Ärtsångare Curruca curruca
Fenologi
| Median | Rekord | |
|---|---|---|
| Första vår | 23 apr | 17 apr 2009 Bosgården, Mölndal (Lars Eric Rahm) |
| Sista höst | 3 okt | 26 nov 2014 Hummerviken, Öckerö (Hans Zachrisson m fl) |
2022
Sena fynd:
1 ex Rörö 14.10 (John Andersson m fl).
Oktoberfynd av ärtsångare görs nästan årligen, men årets var ovanligt sent och även i övrigt intressant då fågeln upplevdes extremt gråblek i färgsättningen. Detta kan indikera att fågeln tillhörde någon av de östliga underarterna. Tyvärr medgav inte omständigheterna några mer ingående studier och locklätet blev heller inte inspelat.
2021
Sena fynd:
1 ex Hönö 9.10 (Hans Zachrisson).
1 ex Bäckebol 3.11 (Anders Malmsten).
1 ex Skansen Lejonet 12–27.11 (Per Johansson m fl).
För ovanlighetens skull var det inte ringmärkare som stod för oktoberärtsångarna, så de ovanligt många och ovanligt sena fynden rörde sig om rena fältobservationer. Oktoberfynd görs nästan årligen, men novemberfynd är riktigt ovanliga och långstannaren vid Skansen Lejonet uppvisade en färgsättning som möjligen kan tyda på ett ostligt ursprung. För att bestämma de östliga underarterna av ärtsångare som möjligen kan dyka upp hos oss är locklätet en viktig karaktär. Dessvärre verkar inga lockläten noterats från denna individ, vilket möjligen kan ha att göra med att den i princip satt på E6:an.
2020
Sena fynd:
1 ex Skeppstadholmen, Torslanda 10.10 (Christer Fält).
Oktoberfynd av ärtsångare görs så gott som årligen, men det rör sig om enstaka fåglar som av någon anledning blivit försenade. Vanligen försvinner våra ärtsångare i september. Det kan emellertid inte uteslutas att vissa av dessa sena fynd kan utgöras av fåglar med östlig härkomst där flera underarter kan vara aktuella för Sverigebesök. Dessa underarter är mycket svåra eller omöjliga att skilja åt i fält, men både underarterna halimodendri och blythi har genom DNA-sekvensering påvisats förekomma i Sverige. Det kan därför vara på sin plats med en uppmaning att titta en extra gång på sena ärtsångare, och att om de förefaller avvikande dräktmässigt noggrant ge akt på och gärna spela in eventuella lockläten. Detta var oktoberfynd nummer 23 under 2000-talet.
2019
Sena fynd:
1 ex Klarvik, Björkö 19.10 (Kristoffer Lager).
1 ex Skogen, Mölnlycke 28.10 (Lennart Hjalmarsson).
Det är numera ett nästan årligt fenomen med fynd av ärtsångare i början av oktober. Så inte i år – i stället fick vi två brutalt sena fynd i slutet av oktober vilket sannerligen inte tillhör vanligheterna.
2018
Tidiga fynd:
1 ex Utbyfältet 17.4 (Roger Eskilsson).
1 ex Torslandaviken 17.4 (Ola Wennberg).
Tangerat fenologirekord – ärtsångaren anlände tidigare än normalt till hela Sverige 2018. Likt andra tropikflyttare handlar det inte om några stora avvikelser – mediandatum för rapportområdet under 2000-talet är 23 april.
2017
Sena fynd:
1 ex Vinga 1.10 (Göran Darefelt m fl).
Oktoberfynd av ärtsångare har nu gjorts årligen sedan 2010 – med undantag för 2014 då i stället ett vansinnigt sent fynd gjordes i slutet av november – och det får väl nu anses som normalt att enstaka eftersläntrande ärtsångare ses under de första dagarna i oktober.
2016
Sena fynd:
1 ex Kråkudden 1.10 (Adam Stålnäbb m fl).
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 2.10 (Björn Zachrisson m fl).
1 ex Torslandaviken 4.10 (Ola Wennberg).
En liten bukett sena ärtsångare förgyllde de första dagarna av oktober. Arten lämnar oss vanligen i september men enstaka oktoberfynd har gjorts ungefär vartannat år under 2000-talet.
2015
Sena fynd:
1 ex Hummerviken, Öckerö 10.10 (Tina Widén).
1 ex Stora Kärrsvik, Öckerö 10.10 (Tina Widén).
1 ex Hyppeln 20.10 (Ola Wennberg).
Oktoberfynd nummer 14–16 under 2000-talet. Fåglarna på Öckerö bedömdes av rapportören troligen vara två olika fåglar trots närhet i tid och rum. Ärtsångaren lämnar oss vanligen i september, men enstaka fåglar kan dröja sig kvar in i oktober.
2014
Sena fynd:
1 ex Hummerviken, Öckerö 21–26.11 (Hans Zachrisson m fl).
Ett exceptionellt sent fynd. Det sena datumet i kombination med att fågeln upplevdes som ovanligt brun, långt upp i nacken, skulle möjligtvis kunna indikera att fågeln hade ett östligt ursprung.
2013
Sena fynd:
1 ex Vinga 30.10 (Roger Eskilsson).
Ett mycket sent fynd av denna art, som brukar lämna oss för varmare breddgrader i september. Fyndet utgör fenologirekord med god marginal, om man undantar den fågel som övervintrade på en fågelmatning i Skintebo vintern 2009–2010.
2012
Sena fynd:
1 ex Stora Amundö 4.10 (Ove Andersson).
Under senare år har det nästan blivit regel med något enstaka ärtsångarfynd under de första dagarna i oktober, och årets uppträdande blev inget undantag. Detta blev det tolfte oktoberfyndet under 2000-talet.
2011
Sena fynd:
1 ex Skansen Lejonet 1.10 (Lars Eric Rahm).
1 ex Tjälleviks mosse, Hönö 4.10 (Bo Brinkhoff).
Tionde och elfte oktoberfynden under 2000-talet. Arten lämnar oss vanligtvis under september, men nuförtiden är det inte helt ovanligt med enstaka fynd i början av oktober.
2010
Vinter:
1 ex Skintebo, Askim 1–25.1 (Anders Görling m fl).
Sena fynd:
1 ex Styrsö 2.10 (Ulf Lindell).
2 ex Smithska udden 3.10 (Daniel Gustafsson m fl).
Den välbetittade övervintrande ärtsångare som upptäcktes på en fågelmatning i Skintebo i december 2009 höll ställningarna ända fram till slutet av januari, då den plötsligt försvann. Kanske tog den ovanligt stränga vinterkylan slutligen sin tribut. Även om arten i hög grad lämnar våra breddgrader under september görs numera fynd i början av oktober nästan årligen, och dessa var de åttonde och nionde oktoberfynden under 2000-talet.
2009
Vinter:
1 ex Skintebo, Askim 17–31.12 (Anders Görling m fl).
Uppenbarligen är ärtsångaren då och då tuff nog att försöka sig på att övervintra i våra trakter. Detta var nämligen vårt tredje vinterfynd, och liksom de båda tidigare (december–januari 1998–99 samt februari 2005) höll fågeln till vid en fågelmatning. Denna rikliga och säkra födotillgång får nog anses vara en förutsättning för att en ärtsångare, som normalt övervintrar i Afrika, skall kunna klara en vinter hos oss, i synnerhet en sådan kall period som rådde under vintern 2009–2010. Se FpV nr 2/2010 för en artikel om fyndet.
2007
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 2.10 (Bo Brinkhoff).
1 ex Säveåns dalgång, Kviberg 2.10 (Roger Eskilsson).
Sjätte och sjunde oktoberfynden i rapportområdet under 2000-talet, och arten har nu rapporterats i oktober varje år sedan 2002. Normalt lämnar arten området i mitten av september, och tidigare har oktoberfynd varit extremt sällsynta. Frågan är om uppgången beror på mildare klimat, ökad skådaraktivitet eller något annat?