Sibirisk gransångare Phylloscopus collybita tristis

2017

Samtliga: 1 ex Skeppstadsholmen 13.10 (Christer Fält).
Torslandaviksområdet tycks vara något av en oemotståndlig magnet för de gransångare av den sibiriska underarten som förirrar sig till vårt rapportområde. Årets fynd, det nionde i rapportområdet, var nämligen också det åttonde i Torslandaviken! Den enda geografiska avvikaren är en fågel som sågs på Rörö 2015. Datumet är typiskt, samtliga fynd har rapporterats under perioden 5 oktober – 28 december med en klar tyngdpunkt i oktober.
Johan Svedholm

2016

Samtliga: 1 ex Torslandaviken 5.10 (Ola Wennberg). 1 ex Torslandaviken 19.10 (Ola Wennberg). 1 ex Skeppstadsholmen 21–23.10 (Christer Fält).
Av denna östliga underart av gransångare har fältobservationer endast granskats av rrk sedan 2011, innan dess godkändes enbart handhållna fåglar av rk (raritetskommittén). Därför finns sannolikt ett stort mörkertal tidigare och årets fynd är endast det sjätte till åttonde i rapportområdet, men det finns anledning att tro att rasen är en högst regelbunden besökare i våra trakter, främst under senhösten.
Johan Svedholm

2015

Samtliga: 1 ex Torslandaviken 17.10 (Fredrik Åstrand m fl). 1 ex Rörö 30.10 (Stefan Svanberg m fl). 1 ex Torslandaviken 3.12 (Niklas Aronsson). 1 ex Torslandaviken 28.12 (Peter Nilsson m fl).
Fynd nummer 2–5 i rapportområdet sedan underarten började granskas enligt de nya riktlinjerna från raritetskommittén 2011. Det är för tidigt att börja utläsa några tendenser i fyndbilden, men rasen får nog antas vara en någorlunda regelbunden besökare hos oss, främst under senhösten.
Johan Svedholm

2012

Samtliga: 1 ex Torslandaviken 3.12 (Christer Fält).
Detta är faktiskt rapportområdets första bekräftade fynd av denna ras, som häckar i Ryssland från Ural och österut. Det är också det första fyndet som behandlats enligt de riktlinjer som lämnats av raritetskommittén i samband med att rasen släpptes till rrk (Wærn, M. & Hellström, M. 2011. Gransångare av rasen tristis – en lägessammanfattning från SOF:s raritetskommitté. Vår Fågelvärld 1/2011 sid 14–21. Sveriges Ornitologiska Förening.). Kortfattat kan sägas att en gransångare med grå grundfärg och ett typiskt, näktergalsliknande tristis-lock bör betraktas som en sibirisk gransångare även om vissa subtila gröna inslag i dräkten finns. Rasen har säkerligen tidigare varit förbisedd på grund av att viss förvirring rått angående vilka karaktärer som varit utslagsgivande, och inte minst för att raritetskommittén under lång tid endast behandlade handhållna fåglar av rasen. Sista ordet är säkerligen inte sagt i frågan, men tills vidare kan vi bara uppmana till att dokumentera gransångare med avvikande läten noga, gärna med fotografier och ljudupptagningar, för att få en rättvisande fyndbild av de olika rasernas uppträdande.
Johan Svedholm