Vadare
Vinter:
Januari: 2 ex Hyppeln 30.1 (Bo Brinkhoff m fl). 1 ex Rörö 30.1 (Bo Brinkhoff m fl). December: 3 ex Kråkudden, Hönö 2.12 (Edvin Klein m fl). 1 ex Hjälvik, Öckerö 14.12 (Bengt Karlsson).
Vi har nu sedan 2010 så gott som varje år skrivit "lägre antal övervintrare än normalt" när det endast rapporterats enstaka strandskator under vintermånaderna. Kanske är det dags att acceptera att 1–2 strandskator ÄR det nya normala och att siffror runt 5 exemplar snarare hörde 00-talet till? I så fall: Normalt antal övervintrande strandskator. Vad som däremot är lika normalt som någonsin tidigare är lokalerna, vilka som alltid är belägna i yttersta skärgården.
Häckningar:
1–2 par Torslandaviken (Ola Wennberg m fl). 1–2 par Hökälla (John Thulin m fl). 1 par Välen (Hans Börjesson m fl). 1 par Utbyfältet (Anton Mangsbo m fl). Troliga häckningar: 1 par Spejsmossarna, Landvetters flygplats (Henrik Nilsson). 1 par Sisjöns industriområde (Per Arne Lindgren m fl). Dessutom rapporterades arten på ytterligare 10 lokaler under häckningstid.
Höga antal:
14 ex Välen 28.6 (Hans Börjesson).
Ett tämligen normalt utfall beträffande häckningar av denna trevliga lilla vadare, även om antalet lokaler är något färre än de senaste åren. Enstaka lokaler såsom Torslandaviken kan betraktas som säkra och återkommande häcklokaler för arten, men huvuddelen av häckningarna sker i vanlig ordning i mer eller mindre tillfälliga, människoskapade biotoper såsom byggarbetsplatser och liknande. Sådana ställen besöks sällan av ornitologer varför de flesta häckningarna sannolikt undgår upptäckt eller i alla fall aldrig konstateras.
Häckningar:
2 par Lökholmen, Gbg:s södra skärgård (Lars Persson). 3 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 2 par Kråkudden, Hönö (Per Björkman m fl). 1 par Sisjöns industriområde, Askim (Lars-Åke Andersson). 2 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl). Troliga häckningar: 2 par Stora Rävholmen, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 1 par Galterö (Lars Hellman). 1 par Välen (Silke Klick m fl). Dessutom rapporterades arten från ytterligare 14 lokaler under häckningstid.
Tio konstaterade häckningar är sannolikt endast en bråkdel av artens verkliga numerär, och en ordentlig inventering av mindre öar i skärgården skulle säkerligen pumpa upp denna siffra väsentligt. Däremot är inlands- och fastlandshäckningarna få, och antagligen mer med sanningen överensstämmande. Dock utnyttjar denna art stundom liknande miljöer som sin mindre kusin, det vill säga grusytor och andra kortlivade biotoper där sannolikt en del häckningar undgår upptäckt. Sammantaget verkar arten inte visa samma nedåtgående trend som exempelvis i Halland, där den främst häckar på betade strandängar.
Samtliga:
1 ex str S Brudarebacken 2.9 (Magnus Rahm m fl).
Rapportområdets tjugotredje fynd och vid en typisk tidpunkt; höstfynd dominerar stort i fyndbilden och skiftet augusti/september är den allra hetaste tiden.
Samtliga:
Vår: 1 ex str S Kråkudden, Hönö 8.6 (Ulf Persson m fl). Höst: Sammanlagt ca 332 ex 22.7–7.10. Månadsfördelning: juli 96 ex, augusti 219 ex, september 8 ex, oktober 9 ex.
En ytterst klen vårsumma – inte sedan 2010 har så få vårfynd gjorts – men en helt okej höstsumma. Under 10-talet har höstsiffrorna varierat mellan 97 och 532 individer.
Samtliga:
Vinter: 1 ex Lammholmsviken, Öckerö 28.1–2.2 (Dawid Johansson m fl). Höst: Sammanlagt 360 ex 19.6–17.10. Höga antal: 91 ad str S Kråkudden 30.7 (Roger Eskilsson).
För femte året i rad ligger det totala höstantalet av kustsnäppor lägre än det normala, under tidigare år var ca 500 exemplar eller mer brukligt. Årets 360 individer bör nog ändå inte ses som någon katastrofal summa och framtiden får utvisa om det är en trend eller bara lite variation vi upplever. Det är dessutom tredje året i rad som vårfynd helt uteblir vilket historiskt är ovanligt. En individ noterades den 19 juni vilket förvisso skulle kunna röra sig om en väldigt sen vårflyttare. Också mycket ovanligt för rapportområdet är det vinterfynd som gjordes av en individ som stannade i Lammholmsviken en knapp vecka vid månadsskiftet januari/februari. Senast ett vinterfynd gjordes var på nyårsafton 2009, då en individ sågs på Rörö.
Tidiga fynd:
1 hane Öxnäs 1.4 (Stefan Svanberg).
Höga antal:
40 ex Åseby, Säve 18.9 (Fredrik Larsson).
Fyndet av brushanen den 1 april vid Öxnäs är förstås ett saftigt fenologirekord, det numera krossade rekordet är från den 19 april 2012. Noteringen av 40 exemplar vid Åseby är den högsta under 2000-talet och vi får gå tillbaka till 1996 för att hitta antal av den storleksordningen i Göteborgsområdet.
Samtliga:
1 ex Öxnäs 19.8 (Magnus Lundström). 1 ex Galterö 25–27.8 (Lars Hellman m fl).
Inget vårfynd av myrsnäppa gjordes i år, men i sedvanlig ordning gjordes höstfynd på Galterö. Lokalen stoltserar med årliga fynd av myrsnäppa sedan 2010. Ytterligare ett fynd gjordes vid Öxnäs vilket även är en förstanotering för lokalen.
Samtliga:
1 ex Galterö 20.7 (Lars Hellman m fl). 1 ad Bredviken, Hönö 21.7 (Bo Brinkhoff). 2 ad Galterö 22.7 (Lars Erik Norbäck). 1 ex Galterö 24.7 (Dawid Johansson m fl). 1 ad Galterö 28.7 (Roger Eskilsson). 1 ad Galterö 30.7 (Jan Mogol). 1 ad Galterö 6.8 (Lars Hellman). 1 ex str S Kråkudden, Hönö 20.8 (Lars Eric Rahm m fl).
Åtta fynd av nio individer är ingen höjdarsumma för området, men ändå i paritet med de senaste tre årens resultat. Det är inte omöjligt att några av Galteröfynden kan röra samma fåglar. Höstantalen varierar, men har i alla fall uppvisat ett genomsnitt på ca 50 individer tidigare under 2000-talet.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt ca 26 ex 5–24.5. Höst: Sammanlagt ca 15 ex 8.7–7.8. Höga antal: 5 ex Välen 7.5 (Robert Ennerfelt m fl). 7 ex Torslandaviken 14.5 (Christer Fält).
Inga fenologiska överraskningar. Mosnäppan dyker typiskt upp under två relativt korta sträckperioder i maj respektive juli–augusti. Både totalantal och största flockar är i paritet med de senaste årens antal men lågt jämfört med tidigare år. Under 2000-talets första decennium låg snittet snarare på ca 50–60 exemplar per år.
Samtliga:
Höst: Sammanlagt ca 35 ex 29.7–16.9. Höga antal: 6 ex str S Kråkudden, Hönö 26.8 (Hans Zachrisson).
Ett relativt blygsamt antal sandlöpare under höststräcket, om än inom den normala variationen. Inga vårfynd gjordes vilket är i linje med hur uppträdandet brukar se ut för området. Senast sandlöpare observerades under vårsträcket var 2007.
Höga antal:
36 ex str S Kråkudden, Hönö 4.8 (Roger Eskilsson). 36 ex str S Kråkudden, Hönö 5.8 (Magnus Rahm m fl).
Precis som förra året blev det inga imponerande toppar under kärrsnäppesträcket. De flesta år bjuder på i alla fall någon tresiffrig notering. Den högsta noterade dagssumman under 2000-talet, vilket dessutom skedde under vårsträcket, är på 720 exemplar vid Kråkudden 2013. Den högsta höstnoteringen är från 2002 på samma lokal då 684 exemplar räknades in.
Höga antal:
Bolleskären, Hönö: Högsta noteringen under våren var 95 ex 2.4 (Per Björkman). Högsta noteringen under hösten var 76 ex str S 2.12 (Edvin Klein m fl) samt 60 ex 6.11 (Leif Jonasson). Övriga lokaler: 70 ex Långe tånge, Öckerö 15.2 (Mats Raneström). 40 ex Vitskär, Torslandaviken 8.4 (Magnus Persson m fl). 20 ex Kråkö, Vargö 22.1 (Jan Mogol). 20 ex Torrbeskär 9.4 (Roger Eskilsson m fl). 13 ex Stora Dödskär, Tistlarna 13.1 (Gösta Olofsson).
Förekomsten av skärsnäppor kring Bolleskären ligger på ganska normala nivåer. Det verkliga antalet som övervintrar i skärgården är förstås väldigt svåruppskattat och snäpporna på Bolleskären är svåra att räkna.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 26.7 (Magnus Persson). 1 1K Galterö 26.8 (Johan Ennerfelt m fl).
Två ynkliga fynd av småsnäppa är förstås ett riktigt bottennapp och det sämsta resultatet på hela 2000-talet. Det näst sämsta var 2015 då fyra fynd gjordes medan 2016 istället var ett gott år med hela 21 exemplar.
Samtliga:
Januari–februari: 1–2 ex Hökälla 16.1–11.2 (Uno Unger m fl). 2–3 ex Fässberg–Eklanda, Mölndal 17.1–9.2 (Uno Unger m fl). 1 ex Askimsbadet 9.2 (Uno Unger). 1 ex Rörö 10.2 (Stefan Svanberg). Vår: 1 ex Hökälla 14–16.3 (John Thulin). 1 ex Rörö 1.4 (Karin Yllö m fl). 1 ex Smedstorps ängar, Björketorp 2.4 (Pär Lydmark). 1 ex Välen 8.4 (Hans Börjesson m fl). 1 ex Stora Amundö 22–27.4 (Lars Lundmark). 1 ex Hökälla 27.4 (Hans Petersson). 1 ex Utbyfältet 29.4 (Roger Eskilsson). 1 ex Fässberg, Mölndal 1.5 (Ivar Ivarsson). Höst: Sammanlagt ca 20 ex 24.9–20.11. December: 1 ex Askimsbadet 12.12 (Uno Unger). 1 ex Rådasjöns naturreservat 25.12 (Johannes Löfqvist).
7–9 vinterindivider ligger strax under snittet på ca 11 exemplar under 2000-talet. Åtta vårindivider är en fler än i fjol och ett antal som ligger väl i linje med artens uppträdande i området. Som förra året sågs ett relativt lågt antal dvärgbeckasiner under hösten och aldrig fler än tre individer samtidigt.
Samtliga:
Vår: 1 ex Välen 12.5 (Hans Börjesson m fl). 1 ex sp Torslandaviken 12.5 (Magnus Persson). 1 ex sp Hökälla 15.5 (Jan Hellström m fl). Höst: 2 ex Öxnäs 5.9 (Lennart Strömberg m fl). 2 ex Välen 13–16.9 (Göran Gustavsson m fl).
Tre vårfynd av tre exemplar samt två höstfynd av fyra exemplar får anses vara en ganska typisk fördelning för området.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 22.8 (Magnus Persson).
Årets fynd av rödspov rör en hastig observation av en förbiflygande fågel. Någon bestämning till underart lät sig därför inte göras även om datumet indikerar islandica.
Höga antal:
50 ex str S Björkö 21.7 (Bo Brinkhoff). 24 ad str S Kråkudden, Hönö 30.7 (Roger Eskilsson).
Hösttoppen infaller normalt sett under månadsskiftet juli/augusti vilket innebär att årets noteringar är tidsmässigt typiska. Antalsmässigt är summan inte särskilt imponerande, även om antalen varierar kraftigt mellan åren. Anmärkningsvärt är dock att vårsträcket verkar ha uteblivit fullständigt hos oss. Innan den 22 juni hade endast en myrspov observerats i rapportområdet.
Höga antal:
19 ex Hyppeln 7.5 (Roger Eskilsson). 25 ex str NO Galterö 10.5 (Lars Hellman). 16 ex str N Torslandaviken 13.5 (Ola Wennberg).
Årets toppnoteringar inföll under typisk sträckperiod och antalen, som inte hör till de mest imponerande, ligger inom variationen under 2000-talet.
Vinter:
Januari–februari: 2 ex Hönö–Öckerö 2.1–7.3 (Per-Erik Hagström m fl). December: 2 ex Hönö–Öckerö 16–17.12 (Thomas Karlsson m fl).
Höga antal:
64 ex Öxnäs 14.4 (Magnus Lundström). 60 ex str N Skintebo, Askim 16.4 (Hans Wahlberg). 135 ex Haga kile, Askim 20.4 (Johan Lundgren).
Återigen övervintrade storspov och även i år var det kring Hönö–Öckerö spovarna uppehöll sig. Två individer sågs till och från fram till åtminstone den 7 mars. I december dök två storspovar åter upp i området. Övervintrande storspov börjar nu bli en trend. Toppnoteringarna gjordes helt typiskt kring den 20 april och antalen låg inom den normala variationen, om än långt ifrån rekordnoteringen på 730 exemplar som gjordes den 23 april 2008.
Samtliga:
1 1K Stora Amundö–Haga kile 22–26.12 (Göran Gustavsson m fl).
Årets stora stänkare! Fyndet var blott det fjärde för Sverige och då tidigare individer varit svårkryssade så drog gulbenan givetvis en stor skara skådare till Stora Amundö. Gulbenan alternerade mellan Amundö och Haga kile under perioden. Den 26 december drog den ner till Haga kile för sista gången och var sedan borta dagen efter. Den 6 januari återupptäcktes fågeln vid Smedsgård, Halland och uppehöll sig sedan i området under två månader.
Häckningar:
1–2 par Välen (Lennart Hansson m fl). 3–4 par Galterö (Jan Mogol m fl). 1 par Lunnagården, Mölndal (Lars Eric Rahm m fl). 1 par Dotevik, Askimsviken 25.5 (Jan Mogol). 2 par Buskär, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 1 par Lökholmen, Gbg:s södra skärgård (Lars Persson). 2 par Stora Rävholmen, Gbg:s södra skärgård (Gösta Olofsson). 1 par Sockertoppen, Billdals skärgård (Gösta Olofsson).
Minst tolv säkra eller troliga häckningar tillsammans med observationer med lägre häckningskriterier ger en försiktig uppskattning på cirka 30 par i området. Göteborgspopulationen av rödbena förefaller således vara fortsatt stabil sett till hur det sett ut på senare år. Den enda inlandshäckningen noterades återigen vid Lunnagården i Mölndal.
Samtliga:
Vinter: 1 ex Rörö 30.1 (Bo Brinkhoff m fl). Höst: Kråkudden, Hönö: 2 ex str S 6.8 (Ragnar Gustafsson m fl). 2 ex str S 7.8 (Ulf Persson m fl). 1 ex str S 18.8 (Roger Eskilsson). 1 ex 20.8 (Per Björkman). 3 ex str S 26.8 (Hans Zachrisson). 1 1K 1.9 (Ulf Persson m fl). Övriga lokaler: 2 ex str S Hyppeln 20.8 (Roger Eskilsson m fl).
Tolv observerade individer under hela hösten och inga större dagssummor får anses vara ett blekt resultat för 2017. Dessutom gjordes inte ett enda vårfynd i området vilket inte har hänt sedan 1996. Övervintrande roskarlar är däremot inte vardagsmat i Göteborgsområdet, och vinterfynd har inte gjorts sedan 2008 då en individ observerades på Galterö i december. Värt att nämna är dock att arten årligen övervintrar i norra Bohuslän.
Samtliga:
2 ex str S Kråkudden, Hönö 4.10 (David Armini m fl).
Ett fynd av två individer kan kännas som ett relativt magert resultat men är inte alls anmärkningsvärt. Uppträdandet varierar där två–tre exemplar varit ett typiskt resultat under flera av 2000-talets år och observationer är förstås i allmänhet beroende av goda blåsdagar under rätt period. Rekordet som är från 2011 ligger på hela 18 individer medan det näst högsta antalet är sju individer vilket noterades 2014.