Skarvar–storkar
Häckningar:
Två kolonier med 650 respektive 27 bon (Gösta Olofsson).
Den större kolonin har mångdubblerats de senaste tio åren. I den mindre kolonin förstördes samtliga bon av människor. De som håller koll på skarvkolonierna i skärgården har annars rapporterat att denna typ av skarvhatsmotiverad boplundring har blivit mindre frekvent på senare år, möjligen som en följd av ålfiskeförbudet, vilket gör det extra tråkigt att konstatera att det fortfarande förekommer.
Höga antal:
Vinter/vår: 58 ex Rörö 4.3 (Per Björkman m fl).
Sommar:
64 ex str S Kråkudden, Hönö 7.8 (Mats Axbrink m fl). 73 ex str S Kråkudden, Hönö 18.8 (Roger Eskilsson m fl).
Höst/vinter:
185 ex Rörö 17.9 (Per Björkman m fl). 175 ex Hyppeln 24.11 (Roger Eskilsson).
Ännu en ökning för toppskarv i Göteborgs skärgård. De högsta antalen är nu i paritet med vad de var under de sista åren på 00-talet, innan antalen störtdök under isläggningen i februari 2010. I fyndbilden börjar det också utkristalliseras en sträcktopp i augusti. Flera stora flockar passerade söderut förbi Kråkudden, och en inte så djärv gissning kan vara att dessa är fåglar som sprider sig längs kusten efter avslutad häckning norröver.
Häckningar:
1 par Hårssjön (Ove Ferling m fl). Fynd under häckningstid: 1 ex sp Bolsten 17.6 (Ulf Persson m fl).
Övriga fynd:
1 ex Torslandaviken sporadiskt under perioden 1.1–3.4 (John-Eric Thore m fl). 1 ex Kippholmen, Björlanda 13.2 (Peter Keil). 1 ex Torslandaviken sporadiskt under perioden 4.9–27.12 och dessutom 2 ex samma lokal 4.12 (Ola Wennberg m fl). 1 ex Nolviks kile, Björlanda 9.12 (Tommy Johansson m fl).
I vår pålitliga drombastion Hårssjön kunde i år häckning konstateras. Själva konstaterandet av häckning är egentligen ett mål byggt på indicier, där två drommar vid en mängd tillfällen setts återvända till samma plats i vassen efter att ha födosökt i en annan del av sjön. Rrk:s dromstol väljer här att gå på observatörernas linje och konstatera häckning baserat på dessa vittnesmål. Ungar kunde aldrig med säkerhet observeras, även om det fanns misstankar om att två ungfåglar sågs flygträna vid något tillfälle. Senast häckning konstaterades var 2012, men om drommarna inte varit fullt så skickliga att gömma sig i vassen hade vi säkert haft fler häckningar i statistiken. Den tutande drommen vid Bolsten i juni är på sätt och vis mer anmärkningsvärd än Hårssjöhäckningen. Med undantag av någon sprallig vårvinterhane har vi faktiskt inte haft en enda tutande drom någon annanstans än Hårssjön de senaste tio åren.
Samtliga:
1 ex Hårssjön 31.3 (Lars-Olof Sandberg). 1 ex Gullö, Säve 18.5 (Anders Hansson m fl). 1 ex str SV Björkö 10.9 (Peter Hamrén). 1 ex Lilla Amundö 8.10 (Jan Mogol m fl). 1 ex Torslandaviken 23.10 (Ola Wennberg m fl).
Efter 2016 års ägrettbonanza blev 2017 något lugnare, men ändå det näst bästa året genom tiderna. Hårssjöfyndet blev rapportområdets första i mars, medan övriga fynd passar väl in i fyndbilden, där oktober nu är den månad som har flest fynd. De enda månader som ännu saknar fynd är februari och juli.
Häckningar:
Kolonin på Ängesholmen, Styrsö var aktiv (Per Tengroth m fl).
7 aktiva bon Knipared, Bergum (Håkan Thorstensson). Nej, gråhäger är verkligen inte överraskningarnas fågel i Göteborgsområdet. Sedan 2012 har detta avsnitt av fågelrapporten varit i stort sett oförändrat, med samma två aktiva kolonier uppräknade. I Knipared fanns i år ett (1) aktivt bo mer än 2016. Kolonin på Ängesholmen har inte blivit ordentligt räknad sedan 2009 då 32 bon konstaterades vara aktiva, men det mesta tyder på att den har bibehållit ungefär den storleken.
Samtliga:
1 ex Bergum 28–29.4 (Conny Palm m fl).
Fyndet utgjordes av en helt omärkt stork vilket sannerligen inte hör till vanligheterna. Faktum är att detta är den första storken på hela 2000-talet som med säkerhet kunnat konstateras vara omärkt. Övriga sju storkar har antingen setts för dåligt (till exempel enbart i flykten) eller varit märkta nere på kontinenten. Man skulle kunna tro att de karakteristiskt färgmärkta storkarna från det skånska projektet skulle vara de vanligaste besökarna, men någon sådan stork har vi aldrig med säkerhet haft i området. Kanske är de skånska projektstorkarna alltför ortstrogna?