrén). 1 honfärgad Brudarebacken 18.12 (Jan-Åke Noresson).
Antalet vårfynd är normalt för senare år, medan höstens antal ligger långt över det normala. Återigen visar sig att sommarens sorkår givit ett gott resultat för rovfåglarna i fjällen. Stenfalken, som ju är en utpräglad småfågeljägare, kan vid goda sorkår fördubbla andelen sork i sitt bytesval. Decemberfynd görs emellanåt och det senaste fyndet gjordes 2002.
Per Björkman

2010

Vår: Sammanlagt 16 ex str N under perioden 26.3–23.5.
Höst: Sammanlagt ca 60 ex under perioden 20.8–16.10.
Årets antal stenfalkar var normalt under våren, men låg klart lägre under hösten. 2006 noterades som jämförelse 130 ex under hösten i rapportområdet. Annars verkar stenfalkarna ha haft hygglig häckningsframgång, med talrika rapporter under sommaren från svenska fjällen. Sträcksiffrorna från Falsterbo under hösten ligger dock lägre än normalt för senare år.
Per Björkman

2009

Vår: Sammanlagt ca 29 ex under perioden 15.3–25.5.
Höst: Sammanlagt ca 90 ex under perioden 16.8–26.10.
Stenfalkarna passerade i normala antal under sträckperioderna. Inga vinterfynd gjordes i år i området, men första vårobsen är anmärkningsvärt tidig och ligger bara två dagar från fenologirekordet.
Per Björkman

2008

Tidiga fynd: 1 ad hane Välen 13.3 (Thomas Karlsson).
Vår: Sammanlagt 16 ex under perioden 17.4–6.5.
Höst: Sammanlagt ca 110 ex under perioden 16.8–25.11.
Antalet observerade stenfalkar varierar mellan åren beroende på häckningsframgången för arten. Årets totalantal är något högre än normalt inom området vilket beror på att höstfynden är något högre än vad de brukar vara. Den 13 september blev en fin sträckdag i området, då sammanlagt 16 ex noterades. Flest stenfalkar denna dag räknades på Styrsö, där sju fåglar sträckte söderut.
Per Björkman

2007

Vinter: 1 honfärgad Öxnäs 12.1 (Johan Svedholm) och 1 hane samma lokal 27.2 (Hans Utterberg).
Vår: 10 ex under perioden 7.4–13.5.
Höst: Sammanlagt 106 ex under peroiden 22.8–30.10.
Årets vinterfynd är det femte respektive sjätte fyndet under 2000-talet. Av de tidigare gjordes ett i januari 2006, ett i februari 2004 och två i december 2002. Antalet sträckande fåglar ligger i linje med tidigare år det vill säga ett fåtal vårobservationer, medan arten är betydligt vanligare under höststräcket.
Per Björkman