Ljungpipare Pluvialis apricaria
Fenologi
| Median | Rekord | |
|---|---|---|
| Första vår | 13 mar | 3 feb 2002 Arendalsudden (Björn Dellming) |
| Sista höst | 3 nov | 24 nov 2003 Torslandaviken (Erik Edvardsson) |
2021
Vinter:
1 ex str NO Öxnäs 22.2 (Tommy Johansson m fl).
1 ex str N Krossholmen, Torslanda 27.2 (Johan Svedholm).
Höga antal:
620 ex str S Vinga 14.8 (Musse Björklund m fl).
424 ex str SV Torslandaviken 15.8 (Christer Fält m fl).
1 123 ex str S Vinga 15.8 (Musse Björklund m fl).
365 ex str SV Lunnagården, Mölndal 15.8 (Magnus Rahm m fl).
Tionde och elfte vinterfynden, vilka kanske snarare är att betrakta som tidiga vårfynd. Höststräcket bjöd på några riktigt bra noteringar där ett nytt rekord med god marginal kan noteras i och med de 1 123 exemplaren på Vinga. Tidigare rekordnotering var 621 sträckande exemplar på Kråkudden den 10 augusti 2013. Mitten av augusti är det således som gäller för att pricka in höga sträcksiffror av ljungpipare. Ett hedersomnämnande kan utdelas till den saftiga siffran från Lunnagården, ett mycket högt antal för att vara i inlandet och givetvis Mölndalsrekord så det skvätte om det.
2020
Vinter:
1 ex Torslandaviken 20.12 (Jan Wahlberg m fl).
Ljungpiparen övervintrar regelbundet i hyfsade antal i Skåne och på Öland, men i vårt rapportområde är arten en sällsynt vintergäst. Årets fynd var det nionde under 2000-talet.
2019
Vinter:
1 ex Rörö 20.1 (Stefan Svanberg m fl).
Ljungpiparen är en ovanlig vintergäst hos oss, detta var det åttonde vinterfyndet under 2000-talet.
2016
Vinter:
1 ex str S Fotö 9.2 (Bo Brinkhoff).
Arten noteras mycket sällan vintertid i vårt rapportområde och detta var det sjunde vinterfyndet under 2000-talet.
2015
Vinter:
1 ex Galterö 16.1 (Lars Hellman).
Vinterfynd av ljungpipare är mycket sällsynta i rapportområdet, och detta var endast det sjätte under 2000-talet. Arten övervintrar regelbundet och ofta i stora flockar exempelvis på Öland, i Skåne samt i Danmark, men hos oss sätter sannolikt avsaknaden av stora arealer åkermark och/eller långgrunda lerstränder käppar i hjulen, om inte klimatet och snötäckets varaktighet gör det.
2013
Höga antal:
621 ad str S Kråkudden 10.8 (Roger Eskilsson m fl).
Den massiva sträcksiffran från Hönö utgör nytt rekord för rapportområdet och en rejäl putsning av det tidigare rekordet på 490 ex. Den sistnämnda siffran räknades in på samma lokal den 15 augusti 2008. Mitten av augusti kan härmed utropas vara prime-time för artens höststräck i rapportområdet!
2012
Höga antal:
Ca 200 ex str V Olofstorp, Bergum 4.8 (Håkan Thorstensson).
200 ljungpipare är en skaplig sträcksiffra, i synnerhet i inlandet. De större sträcksummorna brukar annars noteras i kustbandet, och som jämförelse kan nämnas att de senare årens högsta sträcknotering är 490 ex mot S Kråkudden den 15 augusti 2008.
2011
Vinter:
1 ex Torslanda golfbana 16.12 (Ulf Sjögren).
Vinterfynd av ljungpipare är mycket sällsynt i rapportområdet och detta var det femte under 2000-talet. Fågeln var mycket medtagen och verkade lida av en skada i benet.
2010
Höga antal:
Ca 200 ex str O Sisjöns skjutfält 9.5 (Lars Eric Rahm m fl).
En ganska hög sträcksiffra, framför allt för att vara på en inlandslokal och dessutom på våren. Vanligen rapporteras de högsta antalen av ljungpipare från sträcklokaler i kustbandet. Som jämförelse kan nämnas att den högsta noterade sträcksiffran under senare år är 490 ex mot S Kråkudden 15 augusti 2008.
2008
Vinter:
1 ex Öxnäs 2.1 (Johan Svedholm).
Höga antal:
490 ex str S Kråkudden 15.8 (Peter Hamrén).
Fjärde vinterfyndet under 2000-talet och det första januarifyndet sedan 1993. Fågeln höll ihop med en flock tofsvipor. Sträcksiffran från Kråkudden den 15 augusti kan möjligtvis vara den högsta noterade någonsin i rapportområdet.
2007
Vinter:
1 ex Rörö 18.2 (Kjell Johansson m fl).
Tredje vinterfyndet under 2000-talet. Eftersom fågeln kom insträckande från havet kan man – precis som 2006 – betrakta detta som en tidigt anländande vårsträckare och inte en övervintrande fågel.