Lunnefågel Fratercula arctica
2021
Samtliga:
1 ex Hummerviken, Öckerö 24.1 (Thomas Karlsson).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 26.2 (Daniel Laveson).
1 2K+ str S Vinga 30.7 (Magnus Hallgren m fl).
1 2K Stora Pölsan, Rörö 7.8 (Tommy Johansson).
1 2K+ str S Kråkudden, Hönö 18.8 (Mats Bjersing m fl).
1 ad str S Kråkudden, Hönö 11.10 (Peter Strandvik).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 14.10 (Jon Håkansson m fl).
2 ex str S Vinga 14.10 (Magnus Rahm m fl).
7 ex str S Kråkudden, Hönö 16.10 (Magnus Rahm m fl).
1 ex str S Hyppeln 17.10 (Ingemar Åhlund).
1 1K str S Vinga 24.10 (Kent Kristenson m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 26.10 (Jon Håkansson).
1 ex Kråkudden, Hönö 27.10 (Eric Torsson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 31.10 (Ronnie Lindqvist m fl).
1 ex str S Hyppeln 2.11 (Ingemar Åhlund).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 6.11 (Mattias Pozsgai m fl).
3 ex str S Vinga 6.11 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 11.11 (Tina Widén m fl).
2 ex str S Kråkudden, Hönö 19.11 (Johan Thor m fl).
6 ex str S Vinga 19.11 (Magnus Hallgren m fl).
2 ex str S Kråkudden, Hönö 24.11 (Roger Eskilsson).
1 ex Nordres tånge, Hönö 27.11 (Peter Nilsson).
1 1K str S Hyppeln 29.12 (Ingemar Åhlund).
Totalt minst 36 lunnefåglar under 2021 är givetvis en rejäl årssumma sett till senare år och tar oss tillbaka till det tidiga 2000-talet då snittet låg kring 50 individer. Efter 2009, då 43 individer noterades, har vi inte varit i närheten av dessa antal. Om detta sedan är en glädjande förändring är nog mer tveksamt sett till ett år med höga antal utmattade grisslor längs kusten. Fenomenet med stora mängder utmattade alkor, vilket troligen beror på födobrist, har även noterats i exempelvis Danmark, Norge och Storbritannien under hösten. För mer information om detta se Fåglar på Västkusten nr 4/2021.
2020
Samtliga:
2 ex str S Vinga 9.10 (Kent Kristenson m fl).
1 1K str S Vinga 23.10 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 24.10 (Magnus Rahm m fl).
1 ex str S Vinga 28.10 (Christopher Magnusson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 3.11 (David Armini m fl).
2 1K str S Vinga 3.11 (Musse Björklund m fl).
1 1K str S Kråkudden, Hönö 4.11 (Martin Oomen).
1 ex Hyppeln 19.11 (Johan Thor).
1 ex Hönö – Öckerö 21.11 (Dawid Johansson m fl).
Totalt tio individer är ett resultat som speglar de senaste årens uppträdande. Under 00-talet, som var en god period för området, låg snittet på ca 50 individer per år. Efter 2009 då 43 individer noterades har vi dock tyvärr inte varit i närheten av detta. Under 10-talet ligger snittet istället på åtta observerade lunnefåglar per år.
2019
Samtliga:
1 ex Kråkudden, Hönö 14.9 (Lars Windeman).
4 1K str S Kråkudden, Hönö 12.10 (Musse Björklund m fl).
3 ex str S Vinga 12.10 (Kent Kristenson, m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 23.10 (Lars Eric Rahm m fl).
Av tidsangivelser att döma bedöms bara en av fåglarna som passerade Vinga den 12 oktober vara samma som sågs från Kråkudden samma dag. Således var detta en fin lunnedag. Detta ger i så fall totalt åtta individer den här hösten vilket är en utdelning i linje med de senaste årens låga antal.
2018
Samtliga:
Kråkudden, Hönö:
1 ad str S 19.6 (David Armini).
1 ex str S 22.9 (David Armini m fl).
1 ex str S 12.11 (Roger Eskilsson).
Övriga lokaler:
2 ex str S Vinga 28.1 (Edvin Klein m fl).
1 ex Hyppeln 22.8 (Roger Eskilsson).
1 ad str S Vinga 12.9 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex str S Vinga 29.9 (Ulf Lindell).
1 ex Brevik, Öckerö 24.10 (Thomas Karlsson).
Totalt nio individer är i linje med de antal vi tvingats vänja oss vid de senaste åren. Sedan 2009 då 43 individer noterades ligger det högsta antalet på endast tolv individer 2012.
2017
Samtliga:
Kråkudden, Hönö:
1 ex str S 3.10 (David Armini m fl).
1 ex str S 4.10 (David Armini m fl).
1 ex str S 13.10 (Björn Eriksson).
2 ex str S 10.11 (David Armini m fl).
1 ex str S 17.11 (David Armini).
Övriga lokaler:
3 1K str S Vinga 3.10 (Musse Björklund m fl).
I och med årets åtta individer är vi tillbaka på den nivå som vi vant oss vid de senaste åren. 2016 avvek rejält med endast en lunnefågel, men annars har antalen legat på mellan sex och tolv individer sedan 2010.
2016
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 6.8 (Mattias Pozsgai m fl).
Ännu en katastrofal siffra. Arten har visat en vikande trend men en så låg siffra som årets enda individ har inte noterats sedan 80-talet.
2015
Samtliga:
Kråkudden, Hönö:
1 ex str S 13.1 (Jon Håkanson).
1 ex 16.1 (Olof Armini).
1 ad str S 22.3 (Bo Brinkhoff).
1 ex str S 12.11 (Ola Wennberg m fl).
1 ex 14.11 (Martin Oomen m fl).
1 ex str S 1.12 (Ulf Persson).
1 ex str S 5.12 (Daniel Tingdahl).
1 1k str S 23.12 Roger Eskilsson m fl).
Övriga lokaler:
1 ex Vinga 3.1 (Ulf Lindell).
Återigen ett år i linje med de senare årens nedgång. Nio exemplar är exakt samma antal som noterades både 2013 och 2014.
2014
Samtliga:
2 ex str S Vinga 27.9 (Kent-Ove Hvass m fl).
1 ex str S Vinga 28.9 (Göran Darefelt m fl).
2 1K str S Kråkudden, Hönö 20.10 (Martin Oomen m fl).
1 ex str S Vinga 8.11 (Stefan Andersson m fl).
1 ex str S Vinga 25.11 (Claes-Göran Ahlgren m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 11.12 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 12.12 (Kenneth Olausson m fl).
Totalt 9 ex är en tangering av förra årets siffra och i linje med de senaste årens låga antal. Detta är sannolikt kopplat till de sämre häckningsframgångar som noterats hos flera lunnepopulationer och som troligen har en grund i minskning av tillgången på bytesfisk.
2013
Samtliga:
Kråkudden, Hönö:
1 2K str S 14.6 (Ola Bäckman m fl).
1 ex str S 30.9 (Per Björkman).
1 1K 24.10 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex str S 4.11 (Tina Widén m fl).
1 ex str S 8.11 (Bo Brinkhoff m fl).
Övriga lokaler:
2 ex str N Vinga 5.5 (Jan Mogol m fl).
1 ex str S Vinga 28.9 (Göran Darefelt m fl).
1 1K Rörö 2.11 (Ville Fagerström m fl).
Totalt 9 ex ligger i linje med de låga antal fynd som gjorts under 10-talet, och därmed långt ifrån de goda åren på 00-talet. Man kan misstänka att detta återspeglar den dåliga häckningsframgången i bland annat flera norska kolonier.
2012
Samtliga:
Kråkudden:
1 ex str 19.1 (Roger Eskilsson).
1 1K 7.8 (Martin Oomen m fl).
1 ex str 7.9 (Roger Eskilsson).
2 ex str 14.9 (Kåre Ström m fl).
1 2K– str 17.10 (Stefan Svanberg m fl).
1 ex 30.10 (Jon Håkansson).
1 ex 11.11 (Stefan Svanberg m fl).
Övriga lokaler:
1 ex str Vinga 29.9 (Åke Andersson m fl).
2 ex str Vinga 30.9 (Ulf Lindell m fl).
1 1K str Vrångö 5.11 (Martin Oomen).
Månadsfördelning:
Januari 1 ex, augusti 1 ex, september 6 ex, oktober 2 ex, november 2 ex.
Tolv lunnar är nästan dubbelt så många som i fjol men sett till uppträdandet i början och mitten av 00-talet då i genomsnitt drygt 50 ex rapporterades årligen är årets summa fortfarande oroväckande låg. Man kan därmed misstänka att tillgången av bytesfisk och därmed häckningsframgången och för de lunnar som anträffas hos oss är fortsatt låg (se FiG 2011). Tidsmässigt är uppträdandet dock i linje med tidigare fynd med undantag av augustifyndet som endast är det 9e under 2000-talet. Senast det begav sig var den 13 och 17 augusti 2007 då vardera ett ex passerade Kråkudden. September och oktober är annars normalt de månader då man har störst chans att träffa på arten hos oss och 28% respektive 43% av fynden under 2000-talet har gjorts under dessa månader. Totalt har vidare ca 9% av alla fåglar under 2000-talet setts i november följt av 8% i januari så november och januarifynden faller därmed även de väl in i den tidigare fyndbilden.
2011
Samtliga:
Kråkudden, Hönö:
1 ex str S 7.10 (Magnus Lundström m fl).
1 ex str S 19.10 (Uno Unger m fl).
1 ex str S 10.12 (Uno Unger m fl).
Övriga lokaler:
1 ad str Vinga 13.9 (Jörgen Fritzson m fl).
1 ex str Vinga 22.10 (Anders Larsson m fl).
1 ex str S Hyppeln 2.12 (Roger Eskilsson).
1 ad funnen död Björlanda kile 11.12 (Johan Svedholm m fl).
Återigen en låg årssumma och detta trots mycket blåsigt väder under åtminstone delar av artens sträcktopp i september och oktober. Under 2000-talet har av totalt cirka 500 fåglar flest setts i oktober (43 %), följt av september (27 %), november (9 %) och januari (8 %). Så även om det blåste förhållandevis lite under just oktober torde förklaringen till det låga uppträdande stå att finna i andra faktorer. Från såväl Norge, Island som Storbritannien rapporteras om katastrofalt dålig häckningsframgång under året. Enligt en studie som publicerades i slutet av 2011 verkar häckningsframgången av olika sjöfåglar i sju olika ekosystem över hela världen minska drastiskt när bytesfiskbestånden går ner under cirka 30 % av de maximala antalen (Cury PM et al, Science, 2011). Från Röst i Nordnorge rapporteras antalet häckande par ha gått ned från cirka 1,4 miljoner par 1979 till cirka 410 000 par 2010, och minskningen har kunnat knytas till minskningar av den huvudsakliga bytesfisken, sillen.
2010
Samtliga:
Sommar:
1 ad str Kråkudden, Hönö 7.7 (Bo Brinkhoff m fl).
1 ad str Kråkudden, Hönö och Vinga 30.7 (Martin Alexandersson m fl, Musse Björklund m fl).
Höst:
1 1K str NO Kråkudden, Hönö 25.9 (Arne Ekström) och 1 1K samma lokal 26.10 (Thomas Karlsson).
2 ex str S Vinga 14.11 (Anders Jihmanner m fl).
Månadsfördelning:
juli 2 ex, september 1 ex, oktober 1 ex, november 2 ex.
Återigen ett år med mycket färre fynd än vi vant oss vid på 2000-talet. Årets antal är faktiskt det lägsta antalet som rapporterats sedan 1988 då endast 3 ex sågs (se FiG-2009). Det genomsnittliga antalet fynd på 2000-talet är annars 46 ex och antal i paritet med årets låga antal har endast rapporterats 2008 då 7 ex sågs. Frågan är om den dramatiskt minskade häckningsframgången som rapporterats från Norge och Skottland de senaste åren räcker för att förklara de fluktuerande antalen de senaste åren. Fluktuationerna påminner om uppträdandet under 90-talet då i antal i paritet med årets antal (7–8 ex) rapporterades under fem av åren och då tre enstaka toppår stack ut med 39–125 ex rapporterade.
2009
Vår:
1 ex str Kråkudden, Hönö 9.4 (Roger Eskilsson).
1 ad str Kråkudden, Hönö 10.5 (Stefan Svanberg m fl).
Höst:
Sammanlagt 41 ex under perioden 6.9–24.11 vid Kråkudden, Rörö, Vinga och Hyppeln.
Höga antal:
Kråkudden, Hönö:
9 ex 24.9 (Stefan Svanberg m fl).
14 ex 4.10 (Mikael Molin m fl).
7 ex 7.10 (Magnus Rahm m fl).
Månadsfördelning:
April 1, maj 1, september 19, oktober 21, november 1.
Totalt sågs 43 ex under året vilket glädjande nog är en rejäl uppryckning från fjolårets mycket magra årssumma om endast 7 ex. Under 00-talet sågs årligen i genomsnitt cirka 50 fåglar och därmed får 2009 års årssumma anses normal för senare år. Under 90-talet sågs i genomsnitt något färre (cirka 33 ex) och dessutom sticker två toppår (1990 och 1996) ut bland övriga år då i genomsnitt endast cirka 14 ex sågs. Under åren 1969–1989 var arten å andra sidan knappt årlig. Ökningen sedan 70- och 80-talen kan troligen tillskrivas ökad ornitologisk aktivitet och kunskap. Stabiliseringen från det extremt fluktuerande uppträdandet under 90-talet till de högre årssummorna på 00-talet är mer svårförklarad, detta särskilt i ljuset av de dramatiska nedgångarna i häckningsframgångar som rapporterats från till exempel Norge och Skottland under flera av de senaste åren. Kanske är den trots allt ett resultat av en ytterligare ökad bevakning av Kråkudden under 00-talet. Geografiskt sett var fyndbilden 2009 normal med alla fynd i ytterskärgården. Två vårfynd sticker ut säsongsmässigt, men under 00-talet gjordes enstaka vårfynd ungefär vartannat år så årets två exemplar får anses falla väl in i tidigare mönster. Vinterfynd görs nästan varje år men dock inte 2009. Tidigare på 00-talet har vinterfynd uteblivit endast år 2006 och 2008.
2008
Samtliga:
Kråkudden, Hönö:
1 ex str S 4.10 (Stefan Malm m fl).
1 ex str S 9.10 (Roger Eskilsson).
1 ex 10.10 (Hans Börjesson m fl).
1 ex str SV 12.10 (Ville Fagerström).
1 1K str S 25.10 (Carl Tholin m fl).
1 ex 26.10 (Mats Hjelte).
1 ex str S 14.11 (Birger Kaiser m fl).
Övriga lokaler:
1 1K str S 25.10 Vinga (Markus Lagerqvist m fl).
Under de senaste fem åren har 42–68 lunnefåglar rapporterats årligen i Göteborg så årets blott 7 ex måste ses som en smärre katastrof. De senaste åren har både antalet häckande lunnefåglar och ungfågelöverlevnaden minskat kraftigt i kolonier runt Nordsjön, bland annat i Skottland och på Island, vilket troligen ligger bakom minskningen. Födobrist verkar vara en bidragande orsak. Vi får hoppas att nedgången är tillfällig och att kolonierna snart åter är på fötterna.
2007
Vinter/Vår:
1 2K Kråkudden, Hönö 13.1 (Olof Armini).
1 2K str S Kråkudden, Hönö 16.1 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex V om Vinga 16.3 (Johannes Tallroth).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 11.4 (Martin Alexandersson m fl).
1 ex str S Kråkudden, Hönö 11.5 (Stefan Svanberg m fl).
Höst/Vinter:
Sammanlagt sågs 50 ex under perioden 13.8–16.12 fördelat på följande lokaler:
Hönö, Öckerö, Nordre Älvs fjord, Vinga och Stora Amundö.
Höga antal:
22 ex str S Kråkudden, Hönö 17.9 (Tina Widén m fl).
Udda fynd:
1 1K Nordre älvs fjord, Björlanda 15.9 (Johan Svedholm).
1 ex Stora Amundö 2.10 (Stig Fredriksson).
Under året sågs totalt 55 ex vilket är en normal årssumma. Även i år gjordes fynd i den inre skärgården, något som inte sker varje år. Noterbart är att den höga dagssumman från den 17 september står för nästan hälften av årets fynd. Dagssumman är den näst högsta under 2000-talet och slås endast av den 3 oktober 2001 då sammanlagt 24 ex sågs på Kråkudden.