Lappuggla Strix nebulosa
2022
Samtliga:
1 ex Svärttjärn, Härryda 29.10 (gnm Mikael Molin).
En lappuggla upptäcktes en dag i oktober vid Svärttjärn i Härryda kommun av en icke-skådare och publicerades i sociala media med bild, beskrivning och orden "magisk upplevelse". Detta är det sjätte fyndet i rapportområdet, och man kan säga att de har blivit vanligare på senare år. Senast det begav sig var 2018, och dessförinnan 2016 och 2012. Förekomsten i södra Sverige varierar från år till år men har en uppåtgående trend ungefär sedan 2008. Lappugglan är trots sitt något spektakulära utseende diskret i sina vanor och väl kamouflerad. Frågan tränger sig på: Hur många lappugglor strövar egentligen omkring i våra storskogar och undgår upptäckt?
2018
Samtliga:
1 ex Kallhed, Björlanda 1.11 (Giedre Jirvell).
Ett fynd av lappuggla vid Kippholmens lekplats rapporterades sent och utgör det sjätte i rapportområdet. Senast en lappuggla sågs i vårt område var 2016, och dessförinnan 2012. Denna glädjande utveckling av mer frekventa fynd ligger helt i linje med ugglans spridning till mer sydliga trakter, både vad gäller omkringströvande fåglar som denna och häckande par i storskogen.
2016
Samtliga:
1 ex Rävekärrs Långevatten, Mölndal 29.10 (Andreas Orström).
Femte fyndet i rapportområdet av denna karismatiska uggla, senast det begav sig var 2012 då hela tre fynd gjordes. Det händer, i synnerhet år med gott häckningsresultat, att dessa tajgans titaner rör sig vida omkring och når landets södra delar, där även enstaka par slagit sig ned och häckat så långt söderut som i Småland. I de allra flesta fall undgår de dock sannolikt upptäckt på grund av sin mycket diskreta tillvaro.
2012
Samtliga:
1 ex Knipeflågsbergen, Partille 1–7.4 (Göran Sahlin m fl).
1 ex Sjödala, Hårssjön 8.4 (Rune Edquist m fl).
1 ex Råhult, Partille 12.6 (Johnny Lundqvist).
En av årets stora sensationer/överraskningar. I likhet med övriga nordliga ugglearter hade lappugglan en mycket god häckningsframgång under 2011, vilket gjorde att många begav sig på strövtåg söderut under hösten och vintern. Till skillnad från dess mindre släktingar gick spridningen långsammare, och det var först i april som de första fynden gjordes i Göteborgsområdet. Det finns en möjlighet att de två första fynden rör samma fågel, men med tanke på att det gjordes ett 20-tal fynd i Västergötland under våren, bedömer vi ändå dessa som olika exemplar. Årets fynd utgör nummer två till fyra i rapportområdet, första fyndet gjordes på norra Hisingen i februari–mars 1990.