Lappsparv Calcarius lapponicus
Fenologi
| Median | Rekord | |
|---|---|---|
| Första vår | 22 mar | 3 feb 2002 Kvillehed, Säve (Magnus Unger) |
| Sista vår | 30 apr | 12 maj 2002 Torslandaviken (Kristoffer Nilsson) |
| Första höst | 10 sep | 28 aug 2010 Öxnäs (Martin Oomen fl) |
| Sista höst | 28 okt | 20 dec 2020 Torslandaviken (Fredrik Blomqvist m fl) |
2022
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 6 fynd av 7 ex.
Höst:
Sammanlagt 11 fynd av 13 ex.
Fynd i normal omfattning för de senaste åren, långt från fornstora dagar som 2002 då sammanlagt 78 ex noterades under året. Fyndbilden återspeglar en nedåtgående trend för den fjällhäckande lappsparven, som sedan 2015 är rödlistad som "sårbar".
2021
Samtliga:
Vår:
1 ex str N Brudarebacken 25.3 (Roger Eskilsson).
1 ex Brudarebacken 28.3 (Markus Lagerqvist).
1 ex str O Brudarebacken 3.4 (Jonas Bergman Laurila).
4 ex Landvetters flygplats 27.4 (Johan Svedholm).
Höst:
Sammanlagt 18 ex 10.9–21.11.
I likhet med 2020 blev 2021 ett bättre år för lappsparv jämfört med några år med betydligt lägre antal. Den högsta årssumman för rapportområdet daterar från 2002 då 78 exemplar noterades.
2020
Samtliga:
Vår:
1 ex str N Rörö 10.4 (Per Björkman m fl).
1 ex Vinga 1.5 (Anders Borgehed).
Höst:
Sammanlagt 23 ex 11.9–15.11.
Vinter:
1 ex Torslandaviken 20.12 (Fredrik Blomqvist m fl).
Efter några magra år och ett lågt antal fynd på våren var antalet höstfynd det bästa sedan 2014 då 25 ex noterades under höststräcket. Även om fyndantalen kan variera en del från år till år står sig årets totalsumma rätt bra under 2000-talet, och är samstämmig med andra sydsvenska rapportområden. Vinterfynd är ovanliga och har bara hänt ett fåtal gånger under 2000-talet. Med tanke på den ovanligt milda hösten bedöms decemberfyndet som en sent flyttande individ och därmed ett fenologirekord med sju dagar.
2019
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 5 ex 3.4–30.4.
Höst:
Sammanlagt 9 ex 20.9–16.10.
Tyvärr ett dåligt år för lappsparven, där höstens fynd utgör ett bottennapp. Det tidigare lägsta höstantalet var 11 ex som noterades 2012. En nedåtgående trend för denna fjällhäckande sparv har noterats nationellt under ett antal år, och sedan 2015 är arten rödlistad som "sårbar".
2018
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 6 ex 19.3–9.4.
Höst:
Sammanlagt 12 ex 15.9–28.10.
Låga antal som dock är i paritet med de senaste årens nedåtgående trend för lappsparven i hela landet.
2017
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 4 ex 16.3–14.4.
Höst:
Sammanlagt 16 ex 17.9–19.10.
Ganska låga siffror, som kan jämföras med den högsta årssumman för rapportområdet från 2002 då 78 exemplar noterades.
2016
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 4 ex 11.3–30.4.
Höst:
Sammanlagt 11 ex 15.9–30.10.
Ännu ett dåligt lappsparvsår i Göteborgstrakten. Antalet under hösten tangerar bottenrekordet från 2012. Det tycks som det ses allt färre lappsparvar i området, vilket även bekräftas av den negativa trend som arten har i landets häckningsområden. Index för 2015 i Svensk Fågeltaxerings standardrutter var det näst lägsta någonsin för arten.
2015
Samtliga:
Vår:
5 fynd av 8 individer mellan 24.3–9.4.
Höst:
11 fynd av 17 individer mellan 9.9–19.10.
På det hela taget ett mycket dåligt år för lappsparven. Vårsumman var något lägre än normalt medan höstsiffran faktiskt var den näst sämsta under 2000-talet, endast slagen av 2012 då 12 individer noterades. Enligt häckfågelatlasen "Fåglarna i Sverige" så uppges arten ha ett stabilt bestånd. När det gäller vårt rapportområde så känns dock trenden vikande.
2014
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 2 fynd av 3 ex 11–17.4.
Höst:
Sammanlagt 25 fynd av 31 ex 4.9–7.11.
Ett ganska svagt år. Framförallt utmärker sig det låga antalet under vårsträcket då bara två fynd gjordes.
2013
Samtliga:
Vår:
8 fynd av 9 individer 6.3–27.4.
Höst:
27 fynd av 40 individer 9.9–10.11.
Vinter:
1 ex Torslanda golfbana 9–11.12 (Christer Fält m fl).
Sammanlagt noterades cirka 50 exemplar vilket gör 2012 till det bästa året sedan 2005 då lika många sågs. Lappsparven är känd för att kunna pendla en hel del i uppträdande mellan åren. Den högsta årsumman för rapportområdet är från 2002 då cirka 78 individer observerades. Vinterfynd görs inte varje år och har under 2000-talet bara noterats 2002, 2006, 2010 samt 2012.
2012
Samtliga:
Vår:
10 fynd av lika många individer under perioden 26.2–28.4.
Höst:
10 fynd av 11 individer under perioden 18.9–12.10.
Vinter:
1 ex Kalshed, Säve 25.12 (Mats Raneström).
Antalet vårfynd var strax under normalt medan hösten var den sämsta i mannaminne. Det är svårt att spekulera i vad detta kan bero på men arten fluktuerar ofta en hel del i antal. Det var inte bara i Göteborgstrakten som man märkte av de låga numerärerna. I Falsterbo så bokfördes endast 2 ex under höstens kontinuerliga sträckbevakning.
2011
Vår:
1 ex str NO Hjälvik, Öckerö 3.5 (Peter Hamrén).
1 ex Torslandaviken 9.4 (Magnus Persson).
Höst:
Sammanlagt 24 fynd av 29 ex under perioden 10.9–12.11.
Mest utmärkande för året var den låga vårsumman där endast två exemplar noterades. Det är svårt att veta vad detta beror på och kanske rör det sig endast om tillfälligheter. Höstuppträdandet var normalt.
2010
Vår:
Sammanlagt sju fynd av 11 ex under perioden 25.3–19.4.
Högsta notering blev en flock på 5 ex vid Kråkudden, Hönö 9.4 (Bo Brinkhoff m fl).
Höst:
Sammanlagt 25 fynd av 34 ex under perioden 28.8–16.11.
Högsta noteringen blev 5 ex Galterö 11.9 (Roger Eskilsson m fl).
Vinter:
1 ex Äspekullen, Säve 13.12 (Uno Unger).
Ett relativt bra år med sammanlagt cirka 46 ex rapporterade lappsparvar, det högsta antalet sedan 2005 då 50 ex noterades. Vinterfynd har under senaste tioårsperioden även gjorts 2002 och 2006.
2009
Vår:
Sammanlagt 6 ex under perioden 17.3–23.4, fördelat på fem lokaler.
Höst:
Sammanlagt 22 fynd av 28 ex under perioden 14.9–28.10.
Normal fördelning mellan vår och höst, med en klar majoritet av höstfynd. De senaste tre till fyra åren har antalet fynd dalat i jämförelse med hur det såg ut i början av 00-talet. Det är svårt att dra några slutsatser av detta, dels på grund av att samtliga fynd av arten ej tidigare har redovisats i fågelrapporterna, dels på grund av att den stora skådarboomen som Göteborg upplevde i början av 00-talet kommit av sig lite. Sträckräkningarna från Falsterbo under åren 1973–2009 visar dessutom på stora fluktuationer mellan olika årtionden.
2008
Vår:
Sammanlagt 6 fynd av 7 ex under perioden 8–30.4 Höst:
Sammanlagt 18 fynd av 20 ex under perioden 13.9–1.11.
Ganska få observationer gjordes under året och det gäller såväl vår- som höststräcket. Lappsparven är dock en art som fluktuerar ganska kraftigt från år till år, så det är troligen ingen fara på taket.
2007
Vår:
Sammanlagt 12 ex fördelat på tio lokaler under perioden 22.3–3.5, som mest 3 ex vid Götaledstoppen, Hisingen 13.4 (Johan Svedholm).
Höst:
Sammanlagt 22 ex fördelat på tio lokaler under perioden 6.9–18.10, som mest 2 ex Hyppeln 16.9 (Pär Lydmark), 3 ex str S Smithska udden 18.9 (Kristoffer Nilsson) och 2 ex Galterö 7.10 (Stig Fredriksson).
Ett tiotal vårfynd och omkring det dubbla på hösten är ganska normal utdelning för lappsparv. Möjligen är höstsiffran något låg, de senaste åren har det snarare rört sig om 30–40 ex, men på lite längre sikt är inte 20 ex på hösten särskilt lågt. Utöver höst- och vårsträcket görs enstaka år vinterfynd (senast 2006 och 2002), men så var icke fallet i år.