Rapphöna Perdix perdix

2015

Samtliga: 5 ex Långåker, Kållered 10.9 (Ivar Ivarsson). 4 ex Toftekulla, Hisingen 24.10 (Magnus Lundström m fl).
Två fynd av små flockar/familjegrupper är mer än på länge, men i vanlig ordning torde det röra sig om fåglar som är utsatta av jägare. Således förändras inte det faktum att rapphönan får anses utdöd som självreproducerande i rapportområdet sedan 2010. Innan dess fanns en liten population i södra skärgården.
Johan Svedholm

2014

Samtliga: 1–2 ex sp Smedstorps ängar, Björketorp 17–23.5 (Fredrik Andersson m fl).
Under senare år har Smedtorps ängar blivit den enda lokal där rapphöns rapporteras någorlunda regelbundet. Troligen härrör dock dessa fåglar från utsättningar för jaktändamål. Arten har sannolikt inte hållit någon självreproducerande population i rapportområdet sedan 2010, då de sista exemplaren sågs i södra skärgården. Går man tillbaka till början av 1990-talet var rapphöns ingen alltför ovanlig syn i jordbruksmarker och ruderatområden i rapportområdet, men sedan dess har uppenbarligen en så gott som total utradering av populationen skett i Göteborgstrakten. Kanske skedde även då ett visst understöd av bestånden från jägarhåll, men även andra faktorer torde ha påverkat artens minskning. Exempelvis kan man tänka sig att habitatförstöring och -fragmentering kan inverka, och kanske även att de mycket kalla och snörika vintrarna vi upplevde för några år sedan hjälpte till att ta knäcken på beståndet.
Johan Svedholm

2013

Samtliga: 1 ex Dannekroken, Hönö 11.3 (Per-Erik Hagström m fl). 1 ex sp Smedstorps ängar, Björketorp 5.5 (Elon Wismén m fl).
Två fynd av rapphöna är en fördubbling av fjolårets summa. Båda fynden härrör emellertid troligen från fåglar utsatta för jakt. Med tanke på att det inte gjorts några fynd på den välbesökta lokalen Galterö sedan 2010 är den lokala populationen i södra skärgården med stor sannolikhet utdöd.
Johan Svedholm

2012

Samtliga: 1 1K Torslandaviken 12.8 (Per Lundgren m fl).
Efter att ha uteblivit helt under 2011 gjordes ett fynd av rapphöna under året. Man kan nog gissa att arten är helt utdöd som spontan i rapportområdet, de sista fåglarna från den troligen självreproducerande populationen i södra skärgården sågs på Galterö 2010. Årets fynd härstammar sannolikt från utsättningar för jaktändamål.
Johan Svedholm

2010

Samtliga: 1 ex Haga kile, Askim 16.5 (Hans Wahlberg). 1 ex Brottkärrsmotet, Askim 21.5 (Magnus Unger). 2 ex Uggledal, Askim 31.5 (Mikael Forsman). 3 ex Galterö 4–5.9 (Daniel Gustafsson m fl).
Rapphönan fortsätter uppenbarligen att ha det svårt i rapportområdet. Det är dock glädjande att det 2010 återigen föreligger rapporter från Galterö, som under de senare åren varit områdets enda säkra rapphönelokal, men där fynd helt uteblev under 2009. Dessutom finns två fynd från ett i sammanhanget helt nytt område i södra Askim. Som vanligt måste man ställa frågan om detta rör sig om fåglar som är utsatta för jaktändamål.
Johan Svedholm

2009

Samtliga: 2 ex Smedstorp, Björketorp 13.3 (Uno Unger). 1 ex Smedstorps ängar, Björketorp 18.10 (Elon Wismén).
Rapphönans kräftgång har fortgått under en längre tid nu, och för första gången föreligger inga rapporter från artens sista restpopulation i södra skärgården i allmänhet och Galterö i synnerhet. Individerna i Björketorp härrör enligt uppgift från utplanteringar för jaktändamål, och man kan därför undra om rapphönan numera är helt utdöd i rapportområdet som självreproducerande art?
Johan Svedholm

2008

Samtliga: På Galterö observerades upp till två individer vid flera tillfällen under året. Övriga: 1 1K Tuveliden 3.8 (Kerstin Martinsson).
Fram till mitten på 1990-talet var rapphönan en regelbunden bekantskap då man rörde sig i jordbruks- och ruderatmiljö på många ställen i Göteborgsområdet. På senare år har arten tyvärr försvunnit från i stort sett alla dessa områden, och områdets enda livskraftiga population tycks numera återfinnas på Galterö. Dessvärre verkar även Galteröpopulationen minska om man ser till antalet fynd på ön under de senaste åren. Fyndet av en ungfågel i Tuve är intressant, men troligtvis rör det sig om en fågel som är utsatt för jaktändamål.
Johan Svedholm

2007

Samtliga: Upp till 4 ex har rapporterats från Galterö under hela året. Vid något tillfälle har årsungar noterats på lokalen vilket tyder på att åtminstone en lyckad häckning genomförts.
Är det nu så illa ställt med vårt rapphönebestånd att arten endast fortlever på Galterö? Det verkar så, men möjligtvis kan oupptäckta häckningslokaler finnas på andra, mer sällan besökta öar i södra skärgården. På fastlandet och Hisingen är rapphöns dock numera ytterst sällsynta.
Johan Svedholm