Snösiska Acanthis flammea exilipes
2020
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 8.11 (Ola Wennberg m fl).
2 ex Öxnäs 11.12 (Mikael Sundberg).
Två fynd av tre exemplar är ett tidstypiskt, men något magert utfall. Kan det vara så att snösiskan har blivit mindre attraktiv att rapportera då den sedan 2017 räknas som en underart till gråsiskan? Men faktum är att andelen snösiska bland alla snö-/gråsiskor har minskat nationellt från cirka 0.2% i början av 2000-talet till närmare 0.05% de senaste åren. Denna trend är samstämmig med observationer i våra grannländer och tros vara relaterad till ett varmare klimat (Dagens natur, publicerad 23 december 2020). Snösiskan räknas visserligen inte som en egen art längre, men har ett annat utbredningsområde och en annan häckningsbiotop än gråsiskan. Den är väl värd att rapporteras och redovisas separat.
2018
Samtliga:
1 ex Torslanda golfbana 1–2.1 (Stig Carlsson m fl).
2 ex Torslandaviken 16–22.11 (Ola Wennberg m fl).
2 ex Torslanda golfbana 6–28.12 (Ola Wennberg m fl).
3 fynd av 5 ex är ett helt normalt antal snösiskor, med en liten risk för dubbelräkning av fåglarna som sågs i november–december. Som vanligt görs fynden under vintermånaderna då snösiskor sällskapar med sina gråare artfränder som oftast uppträder i stora flockar vid Torslandaviken. Snösiskan räknas sedan 2017 som en underart till gråsiskan, men uppträdandet kommer även i fortsättningen att redovisas separat.
2017
Samtliga:
1 honfärgad Ramberget, Hisingen 10.1 (Bo Brinkhoff).
1 ex Mölndalsån, Broslätt 17.1 (Uno Unger).
2 ex Torslandaviken 7.11 (Ola Wennberg).
1 ex Torslandaviken 16.12 (Ola Wennberg).
2 ex Torslanda golfbana 17.12 (Christer Fält).
1 ex Torslanda golfbana 31.12 (Ola Wennberg).
7 fynd av 9 ex, om än med viss risk för dubbelräkning i Torslandaviken, är ett riktigt bra resultat. Vi kan gissa att de stora mängder gråsiskor som hållit till i Göteborgs rapportområde har dragit med sig en och annan snösiska – nu när de dessutom är samma art. Snösiskans status som egen art har länge varit omdiskuterad, och i början på året meddelade BirdLife Sveriges taxonomikommitté beslutet att den numera betraktas som underart till gråsiskan. Oavsett taxonomisk status kommer vi även fortsättningsvis granska och publicera fynd av snösiskor.
2016
Samtliga:
3 ex Torslandaviken 28.11 (Ola Wennberg).
1 honfärgad Dotevik, Askimsviken 25.12 (Jan Mogol).
1 1K Torslandaviken 26–28.12 (Christer Fält m fl).
I februari 2017 meddelade BirdLife Sveriges taxonomikommitté att snösiska ska betraktas som en underart till gråsiska. Därför skriver vi nu vad som skulle kunna betraktas som en minnesruna för denna mjölvita fågel som orsakat så mycket debatt genom åren. Vi kommer dock även fortsättningsvis att publicera fynd av individer som visar karaktärer för snösiska. För så kan vi väl fortfarande få kalla dem, även om det är en underart?
2015
Samtliga:
1 ex 12–14.12 Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
För andra gången på 2000-talet gjordes endast ett fynd, senast det hände var 2006. Även om arten är regelbunden hos oss så ses den sällan i några större antal och trenden verkar, likt för en del andra fjällnära tättingarter såsom berglärka och vinterhämpling vara på tillbakagång.
2014
Samtliga:
2 2K Torslandaviken 5.1–10.3 ( Roger Eskilsson m fl).
1 2K Stuvö, Hälsö 11–16.1 (Rolf Nyback m fl).
Fåglarna i Torslandaviken är samma som dök upp redan under föregående senhöst i området. Gör man en tillbakablick i fyndmaterialet så sticker Torslandaviken ut som den absolut säkraste snösiskelokalen i rapportområdet. Anledningen till detta är stora områden där skräppor och tistlar får växa fritt ihop med täta skådarbesök.
2013
Samtliga:
3 ex Torslandaviken 10.11–28.12 (Christer Fält m fl).
1 ex Askimsbadet 27.12 (Ola Wennberg).
2 ex Öxnäs 29.12 (Elon Wismén m fl).
Tre fynd av sex exemplar är ett bra resultat för senare år. I likhet med dess släkting gråsiskan, som snösiskan ofta sällskapar med, så fluktuerar antalet kraftigt från år till år. Senaste goda åren var vintrarna 2001/2002 samt 2002/2003 då vardera cirka 20 ex sågs per säsong.
2012
Samtliga:
1 2K Torslandaviken 10.1–19.2 (Martin Oomen m fl).
Återigen ett svagt år för snösiskan i rapportområdet. Faktum är att vi inte haft några bra år för snösiska sedan början av 2000-talet. Det är svårt att sia om vad detta beror på. Den troligaste förklaringen är nog att vi inte har haft några goda år med nordliga gråsiskor på länge, och därmed har det funnits färre stora siskflockar att leta igenom efter dessa guldkorn.
2011
Samtliga:
2 hanar Kållered 6.1 (Thomas Kilander).
1 honfärgad Eklanda, Mölndal 7.1 (Thomas Johansson m fl).
Två fynd är en relativt låg årssumma. Under den senaste 10-årsperioden har antalet fynd pendlat mellan 2006 års bottennotering på 1 ex, till som mest cirka 20 ex vilket noterades både 2002 och 2003.
2010
Samtliga:
1 2K+ hane samt 1 2K+ hona Eklanda, Möndal 17.12 (Ulf Molau).
Bägge snösiskorna i Eklanda fångades och ringmärktes. Totalt sett är 2 ex den näst lägsta årssumman under det senaste årtiondet, endast 2006 sågs färre då 1 ex noterades. Som nämnts i tidigare sammanställningar så fluktuerar uppträdandet av grå-/snösiskor stort mellan åren.
2009
Samtliga:
1 honfärgad Torslandaviken 1–7.1 (Jan Mogol m fl).
1 honfärgad Eklanda, Möndal 17.1 (Olof Armini).
1 ex Hästevik, Torslanda 7.2 (Dennis Kraft).
Precis som föregående år gjordes tre fynd vilket är normalt. I likhet med dess släkting gråsiskan, i vars flockar man oftast finner arten, så fluktuerar antalet kraftigt från år till år. Senaste goda snösiskeåren var vintrarna 2001/2002 samt 2002/2003 då vardera cirka 20 ex sågs per säsong.
2008
Samtliga:
1 2K Slottsskogen 16.2 (Ulf Lindell).
1 honfärgad Donsö 30.3 (Jan Mogol).
1 ex Torslandaviken 30.12 (Bo Brinkhoff m fl).
Tre exemplar är en ganska normal summa för senare år. Antalet fynd har dock varierat ganska kraftigt under 2000-talet och pendlat mellan 1 och cirka 20 rapporterade individer per år.
2007
Samtliga:
1 ex Smithska udden 13.1–4.2 (Björn Dellming m fl).
1 2K Smithska udden, Göteborg 13.1 (Johan Svedholm m fl).
1 honf Safjället, Mölndal 22.1 och 1 annat ex samma lokal 12.2 (David Armini).
1 honf Röe hall, Rörö 21.11 (Per Björkman m fl).
Antalet rapporterade snösiskor varierar kraftigt från år till år, och årets fem fynd utgör en medelnotering på 2000-talet. Den ena av de två fåglarna som upptäcktes på Smithska udden den 13 januari stannade på lokalen i flera veckor och visade upp sig vid ett lättåtkomligt fågelbord, vilket gjorde den till årets mest betittade snösiska i området. Utöver de publicerade fynden har ytterligare ett par fynd rapporterats, men eftersom ingen beskrivning på dessa har inkommit kan inte ljusa gråsiskor uteslutas (vilket kräver detaljerade dräktstudier).