Ringtrast Turdus torquatus
Fenologi
| Median | Rekord | |
|---|---|---|
| Första vår | 5 apr | 22 mar 2019 Brudarebacken (Roger Eskilsson m fl) |
| Sista vår | 12 maj | 24 maj 2004 Donsö (Martin Fransson) |
| Första höst | 2 okt | 14 sep 2003 Sisjöns skjutfält (Tony Börjesson) |
| Sista höst | 25 okt | 25 nov 2014 Brudarebacken (Jan-Åke Noresson m fl) |
2022
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 174 ex 8.4–11.5.
Höst:
1 honfärgad Torslandaviken 1.10 (Christer Fält).
1 honfärgad Rörö 3.10 (Ingemar Åhlund m fl).
1 1K Välen 27.10 (Hans Börjesson).
Vårsumman är ganska hög – sedan 2010 har antalet ringtrastar under vårmånaderna varierat mellan 64 och 277 exemplar – och efter ett år med en helt ringtrastrenons höst är vi nu åter på banan igen med tre höstfynd. Att vårantalet är ett par tiopotenser högre än höstantalet är helt i sin ordning, det är det normala i vår lilla del av ringtrastarnas underbara värld.
2021
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 150 ex 13.4–16.5.
En hög vårsumma, men inte exceptionellt hög – under 10-talet låg vårantalen mellan 64 och 222 individer och som alla ringtrastdiggare minns så bjöd 2020 på rekordsumman 277 ex. Vad som däremot är lite exceptionellt är att höstfynd helt uteblev, något som senast hände 2009. Arten är alltid betydligt fåtaligare under höststräcket, och man får väl anta att anledningen till årets totala avsaknad av fynd är relaterad till väderförhållandena.
2020
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 277 ex 7.4–24.5.
Höga antal:
62 ex Västra begravningsplatsen 12.4 (Stefan Svensson).
Sena fynd:
1 honfärgad Stora rös, Styrsö 24.5 (Andy Hultberg).
Höst:
2 ex Hyppeln 29.9 (Roger Eskilsson).
1 1K hane Olofstorp, Bergum 10.10 (Håkan Thorstensson).
1 ex Lundby, Hisingen 10.10 (Ingegerd Bratt m fl).
1 ex Kvarnbyn, Mölndal 10.10 (Stefan Sandberg).
2 ex Torslandaviken 13–30.10 (Ola Wennberg m fl).
10 ex str S Brudarebacken 24.10 (Jan-Åke Noresson m fl).
1 ex Tjälleviks mosse, Hönö 24.10 (Magnus Rahm).
Det var inte utan att man kände sig nedringd under den helt fantastiska ringtrastvåren 2020, inte minst om man befann sig på Västra begravningsplatsen den 12 april då hela 62, jag repeterar 62!, ringtrastar sågs samtidigt! Givetvis ett hejdundrande rekord liksom hela vårsumman. Tidigare rekord är från 2018 då 222 individer räknades in under våren, och innan dess 1988 med 170 ex. Det kan dock tänkas att den verkliga summan 1988 kan ha varit den största av alla givet den betydligt lägre ornitologiska aktiviteten jämfört med idag, men då publicerades även ett upprop till allmänheten i Göteborgs-Posten i början av säsongen vilket bör ha drivit upp siffrorna rejält (Högberg. A. & Järås, T. (1989). Ringtrastinvasionen i april 1988. Fåglar på Västkusten 23: 2–7). Storleken på de största flockarna var dock betydligt beskedligare både 1988 (18 ex) och 2018 (20 ex). Höstsumman är som sig bör betydligt lägre än vårsumman och normal för senare år.
2019
Samtliga:
Tidiga fynd:
1 hane Brudarebacken 22.3 (Roger Eskilsson m fl).
Vår:
Sammanlagt ca 88 ex 4.4–12.5.
Höst:
1 ex död Hög, Hisingen 2.10 (Tommy Järås).
1 ex Hisingsparken 13.10 (Pernilla Brandt).
1 ex Torslandaviken 13–20.10 (Christer Fält m fl).
1 ex Ersdalen, Hönö 17.10 (Jon Håkansson).
1 honfärgad Arendalsudden 19–20.10 (Magnus Persson m fl).
1 hane Brudarebacken 4.11 (Marie Mattsson).
Vårsumman är betydligt mer normal än förra årets våldsamma urladdning på 222 ex, men i gengäld smällde vår mest klassiska ringtrastlokal Brudarebacken till med ett smaskigt fenologirekord – det tidigare gjordes den 25 mars 2005. Jo, det ska ni veta ungdomar, förr om åren var det Brudarebacken som gällde om man ville se ringtrast under våren, medan det nu tycks duga med snart sagt vilken gräsplätt som helst. Under hösten såg man som regel inte ringtrast alls när farfar var ung, men nu är arten regelbundet förekommande med åtminstone en handfull exemplar. När farfar var ännu yngre, eller egentligen inte född – i början av 1900-talet – så häckade faktiskt arten exempelvis i bergbranter på Hisingen.
2018
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 222 ex 7.4–11.5.
Höga antal:
20 ex Brudarebacken 18.4 (Jan-Åke Noresson m fl).
Höst:
1 honfärgad Torslandaviken 6.10 (Christer Fält).
1 hane Änggårdsbergen 11.10 (Johan Ennerfelt).
1 1K Brudarebacken 11.10 (Jan-Åke Noresson m fl).
2 1K honor Gula udden, Styrsö 16.10 (Andy Hultberg).
5 ex Torslandaviken 19.10 (Martin H Horny).
2 ex Brudarebacken 19–20.10 (Jan-Åke Noresson m fl).
1 honfärgad Ersdalsviken, Hönö 21.10 (Magnus Rahm m fl).
Förra året skrev vi om ringtrastens ökning i rapportområdet under senare år och som för att accentuera detta slog 2018 till med ett brutalt vårrekord för arten. 222 ex är fruktansvärt många ringtrastar och det tidigare rekordet, en närmast mytisk siffra som vi mellan skål och vägg omtalat som "det oslagbara", på 170 vårfynd 1988 får nu se sig pulveriserat. Om man däremot väger in skådaraktiviteten i Göteborgsområdet 2018 jämfört med 30 år tidigare så är det förstås inte omöjligt, och kanske till och med troligt, att det reella antalet faktiskt var högre 1988. Hursomhelst, ett riktigt fint rekord, och på detta tillkommer en höstsumma som inte heller skäms för sig – även om det är en bit kvar till rekordet på 17 ex 2014.
2017
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 97 ex 1.4–12.5.
Höst:
1 honfärgad Torslanda golfbana 2.10 (Christer Fält).
1 ex Brännö 6.10 (Lars Hellman).
2 ex Torslandaviken 8.10 (Magnus Persson).
1 ex Ersdalen, Hönö 19.10 (Mats Raneström).
2 ex Torslandaviken 21–27.10 (Magnus Persson m fl).
1 hane Öxnäs 21.10 (Tom Ekman m fl).
Återigen ett år med höga ringtrastantal både vår och höst. Arten har uppvisat genomgående relativt höga summor under hela 10-talet jämfört med tidigare år – frågan är om det är en effekt av en populationsökning, ökad skådaraktivitet, gynnsamt väder under sträckperioden eller någon annan faktor som spelar in. Svensk Fågeltaxering redovisar en ökning av arten på standardrutterna från början av 1990-talet fram till nu, låt vara på ett litet material men ändå signifikant. Detta skulle kunna vara en delförklaring, men det är inte otroligt att vi till betydande del berörs av den norska häckpopulationen av ringtrast. Norsk häckfågelövervakning tillhandahåller bara data sedan 2006 och sedan dess tycks arten uppvisa en jämn trend i Norge. Frågan om ringtrastens ökning i rapportområdet får därmed fortsätta vara obesvarad tills vidare.
2016
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 77 ex 3.4–13.5.
Höst:
1 ex Brännö 29.9 (Lars Hellman).
1 honfärgad Torslandaviken 2.10 (Ola Wennberg m fl).
1 ad Skeppstadsholmen 2.10 (Christer Fält).
1 ex Brännö 5.10 (Lars Hellman).
1 ex Torslandaviken 8.10 (Magnus Persson).
1 ad Hyppeln 12.10 (Bo Brinkhoff m fl).
1 ex Räveskärsbukten, Hönö 17.10 (David Armini).
Ännu ett år med många ringtrastar, även om ett par av höstobservationerna kan röra samma individer. Under 2000-talet har vårsumman varierat mellan 25 och 135 individer och höstsumman mellan 0 och 17 individer. Som synes är det helt normalt att vårsumman är en tiopotens högre än höstsumman.
2015
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 120 exemplar under perioden 4.4–15.5.
Höst:
Max 3 ex Torslandaviken 3–25.10 (Magnus Persson m fl).
1 ex Vivik, Björkö 3.10 (Bengt Karlsson).
1 hona Hyppeln 4.10 (Roger Eskilsson).
1 hona Välen 5–6.10 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Änggårdsbergen 11.10 (Johan Ennerfelt).
Liksom 2014 blev det även i år en riktig kanonvår för denna gemytliga trast, och detta blev därmed den tredje bästa ringtrastvåren under 2000-talet. Även höstsiffran är bra, om än inte lika extrem.
2014
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 135 ex 3.4–12.5.
Höst:
1 1K Brudarebacken 18.9 (Leif Andersson).
3 ex str S Brudarebacken 29.9 (Lennart Alpman).
1 1K Tjälleviks mosse, Hönö 10–11.10 (Peter Hamrén m fl).
4 ex str S Götaledstoppen, Hisingen 11.10 (Johan Svedholm).
1 honfärgad Björkö 11.10 (Klas Rådberg m fl).
1–2 honor Västra begravningsplatsen 18–20.10 (Stefan Svensson).
1 ad hane Kortedala 18.10 (Ola Dahlbom).
1 ex Rörö 19.10 (Mattias Pozsgai).
1 hane Björlanda kile 29.10 (Bo Nilsson).
1 ex Torslandaviken 29.10 (Håkan Thorstensson).
1 ex str S Brudarebacken 25.11 (Jan-Åke Noresson).
Ringtraståret 2014 blev något i hästväg, till att börja med bjöd det på den högsta vårsumman sedan det legendariska rekordåret 1988, då hela 170 ringtrastar sågs under våren. När man trodde att det inte kunde bli bättre så pulveriseras dessutom formligen tidigare höstrekord (12 ex 2012) då hela 17 höstringtrastar sågs. Novemberfågeln utgör dessutom ett präktigt fenologirekord med 17 dagar tillgodo.
2013
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 100 ex under perioden 13.4–7.5, som mest 10 ex Ljungheden, Änggårdsbergen 23.4 (Robert Ennerfelt).
Höst:
1 1K hona Askimsviken 23.9 (John-Eric Dahlström).
1 1K hona Rörö 23.9 (Stefan Svanberg).
1 hane Göteborgs botaniska trädgård 14.10 (Bengt Adamsson).
Ett riktigt bra vår- och ett normalt höstresultat. Under 2000-talet har vårsummorna legat mellan 25 och 126 exemplar och höstsummorna mellan noll och åtta exemplar. Arten har som synes en ännu snedare årstidsfördelning än blåhake då höstfynden endast utgör några procent av totalårssumman.
2012
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 64 ex under perioden 6.4–19.5.
Höst:
1 ex Brudarebacken 13.10 (Evamaria Ferm m fl).
1–2 ex Hyppeln 14–22.10 (Uno Unger m fl).
2 ex Ersdalsviken, Hönö 16.10 (Jon Håkansson).
1 hane Finngösaravinen, Partille 19.10 (Eric Engelbrecht).
1 2K+ Arendalsudden 20.10 (Magnus Persson).
1 ex Styrsö 21.10 (Andy Hultberg).
1 honf Nötholmen, Hönö 21.10 (Elon Wismén m fl).
1 ex Norra Småholmarna, Billdals skärgård 25.10 (Ivar Ivarsson).
1 ex Galterö 30.10 (Per Österman).
1 ex Göteborgs botaniska trädgård 3–8.11 (Lars Erik Norbäck m fl).
Vårsumman ligger något över det normala, medan höstens 12 ex troligen är den högsta höstsumman någonsin. Tidigare under 2000-talet har höstsumman legat mellan 0 och 8 ex. Dessutom är flera höstfynd ovanligt sena, vanligen brukar de flesta av våra höstringtrastar ses i första halvan av oktober.
2011
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt ca 65 ex under perioden 6.4–12.5.
Höst:
1 2K+ Vinga 24.9 (Musse Björklund m fl).
1 2K+ str S Brudarebacken 27.9 (Martin Oomen m fl).
1 ex str S Johanneberg 2.10 (Olof Armini).
1 honfärgad Torslandaviken 18.10 (Christer Fält).
1 hane Brunnsbo, Hisingen 22.10 (Hans Utterberg).
Såväl vår- som höstsummorna är bra men inte exceptionella. Under 2000-talet har antalen varierat mellan 25 och 126 individer på vårarna och mellan 0 och 8 individer på höstarna.
2010
Vår:
Sammanlagt ca 126 ex under perioden 2.4–20.5, som mest 15 ex str N Brudarebacken 18.4 (Christer Fält) samt 14 ex Öxnäs 19.4 (Bo Brinkhoff m fl).
Höst:
1 ad hona Tjälleviks mosse, Hönö 24.9 (Per Björkman).
1 honfärgad Torslandaviken 30.9 (Magnus Persson).
1 ex Ersdalsviken, Hönö 1.10 (Hans Börjesson).
1 ex Rörö 8.10 (Ola Wennberg).
1 hane Torslandaviken 9.10 (Dan Lundberg).
1 1K Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 21.10 (Lars Davidsson).
1 1K Stora Amundö 22.10 (Thomas Karlsson).
1 ad hane Kråkudden, Hönö 24.10 (Björn Johanson).
En fantastisk vårsumma, och den överlägset högsta sedan 1988. Då hade arten ett närmast invasionsartat uppträdande med 170 vårfynd, vilket dessutom skall sättas i relation till dåtidens jämförelsevis låga skådaraktivitet. Under 2000-talet har annars vårsummorna legat mellan 25 och 70 ringtrastar. Även höstuppträdandet blev högre än normalt, tidigare under 2000-talet har antalet höstfynd legat mellan 0 och 7 ex.
2009
Vår:
Sammanlagt ca 46 ex under perioden 7.4–17.5, som mest 5 ex Årekärr, Askim 8.4 (Ingvor Svensson m fl) och 5 ex Brudarebacken 9.4 (Christer Fält m fl).
Normal utdelning under vårsträcket. På 00-talet har antalet vårfynd varierat mellan 25 och 70 individer. Den totala avsaknaden av höstfynd är däremot något som inte skett sedan 2002.
2008
Vår:
Sammanlagt ca 53 ex under perioden 9.4–4.5, som mest 8 ex Brudarebacken 21.4 (Christer Fält m fl).
Höst:
1 ex Slottsskogen 8.10 (Magnus Eriksson).
En tämligen bra vårsiffra, medan höstutdelningen är något låg. Som synes är artens förekomst under vår och höst som alltid synnerligen snedfördelad. Nu för tiden är ju ringtrasten en utpräglad fjällhäckfågel i Skandinavien, men fram till början av 1900-talet var det inte ovanligt att arten häckade i bergsbranter i våra trakter. Därefter minskade den kraftigt och sedan 1966, då den sista häckningen konstaterades på Sotenäset i Bohuslän, är arten helt försvunnen som häckfågel från Västkusten.
2007
Vår:
Under perioden 7.4–14.5 rapporterades 61 ex, där det högsta antalet utgjordes av imponerande 22 ex på Brudarebacken 23.4 (Göran Gustafson).
Höst:
1 ex Rörö 2.10 (Magnus Unger).
1 hane Hammarkullen, Angered 9.10 (Göran Karlsson).
1 1K Rörö 13.10 (Magnus Unger m fl).
Mycket god utdelning av ringtrastar under våren, och noteringen på 22 individer vid Brudarebacken torde vara den största ansamlingen som någonsin rapporterats i området. Antalet höstfynd är däremot normalt för de senaste åren.