Roskarl Arenaria interpres
Fenologi
| Median | Rekord | |
|---|---|---|
| Första vår | 4 maj | 23 apr 2003 Stora Amundö (Pär Lydmark) |
| Sista höst | 7 okt | 10 nov 2001 Kråkudden, Hönö (Magnus Unger) |
2022
Samtliga:
Vår:
1 ex Bolleskären, Hönö 21.5 (Peder Winding m fl).
1 ex Kråkudden, Hönö 22.5 (Arvo Harjula).
Höst:
Sammanlagt 16 ex 31.7–11.9.
Ett relativt blekt år för roskarlen i området. Det finns dock flera år med ännu färre höstindivider än de 16 som passerade oss i år, så det är ingenting att höja på ögonbrynen åt. Vårantalet är alltid lägre och två individer sticker inte ut nämnvärt.
2021
Samtliga:
Vår:
1 ex Vinga 20.3 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex Torslandaviken 9.5 (Tor Oskar Lodin).
Höst:
Sammanlagt minst 60 ex 30.7–16.10.
Höga antal:
17 ex str S Kråkudden, Hönö 14.8 (Daniel Laveson m fl).
Marsfynd av roskarl är ovanligt och man kan förstås misstänka att det kan röra sig om en övervintrande individ. I övrigt ett enda vårfynd, den 9 maj, vilket är magert men inte unikt. Vårantalen är alltid betydligt beskedligare än höststräckets bidrag till området. Årets höstsumma på minst 60 ex är ett relativt gott resultat jämfört med många år under 2000-talet. Dagssumman på 17 ex den 14 augusti vid Kråkudden får anses som en fin sträcktopp en bit över snittet för roskarl i rapportområdet. Rekordnoteringen på 27 ex är från Vinga den 15 augusti 2004.
2020
Samtliga:
Vår:
2 ex Galterö 2.5 (Per Österman m fl).
1 ex Galterö 8.5 (Andreas Svensson).
Höst:
Sammanlagt minst 40 ex 29.7–28.10.
Antalet fynd under våren är alltid lägre än höstantalen, men två vårfynd av tre individer är ändå ganska beskedligt. Höstens minst 40 individer är ett helt ok resultat sett till de senaste åren. Inga dagssummor över fem individer noterades.
2019
Samtliga:
Vinter:
1 ex Rörö 20.1 (Stefan Svanberg m fl).
Vår:
1 ex Vrångö 11.3 (Gösta Olofsson).
1 ex Galterö 10.5 (Lars Hellman).
Höst:
Sammanlagt 43 ex 13.8–12.10.
Höga antal:
16 ex str S Kråkudden, Hönö 3.9 (David Armini m fl).
Det är ganska ovanligt med vinterfynd av roskarl i området även om övervintring regelbundet sker i norra Bohuslän. Fyndet den 11 mars ligger utanför det normala vårsträcket och skulle också kunna röra sig om en övervintrare. I övrigt förekom bara ett enda vårfynd, den 10 maj, vilket inte är någon imponerande förekomst. Däremot var höststräckets 43 individer åtminstone bättre än på senare år. Det högsta dagsantalet var 16 exemplar den 3 september vid Kråkudden.
2018
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 7 ex 8.5–5.6.
Höst:
Sammanlagt 10 ex 4.8–7.10.
Ett relativt mediokert år för roskarlen med avseende på både vår- och höststräck. Inga dagssummor på fler än tre individer kunde heller noteras. Förutom en individ på Tistlarna den 2 juni gjordes alla av årets fynd i Göteborgs norra skärgård.
2017
Samtliga:
Vinter:
1 ex Rörö 30.1 (Bo Brinkhoff m fl).
Höst:
Kråkudden, Hönö:
2 ex str S 6.8 (Ragnar Gustafsson m fl).
2 ex str S 7.8 (Ulf Persson m fl).
1 ex str S 18.8 (Roger Eskilsson).
1 ex 20.8 (Per Björkman).
3 ex str S 26.8 (Hans Zachrisson).
1 1K 1.9 (Ulf Persson m fl).
Övriga lokaler:
2 ex str S Hyppeln 20.8 (Roger Eskilsson m fl).
Tolv observerade individer under hela hösten och inga större dagssummor får anses vara ett blekt resultat för 2017. Dessutom gjordes inte ett enda vårfynd i området vilket inte har hänt sedan 1996. Övervintrande roskarlar är däremot inte vardagsmat i Göteborgsområdet, och vinterfynd har inte gjorts sedan 2008 då en individ observerades på Galterö i december. Värt att nämna är dock att arten årligen övervintrar i norra Bohuslän.
2016
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 8 ex 3.5–12.6.
Höst:
Sammanlagt ca 40 ex 13.7–7.9.
Höga antal:
23 ex str S Vrångö 27.8 (Stefan Svanberg).
11 ex str S Kråkudden, Hönö 27.8 (Hans Zachrisson m fl).
23 exemplar är den näst högsta sträcksumma som noterats i området. Endast 2004 stoltserar med en högre dagssiffra då 27 exemplar sträckte förbi Vinga den 15 augusti.
2015
Vår:
Sammanlagt 12 ex under maj månad.
Höst:
Sammanlagt 15 ex mellan 22.8–2.9.
Höga antal:
7 ex str S Galterö 2.9 (Ola Wennberg).
Ett något lågt högstaantal utan att vara anmärkningsvärt. Det totala antalet observerade roskarlar under hösten bestod av femton individer, vilket är ett relativt dåligt utfall medan vårens tolv individer är mer normalt sett till senare år.
2014
Höga antal:
12 ex str S Kråkudden, Hönö 24.8 (Magnus Rahm m fl).
Årets sträcktopp sammanfaller väl med den genomsnittliga siffran under 2000-talet och under en ganska typisk tidpunkt.
2013
Höga antal:
4 ex str S Kråkudden, Hönö 10.8 (Roger Eskilsson m fl).
Året bjöd på ovanligt få roskarlar i rapportområdet, vilket även avspeglar sig på högsta antalet. Normalt ligger det på 10–15 ex under sträcktoppen som brukar infalla runt den 21 augusti. Endast två vårfynd finns under året.
2012
Sena fynd:
2 ex str Kråkudden, Hönö 8.11 (Martin Oomen m fl).
Höga antal:
22 ex str Kråkudden 23.8 (Martin Oomen m fl).
Den höga sträcksumman från Kråkudden den 23 augusti är den näst högsta som rapporterats från området under 2000-talet. Som mest har 27 ex setts sträcka förbi Vinga den 15 augusti 2004. Tidsmässigt faller uppträdandet väl in i tidigare mönster då mediandatumet för sträcktoppen under 2000-talet är 21 augusti. Novemberfyndet är anmärkningsvärt och senast det inträffade var 7 november 2004 då 1 ex sågs på Torrbeskär. Vintrarna 2007–2008 samt 2008–2009 övervintrade dock arten på Galterö.
2011
Höga antal:
5 ex str S Kråkudden 6.9 (Martin Oomen m fl).
Årets högsta rapporterade antal av arten är något lågt och dessutom inföll sträcktoppen något senare än normalt. Vanligen brukar som mest drygt 10 ex passera kring mitten av augusti.
2010
Höga antal:
12 ex str Kråkudden 16.7 (Peter Hamrén m fl).
Det genomsnittliga högsta antalet rapporterade fåglar är just 12 ex så årets toppantal är i det avseendet typiskt. Normalt brukar dock fyndtoppen infalla lite senare, något som kan illustreras av att mediandatum för högsta antalet i området under 2000-talet är 15 augusti.
2009
Höga antal:
10 ex str Kråkudden 31.7 (Lars Andersson m fl).
Under 00-talet har det högsta antalet rapporterade fåglar per år varierat mellan 3 och 27 ex med ett genomsnitt på cirka 12 ex. Årets högsta antal är alltså ganska normalt. Tidsmässigt har högsta antalen varje år setts mellan den 22 juli och den 10 september med mediandatum den 21 augusti. Årets fyndtopp är således ganska tidig. Flest fåglar har under åtta av tio år setts vid Kråkudden medan det allra högsta antalet, 27 ex, rapporterades från Vinga den 15 augusti 2004.
2008
Vinter:
1 ex Galterö 17.1–24.2 (Lars Hellman) samt 1 ex samma lokal 16.11 och 22.12 (Lars Hellman).
Höga antal:
13 ex str S Kråkudden 21.8 (Roger Eskilsson).
Vinterfynden är de tredje och fjärde sedan 1965; de två tidigare gjordes på Kråkudden den 6 januari 1993 och på Rörö den 4 januari 1965. Roligt och överraskande således att arten övervintrade på Galterö två vintrar i rad! Fynd under januari och februari 2008 gjordes också i norra Bohuslän (på Nord-Koster och Saltö, Strömstad, av 7 respektive 10 ex) samt vid Morups tånge och Gamla Köpstad i Halland. Under december gjordes dessutom tre fynd av totalt 44 ex i Havsstenssunds skärgård, ett fynd av 10 ex på Nord-Koster samt ett fynd av 2 ex på Malön, Onsala. Man behöver alltså inte förflytta sig geografiskt så långt för att hitta fler övervintrande roskarlar i Sverige. De två senaste åren har de högsta noterade sträcksummorna varit 15 respektive 16 ex, båda dessa vid Kråkudden och båda i månadsskiftet augusti/september. Fynden speglar förmodligen en sträcktopp i slutet av augusti, vilket gör att årets högsta notering faller väl in i mönstret. Den högsta noteringen som rapporterats genom tiderna (27 ex) noterades också den under ungefär samma tid, den 25 augusti 2004, på Vinga.
2007
Vår:
Sammanlagt 13 ex under perioden 3–26.5 observerade vid:
Hönö, Galterö, Askimsviken, Vrångö och Tistlarna.
Höst:
Sammanlagt ca 92 ex under juli–september observerade på Rörö, Hönö, Nordre Älvs fjord, Hyppeln, Vinga, Galterö och Lökholmen.
Höga antal:
15 ex str S Kråkudden, Hönö 2.9 (Mats Axbrink m fl).
Antalet vårfynd ligger något under det normala medan höstfynden ligger över det normala. Roskarlen, liksom många andra vadararter, uppvisar relativt stora variationer mellan olika år beroende på vilka väderleksförhållanden som råder under sträckperioden. Hösten bjöd på många dagar med enstaka sträckande individer, vilket resulterat i en summa över genomsnittet.