Gräshoppsångare Locustella naevia
Fenologi
| Median | Rekord | |
|---|---|---|
| Första vår | 2 maj | 27 apr 2011 Haga kile, Askim (Aimon Niklasson) |
| Sista höst | 5 aug | 25 sep 2010 Vinga (Musse Björklund) |
2022
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt 28 sjungande fåglar 30.4–2.8.
Om ni hör nåt i luften som surrar så är det kanske en gräshoppsångare, men det kan också vara Rrk Göteborg som hurrar. Varför undrar ni? Jo, för att årets gräshoppsångarresultat är klart bättre än 2021, då endast 19 fåglar räknades in. I ett längre perspektiv har dock arten minskat, under 00-talet brukade årligen 40–50 sjungande fåglar noteras. Orsaken är svårförklarlig; liksom näktergalen har arten minskat märkbart sedan tiden runt millennieskiftet och liksom för näktergalen är det svårt att förklara med habitatförstörelse, i alla fall gällande häckningsmiljö. Båda arterna trivs nämligen i igenväxande jordbrukslandskap av en typ som knappast är en bristvara i Göteborgsområdet, även om gräshoppsångaren föredrar lite öppnare miljöer, något successionsstadium tidigare än näktergalen. Orsaken får kanske istället sökas i övervintringsområdet eller längs flyttvägarna, något som också skulle kunna förklara den svaga nedgång som kan skönjas nationellt enligt Svensk fågeltaxering. Som vanligt är det Hisingen som fullkomligt dominerar den geografiska fyndbilden då hela 22 av årets fåglar hade förstått storheten hos denna ö. I övrigt kan noteras att inga fynd gjordes i Säveåns och Lärjeåns dalgångar som tidigare varit säkra områden, medan Kålleredsbäcken seglat upp som ett av övriga Göteborgsområdets bästa gräshoppsångarställen.
2021
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt 19 sjungande fåglar 10.5–12.8.
Höst:
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 3.8 (Björn Zachrisson m fl).
1 1K ringmärktes Torslandaviken 11.9 (Peder Winding m fl).
1 ex Brudarebacken 11.9 (Roger Eskilsson m fl).
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 13.9 (Björn Zachrisson m fl).
Efter förra årets glädjande ökning är vi nu dessvärre nere på dystrare siffror igen. Kanske var ökningen 2020 (43 ex) bara skenbar och en effekt av nattsångarinventeringen som då genomfördes på Hisingen. En förkrossande majoritet (16 ex) är som vanligt rapporterade på Hisingen, och det kan noteras att det även i år uteblev fynd från tidigare säkra områden som Lärjeåns och Säveåns dalgångar. Enstaka höstfynd görs varje år, inte sällan i samband med ringmärkning, men i år var de ovanligt många. Gräshoppsångaren är säkerligen en vanlig förbisträckare höstetid i vårt rapportområde, men undgår nog nästan alltid upptäckt på grund av sina oerhört diskreta vanor.
2020
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt ca 43 sjungande fåglar 29.4–16.6.
En glädjande och kraftig uppryckning från det riktigt ruttna resultat på runt 20 sjungande fåglar som åren 2015–2019 bjöd på. En del av förklaringen är sannolikt att en heltäckande nattsångarinventering genomfördes på Hisingen, och inte mindre än 37 av fynden härrör också från denna trevliga ö. I resten av rapportområdet är det sämre ställt och det kan noteras att inga fynd gjordes i tidigare säkra marker som Lärjeåns och Säveåns dalgångar och att endast en tillfälligt sjungande fågel noterades i Fässbergsdalen, men att i stället hela tre revir noterades längs Kålleredsbäcken där arten tidigare varit betydligt fåtaligare. Kanske är årets ökning på Hisingen bara en effekt av nattsångarinsatsen, men i så fall betyder det att skådar- och/eller rapporteringsfrekvensen i allmänhet minskat rejält sedan början av 2000-talet vilket inte heller förefaller helt sannolikt. Det ska bli mycket spännande att se vad den motsvarande inventeringen av övriga rapportområdet som planeras kommer att ge.
2019
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt ca 20 sjungande fåglar 12.5–16.7.
Höst:
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 21.8 (Björn Zachrisson m fl).
Vi får väl nu tro att gräshoppsångarens population stabiliserats på denna låga nivå, då runt tjugo exemplar rapporterats varje år sedan 2015. Detta kan jämföras med 00-talet då mellan 40 och drygt 50 sjungande fåglar rapporterades årligen. Geografiskt är som vanligt Hisingen ett kärnområde med 16 sjungande fåglar, sedan tillkommer enstaka fåglar längs Lärjeån, i Råda samt i Kållered. Att höstfyndet gjordes i samband med ringmärkning är typiskt för denna hårt skulkande art.
2018
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt ca 19 sjungande fåglar 4.5–13.7.
Återigen ett riktigt bottenår för gräshoppsångaren, och det verkar som att vi numera får vänja oss vid siffror av den här magnituden. Under 00-talet låg beståndet på runt 40–50 revir med rekordnoteringen 54 sjungande fåglar 2009.
2017
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt ca 21 sjungande fåglar 7.5–15.7.
Ytterligare ett dåligt år för denna art vars population i rapportområdet verkar ha mer än halverats sedan de goda åren på 10-talet (se diagram). Som vanligt är de allra flesta (18 exemplar) rapporterade från Hisingen. Den sentida nedgången i Göteborg korrelerar dåligt med resultaten från Svensk Fågeltaxering, där arten förvisso minskat sedan slutet på 1900-talet men varit tämligen stabil under 2000-talet. Orsaken till minskningen är svår att förklara; artens häckningsbiotop som främst består av buskrika igenväxningsmiljöer, helst på fuktig mark, är visserligen kortlivad men har knappast minskat särskilt mycket i rapportområdet under den aktuella perioden. Kanske får förklaringen sökas i övervintringsområdena eller i förhållandena under flytten, men då borde den nationella populationen rimligen påverkats på liknande sätt.
2016
Häckningar:
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt ca 23 ex 3.5–23.7.
Höst:
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 4.9 (Björn Zachrisson m fl).
Eftersom 2015 blev ett veritabelt katastrofår med endast 18 sjungande gräshoppsångare stod förhoppningen till att detta var ett resultat av att övergången till nya Artportalen medförde ett glapp i rapporteringen. Att bara 23 av dessa surrande glädjespridare rapporterades 2016 tyder dock på att nedgången är verklig. Under 2000-talet fram till 2013 rapporterades ett 50-tal sjungande individer årligen, men sedan dess har populationen störtdykt av oklar anledning. 16 av årets sjungande fåglar rapporterades från Hisingen, vilket är en något lägre andel än vanligt. Att höstfyndet gjordes i samband med ringmärkning är symptomatiskt, arten är känd som en notorisk skulkare i sträcktider.
2015
Häckningar:
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt ca 18 sjungande individer under maj–juni.
I Fåglar i Göteborgstrakten 2014 beklagade vi oss bitterligen över det dåliga gräshoppsångarresultatet då endast 30 sjungande fåglar räknades. I år torde därmed vår klagosång anta episka proportioner då detta är det klart sämsta resultatet på många år. Vi får faktiskt gå tillbaka till 1995 för att hitta ett sämre resultat då 15 ex rapporterades, vilket var mera normalt för 1990-talet. Liksom för näktergalen kan en liten varningsflagg höjas för att denna kraftiga minskning inte är reell, utan åtminstone delvis har att göra med bristande rapportering i samband med övergången från Svalan till nya Artportalen. Hisingen är som vanligt artens starkaste fäste, och hela sexton av årets arton fåglar satt där.
2014
Häckningar:
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt ca 30 sjungande individer under april–juli.
Trettio sjungande gräshoppsångare är det sämsta resultatet sedan 2006, då lika många rapporterades. Under åren 2006–2013 har antalet legat mellan 41 och 54 individer. Frågan är om det rör sig om en reell beståndsminskning eller om det är skådaraktiviteten /rapporteringsfrekvensen som fallerar? 25 av fåglarna är hörda på Hisingen, vilket även det är betydligt lägre än vanligt.
2013
Häckningstid:
Sammanlagt ca 49 sjungande individer under maj–augusti.
Skärgården:
1 ex sj Galterö 18.5 (Lars Hellman).
1 ex sj Vrångö 20.5 (Martin Oomen).
Under den senaste femårsperioden har mellan 41 och 54 av dessa små ringande gynnare summerats i rapportområdet, så årets resultat får anses vara fullt normalt för senare år. Lika normalt är att de allra flesta, 35 ex, är hörda på Hisingen. Arten noteras däremot mycket sällan i skärgården, årets fynd är de femte och sjätte under 2000-talet.
2012
Häckningar:
Fynd under häckningstid:
Ca 47 sjungande individer under maj–augusti.
Skärgårdsfynd:
1 ex sj Tjälleviks mosse, Hönö 12.5 (Richard Lymer).
En normal årssumma för 2000-talet och faktiskt på pricken lika många som rapporterades 2011. Att 36 av de 47 sjungande fåglarna befann sig på Hisingen är också helt i sin ordning. Vad som är mindre vanligt är däremot skärgårdsfyndet, vilket endast var det femte under 2000-talet, och det faktum att höstfynd uteblev helt. Normalt brukar åtminstone något fynd göras under slutet av augusti–september. Naturligtvis förekommer arten här under höststräcket men den för då en extremt tyst och tillbakadragen tillvaro och är mycket svår att hitta och ännu svårare att artbestämma.
2011
Häckningar:
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt ca 47 sjungande fåglar under maj–juli.
Tidiga fynd:
1 ex sj Haga kile, Askim 27.4 och framåt (Aimon Niklasson m fl).
1 ex sj Ragnhildsholmen 28.4 och framåt (Tina Widén m fl).
Aprilfynd av gräshoppsångare görs nu så gott som årligen, men årets första fynd var faktiskt fenologirekord med en dags marginal. 47 sjungande fåglar är en normal totalsumma för 2000-talet, likaså att de allra flesta av dem (39 stycken) uppehöll sig på Hisingen. Vidare är det värt att notera att inga höstfynd gjordes av arten, vilket är första gången sedan 2006.
2010
Tidiga fynd:
1 ex sj Slottsskogen 29.4 (Tina Widén m fl).
1 ex sj Store mosse, Sisjöns skjutfält 29.4- och framåt (Evamaria Ferm m fl).
1 ex sj Torslandaviken 30.4 (Björn Sjöstrand m fl).
Häckningar:
Fynd under häckningstid:
Sammanlagt ca 43 sjungande fåglar under perioden maj–augusti.
Höst:
1 ex Vinga 25.9 (Musse Björklund m fl).
Fynd av gräshoppsångare under de sista aprildagarna verkar numera inte vara så ovanligt. 43 sjungande fåglar är normalt för 2000-talet då mellan 30 och 50 exemplar noterats årligen. Precis som vanligt har arten sina starkaste fästen på Hisingen, där 34 av årets fåglar noterades (se FpV nr 1/2011). Höstfynd är ganska sällsynta på grund av artens mycket diskreta vanor under höststräcket, och årets fynd var dessutom nytt fenologirekord med två dagar.
2009
Tidiga fynd:
2 ex sj Ragnhildsholmen 28.4 och framåt (Magnus Larsson m fl).
1 ex sj Torslandaviken 29.4 och framåt (Bo Brinkhoff m fl).
Häckningstid:
Sammanlagt ca 54 sjungande fåglar.
Höst:
1 ex Bergsjödalen 26.8 (Johan Svedholm).
Skärgården:
1 ex sj Ryd, Björkö 14.5 (Peter Hamrén).
Ny rekordnotering av sjungande fåglar, de tidigare högstanoteringarna är från 1986 och 2002 och gäller cirka 50 ex. Det är dock ingen uppseendeväckande ökning, gräshoppsångaren har uppvisat en stabil trend under 00-talet med mellan 30 och 50 sjungande fåglar årligen. Man kan väl misstänka att dessa små fluktuationer delvis också speglar variationer i fågelskådarnas nattaktivitet. De allra flesta fåglarna brukar rapporteras från Hisingen, så även i år då 37 av fynden är från denna vackra ö. Skärgårdsfyndet är endast det tredje under 00-talet, och även om detta troligen rörde sig om en förbiflyttande fågel så är kanske det underskådade Björkö en av de biotopmässigt bäst lämpade öarna för denna art i norra skärgården. Enstaka höstfynd görs nästan årligen, men artens sällsynthet då är antagligen en skenbar effekt av dess mycket lågmälda framtoning under icke-häckningstid.
2008
Häckningstid:
Sammanlagt 41 sjungande fåglar.
Skärgården:
1 ex sj Öckerö 2.5 (Rolf Nyback).
Höst:
1 ex Sandvik, Torslanda 16.8 (Johan Svedholm).
Arten verkar stabil i området, mellan 30 och 50 sjungande fåglar har noterats under 2000-talet. Den har sina absolut starkaste fästen på Hisingen, där 33 av årets fåglar huserade. Skärgårdsfyndet är anmärkningsvärt, arten har under 2000-talet endast noterats en gång tidigare i skärgården.
2007
Häckningstid:
Sammanlagt rapporteras drygt 45 sjungande exemplar under perioden 28.4–7.8, varav 35 från Hisingen.
Tidigt fynd:
1 ex sj Sisjöns skjutfält 28–29.4 (Lars Eric Rahm).
Höst:
1 ex ringm Hög, Hisingen 23.9 (Tommy Järås).
En glädjande återhämtning från 2006 års svacka då endast 30 exemplar rapporterades. Gräshoppsångaren har troligen haft en ganska stabil population i rapportområdet sedan 1980-talet; vid nattsångarinventeringen på Hisingen 1985 rapporterades 41 exemplar. På 1970-talet var arten däremot betydligt fåtaligare, och under motsvarande inventering 1975 hittades bara 14 fåglar. På grund av artens mycket diskreta vanor under höststräcket är höstfynd ovanliga i området, och detta var det första sedan 2001.