Hönsfåglar
Orrens kräftgång fortsätter och rapphönan tycks fortfarande vara utdöd som självreproducerande i rapportområdet. På den positiva sidan kan emellertid noteras att tjädern hade ett toppår. Ett förstafynd gjordes även, dock kanske mer negativt än positivt, nämligen av berghöna, naturligtvis gällande förrymda/utsatta fåglar.
Samtliga:
1 ex sp Olofstorp, Bergum 20–27.4 (Håkan Thorstensson). 1 hona Älsjön, Bergum 17.5 (Björn Larsson). 2 ex Mollsjönäs, Vättlefjäll, Bergum 19.5 (Göteborgs Stad Miljöförvaltningen, Artdataarkivet). Dessutom rapporteras att personalen på Landvetter flygplats sett grupper av troligen spelande orrar på flygplatsen under sommaren (gm Magnus Stenmark).
Ytterligare ett riktigt dåligt orrår kan läggas till handlingarna, och arten visar inga tendenser till återhämtning av det vikande beståndet. Inte heller i år finns rapporter från den tidigare pålitliga spelplatsen på Rambo mosse, men det är ändå hoppingivande att den lite udda spelplatsen på gräsytorna på Landvetter flygplats fortfarande är aktiv.
Häckningar:
Spelplatser: En i Härryda med 2 tuppar samt en i Landvetter med 4–6 tuppar (Jan Hellenberg). Konstaterade häckningar: 1 par Vättlefjäll, Bergum (Martin Oomen m fl).
Övriga fynd:
1 ex Fuletjärnarna, Landvetter 15.6 (Kristian Thisted). 2 ex Lilla Sturven, Härryda 18.8 (Hans Utterberg). 3 honfärgad Bredaremossen, Knipeflågsbergen 11.9 (Barbro Andreasson). 1 hona Buamyst, Björketorp 8.11 (Elon Wismén).
Ett riktigt bra tjäderår med uppemot arton individer observerade. Faktum är att det bör vara ett av de bästa åren någonsin, sett till antalet observerade individer. De två spelplatserna är tidigare kända, och på den ena har antalet tuppar minskat från fem till två, vilket av observatören bedöms kunna ha samband med en närliggande skogsavverkning.
Samtliga:
2 ex Torrekulla, Kållered 4.10 (Thomas Kilander).
Första fyndet i rapportområdet av denna art, som i det vilda närmast förekommer på Balkan, Krim och i Kaukasus. Hit tar de sig dock inte för egen maskin, utan de fåtaliga svenska fynd som görs härrör från förrymda fåglar eller fåglar som av någon anledning blir utplanterade för jaktliga ändamål.
Samtliga:
1 ex sp Öxnäs 16.8 (Kristian Thisted m fl).
Efter det helt vaktellösa 2013 fick vi alla fall ett vaktelfynd i år. Lokalen är klassisk för arten, men tidpunkten är sen för en spelande fågel, troligen den senaste någonsin i rapportområdet. Nationellt sett är det dock inget ovanligt att vaktlar spelar sporadiskt i augusti.
Samtliga:
1–2 ex sp Smedstorps ängar, Björketorp 17–23.5 (Fredrik Andersson m fl).
Under senare år har Smedtorps ängar blivit den enda lokal där rapphöns rapporteras någorlunda regelbundet. Troligen härrör dock dessa fåglar från utsättningar för jaktändamål. Arten har sannolikt inte hållit någon självreproducerande population i rapportområdet sedan 2010, då de sista exemplaren sågs i södra skärgården. Går man tillbaka till början av 1990-talet var rapphöns ingen alltför ovanlig syn i jordbruksmarker och ruderatområden i rapportområdet, men sedan dess har uppenbarligen en så gott som total utradering av populationen skett i Göteborgstrakten. Kanske skedde även då ett visst understöd av bestånden från jägarhåll, men även andra faktorer torde ha påverkat artens minskning. Exempelvis kan man tänka sig att habitatförstöring och -fragmentering kan inverka, och kanske även att de mycket kalla och snörika vintrarna vi upplevde för några år sedan hjälpte till att ta knäcken på beståndet.