Ljusmantlad silltrut Larus fuscus graellsii/intermedius/heuglini
2022
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 27.3 (Jonas Bergman Laurila).
1 4K str S Kråkudden, Hönö 10.4 (Mikael Molin).
1 adult str S Kråkudden, Hönö 14.5 (Mikael Molin).
1 ex Skansen Lejonet, Göteborg 19.4 (Roger Eskilsson).
1 2K str S Vinga 7.10 (Musse Björklund m fl).
Denna kryptiska slask ser vid en första anblick ut att innehålla tundratrut och alla silltrutar som inte är östersjötrutar. Men även nordsjösilltrut ska exkluderas, i alla fall "normalfärgade" och i alla fall på västkusten (D. Erterius, VF 2/2011, s.44–48). Det vi egentligen avser med ljusmantlad silltrut är möjliga fynd av atlantsilltrut eller tundratrut. För båda taxa saknas godkända fynd i Göteborgsområdet. Så vad är det som krävs? För atlantsilltrut, som är det sannolika alternativet i våra vatten: fotodokumentation uppvisande endera en individ ringmärkt på födelseplats eller teoretiskt en duktigt ljus höstfågel med aktiv ruggning i handen. För den mycket sällsynta tundratruten skulle man då i stället kunna tänka sig det omvända, men här kommer inte Rrk att fälla dom, vi tar däremot gärna emot din rapport för vidarebefordran till RK att arkivera. För att återgå till årets ljusmantlade silltrutar så är totalen om fem exemplar inom normal variation; historiskt har det årligen rapporterats mellan noll och sju exemplar.
2017
Samtliga:
1 3K Torslandaviken 23.5 (Magnus Persson m fl).
1 ad Vinga 30.9 (Magnus Hallgren m fl).
Två fynd av dessa "ljusmantlade silltrutar" rapporterades under 2017. Som tidigare påpekats handlar detta troligen framför allt om antingen så kallade atlantsilltrutar (underarten graellsii) eller ovanligt ljusmantlade individer av underarten intermedius, eventuellt med mer eller mindre genetiskt inslag från graellsii. Den ostliga, likaledes ljusmantlade, formen heuglini har sedan 2017 erhållit artstatus under namnet tundratrut. Denna arts uppträdande i landet är i mångt och mycket okänt tack vare artbestämningssvårigheter, men sannolikt är den mycket sällsynt – åtminstone på västkusten – och ännu finns inga godkända fynd i Sverige.
2016
Samtliga:
2 ad Torslandaviken 29.3 (Christer Fält).
2 ex Högsbo skjutbana 4.4 (Anders Olsson).
1 5K+ str S Vinga 9.8 (Musse Björklund m fl).
1 ad Vinga 25.9 (Magnus Hallgren).
Exakt vad de fyra fynden av s k ljusmantlade silltrutar står för är något oklart. Begreppet omfattar alla individer med tydligt ljusare mantel än de typiska Göteborgsfåglarna som hör till underarten intermedius. Hit hör den ostliga formen heuglini ("tundratrut") som 2017 ”splittades” från silltrut och numera betraktas som en egen art, den västliga underarten graellsii ("atlantsilltrut") samt övergångsformer mellan intermedius och graellsii ("dutch intergrades"). Det får anses troligast att våra fynd i första hand rör de två senare kategorierna vilket alltså innebär fåglar med mer eller mindre västliga gener. Även om mycket är oklart och spekulativt rörande silltrutens olika underarter, misstänks graellsii ha expanderat mot NO under senare år och en ökad grad av samhäckning mellan graellsii och intermedius sägs förekomma i bl a Nederländerna. Om detta stämmer är det alltså inte otänkbart att tänka sig att fynden av dessa ljusa fåglar kan komma att öka.
2015
Samtliga:
1 ad Styrsö 9.4 (Magnus Rahm).
1 ad str S Kråkudden, Hönö 22.5 (Roger Eskilsson m fl).
1 ad str S Vargö 23.5 (Jan Mogol).
2 ad Känsö Fjärskär, Gbg:s södra skärgård 29.8 (Jan Mogol).
2 ex str S Vinga 25.9 (Göran Darefelt m fl).
Ljusmantlad silltrut avser individer som har tydligt ljusare dräkt än en typisk intermedius. Begreppet innefattar raserna heuglini och graellsii samt övergångsformer mellan graellsii och intermedius. Våra fynd rör sig sannolikt om de två senare snarare än den tundrahäckande rasen heuglini.
2013
Samtliga:
1 ad str S Kråkudden, Hönö 17.9 (Ola Wennberg m fl).
Fynd utav någon av raserna graellsii, intermedius eller heuglini. Ljusmantlad silltrut är ett samlingsnamn för silltrutar med tydligt ljusare dräkt än intermedius, vilket ju är den formen som häckar på svenska västkusten. Begreppet innefattar förutom graellsii och heuglini även så kallade dutch intergrades vilket är en övergångsform mellan graellsii och intermedius som häckar i Holland. Man kan med nuvarande kunskaper inte skilja de olika formerna åt, men det är förmodligen mer sannolikt att en ljusmantlad silltrut i vårt rapportområde rör sig om den västeuropeiska rasen graellsii eller en så kallad dutch intergrade än att det skulle vara den ryska tundrahäckande rasen heuglini.