Alkor
För första gången på flera år rapporterades glädjande nog några höga dagssummor av sillgrisslor och tordmular där särskilt uppträdandet av den senare arten utmärkte sig. Rapporteringen av tobisgrissla fick en uppryckning även om minkpredation höll antalet häckande par under normala nivåer. Men för lunnefågeln noterades det lägsta antalet sedan 1988.
Höga antal:
Kråkudden: 995 ex str 15.9 (Mikael Molin m fl). Ca 1 800 ex str 28.10 (Lennart Wahlén m fl). 770 ex str 4.11 (Bo Brinkhoff m fl).
Vinga:
729 ex str 13.11 och 2180 str 14.11 (Anders Jihmanner m fl).
I år rapporterades glädjande nog flera lite högre dagssummor av sillgrisslor och/eller tordmular i området. Det är dock en bit kvar till den högsta rapporterade dagssumman från området under 2000-talet, nämligen cirka 8 500 ex sträckande förbi Vinga den 28 oktober 2001. Dagssumman från den 14 november är dock den högsta i området sedan den 24 oktober 2002 då cirka 2 230 ex sågs sträcka förbi Kråkudden. Både den 28 oktober 2001 och den 24 oktober 2002 utgjordes dock majoriteten av alkorna av sillgrisslor medan det under årets toppdag den 14 november var en viss övervikt för tordmular (1 370 tordmular jämfört med 810 sillgrisslor). Fördelningen mellan de båda arterna var ganska jämn den 28 oktober (cirka 950 sillgrisslor och 850 tordmular) och den 4 november (86 bestämda sillgrisslor och 54 bestämda tordmular) medan sillgrisslorna dominerade totalt den 15 september eftersom inga säkert bestämda tordmular sågs. Det verkar alltså som om lite större antal sillgrisslor gästade området redan tidigt på säsongen medan andelen tordmular ökade markant under den senare delen av säsongen. Se även kommentarer under tordmule.
Höga antal:
Ca 850 ex str Kråkudden 28.10 (Lennart Wahlén m fl). 430 ex str Vinga 13.11 (Anders Jihmanner m fl). 1 370 ex str Vinga 14.11 (Anders Jihmanner m fl).
De höga dagssummorna från 28 oktober och 14 november är de högsta rapporterade på 2000-talet. Ett uppträdande i linje med årets inträffade dock i slutet av oktober–början av november 2005 då tre höga dagssummor vardera om cirka 500, 700 och 800 ex rapporterades under perioden 26 oktober till 5 november. Den högsta rapporterade dagssumman i området inföll också under ungefär samma period på året då 2 460 ex sträckte förbi Kråkudden den 6 november 1996. År 2000 och 2001 rapporterades vidare flera lite högre dagssummor på mellan 300 och 400 ex från mitten av oktober till mitten av november. Bilden om att talrikare uppträdande av arten uppvisar viss koncentration till perioden mitten av oktober–mitten av november styrks när man jämför med när högre antal rapporterats från övriga Västkusten. Den högsta rapporterade sträcksumman från Västkusten, cirka 3 200 ex sträckande förbi Morups tånge inträffade nämligen den 3 november 1988 och det högsta rapporterade antalet, cirka 11 500 ex på Kattegatt räknat från Varberg–Grenå- färjan den 20 november 1989. Från Kullaberg i Skåne finns också en uppgift om 1 207 ex sträckande den 27 oktober 2006.
Häckningar:
26 par Tistlarna (där 21 pulli observerades 2.7) och 12 par Inre Tistlarna (Gösta Olofsson, Martin Fransson). 7 par Byrknalten, södra skärgården (Gösta Olofsson). 2 par Små Lyngskär, södra skärgården (Gösta Olofsson). 2 par Kalvholmen, södra skärgården 24.6 (Gösta Olofsson). Häckningstid: 5 ex Lilla Saltboholmen, Öckerö 26.3 (Martin Oomen). 10 ex Stora Rossen, Rörö 24.4 (Stefan Svanberg). 121 ex Tistlarna 3.5 (Gösta Olofsson). 69 ex Kalvholmen 3.5 (Gösta Olofsson). 38 ex Inre Tistlarna 2.5 (Gösta Olofsson). 25 ex Tåudden, Rörö 13.5 (Martin Oomen). 4 par Vasskären-Klåveskär, södra skärgården (Lars Hellman m fl). 1 1K rast Kråkudden 27.7 (Ola Bäckman m fl).
Efter endast två konstaterade häckningar ifjol är årets 49 en rejäl uppryckning. Det är dock något färre än de 63–91 par som rapporterats övriga år på 2000-talet då bestånden inventerats. Denna minskning kan dock förklaras av att det från Kalvholmen i södra skärgården, som är ett av de starkaste fästena för arten i området, rapporteras att antalet häckande par troligen varit betydligt högre än de två bona indikerar. Kolonin verkar dock ha minkplundrats på ett tidigt stadium. Det högsta antalet rapporterade fåglar på lokalen är också på samma nivå som år 2009 och 2008 då som mest 68 respektive 63 ex sågs. Under 2000–talet har beståndet på Kalvholmen annars legat ganska stabilt mellan 20 och 30 par medan 10–20 par rapporterades därifrån 1992–1999. Minkpredation har rapporterats från Kalvholmen och Tistlarna tidigare och uppges vara en anledning till att beståndet av arten koncentrerats till ytterskärgården.
Samtliga:
Månadsfördelning: oktober 34 ex, november 164 ex, december 2 ex. Höga antal: Kråkudden, Hönö: 34 ex str S 3.11 (Martin Oomen m fl). 67 ex str S 4.11 (Ola Bäckman m fl). Övriga lokaler: 29 ex str S Vinga 14.11 (Anders Jihmanner m fl). Fynd utanför Hönö/Vinga: 1 ex Torslandaviken 6.11 (Birger Kaiser m fl). 1 ex Kärrsviken, Öckerö 7.11 (Ingemar Åhlund). 2 ex Lindholmen 10.11 samt 3 ex 12.11 (Pelle Gustavsson). 1 ex Hyppeln 16.11 (Roger Eskilsson).
Totalt sågs 200 ex under året vilket är något färre än normalt då medianantalet för uppträdandet 1984–2010 är 350 ex per år. Hela 98 % av alla fåglar på 2000-talet har setts under oktober och november och årets uppträdande är således tidsmässigt typiskt. I år saknades dock fynd under januari. Under 2000-talet har fynd i januari gjorts ungefär varannat år.
Samtliga:
Sommar: 1 ad str Kråkudden, Hönö 7.7 (Bo Brinkhoff m fl). 1 ad str Kråkudden, Hönö och Vinga 30.7 (Martin Alexandersson m fl, Musse Björklund m fl). Höst: 1 1K str NO Kråkudden, Hönö 25.9 (Arne Ekström) och 1 1K samma lokal 26.10 (Thomas Karlsson). 2 ex str S Vinga 14.11 (Anders Jihmanner m fl). Månadsfördelning: juli 2 ex, september 1 ex, oktober 1 ex, november 2 ex.
Återigen ett år med mycket färre fynd än vi vant oss vid på 2000-talet. Årets antal är faktiskt det lägsta antalet som rapporterats sedan 1988 då endast 3 ex sågs (se FiG-2009). Det genomsnittliga antalet fynd på 2000-talet är annars 46 ex och antal i paritet med årets låga antal har endast rapporterats 2008 då 7 ex sågs. Frågan är om den dramatiskt minskade häckningsframgången som rapporterats från Norge och Skottland de senaste åren räcker för att förklara de fluktuerande antalen de senaste åren. Fluktuationerna påminner om uppträdandet under 90-talet då i antal i paritet med årets antal (7–8 ex) rapporterades under fem av åren och då tre enstaka toppår stack ut med 39–125 ex rapporterade.