Stripgås Anser indicus
2022
Samtliga:
1 ex Rävekärr, Mölndal 23.5 (John Fjörtoft Karlsen).
1 ad Nolviks kile, Björlanda 29.5 (Niklas Aronsson).
1 ex Välen 13.6 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Stora Sågsholmen, Näset 12.7 (Göran Gustavsson).
1 ex Vrångö 31.7–4.8 (Margareta Strandberg m fl).
Kategori E:
1 ex Billdals gård, Askim 24.5–4.6 och Haga kile, Askim 6–24.6 (Lars Eric Rahm m fl).
Stripgås är något av en sommargås i Göteborg – klart flest fynd brukar göras under sommarmånaderna. Det kan hänga samman med att det i början av juni brukar dyka upp ganska stora mängder gäss från kontinenten som kommer hit för att rugga. Det rör sig i första hand om kanadagäss, men bland dessa brukar man kunna urskilja allsköns outsiders som sannolikt är genetiska hopkok av det slag som frodas i parker och fågeldammar. Ur dessa miljöer är också den europeiska populationen av stripgås sprungen. Inte minst i Nederländerna är populationen livskraftig och man kan misstänka att det är därifrån merparten av göteborgska stripgäss kommer. Bland årets fynd fanns även en gås som definitivt flytt från någon form av fångenskap. Den hade nämligen färgglada ringar av en typ som inte används vid märkning av vilda fåglar. Sådana fåglar hamnar i kategori E, medan övriga fynd placeras i kategori C som är öronmärkt för vilda fåglar ur populationer som en gång i tiden bildats av förrymda fåglar.
2021
Samtliga:
1 ex Välen 10–11.6 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Torslandaviken 11–14.6 (Ola Wennberg m fl).
1 ex Lindesnäs, Nordre älv 23–24.6 (Camilla Ek).
1 ex Välen 23.6 (Hans Börjesson m fl).
1 ex Torslandaviken 4.7–21.8 (Torbjörn Petersson m fl).
1 ex Öxnäs 21.8 (John Fjörtoft Karlsen).
1 ex Öxnäs 23.10–2.11 (Mats Ågren m fl).
Om man är stripgås och gillar uppmärksamhet var 2021 ett härligt år. Rapportunderlaget skvallrar om ett klart större intresse för att se och rapportera arten sedan den i fjol flyttades till kategori C, där Club 300:s regelverk tillåter kryss. Särskilt under sommaren gjordes många observationer, men en del av dessa avser antagligen samma individer som flyttade sig mellan olika lokaler. Tack vare tidsangivelser kan vi dock sluta oss till att det fanns minst två individer i omlopp (den 23 juni sågs stripgås samtidigt i Välen och Nordre älv).
2020
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 4–5.6 (Magnus Rahm m fl).
1 ex Nolviks kile, Björlanda 21.6–8.7 (Tommy Johansson m fl).
1 ex Styrsö 6.8 (Andy Hultberg).
1 ex Öxnäs 11.8–4.9 (Magnus Lundström m fl).
1 ex Billdal, Askim 19–26.8 (Martin Jerksjö m fl).
1 ex Haga kile–Billdal, Askim 19–26.8 (Martin Jerksjö m fl).
Kategori E:
1 ex Torslandaviken 6–13.6 (Magnus Persson m fl).
I slutet av året meddelade Birdlife Sveriges raritetskommitté att fynd av stripgås sedan 1995 ska flyttas från kategori E till kategori C, det vill säga de ska inte betraktas som rymlingar utan som representanter för frilevande populationer som ursprungligen etablerats av parkrymlingar. Sådana populationer finns i bland annat Storbritannien, Nederländerna och Tyskland. För fågelskådare som kryssar utifrån Club300:s regelverk betyder detta att arten nu får räknas på listorna, vilket gör att man kan hoppas att intresset för denna eleganta gås kommer att öka. Men eftersom nyheten kom först i november var det knappast därför stripgåsåret blev så bra. Det gjordes fynd vid sex olika lokaler, även om det förstås kan vara delvis samma individer som setts på flera lokaler. En udda fågel i sammanhanget är den andra stripgåsen som dök upp i Torslandaviken ett par dagar efter den första. Den hade en vit plastring på höger ben, och eftersom sådana brukar användas till parkfåglar får den individen finna sig i att stanna kvar i kategori E.
2019
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 5.6 (Stina Hällholm).
2 ex Torslandaviken 30.6–15.8 (Jonas Bergman Laurila m fl).
1 ex Välen–Fässberg, Mölndal (Andreas Holm m fl).
För tredje året i rad fick vi fynd av stripgås. Det första fyndet i Göteborgsområdet gjordes 2002 och sedan dess har arten observerats mer än hälften av åren. Kanske är det delvis samma individer som återkommer år efter år i statistiken.
2018
Samtliga:
1 ex Habäck, Björketorp 21.1 (Johannes Löfqvist).
1 ex Torslandaviken 1–16.6 (Magnus Persson m fl).
Andra året i rad med fynd av denna rymling. Kanske rör det sig om en och samma individ som dykt upp lite här och var i området sedan sommaren 2017?
2017
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 18–24.6 (Magnus Persson m fl).
1 ex Donsö 7.8 (gnm A Martin Fransson).
1 ex Göteborgs fiskhamn 15.8 (Stefan Svanberg).
1 ex Torslandaviken 16–27.9 och 7.10–11.11 (Magnus Persson m fl).
1 ex Öxnäs 1–6.10 (Tom Ekman m fl).
Vi bedömer att det är samma stripgås som har flängt omkring i rapportområdet under sommaren och hösten. Arten, som naturligt häckar i Centralasien, förs till kategori E, vilket innebär att det bedöms troligast att svenska fynd rör förrymda individer eller möjligen ättlingar till förrymda individer. I Göteborgsområdet har den observerats lite då och då, senast 2013.
2013
Samtliga:
1 ex str NO Kråkudden, Hönö 6.6 (Jon Håkansson).
1 2K+ Torslandaviken 15–17.6 (Magnus Persson m fl).
Sedan rapportområdets första fynd 2002 har denna rymling observerats de flesta år. Det är inte orimligt att flera av de cirka tio fynden rör samma individer. Det gäller inte minst årets fynd som ligger ganska nära varandra både i tid och geografiskt.
2012
Samtliga:
2 ex Stensjön, Mölndal 24.1 (Berndt Lindberg).
Åttonde fyndet i rapportområde av stripgås som naturligt häckar i Centralasien, men där svenska fynd anses röra rymlingar. Fyndet är det första i Mölndal, tidigare har de flesta gjorts på Hisingen.
2010
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 6.6 (Magnus Persson).
1 ex Haga kile, Askim 3.8 (Barbara Hedén).
Fynd nummer sex och sju, och de första sedan 2006 av denna rymling, som naturligt häckar i höglänta trakter i Centralasien.