Hönsfåglar
För hönsfåglarna blev de senaste årens trender allt tydligare. Medan våra tjädrar tycks klara sig fint, verkar situationen för orren allt mer dyster. Även rapphönan har nog sagt sitt i området, åtminstone i vild form.
Samtliga:
1 hona Knipeflågsbergen 17.3 (Staffan Larsson). 1 hane sp Knipeflågsbergen 18.3–2.4 (Stefan Johansson m fl ). 1 ex Orremossen, Vättlefjäll 28.3 (Per Karlsson). 2 ex sp Långe mosse, Vättlefjäll 4.4 (Ove Andersson). 1 hona Kråkudden, Hönö 13.4 (Ola Bäckman). 1 hane sp Olofstorp, Bergum 15.4 (Håkan Thorstensson). 1–2 hanar sp Landvetters flygplats 20.4–27.5 (Carl Jyker m fl). Dessutom påträffades spillning på Rambo mosse, Mölndal 21.4 (Lars Eric Rahm m fl).
Trots eftersök tycks nu orrspelplatsen på Rambo mosse vara helt tom, även om spillningsfyndet tyder på att arten fortfarande finns kvar i området. Orrens kräftgång i området tycks fortsätta, och även om årets nio rapporterade individer faktiskt är två fler än 2012 så är det långt kvar till de 35 ex som rapporterades så sent som 2005 (se vidare i tjäderkommentaren nedan). En liten ljuspunkt är dock att arten för första gången sedan 2009 observerats på den klassiska lokalen Orremossen i Vättlefjäll.
Samtliga:
Spelplatser: Två i Landvetter med 2–4 respektive 3–5 tuppar (Jan Hellenberg). En i Härryda med 4–6 tuppar (Jan Hellenberg). Övriga fynd: Inklusive de ovan nämnda tupparna rapporterades 26 tjädrar, varav 4 ex i Bergum, 6 ex i Partille, 10 ex i Landvetter, 4 ex i Härryda, 1 ex i Kållered samt 1 ex i Askim.
Fram till och med 2009 följde tjäderns och orrens fyndkurvor varandra tämligen väl. Eventuella fluktuationer korrelerade tydligt hos båda arterna och speglade sannolikt mest antalet fågelskådarbesök i skogsområden. Sedan 2010 tycks det dock ha hänt något. Medan orrens populationsutveckling närmast tycks befinna sig i fritt fall uppvisar tjädern härmed sitt troligen bästa resultat någonsin! 26 ex är en exceptionell siffra, men hjälps naturligtvis upp av att inventeringen av spelplatser har fortsatt även i år. De tre spelplatser som presenteras ovan är alltså inte samma som de som redovisades 2011, utan nyupptäckta sådana. Ett särskilt omnämnande skall väl också den spelgalna tupp som både gladde och kanske skrämde mången av Göteborgsområdets skogshönssvältfödda skådare i Knipeflågsbergen under våren ha. Fågeln ”upptäcktes” lustigt nog på ett internetforum för orienterare, där flera personer ondgjorde sig över den mordiska tjäder som attackerade oskyldiga motionärer.
Samtliga:
1 1K Torslandaviken 12.8 (Per Lundgren m fl).
Efter att ha uteblivit helt under 2011 gjordes ett fynd av rapphöna under året. Man kan nog gissa att arten är helt utdöd som spontan i rapportområdet, de sista fåglarna från den troligen självreproducerande populationen i södra skärgården sågs på Galterö 2010. Årets fynd härstammar sannolikt från utsättningar för jaktändamål.
Samtliga:
1 ex Brudarebacken 16.5 (David Klingberg). 1 ex sp Styrsö 25.5 (Andy Hultberg). 1 ex sp Ragnhildsholmen 31.5 (Martin Johansson).
Vi var säkert många som med stirrig blick och svettiga handflator väntade in vaktelsäsongen 2012, för att se om den mycket underliga vartannatårstrend som arten haft i området under så gott som hela 2000-talet skulle hålla i sig. Eftersom 2011 var ett gott år som bjöd på minst sju vaktlar kunde man alltså vänta sig att 2012 skulle bli klart sämre. Och visst blev det så, endast tre vaktlar är ett tämligen dåligt resultat. Den spelande fågeln på Styrsö kan dock vara värd att uppmärksamma, skärgårdsfynd av arten är mycket ovanliga.