Gulhämpling Serinus serinus
2021
Samtliga:
1 ex Brudarebacken 25.3 (Roger Eskilsson).
1 ex Västra begravningsplatsen 16–28.5 (Jonatan Uppström m fl).
1 ex Hönö 19.7 (Thomas Karlsson).
Från att ha varit en första klassens raritet så har gulhämpling blivit näst intill årlig i rapportområdet de senaste 10–15 åren. Två gånger tidigare har två fynd gjorts under samma år, 2012 och 2014. Aldrig tidigare har dock tre fynd gjorts under ett år som detta då vi utöver den stationära hanen på Västra begravningsplatsen även kunde räkna in två förbiflygande individer. Efter kompletterande uppgifter och omräkning av tidigare fynd kan vi konstatera att årets tre gulhämplingar utgör fynd nummer 13, 14 och 15.
2019
Samtliga:
1 par Östra begravningsplatsen 10–19.6 (Patrik Larsson m fl).
Fyndet av gulhämpling på Östra begravningsplatsen utgjorde en liten sensation, särskilt när man kunde konstatera att det handlade om ett par som vid något tillfälle sågs med bomaterial i näbbarna och förhoppningar om en häckning tändes. Tyvärr försvann de dock spårlöst efter den 19 juni. Första fyndet av gulhämpling i Göteborgstrakten gjordes så sent som 1994, och paret på Östra begravningsplatsen utgör bara fynd nummer elva i vårt rapportområde. Typiska observationer är sträckande fåglar vid kusten och i skärgården, vid Torslandaviken eller på Brudarebacken, snarare än stationära fåglar. På västkusten ses gulhämpling regelbundet i Halland, där man några enstaka gånger även har kunnat se ungar och därmed konstatera häckning, senast 2007 i Falkenberg. Den enda stabila populationen av gulhämpling finns i sydöstra Skåne där 15–25 par häckar. Trenden för gulhämpling är svårtolkad i landet, men kanske kan de vara på väg norrut och bli vanligare även på västkusten i framtiden?
2018
Samtliga:
1 ex str Kråkudden 9.5 (Stefan Svanberg m fl).
Ett fynd av gulhämpling för andra året i rad ger förhoppningar om att vi får se denna lilla fink mer regelbundet framöver då den expanderar norrut. Än så länge är den inte årlig i vårt rapportområde. En sträckande fågel på våren utgör ett typiskt fynd.
2017
Samtliga:
1 ex Kohagen, Björkö 15.4 (Per Karlsson Linderum m fl).
Arten är inte årlig, och årets fynd var det första sedan 2014, nummer tio i rapportområdet.
2014
Samtliga:
1 ex str S Torslandaviken 19.4 (Magnus Unger).
1 ex str S Götaledstoppen, Hisingen 20.9 (Johan Svedholm).
Gulhämplingen har de sista åren expanderat norrut, och med undantag för i fjol så har den noterats årligen sedan 2009 i rapportområdet. De flesta observationerna görs under våren, årets höstfynd var blott det tredje av rapportområdets totalt nio fynd.
2012
Samtliga:
1 honfärgad str S Hyppeln 19.5 (Magnus Unger).
2 ex Volvo Torslanda 12.6 (Magnus Persson).
Från att ha varit en första klassens raritet i Göteborgsområdet så noterades arten för fjärde året i följd. Dessutom så var det första gången under ett år som mer än en fågel sågs. Sommarfyndet är extra intressant eftersom arten har häckat framgångsrikt så långt norrut som Falkenberg tidigare år.
2011
Samtliga:
2 ex Kippholmen 8.5 (Roger Eskilsson m fl).
Från att ha varit riktigt sällsynt i rapportområdet så noterades arten för tredje året i rad. Kippholmen ståtar även med Göteborgs första fynd som gjordes den 27 april 1994. Totalt har nu fem fynd gjorts i rapportområdet.
2010
Samtliga:
1 ex str SO Björlanda kile 25.4 (Christer Fält).
Fyndet ligger väl i tiden för en vårflyttare som kommit lite ur kurs. Blott det andra vårfyndet för vårt område och det fjärde totalt. Även det första fyndet gjordes på Hisingen den 27 april 1994 då 1 ex sågs på Kippholmen. Med det andra gjorda fyndet på två år är kanske ett litet trendbrott på gång. Gulhämplingen häckade i Halmstad 2006 och ett troligt häckningsförsök gjordes i Falkenberg 2007.
2009
Samtliga:
1 ex str S Smithska udden 17.9 (Kristoffer Nilsson m fl).
Komplettering:
1 ex Brudarebacken 8.9 2002 (Christer Fält m fl).
Göteborgs tredje fynd genom tiderna (se separat ruta för komplett fyndhistorik). Det första gjordes så sent som 1994. Gulhämplingen förekommer allmänt över hela Europa och artens nordgräns sträcker sig upp till södra Danmark och sydligaste Skåne. Den skånska populationen uppgår till ett 15-tal par och anses stabil. I Halland ses arten årligen under vår och försommar. Sommarfynd görs även i norra delen av Götaland och Svealand varje år, då ofta av långstannande revirhävdande hanar. Sett till denna bakgrund är det nästan märkligt att det har gjorts så få fynd i Göteborgsområdet. Fyndet från 2002 har tidigare varit publicerat som obestämd gulhämpling/kanariefågel men vid förnyad granskning godkänts som en säkert bestämd gulhämpling.