Svanar och gäss
Vi inleder med svanar och gäss där vi återfinner en av årets häckningscomebacker, sångsvan, som häckade för första gången sedan 1993. Dessutom kan vi glädjas åt rekord för säd- och spetsbergsgås och en ny art för området, snögås. Däremot är läget för knölsvanarna i Torslandaviken mer osäkert.
Höga antal:
445 ad Torslandaviken 29.7 (Magnus Persson).
Trots god bevakning i juli då som flest knölsvanar brukar befinna sig i Torslandaviken blev toppnoteringen ganska beskedlig. Den högsta noteringen under 2000-talet inföll 2005 då 920 ex kunde räknas.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt 61 ex under perioden 11.3–4.4. Höst: 6 ex str SV Kråkudden, Hönö 11.11 (Stefan Svanberg m fl). 2 ex str Kvastekulla, Partille 13.11 (Ingvar Björhall).
Den mindre sångsvanen hade ett normalt år med vår- och höstsummor helt inom variationen, även om vårsumman är relativt hög och höstsumman relativt låg. Fördelningen över året är helt enligt boken.
Häckningar:
Ett rövat bo med ett trasigt ägg Häggsjön, Björketorp (Mats Eriksson). Fynd under häckningstid: 2 ad sågs regelbundet i Balltorps våtmark med omgivningar fram till 9.7 (Martin Oomen m fl). Regelbundna sommarobservationer gjordes även i Torslandaviken med som mest 3 ad 3.7 (Ingvor Svensson).
Höga antal:
Vår: 620 ex str NO Storeberget, Gamlestaden 11.3 (Roger Eskilsson). 513 ex str NO Fridhemsberget, Rådasjön 11.3 (Johannes Löfqvist). 703 ad str NO Sandvik, Torslanda 11.3 (Christer Fält). 924 ex str NO Brudarebacken 11.3 (Elon Wismén m fl). 469 ex str NO Kikåstoppen, Rambo mosse 12.3 (Magnus Rahm). 518 ex str Kippholmen, Björlanda 13.3 (Stefan Olsson m fl). Höst: 470 ex str V Hjälvik, Öckerö 9.11 (Christer Fält). 668 ex str SV Brudarebacken 2.12 (Martin Oomen m fl).
Även om det nog inte riktigt gick som svanarna hade tänkt sig, är det glädjande att kunna konstatera den första häckningen i rapportområdet sedan 1993! Ett flertal sommarobservationer gör att man kan misstänka att det finns ännu fler svanar som vill pröva familjelyckan i Göteborgsområdet. Vidare blev en av årets höjdpunkter, sångsvanssträcket, festligare än vanligt – 924 ex utgör nytt dagsrekord för rapportområdet. Även om en del av svanarna naturligtvis räknades dubbelt på flera lokaler råder det inga tvivel om att det måste ha passerat långt över 1 000 sångsvanar över området den 11 mars, kanske över 2 000? Det fina sträcket fortsatte även de två följande dagarna med dagssummor som kan mäta sig med de bästa dagarna under 2000-talet. Även hösten blev något i hästväg och 668 ex får gälla som nytt höstrekord. Det tidigare rekordet var bara ett år gammalt och gällde 400 ex.
Samtliga:
Vinter: 1 ex Gunnesby, Säve 5.1 (Magnus Unger). 20 ex str V Killingsholmen, Askim 9.1 (Stefan Svanberg). Vår: Sammanlagt ca 350 ex under perioden 19.2–1.4. Dessutom 1 ex Smedstorps ängar, Björketorp 15–27.4 (Elon Wismén m fl). Höst: Sammanlagt ca 947 ex under perioden 4.10–2.12.
Det överlägset bästa året för sädgås under 2000- talet. Det tidigare vårrekordet gällde cirka 240 ex 2010, och det tidigare höstrekordet cirka 285 ex 2011. Det senaste årtiondet tycks inga dramatiska förändringar ha skett i skogssädgåsens bestånd, i alla fall inte positiva. Orsaken till rekorduppträdandet är därför svår att reda ut. Möjligen kan Jubileumsjakten haft ett finger med i spelet?
Samtliga:
Vinter: 1 ad Billdalsvallen, Uggledal, Askim 6–9.1 (Mikael Forsman m fl) och samma individ Vrångö 8–13.2 (Margareta Strandberg m fl). 1 ex Gunnesby, Säve 11–18.1 (Martin Oomen m fl). 1 ex Kvillehed, Nordre älv 10.12 (Mats Raneström). Vår: 1 ex str Gullbergsvass 2.3 (Olof Armini). 2 ex str Rörö 11.3 (Thomas Karlsson). 1 ex Öxnäs, Säve 11.3 (Stefan Svanberg). 4 ex str S Hyppeln 18.3 (Magnus Unger). 60 ex str O Johanneberg 24.3 (Olof Armini). Höst: Sammanlagt tio flockar om totalt 281 ex under perioden 23.9–12.11.
Totalt 352 ex är nytt rekord – i år igen. Under 2012 noterades flera flockar i storleksordningen 60 ex vilket aldrig har hänt tidigare. Det tidigare flockrekordet gällde 55 ex vid Kråkudden 20 oktober 2008. Även om Svalbardsbeståndet av spetsbergsgås ökat de senaste decennierna räcker knappast det som förklaring till rekorduppträdandet. Västvindar under hösten brukar trycka in spetsbergsgäss mot den svenska västkusten, men 2012 kan ju knappast sägas ha varit exceptionellt i det avseendet. Förklaringen finns nog snarare i förändrade flyttningsvanor hos delar av populationen. På grund av flockstorlekar och tillfälligheter varierar antalet spetsbergsgäss i området mycket från år till år, men den stigande trenden går ändå inte att ta miste på.
Samtliga:
1 2K Lagmansholmen, Säve 6.1 (Mats Raneström). 1 ex Torslandaviken 19.2 (Magnus Persson). 4 ex str Stora Amundö 11.3 (Lars Lundmark). 1 2K str NO Brudarebacken 12.3 (Uno Unger m fl). 2 ad str S Galterö 17.3 (Jan Mogol). 1 2K str SO Stora Amundö 16.4 (Stefan Svanberg). 1 2K Öxnäs, Säve 6.6 (Stefan Svanberg). 1 1K str S Kråkudden, Hönö 12.11 (Stefan Svanberg).
Med åtta fynd av tolv exemplar var 2012 ett ganska bra år för bläsgåsen. I vanlig ordning dominerar fynd av sträckande fåglar. Värt att notera är att flera av fynden utgörs av ensamma ungfåglar. Kanske kan man misstänka att dessa debutanter som tappat bort äldre och mer erfarna artfränder, har en större tendens att hamna hos oss, i utkanten av bläsgässens sträckled och övervintringsområden.
Samtliga:
2 ex Stensjön, Mölndal 24.1 (Berndt Lindberg).
Åttonde fyndet i rapportområde av stripgås som naturligt häckar i Centralasien, men där svenska fynd anses röra rymlingar. Fyndet är det första i Mölndal, tidigare har de flesta gjorts på Hisingen.
Samtliga:
1 ex str NV Stora Oxhagen 21.5 (Staffan Larsson).
Ny art för rapportområdet. Snögås förs i Sverige till kategori D vilket innebär att det finns tvivel över om fynden rör spontant uppträdande individer. En snögås sågs till och från mellan maj och oktober i trakterna kring Tjörn och det är inte alls omöjligt att detta är samma fågel.
Samtliga:
1 ex str S Medicinareberget 25.10 (Fredrik Spak).
Eftersom fågeln upplevdes som mycket liten går det inte att utesluta att det skulle röra sig om den nationellt sett ovanligare mindre arten.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt 7 fynd av 8 ex under perioden 9.3–28.4. Sommar: 1 ex Stora Amundö 19.6 (Ove Ferling). 1 ex Fotö 5.8 (Hans Waern). Upp till 3 ex Känsö Fjärskär/Buskär/Fjärskären 9–21.8 (Ivar Ivarsson). Höst: Sammanlagt minst 171 ex under perioden 9.9–30.10. Vinter: 4 ad str S Kråkudden, Hönö 31.12 (Uno Unger m fl).
Efter tre magra år fick vi ett ganska bra prutgåsår. Sträcket kulminerade i slutet av september med flera större flockar. Tyvärr går det inte att utesluta att flera flockar sågs på flera lokaler, så totalsumman är ett minimum. Ta gärna en titt på klockan när ni ser en intressant gåsflock så kan vi tillsammans skapa en bättre bild av gåssträcket över stan!
Samtliga:
1 ad str S Kråkudden, Hönö 12.9 (Martin Oomen m fl).
Efter 2011 års urladdning om 389 ex fick vi i år nöja oss med ett enda fynd av den ljusbukiga rasen. Antalet fynd växlar mycket från år till år, och exempelvis saknades fynd helt 2009.
Häckningar:
Minst 169 par, med största kolonin på Buskär (93 par) (Gösta Olofsson m fl). Fynd under häckningstid: Observationer gjordes av ytterligare ca 50 par där häckning troligen förekom.
Höga antal:
Ca 100 ex str NO Askimsbadet och Rådasjön 15.4 (Aimon Niklasson, Johannes Löfqvist m fl). 135 ex Välen 17.6 (Stefan Andersson). 105 ex Stora Amundö 3.7 (Stig Fredriksson). 186 ex Galterö 18.7 (Roger Eskilsson).
Även om totala antalet säkra häckningar är något lägre än rekordet (181 par 2010) finns det en hel del som tyder på att ökningen i skärgården fortsätter. Arten har inte inventerats fullständigt, men exempelvis är den största kolonin större än någonsin. Utbredningen i södra skärgården är relativt väl känd, men längre norrut har det inte inventerats lika noggrant, och där hittar man också många av de troliga men inte säkra häckningarna.
Samtliga:
1 ex (ej rasbestämt) str N Galterö 3.3 (Per Björkman m fl). 1 ex (rasen minima) Välen 30.6–15.8 (Uno Unger m fl) och samma individ Stora Amundö 20.8 (Svante Martinsson).
Fågeln i Välen är med största sannolikhet samma individ som sågs där sommaren 2011. Fågeln tillhör rasen minima vars naturliga utbredning i västra Nordamerika gör det troligt att fåglar vi ser här är rymlingar.
Samtliga:
6 ex str N Fotö/Hönö/Öckerö/Hälsö/Hyppeln/Rörö 21.4 (Ola Wennberg, Bo Brinkhoff m fl). 1 par Öxnäs 20.5 (Uno Unger m fl).
Fynd nummer fem och sex i rapportområdet och de första sedan 2007. Flocken om sex individer utgör det första fyndet i skärgården, och fåglarna kunde följas genom hela norra skärgården av flera observatörer. Tidigare har som mest 2 ex setts samtidigt i rapportområdet. Även sett över hela landet är så stora flockar ovanligt, vilket gör att man kan misstänka att de sex nilgäss som sågs vid Skottorps våtmark i Laholmstrakten två dagar tidigare var samma flock.