Alkor
2009 blev ett normalt lunneår, medan utdelningen av alkekung, sillgrissla och tordmule var lite mer måttlig. Och precis som i fallet med skrattmås låg rapporteringsfrekvensen av häckande tobisgrisslor långt under normala nivåer.
Höga antal:
1 024 ex str S Kråkudden 24.11 (Magnus Rahm m fl).
I år fick vi i alla fall en dagssumma på över 1 000 ex om man räknar ihop antalet obestämda med antalet bestämda fåglar den 24 november (874 obestämda, 105 bestämda sillgrisslor och 45 tordmular). Senast mer än 1 000 ex av dessa arter sågs var 26 oktober 2005 då cirka 1 200 sillgrisslor sågs sträcka förbi Kråkudden. Innan dess sågs cirka 2 230 sillgrisslor på samma lokal den 24 oktober 2002. Det är dock en bit kvar till det högsta antalet på 00-talet, nämligen cirka 8 500 sillgrisslor sträckande förbi Vinga den 28 oktober 2001. På 90-talet rapporterades flera ännu högre dagssummor där de högsta är cirka 20 600 sillgrisslor/tordmular sträckande förbi Kråkudden den 28 oktober 1995 och 12–13 000 ex på samma lokal den 29 november 1999.
Häckningar:
2 par Små Lyngskär, Askims fjord 17.5 (Gösta Olofsson). Häckningstid: 24 ex Torrbeskär 13.3 (Martin Oomen m fl). 1–11 ex Kråkudden 3.4–31.7 däribland 1 1K Norra Bolleskär, Hönö 3.7 (Ola Bäckman m fl). 5 ex Fotö 7.4 (Tina Widén). 3 1K Sundholmen, Fotö 5.8 (Hans Waern). 182 ex Tistlarna 13.4 (Gösta Olofsson). 68 ex Kalvholmen 13.4 (Gösta Olofsson). 2 par Tåudden, Rörö 18.4 (Per Björkman m fl). 7 ex Nordvästudden, Rörö 22.5 (Håkan Ydregården). 28 ex Räven, Rörö 15.6 (Tommy Järås). Dessutom 1–2 ex rapporterade från Nordres Tånge, Hönö. Hjälvik och Håsten, Öckerö. Ryds kile, Björkö. Galterö. Vasskären och Fjordholmen, Södra skärgården.
Endast två konstaterade häckningar är betydligt lägre än tidigare år på 00-talet, de flesta år har mellan 63 och 91 par konstaterats häcka. Två tidigare år på 00-talet har dock betydligt färre häckningar än normalt rapporterats, nämligen 2008 (16 par) och 2005 (12 par). Båda dessa år saknades, liksom i år, uppgifter från artens starkaste fästen i Göteborg, nämligen Tistlarna och Kalvholmen där 47–81 par rapporterats under övriga år på 00-talet. I år saknas dessutom uppgifter från flera andra mindre häcklokaler. De högsta rapporterade antalen under året kommer dock från Tistlarna och Kalvholmen och dessa är i nivå med de högsta antalen därifrån 2008, då 175 ex sågs vid Tistlarna den 20 april och 63 ex vid Kalvholmen samma datum. De allra högsta rapporterade antalen från dessa båda lokaler under 00-talet är 195 ex vid Yttre Tistlarna den 19 april 2003 respektive 144 ex vid Kalvholmen den 2 maj 2004.
Höga antal:
Kråkudden, Hönö: 37 ex str 20.11 (Stefan Svanberg m fl). 86 ex str 24.11 (Magnus Rahm m fl). Övriga lokaler: 1–7 ex Rörö 28.10, 30.10, 24.11 samt 27.11. 2 ex str Nordre älvs fjord 4.10 (Johan Svedholm). 1 ex Tistlarna 30.10 (David Kihlberg). 1 ex Lindholmen 21.11 (Pelle Gustavsson). 1 ex Stora Amundö 4.12 (Stefan Svanberg) och 1 ex samma lokal 19–20.12 (Lars Eric Rahm m fl). 1 ex Askims fjord 4.12 (Stefan Svanberg). 1 ex str Hyppeln 13.12 (Magnus Unger). 1 ex Nordres tånge, Hönö 24.12 (Bengt Karlsson).
Månadsfördelning:
Oktober 16 (varav 11 sträckande vid Kråkudden), november 235 (varav 235 ex sträckande vid Kråkudden), december 12 (varav 6 sträckande vid Kråkudden).
Från att ha observerats endast i enstaka exemplar och långt ifrån årligen mellan 1963 och 1983 formligen exploderade alkekungens uppträdande i Göteborg 1984 då 220 fåglar sågs. Sedan dess har mellan sex (1994) och cirka 13 275 fåglar (1996) setts årligen med ett medianvärde på 350 fåglar per år. Årets 263 ex är således något färre än vad som varit normalt för senare år. Fördelningen över året var dock typisk med den absoluta majoriteten av fynden i november. Månadsfördelningen under 00-talet visar tydligt att arten är extremt koncentrerad till senhösten; hela cirka 68 % av totalt cirka 7 300 ex har setts i november och cirka 30 % i oktober. Därefter kommer januari då endast 71 ex (cirka 1 %) setts följt av december med 41 ex, februari med 36 ex och mars med 2 ex.
Vår:
1 ex str Kråkudden, Hönö 9.4 (Roger Eskilsson). 1 ad str Kråkudden, Hönö 10.5 (Stefan Svanberg m fl).
Höst:
Sammanlagt 41 ex under perioden 6.9–24.11 vid Kråkudden, Rörö, Vinga och Hyppeln.
Höga antal:
Kråkudden, Hönö: 9 ex 24.9 (Stefan Svanberg m fl). 14 ex 4.10 (Mikael Molin m fl). 7 ex 7.10 (Magnus Rahm m fl).
Månadsfördelning:
April 1, maj 1, september 19, oktober 21, november 1.
Totalt sågs 43 ex under året vilket glädjande nog är en rejäl uppryckning från fjolårets mycket magra årssumma om endast 7 ex. Under 00-talet sågs årligen i genomsnitt cirka 50 fåglar och därmed får 2009 års årssumma anses normal för senare år. Under 90-talet sågs i genomsnitt något färre (cirka 33 ex) och dessutom sticker två toppår (1990 och 1996) ut bland övriga år då i genomsnitt endast cirka 14 ex sågs. Under åren 1969–1989 var arten å andra sidan knappt årlig. Ökningen sedan 70- och 80-talen kan troligen tillskrivas ökad ornitologisk aktivitet och kunskap. Stabiliseringen från det extremt fluktuerande uppträdandet under 90-talet till de högre årssummorna på 00-talet är mer svårförklarad, detta särskilt i ljuset av de dramatiska nedgångarna i häckningsframgångar som rapporterats från till exempel Norge och Skottland under flera av de senaste åren. Kanske är den trots allt ett resultat av en ytterligare ökad bevakning av Kråkudden under 00-talet. Geografiskt sett var fyndbilden 2009 normal med alla fynd i ytterskärgården. Två vårfynd sticker ut säsongsmässigt, men under 00-talet gjordes enstaka vårfynd ungefär vartannat år så årets två exemplar får anses falla väl in i tidigare mönster. Vinterfynd görs nästan varje år men dock inte 2009. Tidigare på 00-talet har vinterfynd uteblivit endast år 2006 och 2008.