Lommar och doppingar
Bland lommarna och doppingarna var det sparsmakat med överraskningar, men en rejäl ansamling av skäggdoppingar stack ut. I övrigt fortsätter storlommarna sin positiva trend och medan de svartnäbbade islommarna ofta lyser upp blåsiga höstdagar lyser de vitnäbbade snarare med sin frånvaro.
Häckningar:
Fynd under häckningstid: 4 ad, troligen 2 par, sågs på en möjlig häckningslokal i Härryda kommun. Utöver dessa gjordes flera fynd av förbiflygande smålommar under sommaren i Mölndal och Härryda och dessutom en observation av 2 1K Finnsjön, Råda 14.8 (Donald Blomqvist).
Höga antal:
488 ex str S Kråkudden, Hönö 9.5 (Per Björkman m fl).
De senaste decennierna har smålomshäckningar konstaterats bara en handfull gånger i området, men populationen är troligen stabil på minst två par. Möjligen kan ungfåglarna i Finnsjön i augusti vara resultatet av en häckning i närheten. Sträcksiffran är den högsta sedan den 12 maj 2002 då 620 ex passerade Hönö.
Häckningar:
1 par Högsjön, Vättlefjäll (Uno Unger m fl). 1 par Sisjön, Askim (Evamaria Ferm m fl). 1 par Stora Stamsjön, Härryda (Bo Nilsson). 1 par Hornasjön, Härryda (Mats Eriksson m fl). 1 par Yxsjön, Råda (Mats Eriksson). 1 par Finnsjön, Råda (Mats Eriksson m fl). 1 par Kärrsjön, Härryda (Mats Eriksson). Fynd under häckningstid: Utöver de säkra häckningarna gjordes fynd i totalt 23 tänkbara häckningssjöar, kommunvis fördelade på Göteborg (12), Härryda (9), Partille (1) och Mölndal (1).
Det går bra för områdets storlommar. Sju konstaterade häckningar är troligen det högsta antalet någonsin i Göteborgsområdet, och dessutom gjordes ovanligt många fynd under häckningstid. Möjligen är arten mer noggrant inventerad än tidigare men troligen har antalet häckande par ökat de senaste åren.
Samtliga:
Kråkudden, Hönö: 1 3K+ str S 10.5 (Mikael Molin m fl). 1 ad str S 22.10 (Martin Oomen m fl). 2 ad str S 3.11 (Göran Gustavsson m fl). 2 ex str 4.11 (Bo Brinkhoff m fl). 1 ad str N 7.11 (Elis Ölfvingsson). 1 ad str S 13.11 (Ola Bäckman m fl).
Åtta exemplar, med reservation för dubbelräkningar, är en bra årssumma. Sedan den svartnäbbade islommen börjat uppträda mer frekvent under 2000-talet har arten haft en tydlig sträcktopp i samband med västvindar mellan slutet av oktober och mitten av november. Årets uppträdande under hösten är därmed typiskt. Under våren är arten klart mer sällsynt och inga tydliga mönster kan ses i fyndbilden.
Samtliga:
1 ex str N Kråkudden, Hönö 26.5 (Roger Eskilsson).
Troligen rörde det sig om en vitnäbbad islom – närmre än så kom vi alltså inte den arten 2010. Tack vare ökade kunskaper och kanske bättre optik har andelen islommar som lämnats obestämda minskat kraftigt de senaste två decennierna. På årets fågel kunde inte näbben ses, men storlom kunde uteslutas och då bör man rapportera som obestämd islom. Om storlom inte säkert kan uteslutas bör man istället rapportera som antingen svartnäbbad eller vitnäbbad islom med frågetecken. Det förekommer förvånansvärt stora storlommar så det är normalt nödvändigt att se dräktkaraktärer för att utesluta dessa.
Häckningar:
1 par Finnsmossen, Änggårdsbergen (Martin Jerksjö m fl). 1 par Svarte mosse, Biskopsgården (Thomas Karlsson m fl). 1 par Lilla Dammen, Slottsskogen (Jan-Åke Noresson m fl). 2 par Slottsbergs mosse, Ruddalen (Maj-Lis Borg). 1 par Balltorps våtmark, Mölndal (Magnus Rahm m fl). 1 par Hills golfbana, Mölndal (Jörgen Grahn). 1 par Hörsickan, Mölndal (Totte Weber Eliasson). Fynd under häckningstid: Observationer av fåglar i lämplig häckningsbiotop gjordes på ytterligare åtta lokaler under våren.
Höga antal:
14 ex Önnereds hamn 3.1 (Jan Mogol). Ca 15 ex Saltholmen 13.1 (Hans-erik Hermansson). 11 ex Välen 4.10 (Uno Unger).
Åtta konstaterade häckningar innebär en liten nedgång i förhållande till de senaste tre åren. Detta kan förklaras med att det har blivit färre par på några lokaler, framför allt i Balltorps våtmark och i mossarna i Änggårdsbergen. Möjligen har dessa lokaler blivit alltför igenvuxna för smådoppingen, och detta i kombination med en hård vinter har nog gjort smådoppingens tillvaro tuff. Även de högsta antalen är ovanligt låga. Tidigare har minst ett trettiotal individer ansamlats höstetid, antingen i Torslandaviken eller i Välen, men i år uteblev alltså detta.
Häckningar:
1 par Stora Mölnesjön, Rannebergen (Lars Erik Norbäck). 1 par Torslandaviken (Peter Strandvik m fl). 1 par Rådasjön (Elon Wismén m fl). 1 par Härlanda tjärn (Martin Oomen m fl).
Höga antal:
234 ex Kråkeskären, Rivö fjord 5.3 (Uno Unger).
I vanlig ordning få rapporter om häckningar – men det finns säkerligen flera sjöar som inte inventerats. 234 ex är det högsta kända antalet i Göteborgs rapportområde någonsin. Doppingarna började dyka upp i större antal i början av februari, möjligen från Vänern som istäcktes fullständigt i samma veva. De fortsatte sedan att successivt bli fler och fler och den 5 mars kunde de räknas när de samlades för övernattning.
Vinter:
Januari–februari: 1 ex Askims fjord 4–6.1 (Anders Kronhamn m fl). 1 ex Kråkudden, Hönö 10.1 (Bengt Karlsson). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 27.1 (Tina Widén m fl). 1 ex Klåva, Hönö 27.1 (Roger Eskilsson). 1 ex Kråkudden, Hönö 4.2 (Jan-Åke Noresson). 2 ex str N Rörö 6.2 (Per Björkman m fl). 5 ex Knippleholmarna, Rivö fjord 9.2 (Kåre Ström). 1 ex Hake fjord 13.2 (Johan Svedholm m fl). December: 1 ex Hjuvik 6.12 (Mats Raneström). 1 ex Stora Kärrsvik, Öckerö 22.12 (Bo Brinkhoff). 1 ex Fotö sund, Hönö 30.12 (Roger Eskilsson).
Sommar:
2 ad Kråkudden, Hönö 6.6 (Mikael Molin). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 13.7 (Peter Hamrén). 1 ad Södholmarna, Brännö 2.8 (Lars Hellman).
De senaste åren har gråhakedoppingen blivit alltmer sällsynt vintertid i Göteborgsområdet. Men den trenden verkar bruten i och med årets elva vinterfynd, även om några av observationerna förmodligen rör samma fåglar. Kanske har vi isläggningen längs Västkusten att tacka för ökningen, eftersom stora ytor bevarades öppna i Göteborgs skärgård och hamninlopp. Sommarfynd i normal omfattning, samtliga i skärgården, vilket är typiskt.
Samtliga:
1 ex Fotö 9.3 (Owe Hougström m fl). 1 ex Vrångö 14.3 (Ulf Lindell m fl). 1 ex Torslandaviken 5–7.4 (Stefan Svanberg m fl). 2 ex Torslandaviken 24.4 (Daniel Gustafsson m fl). 1 ex Kråkudden, Hönö 28.4 (Magnus Rahm). 1 ad Torslandaviken 3.8 (Bo Brinkhoff).
Sex fynd av sju individer är en rejäl uppryckning efter 2009 års enda fynd, och en normal summa för 2000-talet. Som vanligt gjordes flest fynd i Torslandaviken.