Svanar och gäss
Hos svanarna överraskade stora höstflockar av båda arterna sångsvan. Prut- och spetsbergsgässen höll låg profil medan ovanligt många bläsgäss noterades. De vitkindade fortsatte sitt segertåg genom skärgården.
Höga antal:
572 ad Torslandaviken 27.7 (Birger Kaiser).
Under 00-talet var den genomsnittliga årliga maxsumman av knölsvanar i Torslandaviken 680 ex. Årets relativt låga summa kan möjligen vara ett tecken på att Torslandavikens födoresurser har försämrats igen, men antalet är långt från 2007 års bottenrekord på 205 ex. Det är dessutom osäkert om toppen inföll just den 27 juli eller om det möjligen kan ha funnits fler svanar dagar då ingen räknade.
Vår:
Sammanlagt 14 fynd av 39 ex under perioden 25.3–1.4.
Höst:
Sammanlagt 8 fynd av 69 ex under perioden 26.10–11.11, varav 50 ex str SV Hällsvik, Torslanda 6.11 (Niklas Aronsson).
Den hårda vintern försenade starten på den mindre sångsvanens sträck, som blev kort men någorlunda intensivt. 39 ex är en normal vårsumma. Höstsumman är däremot mycket hög. Den domineras naturligtvis av 50-flocken över Torslanda – den största rapporterade flocken någonsin över Göteborg.
Höga antal:
Vår: 567 ex str Brudarebacken 28.3 (Christer Fält). 411 ex str NO Kråkudden, Hönö 1.4 (Roger Eskilsson m fl). Höst: 340 ex str SV Kråkudden, Hönö 5.11 (Erik Widuss m fl).
Flera riktigt fina dagssummor för sångsvanen. Oftast infaller vårens sträcktopp en eller ett par veckor tidigare, men den kalla vintern koncentrerade årets sträck till månadsskiftet mars–april. Mest anmärkningsvärd är nog ändå höstsiffran som är den högsta i sitt slag under 2000-talet. Höststräcket är inte alls lika påtagligt som vårsträcket och de flesta höstar når de högsta dagssummorna inte ens över 100.
Vår:
Sammanlagt ca 240 ex under perioden 19.3–13.5.
Höst:
Sammanlagt 102 ex under perioden 11.9–26.11.
Ett gott år för sädgåsen, där vårsumman sticker ut som den högsta under 2000-talet, medan höstsumman är inom variationen. Normalt brukar vårsumman landa på ungefär hälften av årets antal, men variationerna är stora.
Samtliga:
1 ex Svindal, Askim–Välen 16–19.4 (Mikael Forsman m fl).
Andra året i rad med fynd av en ensam tundrasädgås. Tidigare har rasen observerats mellan den 6 oktober och den 1 april så årets fynd utgör ett rejält fenologirekord. Men sett över hela Götaland faller observationen väl in i mönstret.
Samtliga:
4 ex str NO Gamlestaden 23.5 (Roger Eskilsson). 1 1K str S Lökholmen, Gbg:s södra skärgård 21.10 (Lars Davidsson). 2 ex Öxnäs 6.11 (Daniel Gustafsson m fl).
Efter 2009 års rekorduppträdande fick vi i år nöja oss med ungefär lika många spetsbergsgäss som var normalt för tio år sedan. I vårt rapportområde har spetsbergsgåsen ofta en sträcktopp i samband med västvindar under andra halvan av september eller under oktober, men i år räckte inte vindarna till.
Samtliga:
4 ad Fässberg, Mölndal 1–18.1 (Ola Wennberg m fl). 3 ex Grevedämmet, Mölndal 25.3 (Morgan Johansson). 1 2K Kråkudden, Hönö 12.4 (Magnus Rahm m fl). 1 2K Prästgårdskilen, Björlanda 21–22.4 (Peter Hamrén m fl). 4 ex Torslandaviken 18.5 (Kåre Ström m fl). 1 ex Välen 20.5 (Göran Gustavsson). 1 ad str S Smithska udden 27.9 (Martin Oomen m fl). 6 ex Öxnäs 6.11 (Daniel Gustafsson m fl).
Åtta fynd av 21 ex är den tredje högsta årssumman någonsin, rekordet är från 2006 då minst 62 ex noterades. Bläsgåsen tycks i vårt rapportområde något vanligare under våren än under hösten, vilket också återspeglas i årets fyndbild.
Höga antal:
750 ex Nordreälvstranden, Öxnäs 31.7 (Bo Nilsson).
En av de största flockarna som noterats i Göteborgsområdet, om inte den allra största.
Samtliga:
1 ex str S Stora Oxhagen 23.6 (Tommy Järås).
Svangås har observerats sporadiskt under 2000-talet, oftast på Hisingen. Eventuellt har det hela tiden rört sig om samma individ som tros härstamma från en fågeldamm i Surte, och som fattat tycke för kanadagäss. Svangåsen häckar naturligt i Mongoliet och sydöstra Ryssland.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 6.6 (Magnus Persson). 1 ex Haga kile, Askim 3.8 (Barbara Hedén).
Fynd nummer sex och sju, och de första sedan 2006 av denna rymling, som naturligt häckar i höglänta trakter i Centralasien.
Vinter:
1 ex Kråkudden, Hönö 4.2 (Jan-Åke Noresson).
Vår:
Sammanlagt fem fynd av 12 ex under perioden 20.3–23.5.
Sommar:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 12.6 (Mikael Molin m fl). 1 ex Kråkudden, Hönö 5.7 (Peter Hamrén m fl).
Höst:
Sammanlagt fem fynd av 15 ex under perioden 17.9–5.10.
Udda fynd:
1 1K Lindholmen, Hisingen 5.10 (Magnus Persson m fl).
Ännu ett dåligt år för prutgåsen, både vår- och höstsummorna är låga. Oftast ses åtminstone någon större flock men i år bjöds bara ensamma individer och småflockar. Företeelsen med sommarfynd i skärgården fortsätter dock. Kanske rör det sig om yngre fåglar som ännu inte är könsmogna. Fågeln på Lindholmen åt alger från bryggorna och var sannolikt sjuk eller utmattad.
Samtliga:
2 ex str S Vinga 13.11 (Anders Jihmanner m fl).
Det var med en hårsmån 2009 års ljusbukiga fiasko undveks. Då gjordes inte ett enda fynd men även årets resultat med bara ett fynd är dåligt. Rasens häckningsframgång på den europeiska sidan av Atlanten har försämrats det senaste decenniet, men på den svenska västkusten är vindförhållandena en viktigare faktor för antalet fynd. Precis som för spetsbergsgåsen är det västvindar som gäller.
Häckningar:
Minst 181 par häckade kring södra skärgården, med största kolonin på Buskär (67 par) (Gösta Olofsson). Fynd under häckningstid: Observationer gjordes av ytterligare ca 20 par där häckning troligen förekom.
Höga antal:
Ca 200 ex str Brunstorpsnäs, Säve 27.3 (Per Lundgren m fl). 279 ex str NO Lagmansholmen 9.5 (Christer Fält). 143 ex Galterö 7.7 (Lars Hellman). 159 ex Stora Amundö 2.8 (Lars Eric Rahm). 170 ex str SV Galterö 27.9 (Lars Hellman).
Vinter:
5 ex Fässberg, Mölndal 1–18.1 kvar sedan 28.12 2009 (Bo Brinkhoff m fl).
Inte ens en hård vinter i norra Europa fick de vitkindade gässen att ge vika, istället accelererade ökningen. I år häckade knappt 50 % fler par än 2009. Högsta antalet vid Galterö är lägre än 2009, men Stora Amundö-flocken var rekordstor, och sträcksiffran vid Lagmansholmen är den största under 2000-talet. Nationellt passerade den vitkindade gåsen en topp i början av 2000-talet för att sedan uppleva en vikande trend, men utvecklingen domineras av den gotländska populationen som hyser ungefär tre fjärdedelar av alla häckande par i Sverige.
Samtliga:
1 ex Välen–Lunnagården, Mölndal 15.3–1.4 (Peder Kinberg m fl).
Samma gås som gästade vårt rapportområde 2007 och 2009, och i år tog den även tillfället i akt att uppvakta en måttligt förtjust kanadagås. Men nu lär inga gäss besväras mer – under sommaren hittades vår hybridvän död på Stora Kläholmen i Askimsfjorden, sju år efter att den ringmärktes i Oslo.