Ringtrast Turdus torquatus

Fenologi

Median Rekord
Första vår 6 apr 25 mar 2005 Johanneberg (Olof Armini)
Sista vår 12 maj 24 maj 2004 Donsö (Martin Fransson)
Första höst 3 okt 14 sep 2003 Sisjöns skjutfält (Tony Börjesson)
Sista höst 25 okt 25 nov 2014 Brudarebacken (Jan-Åke Noresson m fl)

2015

Samtliga: Vår: Sammanlagt ca 120 exemplar under perioden 4.4–15.5. Höst: Max 3 ex Torslandaviken 3–25.10 (Magnus Persson m fl). 1 ex Vivik, Björkö 3.10 (Bengt Karlsson). 1 hona Hyppeln 4.10 (Roger Eskilsson). 1 hona Välen 5–6.10 (Göran Gustavsson m fl). 1 ex Änggårdsbergen 11.10 (Johan Ennerfelt).
Liksom 2014 blev det även i år en riktig kanonvår för denna gemytliga trast, och detta blev därmed den tredje bästa ringtrastvåren under 2000-talet. Även höstsiffran är bra, om än inte lika extrem.
Johan Svedholm

2014

Samtliga: Vår: Sammanlagt ca 135 ex 3.4–12.5. Höst: 1 1K Brudarebacken 18.9 (Leif Andersson). 3 ex str S Brudarebacken 29.9 (Lennart Alpman). 1 1K Tjälleviks mosse, Hönö 10–11.10 (Peter Hamrén m fl). 4 ex str S Götaledstoppen, Hisingen 11.10 (Johan Svedholm). 1 honfärgad Björkö 11.10 (Klas Rådberg m fl). 1–2 honor Västra begravningsplatsen 18–20.10 (Stefan Svensson). 1 ad hane Kortedala 18.10 (Ola Dahlbom). 1 ex Rörö 19.10 (Mattias Pozsgai). 1 hane Björlanda kile 29.10 (Bo Nilsson). 1 ex Torslandaviken 29.10 (Håkan Thorstensson). 1 ex str S Brudarebacken 25.11 (Jan-Åke Noresson).
Ringtraståret 2014 blev något i hästväg, till att börja med bjöd det på den högsta vårsumman sedan det legendariska rekordåret 1988, då hela 170 ringtrastar sågs under våren. När man trodde att det inte kunde bli bättre så pulveriseras dessutom formligen tidigare höstrekord (12 ex 2012) då hela 17 höstringtrastar sågs. Novemberfågeln utgör dessutom ett präktigt fenologirekord med 17 dagar tillgodo.
Johan Svedholm

2013

Samtliga: Vår: Sammanlagt ca 100 ex under perioden 13.4–7.5, som mest 10 ex Ljungheden, Änggårdsbergen 23.4 (Robert Ennerfelt). Höst: 1 1K hona Askimsviken 23.9 (John-Eric Dahlström). 1 1K hona Rörö 23.9 (Stefan Svanberg). 1 hane Göteborgs botaniska trädgård 14.10 (Bengt Adamsson).
Ett riktigt bra vår- och ett normalt höstresultat. Under 2000-talet har vårsummorna legat mellan 25 och 126 exemplar och höstsummorna mellan noll och åtta exemplar. Arten har som synes en ännu snedare årstidsfördelning än blåhake då höstfynden endast utgör några procent av totalårssumman.
Johan Svedholm

2012

Samtliga: Vår: Sammanlagt ca 64 ex under perioden 6.4–19.5. Höst: 1 ex Brudarebacken 13.10 (Evamaria Ferm m fl). 1–2 ex Hyppeln 14–22.10 (Uno Unger m fl). 2 ex Ersdalsviken, Hönö 16.10 (Jon Håkansson). 1 hane Finngösaravinen, Partille 19.10 (Eric Engelbrecht). 1 2K+ Arendalsudden 20.10 (Magnus Persson). 1 ex Styrsö 21.10 (Andy Hultberg). 1 honf Nötholmen, Hönö 21.10 (Elon Wismén m fl). 1 ex Norra Småholmarna, Billdals skärgård 25.10 (Ivar Ivarsson). 1 ex Galterö 30.10 (Per Österman). 1 ex Göteborgs botaniska trädgård 3–8.11 (Lars Erik Norbäck m fl).
Vårsumman ligger något över det normala, medan höstens 12 ex troligen är den högsta höstsumman någonsin. Tidigare under 2000-talet har höstsumman legat mellan 0 och 8 ex. Dessutom är flera höstfynd ovanligt sena, vanligen brukar de flesta av våra höstringtrastar ses i första halvan av oktober.
Johan Svedholm

2011

Samtliga: Vår: Sammanlagt ca 65 ex under perioden 6.4–12.5. Höst: 1 2K+ Vinga 24.9 (Musse Björklund m fl). 1 2K+ str S Brudarebacken 27.9 (Martin Oomen m fl). 1 ex str S Johanneberg 2.10 (Olof Armini). 1 honfärgad Torslandaviken 18.10 (Christer Fält). 1 hane Brunnsbo, Hisingen 22.10 (Hans Utterberg).
Såväl vår- som höstsummorna är bra men inte exceptionella. Under 2000-talet har antalen varierat mellan 25 och 126 individer på vårarna och mellan 0 och 8 individer på höstarna.
Johan Svedholm

2010

Vår: Sammanlagt ca 126 ex under perioden 2.4–20.5, som mest 15 ex str N Brudarebacken 18.4 (Christer Fält) samt 14 ex Öxnäs 19.4 (Bo Brinkhoff m fl).
Höst: 1 ad hona Tjälleviks mosse, Hönö 24.9 (Per Björkman). 1 honfärgad Torslandaviken 30.9 (Magnus Persson). 1 ex Ersdalsviken, Hönö 1.10 (Hans Börjesson). 1 ex Rörö 8.10 (Ola Wennberg). 1 hane Torslandaviken 9.10 (Dan Lundberg). 1 1K Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 21.10 (Lars Davidsson). 1 1K Stora Amundö 22.10 (Thomas Karlsson). 1 ad hane Kråkudden, Hönö 24.10 (Björn Johanson).
En fantastisk vårsumma, och den överlägset högsta sedan 1988. Då hade arten ett närmast invasionsartat uppträdande med 170 vårfynd, vilket dessutom skall sättas i relation till dåtidens jämförelsevis låga skådaraktivitet. Under 2000-talet har annars vårsummorna legat mellan 25 och 70 ringtrastar. Även höstuppträdandet blev högre än normalt, tidigare under 2000-talet har antalet höstfynd legat mellan 0 och 7 ex.
Johan Svedholm

2009

Vår: Sammanlagt ca 46 ex under perioden 7.4–17.5, som mest 5 ex Årekärr, Askim 8.4 (Ingvor Svensson m fl) och 5 ex Brudarebacken 9.4 (Christer Fält m fl).
Normal utdelning under vårsträcket. På 00-talet har antalet vårfynd varierat mellan 25 och 70 individer. Den totala avsaknaden av höstfynd är däremot något som inte skett sedan 2002.
Johan Svedholm

2008

Vår: Sammanlagt ca 53 ex under perioden 9.4–4.5, som mest 8 ex Brudarebacken 21.4 (Christer Fält m fl).
Höst: 1 ex Slottsskogen 8.10 (Magnus Eriksson).
En tämligen bra vårsiffra, medan höstutdelningen är något låg. Som synes är artens förekomst under vår och höst som alltid synnerligen snedfördelad. Nu för tiden är ju ringtrasten en utpräglad fjällhäckfågel i Skandinavien, men fram till början av 1900-talet var det inte ovanligt att arten häckade i bergsbranter i våra trakter. Därefter minskade den kraftigt och sedan 1966, då den sista häckningen konstaterades på Sotenäset i Bohuslän, är arten helt försvunnen som häckfågel från Västkusten.
Johan Svedholm

2007

Vår: Under perioden 7.4–14.5 rapporterades 61 ex, där det högsta antalet utgjordes av imponerande 22 ex på Brudarebacken 23.4 (Göran Gustafson).
Höst: 1 ex Rörö 2.10 (Magnus Unger). 1 hane Hammarkullen, Angered 9.10 (Göran Karlsson). 1 1K Rörö 13.10 (Magnus Unger m fl).
Mycket god utdelning av ringtrastar under våren, och noteringen på 22 individer vid Brudarebacken torde vara den största ansamlingen som någonsin rapporterats i området. Antalet höstfynd är däremot normalt för de senaste åren.
Johan Svedholm