Snösiska Acanthis flammea exilipes

2015

Samtliga: 1 ex 12–14.12 Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
För andra gången på 2000-talet gjordes endast ett fynd, senast det hände var 2006. Även om arten är regelbunden hos oss så ses den sällan i några större antal och trenden verkar, likt för en del andra fjällnära tättingarter såsom berglärka och vinterhämpling vara på tillbakagång.
Martin Oomen

2014

Samtliga: 2 2K Torslandaviken 5.1–10.3 ( Roger Eskilsson m fl). 1 2K Stuvö, Hälsö 11–16.1 (Rolf Nyback m fl).
Fåglarna i Torslandaviken är samma som dök upp redan under föregående senhöst i området. Gör man en tillbakablick i fyndmaterialet så sticker Torslandaviken ut som den absolut säkraste snösiskelokalen i rapportområdet. Anledningen till detta är stora områden där skräppor och tistlar får växa fritt ihop med täta skådarbesök.
Martin Oomen

2013

Samtliga: 3 ex Torslandaviken 10.11–28.12 (Christer Fält m fl). 1 ex Askimsbadet 27.12 (Ola Wennberg). 2 ex Öxnäs 29.12 (Elon Wismén m fl).
Tre fynd av sex exemplar är ett bra resultat för senare år. I likhet med dess släkting gråsiskan, som snösiskan ofta sällskapar med, så fluktuerar antalet kraftigt från år till år. Senaste goda åren var vintrarna 2001/2002 samt 2002/2003 då vardera cirka 20 ex sågs per säsong.
Martin Oomen

2012

Samtliga: 1 2K Torslandaviken 10.1–19.2 (Martin Oomen m fl).
Återigen ett svagt år för snösiskan i rapportområdet. Faktum är att vi inte haft några bra år för snösiska sedan början av 2000-talet. Det är svårt att sia om vad detta beror på. Den troligaste förklaringen är nog att vi inte har haft några goda år med nordliga gråsiskor på länge, och därmed har det funnits färre stora siskflockar att leta igenom efter dessa guldkorn.
Martin Oomen

2011

Samtliga: 2 hanar Kållered 6.1 (Thomas Kilander). 1 honfärgad Eklanda, Mölndal 7.1 (Thomas Johansson m fl).
Två fynd är en relativt låg årssumma. Under den senaste 10-årsperioden har antalet fynd pendlat mellan 2006 års bottennotering på 1 ex, till som mest cirka 20 ex vilket noterades både 2002 och 2003.
Martin Oomen

2010

Samtliga: 1 2K+ hane samt 1 2K+ hona Eklanda, Möndal 17.12 (Ulf Molau).
Bägge snösiskorna i Eklanda fångades och ringmärktes. Totalt sett är 2 ex den näst lägsta årssumman under det senaste årtiondet, endast 2006 sågs färre då 1 ex noterades. Som nämnts i tidigare sammanställningar så fluktuerar uppträdandet av grå-/snösiskor stort mellan åren.
Martin Oomen

2009

Samtliga: 1 honfärgad Torslandaviken 1–7.1 (Jan Mogol m fl). 1 honfärgad Eklanda, Möndal 17.1 (Olof Armini). 1 ex Hästevik, Torslanda 7.2 (Dennis Kraft).
Precis som föregående år gjordes tre fynd vilket är normalt. I likhet med dess släkting gråsiskan, i vars flockar man oftast finner arten, så fluktuerar antalet kraftigt från år till år. Senaste goda snösiskeåren var vintrarna 2001/2002 samt 2002/2003 då vardera cirka 20 ex sågs per säsong.
Martin Oomen

2008

Samtliga: 1 2K Slottsskogen 16.2 (Ulf Lindell). 1 honfärgad Donsö 30.3 (Jan Mogol). 1 ex Torslandaviken 30.12 (Bo Brinkhoff m fl).
Tre exemplar är en ganska normal summa för senare år. Antalet fynd har dock varierat ganska kraftigt under 2000-talet och pendlat mellan 1 och cirka 20 rapporterade individer per år.
Martin Oomen

2007

Samtliga: 1 ex Smithska udden 13.1–4.2 (Björn Dellming m fl). 1 2K Smithska udden, Göteborg 13.1 (Johan Svedholm m fl). 1 honf Safjället, Mölndal 22.1 och 1 annat ex samma lokal 12.2 (David Armini). 1 honf Röe hall, Rörö 21.11 (Per Björkman m fl).
Antalet rapporterade snösiskor varierar kraftigt från år till år, och årets fem fynd utgör en medelnotering på 2000-talet. Den ena av de två fåglarna som upptäcktes på Smithska udden den 13 januari stannade på lokalen i flera veckor och visade upp sig vid ett lättåtkomligt fågelbord, vilket gjorde den till årets mest betittade snösiska i området. Utöver de publicerade fynden har ytterligare ett par fynd rapporterats, men eftersom ingen beskrivning på dessa har inkommit kan inte ljusa gråsiskor uteslutas (vilket kräver detaljerade dräktstudier).
Pär Lydmark