Mindre strandpipare Charadrius dubius
Fenologi
| Median | Rekord | |
|---|---|---|
| Första vår | 3 apr | 22 mar 2014 Torslandaviken (Christer Fält) |
| Sista höst | 23 aug | 8 okt 2010 Välkommen (Magnus Persson) |
2022
Häckningar:
1 par Skansen Lejonet (Roger Eskilsson).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Mikael Sundberg).
1 par Gamlestaden (Roger Eskilsson).
1 par Hills golfbana, Mölndal (Jonas Bergman Laurila).
3 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
1 par Skansen Lejonet (Roger Eskilsson).
Troliga häckningar:
Ytterligare 1 par Torslandaviken (Mikael Molin).
1 par Volvo Torslanda (Johan Svedholm).
1 par Bugärde bergtäkt, Härryda (Johan Sandström).
1 par Bråta, Råda (Johannes Löfqvist).
1 par Välen (Silke Klick m fl).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck).
1 par Stora Amundö (Uno Unger).
1 par Stora Oxhagen, Hisingen (Johan Svedholm m fl).
Dessutom rapporterades arten från ytterligare 10 lokaler under häckningstid.
Inga överraskningar väntar vid genomgången av den mindre strandpiparens population i rapportområdet. Inlandshäckningar på industri- och ruderatmarker dominerar som vanligt stort, och även om flera lokaler är konstanta så dyker det också som vanligt upp nya lokaler i takt med att gamla försvinner. Detta torde vara en följd av artens vana att gärna välja rivningstomter, byggplatser och andra kortlivade biotoper för att häcka. Och som vanligt föreligger betydligt färre häckningar i en mer naturlig miljö, det vill säga strandängar vid kusten eller längs älvarna.
2021
Häckningar:
2 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
1 par Ögärdet, Angered (Amar Hot).
1 par Alelyckan (Roger Eskilsson).
1 par Gullbergsvass (Roger Eskilsson m fl).
1 par Bråta, Råda (Fredrik Andersson).
Troliga häckningar:
Ytterligare 2 par Torslandaviken (Ola Wennberg).
1 par Välen (Mats Bjersing m fl).
1 par Sisjöns skjutfält (Lars Eric Rahm).
1 par Sagsjön, Kållered (Bengt Hallberg m fl).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck).
1 par Skansen Lejonet (Roger Eskilsson).
Dessutom rapporterades arten på ytterligare sex lokaler under häckningstid.
Den mindre strandpiparen tycks fortsätta ha en stabil population i rapportområdet även om lokalerna som vanligt varierar en del. Arten är en tidig kolonisatör av kala grusytor på exempelvis rivningstomter, i grustag eller på byggplatser, men den har också några fasta punkter i tillvaron såsom Torslandaviken och Välen.
2020
Häckningar:
1 par Välen (Uno Unger m fl).
1 par Högsbo industriområde (Victor Tjernberg).
2 par Sagsjön, Kållered (Ove Ferling m fl).
1 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl).
1 par Ögärdet, Göteborg (Amar Hot).
Troliga häckningar:
Ytterligare 2 par Torslandaviken (John Thulin m fl).
1 par Hökälla (Bo Brinkhoff m fl).
1 par Öxnäs (Bo Brinkhoff).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Bodil Nyström m fl).
2 par Hills golfbana, Mölndal (Lars Persson m fl).
1 par Sisjöns skjutfält (Magnus Rahm).
1 par Skräppekärr, Göteborg (Mathias Theander).
1 par Partille golfbana (Ingemar BE Larsson).
1 par Fläskebotippen, Landvetter (Conny Törnmar).
Dessutom rapporterades arten på ytterligare tretton lokaler under häckningstid.
Ett helt normalt utfall. Som vanligt dyker arten upp på en del nya ställen och många häckningar förbises säkert, medan några lokaler som Torslandaviken och Välen återkommer år efter år.
2019
Häckningar:
1 par Välen (Uno Unger m fl).
1 par Alelyckan (Roger Eskilsson).
1 par Hills golfbana, Mölndal (Magnus Rahm m fl).
1 par Hökälla (Bo Brinkhoff m fl).
Troliga häckningar:
1–2 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
1 par Lärjeåns dalgång, Hjällbo (Peter Keil m fl).
1 par Kikåstippen, Mölndal (Conny Palm m fl).
Dessutom rapporterades arten på ytterligare nio lokaler under häckningstid.
Likt sin större kusin tycks den mindre strandpiparens population vara tämligen stabil. Dock är utbredningen jämfört med denna inverterad – den lille har en god, men i viss mån kringflackande, population på industrimark och grusytor i inlandet, och enstaka häckningar på strandängar i kustbandet.
2018
Häckningar:
1 par Välen (Uno Unger m fl).
3 par Torslandaviken (Johan Svedholm m fl).
1 par Alelyckan (Roger Eskilsson).
1 par Lärjeåns dalgång, Hjällbo (Roger Eskilsson).
Troliga häckningar:
1 par Fläskebotippen, Landvetter (Kristian Thisted m fl).
1 par Säveåns dalgång, Kviberg (Roger Eskilsson).
1 par Dotevik, Askim (Jan Mogol).
1 par Öxnäs (Magnus Lundström m fl).
1 par Hökälla (John Thulin m fl).
1 par Gamlestaden (Roger Eskilsson).
Dessutom rapporterades arten på ytterligare fyra lokaler under häckningstid.
Något färre lokaler än de senaste åren, men på det stora hela tycks arten klara sig bra i vårt rapportområde och i vanlig ordning förblir säkert många lokaler oupptäckta. Ett par av de troliga häckningarna (Öxnäs och Hökälla) har ägt rum i artens "ursprungliga" miljö, det vill säga hävdade strandängar, i övrigt är de mer moderna människoskapade biotoperna (grusytor, sandtag, byggplatser och dylikt) allenarådande i årets häckningsutfall.
2017
Häckningar:
1–2 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
1–2 par Hökälla (John Thulin m fl).
1 par Välen (Hans Börjesson m fl).
1 par Utbyfältet (Anton Mangsbo m fl).
Troliga häckningar:
1 par Spejsmossarna, Landvetters flygplats (Henrik Nilsson).
1 par Sisjöns industriområde (Per Arne Lindgren m fl).
Dessutom rapporterades arten på ytterligare 10 lokaler under häckningstid.
Höga antal:
14 ex Välen 28.6 (Hans Börjesson).
Ett tämligen normalt utfall beträffande häckningar av denna trevliga lilla vadare, även om antalet lokaler är något färre än de senaste åren. Enstaka lokaler såsom Torslandaviken kan betraktas som säkra och återkommande häcklokaler för arten, men huvuddelen av häckningarna sker i vanlig ordning i mer eller mindre tillfälliga, människoskapade biotoper såsom byggarbetsplatser och liknande. Sådana ställen besöks sällan av ornitologer varför de flesta häckningarna sannolikt undgår upptäckt eller i alla fall aldrig konstateras.
2016
Häckningar:
Minst 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck).
Troliga häckningar:
1 par Välen (Uno Unger m fl).
Dessutom sågs arten på ytterligare 16 lokaler under häckningstid. Få konstaterade häckningar, men som vanligt utgör säkert många av fynden under häckningstid verkliga häckningar och som vanligt är säkert även mörkertalet förhållandevis stort för denna art som i stor utsträckning häckar i kortlivade biotoper som byggplatser, grusgropar och liknande.
2015
Häckningar:
Minst 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
1 par Sagered, Kållered (Michael Slätt).
Troliga häckningar:
Minst 2 par Kålsered, Björlanda (Bo Brinkhoff m fl).
2 par AstraZeneca, Mölndal (Lars Eric Rahm).
1 par Säveåns dalgång, Kviberg (Roger Eskilsson).
Dessutom sågs arten på ytterligare 10 lokaler under häckningstid.
I vanlig ordning är det enstaka lokaler såsom Torslandaviken som återkommer år efter år. I övrigt är det idel nya platser varhelst byggplatser eller andra exploateringar skapar nya, öppna grus- och jordytor där denna lilla charmiga vadare kan placera sitt enkla rede. Ovanligt få konstaterade häckningar, men det finns ingen anledning att tro att populationen minskat nämnvärt.
2014
Häckningar:
Minst 2 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl).
1 par Åbyfältet, Mölndal (Per-Anders Svensson m fl).
1 par Björröd, Landvetter (Kristian Thisted).
1 par Kålsered, Björlanda (Bo Brinkhoff m fl).
1 par Angeredsverken (Håkan Thorstensson).
1 par Åbro, Mölndal (Tore Andersson m fl).
Troliga häckningar:
1 par Torp, Göteborg (Fredrik Spak m fl).
2 par AstraZeneca, Mölndal (Lars Eric Rahm m fl).
1 par Utbyfältet, Göteborg (Eric Engelbrecht m fl).
1 par Fläskebotippen, Landvetter (Elon Wismén m fl).
1 par Gunnilse, Angered (Håkan Thorstensson).
Dessutom sågs arten på ytterligare 12 lokaler under häckningstid.
Tidiga fynd:
1 ex Torslandaviken 22.3 och framåt (Christer Fält m fl).
1 ex Hills golfbana, Mölndal 28.3 (Göran Sahlin).
2 ex Välen 30.3 och framåt (Tina Widén m fl).
Den mindre strandpiparen är känd för att i stor utsträckning ha övergett sin ursprungliga häckningsmiljö på strandängar för mer efemära biotoper som byggarbetsplatser, grustag och liknande. Så gott som hela rapportområdets häckande population återfinns på sådana lokaler, varför det är naturligt att lokalerna varierar år från år. Däremot är beståndets storlek antagligen relativt konstant. Kanske kan man förvänta sig en ökning i framtiden då åtskilliga byggnationer i samband med Västlänkens färdigställande tillfälligt kommer att skapa nya häckningsmiljöer för arten? Marsfyndet i Torslandaviken utgör nytt fenologirekord.
2013
Häckningar:
1 par Torp (Martin Oomen m fl).
Minst 1 par Torslandaviken (Ola Wennberg).
1 par Bergsjödalen (Amar Hot).
Troliga häckningar:
1 par Fläskebotippen, Landvetter (Kristian Thisted m fl).
1 par Partille centrum (Ingvar Björhall).
Dessutom noterades arten på ytterligare elva lokaler under häckningstid.
Höga antal:
13 ad Välen 22.6 (Hans Börjesson).
Torslandaviken tycks vara en orubblig konstant i denna i övrigt mycket ombytliga lilla vadares värld. I övrigt är det som vanligt i stor utsträckning tillfälliga biotoper som byggarbetsplatser, grusgropar och liknande som utnyttjas som häckmiljöer. Detta innebär säkert också ett relativt stort mörkertal. Det verkar dock som om rapportområdets population är relativt stabil. Flocken i Välen kan vara den största ansamling av denna vanligtvis inte särskilt sällskapliga art som någonsin registrerats i rapportområdet.
2012
Häckningar:
2 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl).
1 par Kville bangård, Hisingen (Kurt Agerskov).
1 par Gamlestaden (Roger Eskilsson).
1 par Partille Centrum (Ingvar Björhall).
1 par Björröd, Landvetter (Elon Wismén m fl).
1 par Sudda, Hönö (Bo Brinkhoff m fl).
Troliga häckningar:
1 par Hills golfbana, Mölndal (Per Björkman).
1 par Torp, Göteborg (Martin Oomen m fl).
1 par Åbro, Mölndal (Martin Oomen).
1 par Marieholm (Björn Dellming).
Dessutom noterades arten på ytterligare minst sju lokaler under häckningstid.
Tidiga fynd::
1 ex Välen 25.3 (Hans Börjesson m fl).
Denna byggplatsernas och grustagens lilla nybyggare tycks hålla ställningarna väl i rapportområdet. Den ständigt expanderande och metamorferande storstaden erbjuder kontinuerligt nya häckningsmiljöer för dessa krabater, även om vissa lokaler ständigt återkommer såsom Torslandaviken och Hills golfbana. Det tidiga vårfyndet utgör nytt fenologirekord.
2011
Häckningar:
1 par Hills golfbana, Mölndal (Morgan Johansson m fl).
1 par Galterö (Jon Hessman m fl).
1 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
1 par Fläskebotippen, Landvetter (Kristian Thisted m fl).
Troliga häckningar:
1 par Välen (Uno Unger m fl).
1 par Hökälla (Mats Raneström m fl).
Dessutom noterades arten på ytterligare sju lokaler under häckningstid.
Den mindre strandpiparen är en riktig tuffing, som till stor del ersatt sina naturliga häckplatser på havs- och sjöstränder med människoskapade lokaler som grustag, bangårdar, industriupplag och byggarbetsplatser. Detta val av ofta kortlivade boplatser gör att arten sällan häckar på samma ställe flera år i följd, men det verkar ändå som om den häckande populationen är förhållandevis stabil.
2010
Häckningar:
1 par Åbro, Mölndal (Daniel Lindén m fl).
2 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl).
2 par Säveån, Gamlestaden (Roger Eskilsson).
Troliga häckningar:
1 par Välen (Carl Jyker m fl).
1 par Hökälla (Mats Raneström m fl).
1 par Galterö (Lars Hellman m fl).
1 par Hills golfbana, Mölndal (Jörgen Grahn m fl).
Fynd under häckningstid:
Noterad på ytterligare fem lokaler.
Sena fynd:
1 ex str S Välkommen, Björlanda 8.10 (Magnus Persson m fl).
Den mindre strandpiparen har antagligen en ganska stabil population i rapportområdet även om häckningslokalerna varierar. Arten föredrar kortlivade miljöer såsom blottlagda jordytor, byggplatser och liknande och återkommer därför sällan till samma lokal flera år i sträck. Undantag är exempelvis Torslandaviken där arten är en årsviss häckare, men den lokalen bjuder också på ett överflöd av kala grus- och jordytor för strandpiparna att placera sina anspråkslösa bon på. Oktoberfyndet är extremt sent, och fenologirekord med inte mindre än 22 dagar! Även nationellt sett är detta anmärkningsvärt, men någon enstaka mindre strandpipare brukar årligen rapporteras i början av oktober i sydligaste Sverige.
2009
Tidiga fynd:
1 ex Stora Amundö 31.3 (Tony Norman).
Häckningar:
1 par Galterö (Ola Wennberg m fl).
Häckningstid:
Troliga häckningar:
1–2 par Torslandaviken (Johan Svedholm m fl), 1 par Hökälla (Leif Andersson m fl), 1 par Marieholm, Göteborg (Roger Eskilsson).
Övriga:
Arten noterades på ytterligare sju lokaler under häckningstid.
Få konstaterade häckningar, men säkerligen förbises som vanligt många häckningar av denna art som sällan bosätter sig på samma ställe två år i rad. Troligen har beståndet varit förhållandevis stabilt under hela 00-talet. Häckningen på Galterö speglar artens ursprungliga biotop, då den i stor utsträckning övergått från att häcka på havs- och sjöstränder till att numera nästan uteslutande häcka i människoskapade miljöer, såsom grustag och byggplatser.
2008
Häckningar:
Säkra häckningar konstaterades på tre lokaler.
Häckningstid:
Troliga häckningar på fyra lokaler utöver de säkra ovan.
Dessutom noterades arten på ytterligare sex lokaler under häckningstid.
Ett fullt normalt utfall för senare år. Som vanligt utgör säkert lejonparten av observationerna under häckningstid verkliga häckningar. Dessutom förbises säkert flera häckningar på kortlivade biotoper såsom byggarbetsplatser som sällan besöks av fågelskådare. Det finns ingen anledning att tro att årets resultat avviker från de cirka femton par som beräknats häcka i rapportområdet de senaste åren.
2007
Tidiga fynd:
1 ex Välen 29.3 (Daniel Gustafsson).
Häckningar:
1 par Marieholm (Roger Eskilsson).
Troliga häckningar:
2 par Torslandaviken; 1 par Gunnilsetippen, Angered; 1 par Balltorps våtmark; 1 par Hökälla; 1 par Sävenäs; 1 par Sisjöns industriområde.
Häckningstid:
Observationer gjordes vid följande lokaler:
Hills golfbana, Mölndal; Partille centrum; Välen; Stora Amundö; Björlanda strand; Smedjeholm, Hisingen; Skändla, Hisingen samt Madbäcksdammen, Björlanda.
Endast en säker häckning är det sämsta resultatet sedan 2001. Beståndet har dock antagligen inte minskat, då flertalet av de troliga häckningarna och fynden under häckningstid säkerligen utgör verkliga häckningar. Gissningsvis ligger beståndet, liksom de senaste åren, runt 15 häckande par.