Skarvar–storkar
2009 får klassas som ett vitt år i de här artgrupperna. Skarvar är förvisso svarta och rördrommar bruna, men det som stack ut mest i år var ändå två vita hägrar och en vit stork.
Häckningar:
Inga häckningar är rapporterade.
Tyvärr konstaterades inga häckningar under 2009. Det beror på att arten inte har inventerats även om man ibland kan misstänka att mänsklig förföljelse tvingar skarvarna att ge upp.
Samtliga:
Rörö: Med undantag av perioden 20.4–27.7 gjordes fynd under hela året. Högsta antalen under våren blev ca 50 ex och under hösten ca 200 ex 2.10 (Ville Fagerström m fl). Kråkudden, Hönö: Med undantag av juni–juli gjordes fynd av enstaka ex under hela året. Högsta summan blev 14 ex str S och 5 ex rast 7.9 (Peter Hamrén m fl). Övriga lokaler: Fynd gjordes även vid Hyppeln, Lindholmen, Öckerö, Fotö, Vinga, Styrsö, Lökholmen, Vrångö, Tistlarna och en rad mindre öar längst ut i skärgården. Högsta antalet söder om Rörö blev 26 ex Tistlarna 28.10 (Gösta Olofsson).
Under 00-talet har toppskarvens uppträdande i området exploderat. För ett tiotal år sedan gjordes bara något enstaka fynd varje år men under hösten, vintern och början av våren kryllar det numera av toppskarv ute i havsbandet. Favorittillhållet verkar vara den nordvästligaste delen av skärgården. Årets fyndbild liknar fjolårets och kanske är det en stabilisering på denna höga nivå vi ser. Toppnoteringen är lika hög som förra årets och antalet rapporter är likvärdigt men fortfarande har ingen häckning konstaterats i vårt rapportområde. Även om toppskarven numera är någorlunda vanlig är det viktigt att komma ihåg att den är strikt pelagisk och en misstänkt toppskarv innanför yttersta havsbandet bör dokumenteras som vilken raritet som helst.
Häckningstid:
1 ex sp Hårssjön, Mölndal 17.3–27.6 (Uno Unger m fl) och 2 ex sp samma lokal 14.4 (Jan Hellström).
Övriga:
1 ex Torslandaviken 15–20.1 (Ingegerd Bratt m fl). 1 ex Torslandaviken 28.2 (Anders Larsson). 1 ex Lindesnäs, Nordre älv 28.2 (Lena Essedahl). 1 ex Rådasjön 14.3 (Johannes Löfqvist). 1 ex Torslandaviken 30–31.12 (Bengt Adamsson m fl).
Vill man uppleva rördrommens säregna spel i Göteborgstrakten är det definitivt till Hårssjön man ska bege sig – bortsett från 2006 har drommen tutat där årligen sedan 1999. Önskar man däremot se den tillbakadragna fågeln verkar det vara enklast vintertid vid vassområden intill öppet vatten, som till exempel Syrhåladammen i Torslandaviken. I år gjordes – till skillnad från 2008 – åtminstone några vinterfynd, även om en del av de publicerade fynden förmodligen rör sig om samma individer. Till exempel skulle drommen vid Rådasjön mycket väl kunna röra en av individerna som senare spelade vid Hårssjön.
Samtliga:
1 ex Välen och Askims strand 18–21.8 (Bengt Adamsson m fl).
Den 17 augusti sågs en silkeshäger vid Lökebergs kile i Bohuslän. Sannolikt var det den fågeln som dök upp i Välen dagen därpå. Fågeln hann förutom Välen även pröva på närbelägna Askims strand där den sågs för sista gången på kvällen den 21 augusti. Fyndet är det femte i Göteborgs rapportområde och det första på hösten (se separat ruta för komplett fyndhistorik). Sedan tidigare finns ett februarifynd, två majfynd och ett junifynd.
Samtliga:
1 ex Ragnhildsholmen och Öxnäs 1–2.11 (Lars Erik Norbäck m fl).
I 1965–1966 års fågelrapport för Västkusten konstaterades att ”ägretthägern är en av Europas sällsyntaste fågelarter”, men på senare år har arten expanderat på kontinenten. Troligen är det denna expansion som tagit sig uttryck i flera fynd i Sverige såväl som i Göteborgstrakten. Detta var områdets femte fynd och alla har gjorts sedan 1999 (se separat ruta för komplett fyndhistorik). De tidigare fynden är alla gjorda under sommarhalvåret. De flesta europeiska ägretthägrar övervintrar kring Medelhavet eller i Afrika men en del fåglar verkar dröja sig kvar på nordligare breddgrader och i Sverige finns ett flertal novemberfynd från senare år.
Häckningar:
32 aktiva bon Ängesholmen, Styrsö (Kjell Ove Andersson). Minst 1 par Lärjeåns dalgång, Bergum (Elon Wismén m fl).
Styrsökolonin var i år precis lika stor som förra året. I år sågs en korp röva bort ägg men flera ungar kom ändå på vingarna. Liksom 2004, 2005 och 2007 har häckning också rapporterats från Bergum. Det verkar alltså som om där finns en liten koloni som kämpar på i det tysta.
Samtliga:
1 ex Sandvik, Torslanda 27.6 (Jeanette Hagström, Per-Erik Hagström).
Första observationen av vit stork sedan 2003! Om man backar ett par hundra år tillbaka i tiden var den vita storken ganska vanlig i de sydligaste delarna av Sverige. Under andra hälften av 1800-talet började dock arten minska kraftigt och när fågelrapporteringen på Västkusten kom igång på 60-talet var arten helt försvunnen som häckfågel i Sverige. Sedan dess har den vita storken varit en raritet i Göteborgstrakten med två fynd vardera under 70- och 80-talet, fem fynd av sju individer under 90-talet och fyra fynd under 00-talet. I slutet av 80-talet startades ett projekt vars syfte är att återinföra den vita storken som en del i den svenska faunan. De cirka 100 frilevande storkarna från projektet är färgringmärkta och därmed lätta att skilja från kontinentens storkar. I flykten har dock ringarna en tendens att försvinna in i fjäderdräkten, och ursprunget hos Torslandastorken som sakta flög norrut är därför oklart. Det ligger ändå nära till hands att misstänka att det inte var en projektstork. Under året observerades nämligen omärkta storkar på flera platser i Västsverige och troligen rör Torslandafyndet en av dessa.