Svarthakad buskskvätta Saxicola rubicola
2021
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Troliga häckningar:
1 par Landvetters flygplats (Elon Wismén m fl).
1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck m fl).
1 par Storegården, Björlanda (Mikael Sundberg).
Fynd under häckningstid:
1 ex Hökälla 4.6 (Jimi Björk).
2 hanar (varav 1 1K) Öxnäs 27.7–10.10 (Stefan Svanberg m fl).
Övriga fynd:
Vinter:
2 par Torslandaviken 1.1–8.2 (Kim Larsson m fl).
1 hane Kalvsund 24–26.2 (Petter Yxell).
Vår:
14 fynd av 16 ex 6.3–28.4.
Höst:
6 fynd av 8 ex 4.9–29.11.
Inga konstaterade häckningar i år, och även en liten nedgång av övriga fynd jämfört från förra årets rekordnotering på 2–4 häckningar och 27 ytterligare fynd. Oavsett detta så är det väl inte längre någon som betvivlar att den svarthakade buskskvättan verkar vara här för att stanna. Till Nrk: Troliga häckningar: Boh 1, Vg 2. Övriga fynd: Boh 10, Vg 11.
2020
Häckningar:
1 par Öxnäs (Mats Raneström m fl).
1 par Landvetters flygplats (Kristian Thisted m fl).
Troliga häckningar:
1 par Gunnilsetippen, Angered (Lars Erik Norbäck m fl.).
Möjliga häckningar:
1 par Utbyfältet (Roger Eskilsson m fl)
Övriga fynd:
Vinter:
1 hane Torslandaviken 1.1–27.2 (Ola Wennberg m fl).
3 ex Torslandaviken 1–31.12 (Ola Wennberg m fl).
Vår:
19 fynd 2.3–9.4.
Höst:
6 fynd av 7 ex 20.9–30.11.
Förra året förutspådde vi att det snart skulle vara för platskrävande att skriva ut samtliga fynd av svarthakad buskskvätta, och se så rätt vi fick. Totalt noterades alltså två konstaterade, en trolig och en möjlig häckning plus hela 27 ytterligare fynd. Arten sågs under årets alla månader och får nu definitivt betraktas som en normal del av vår fågelfauna. En svindlande snabb utveckling med tanke på att endast tre fynd gjordes under hela 1900-talet.
2019
Samtliga:
Möjliga häckningar:
1 hane Fässberg, Mölndal 16–20.5 (Bernt Nielsen m fl).
Övriga fynd:
1 hane Torslandaviken 19.3 (Jonatan Uppström m fl).
1 hane Donsö 21.3 (gnm Gösta Olofsson).
1 hane Torslandaviken 23.3 (Åsa Erasmie Hedlund m fl).
1 hane Kvibergsfältet 24.3 (Mikael Forsman m fl).
1 hane Utbyfältet 25.3 (Roger Eskilsson m fl).
1 hona Hårssjön 25–27.3 (Fredrik Hede m fl).
1 hona Tjälleviks mosse, Hönö 30.3 (Hans Zachrisson).
1 par Välen 5.4 (Bert Olsson).
1 hona Välen 8.4 (Stefan Andersson m fl).
1 hane Välen 21.4 (Andreas Svensson m fl).
1 hane Torslanda golfbana 4–5.5 (Christer Fält m fl).
1 hane Brudarebacken 8.5 (Martin Johansson m fl).
1 hane Kålleredsbäckens dalgång 19.5 (Lars Eric Rahm m fl).
1 1K Utbyfältet 4.8–22.9 (Peter Andersson m fl).
2 1K Öxnäs 30.8 (Magnus Persson).
1 honfärgad Öxnäs 27.9 (David Klingberg).
1 hane Brudarebacken 4–5.10 (Jan-Åke Noresson m fl).
1 hane Torslandaviken 13.10 (Hans Börjesson m fl).
1 hona Torslandaviken 29.10 (Ola Wennberg).
1 hane Torslanda golfbana 15.11–31.12 (Karin Magnander m fl).
Jag hyser en stark känsla av att detta mycket väl kan vara sista året som vi redovisar samtliga fynd av denna art i detalj, ty det börjar bli ohållbart. Årets runt 20 fynd, med viss reservation för dubbelräkningar, är naturligtvis rekord med god marginal och kan jämföras med att det till och med 2018 hade gjorts 54 fynd i rapportområdet, varav endast tre innan 2000-talet. Arten verkar emellertid ännu inte vara helt etablerad som häckfågel – fortfarande finns endast två konstaterade häckningar, båda från 2017. Det är dock troligt att det föreligger ett visst mörkertal, men arten häckar främst i öppen jordbruks- och igenväxningsmark som ofta torde vara relativt välbesökt av fågelskådare. Sannolikt är detta mörkertal därmed inte så stort som hos en annan art som haft en liknande utveckling, den brandkronade kungsfågeln. Värt att notera är också fågeln som lyckades övervintra vid Torslanda golfbana, vilken utgör det fjärde vinterfyndet i rapportområdet.
2018
Samtliga:
1 hane Bredviken, Hönö 21.3 (Ingegerd Bratt).
1 hane Stora Amundö 31.3 (Bo Brinkhoff m fl).
1 par Välen 5–10.4 (Stefan Svanberg m fl).
1 hona Rörö 8.4 (Anders Johansson).
1 hane Torslandaviken 12.4 (Tom Smedberg m fl).
1 hane Jordfallsbron, Hisingen 27.4 (Bodil Nyström).
1 hane Sagered, Kållered 1–2.5 (Bengt Hallberg m fl).
1 hane Bredungen, Hisingen 24.5 (Björn Folkstedt).
Till skillnad från 2017 konstaterades eller misstänktes inga häckningar i år, men arten uppträdde ändå talrikt med åtta fynd. De senaste åren har enstaka höstfynd gjorts, men de uteblev helt i år. Vårfynden fördelar sig normalt i tid, och artens sentida ökning visar inga tendenser att avmattas.
2017
Häckningar:
1 par Fässberg (Ove Ferling m fl).
1 par Stora Oxhagen, Hisingen (Leif Bergendal m fl).
Övriga fynd:
1 hona Torslandaviken 31.3 (Magnus Persson m fl).
1 hane Välen 2.4 (Göran Gustavsson m fl).
1 ex Sagsjön, Kållered 7.5 (Ove Ferling).
Upp till 3 ex Lindesnäs, Nordre älv 10–16.9 (Jan Hellström m fl).
"När får vi se rapportområdets första häckning?", "rapportområdets nästa häckande art?" – det har kort sagt varit ett sabla tjöt från Rrk:s sida de senaste åren med tafatta försök att likt en swarrebeväpnad Nostradamus kisa in i den disiga framtiden. Äntligen kan vi sluta spekulera för nu slog spådomen in, och det med besked. Två häckningar alltså av denna art som visat en remarkabel uppgångskurva där den etablerat sig som häckfågel i sydvästra Sverige under bara några år. Om det är någon mening att fortfarande räkna fynd av arten var årets det 41:a till det 46:e i rapportområdet. Se vidare separat artikel på sidan xx.
2016
Samtliga:
1 par Brudarebacken 30.3–2.4 (Jan-Åke Noresson m fl).
1 hane Galterö 2–3.4 (Christer Fält m fl).
1 hane Storgärdet, Rådasjöns naturreservat 2.4 (Johannes Löfqvist m fl).
1 hane Brudarebacken 5.4 (Jan-Åke Noresson m fl).
1 hona Fridhemsviken, Rådasjöns naturreservat 9.4 (Johannes Löfqvist m fl).
1 hane Torslandaviken 10–12.4 (Karin Magnander m fl).
1 hane Storgärdet, Rådasjöns naturreservat 16.4 (Johannes Löfqvist).
1 hona Rörö 27.10 (Stefan Svanberg).
Artens uppträdande har sannerligen exploderat under senare år, och den är en het kandidat till titeln "rapportområdets nästa häckande art" (vilket har visat sig stämma ganska bra under färdigställandet av denna rapport). I år var det nog närmare än någonsin när ett par höll till på Brudarebacken i flera dagar i mars–april. Årets minst sju fynd av åtta individer utgör dessutom rekord, och totalt har nu 40 fynd av arten gjorts i rapportområdet. Att endast tre av dem härrör från tiden före millennieskiftet visar på artens kraftiga sentida expansion.
2015
Samtliga:
1 hona Torslandaviken 11.3 (Lennart Hansson).
1 2K+ hona Välen 26.4 (Eva Åkesson m fl).
1 2K+ hane Brudarebacken 21.5 (David Klingberg m fl).
Den svarthakade buskskvättan är sannerligen en art på uppgång i rapportområdet, liksom i resten av sydvästra Sverige. Den har nu varit årligt förekommande sedan 2010, oftast med ett tydligt inflöde i mars–april. Frågan är när vi får se rapportområdets första häckning?
2014
Samtliga:
1 1K hane Välen, Göteborg 3–29.10 (Oscar Berkefalk Westman m fl).
1 hane Torslandaviken 5.10 (Magnus Persson m fl).
Sjätte året i rad som arten rapporteras från Göteborgsområdet, och totalsumman uppgår nu till 30 fynd varav, inklusive årets fynd, åtta är gjorda i oktober månad. De allra flesta fynden görs under våren, och då i synnerhet i april.
2013
Samtliga:
1 hane Balltorps våtmark, Mölndal 18.4 (Ivar Ivarsson m fl).
1 2K+ hane Torslandaviken 25–27.4 (Christer Fält m fl).
Denna art fortsätter sin positiva trend, och har nu varit årligt förekommande sedan 2008. Årets individer höjer totalsumman till 28 fynd. Arten har påträffats i samtliga månader utom juni–juli, men de flesta fynden (11 stycken) är precis som i år gjorda i april. Näst bästa månad är oktober med sex fynd.
2011
Samtliga:
1 hane Hökälla 29–30.3 (Uno Unger m fl).
1 hane Stora Amundö 8–9.4 (Oscar Berkefalk Westman m fl).
1 1K hona Brudarebacken 19–30.9 (Christer Fält m fl).
1 1K hona Fotö 30.9 (Uno Unger m fl).
Se kommentar under svarthakad buskskvätta.
2010
Samtliga:
1 hane Sisjöns industriområde, Askim 1.4 (Disa Nyberg).
1 ad hane Utbyfältet 25–26.4 (Peter Keil m fl).
1 2K+ hona Brudarebacken 11.5 (Christer Fält m fl).
Fynd 23–25 i rapportområdet. De allra flesta av dessa (19 fynd) kan liksom årets fynd hänföras till den västliga rasgruppen medan endast två fynd tillhör någon av de östliga raserna. Av samtliga fynd av svarthakad buskskvätta är de flesta (14 fynd) gjorda under våren, i synnerhet tidigt på säsongen.
2008
Samtliga:
1 hona Rörö 16.3 (Per Arne Lindgren).
1 hane Rörö 27–31.3 (David Lundgren m fl).
1 hona Torslandaviken 21.4 (David Lundgren m fl).
1 hona Brudarebacken 24.4 (Martin Oomen m fl).
Under mars–april skedde ett anmärkningsvärt inflöde av svarthakade buskskvättor till sydvästra Sverige. Även Göteborgsområdet fick ta del av detta, vilket resulterade i inte mindre än fyra fynd under perioden. Detta tangerar rekordårssummorna för arten vilka noterades 2001 samt 2004. Det föreligger nu 22 fynd av svarthakad buskskvätta i rapportområdet (se separat ruta för komplett historik). Av dessa har 17 kunnat hänföras till den västliga rasgruppen (däribland samtliga årets fynd) och två till någon av de östliga raserna. I övrigt kan noteras att arten ökat kraftigt i uppträdande på senare år då hela 19 av fynden är gjorda på 2000-talet.