Piplärkor–strömstare
Både större piplärka och vattenpiplärka fortsatte trenden att vara vara så gott som årliga, och rödstrupig piplärka noterades på våren för första gången på fem år – dessutom rekordtidigt. Och de övervintrande forsärlorna blir bara fler och fler.
Samtliga:
1 1K Brudarebacken 2.10 (Christer Fält m fl). 1 ex Stora Amundö 2.10 (Uno Unger).
Från att ha varit en riktig superraritet kan man numera betrakta större piplärkan som en ovanlig men i princip årlig gäst. Årets två fåglar utgör nittonde respektive tjugonde fyndet någonsin i Göteborgsområdet och arten har nu faktiskt noterats åtta år i rad (se FiG-2008 för komplett fyndhistorik). De två fynden passar väl in i tidigare mönster då majoriteten har setts i månadsskiftet september/oktober.
Vår:
1 ex Torslandaviken 6.5 (Jan Mogol).
Höst:
Sammanlagt 21 ex under september.
Sena fynd:
1 ex str S Änggården 6.10 (Olof Armini).
Observationer av rödstrupig piplärka under våren är mycket ovanliga i rapportområdet och görs inte årligen. Detta är det femte vårfyndet under 00-talet och det första sedan 2004. Samtliga dessa har gjorts under perioden 6–14 maj. Sammanlagt 22 individer under höststräcket är en ganska hög summa. Under 00-talet har antalet varierat mellan 10 och 25 ex och de flesta har, liksom i år, setts i mitten av september månad. Oktoberfyndet är ganska sent men inte unikt, detta var sjätte observationen under denna månad på 00-talet.
Inland:
1 ex str S Säteriet, Råda 14.9 (Johannes Löfqvist).
Rena inlandsfynd är ganska ovanliga i området och rapporteras inte årligen. Arten noteras dock varje höst på sträck vid Vänern med omnejd under framförallt september och oktober så möjligtvis kan det röra sig om fåglar från ostkusten som drar rakt över landet. Detta är första fyndet i Härryda kommun.
Samtliga:
1 ex Hyppeln 29.10 (Roger Eskilsson). 1 ex Rörö 12.11–26.12 (Christer Fält m fl).
Tack vare ökad kunskap om hur man skiljer arten från skärpiplärka ses vattenpiplärka numera årligen hos oss. Majoriteten noteras i den yttersta skärgården och Rörö är den bästa lokalen för att få chansen att se den. De första fåglarna brukar kunna dyka upp i slutet av oktober och ibland ses enstaka individer ända in i april. Endast vid två tillfällen har arten observerats på fastlandet, nämligen vid Torslandaviken och Fässberg under 2004.
Häckningar:
Säkra häckningar konstaterades vid Torslandaviken och Hökälla.
Höga antal:
856 ex str S Vrångö 24.8 (Tina Widén). 704 ex str S Smithska udden 25.8 (Kristoffer Nilsson m fl).
Torslandaviken är numera artens främsta häckningsområde och uppemot tio par noterades där i år. Enstaka individer rapporterades även längs Nordre och Göta älv under häckningstid. Gulärlan har dock minskat ganska kraftigt just i dessa områden sedan 70- och 80-talet. Liksom i år brukar sträcktoppen på hösten infalla i slutet av augusti och dagsrekordet ligger på 1 143 ex vid Smithska udden den 21 augusti 2007.
Vinter:
Januari–februari: Upp till 15 ex varav som mest 4 ex vid Ryaverket, Hisingen 1–12.2 (Stefan Andersson m fl). December: Sammanlagt 5 ex.
Höga antal:
24 ex str S Smithska udden 25.9 (Kristoffer Nilsson).
Antalet forsärlor som försöker övervintra ligger på en fortsatt hög nivå och årets cirka 20 ex är det högsta antalet som noterats. En viss dubbelräkning kan dock föreligga då fåglarna kan flytta omkring i sitt sökande efter öppet vatten. Under de fem senaste åren har det rapporterats cirka 10–13 individer under vintermånaderna. Under 90-talet var arten inte ens årlig vintertid och även om man betänker den ökade ornitologiska aktiviteten så tycks det ha skett en markant ökning av forsärlans vinteruppträdande i rapportområdet. Ryaverket är det säkraste tillhållet för arten och där förekommer den ofta även under kallare vintrar. Den höga sträcksiffran från Smithska udden är den högsta dagssumman som noterats där.
Samtliga:
1 ad hane Hills golfbana, Mölndal 6.4 (Magnus Rahm m fl).
Första fyndet i rapportområdet sedan 2004 av denna västliga ras av sädesärla. Dock brukar det så gott som årligen, huvudsakligen i mars–april, rapporteras enstaka individer med ett intermediärt utseende mellan den engelska rasen yarrellii och vår ras alba. I södra Norge är hybridisering ganska vanlig mellan raserna och troligtvis är det till stor del dessa fåglar som passerar Västkusten. En uppmaning är således att om ni ser en trolig engelsk sädesärla; anteckna så många dräktkaraktärer som möjligt och ta allra helst bilder på fågeln. Kan man säkerställa kön och ålder går det ibland att utesluta att det rör sig om en hybrid mellan dessa raser. De honfärgade fåglarna är oftast knivigare att bestämma än de adulta hanarna men vi är naturligtvis tacksamma för rapporter även på dessa för att kunna följa utvecklingen av uppträdandet i Göteborg och på Västkusten.
Häckningar:
1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Kristoffer Nilsson m fl). 1 par Lärjeåns dalgång, Göteborg (Jörgen Persson). Häckningstid: Fåglar iakttogs i Grevedämmet, Mölndal; Kvarnberget, Hindås; Mölndalsån, Mölnlycke samt Vättlefjäll, Angered.
Som vanligt är det ett antal pålitliga lokaler som återkommer när man summerar strömstarens uppträdande under häckningstid. Arten verkar vara tämligen hårt knuten till de tre medelstora vattendrag som genomkorsar rapportområdet: Lärjeån, Säveån och Mölndalsån. Två konstaterade häckningar är normalt för senare år.