Sångare
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar. Fynd under häckningstid: Sammanlagt ca 21 sjungande fåglar 7.5–15.7.
Ytterligare ett dåligt år för denna art vars population i rapportområdet verkar ha mer än halverats sedan de goda åren på 10-talet (se diagram). Som vanligt är de allra flesta (18 exemplar) rapporterade från Hisingen. Den sentida nedgången i Göteborg korrelerar dåligt med resultaten från Svensk Fågeltaxering, där arten förvisso minskat sedan slutet på 1900-talet men varit tämligen stabil under 2000-talet. Orsaken till minskningen är svår att förklara; artens häckningsbiotop som främst består av buskrika igenväxningsmiljöer, helst på fuktig mark, är visserligen kortlivad men har knappast minskat särskilt mycket i rapportområdet under den aktuella perioden. Kanske får förklaringen sökas i övervintringsområdena eller i förhållandena under flytten, men då borde den nationella populationen rimligen påverkats på liknande sätt.
Samtliga:
1 ex sj Hökälla 2–8.7 (Jörgen Olsson m fl).
Detta var rapportområdets sjunde fynd, och ett ovanligt sent sådant. Rentav det första julifyndet; tidigare fynd har samtliga gjorts mellan den 27 april och den 22 juni. Lokalen var också ny, men inte oväntad med avseende på artens biotopkrav. Vilket alltså är vass, massor av vass.
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 15.9 (Christer Fält).
Ett ganska sent fynd, arten ses inte årligen i september hos oss. Troligen är en delförklaring till detta emellertid att den är mycket diskret under höststräcket, och därtill svår att skilja från rörsångare som uppträder frekvent i september.
Sena fynd:
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 2.9 (Björn Zachrisson m fl).
Fjärde septemberfyndet av denna tropikflyttare som vanligtvis lämnar oss i augusti. Samtliga dessa fynd har levererats av ringmärkningsverksamheten vid Sudda.
Samtliga:
1 1K Tjälleviks mosse, Hönö 27–29.8 (Hans Zachrisson m fl).
Höksångaren var nästan på väg att bli ett årligt inslag i den göteborgska fågelfaunan runt 2010, men fynden har nu glesats ut och detta var det första sedan 2014. Arten får fortfarande anses vara en riktig raritet i rapportområdet, årets fynd var det nittonde någonsin och endast det andra som stannat på samma lokal i mer än en dag. Höstfynd dominerar stort i materialet, med årets fynd är femton av fynden gjorda på hösten, tre på våren samt ett under högsommaren.
Sena fynd:
1 ex Vinga 1.10 (Göran Darefelt m fl).
Oktoberfynd av ärtsångare har nu gjorts årligen sedan 2010 – med undantag för 2014 då i stället ett vansinnigt sent fynd gjordes i slutet av november – och det får väl nu anses som normalt att enstaka eftersläntrande ärtsångare ses under de första dagarna i oktober.
Sena fynd:
1 ex Klarvik, Björkö 8.10 (Kristoffer Lager). 1 ex Arendalsudden 31.10–7.11 (Christer Fält m fl).
Att en trädgårdssångare ses i början av oktober är väl inte vardagsmat kanske, men inte heller något som får ögonbryn att höjas i någon överdriven grad. Att en trädgårdssångare käkar fläderbär på Arendalsudden en hel vecka i början av november däremot, det är ungefär lika oväntat som en gädda i en jordgubbstårta! Det var emellertid inget fenologirekord – 1978 hängde sig en trädgårdssångare kvar i Göteborgs botaniska trädgård ända till den 24 november!
Samtliga:
1 ex sj Tjälleviks mosse, Hönö 10.6 (Magnus Unger m fl).
Rapportområdets tjugoförsta fynd av denna art som i Sverige har börjat häcka regelbundet på Gotland och i andra av landets ostligaste landskap under senare år. Första halvan av juni är primetime för artens uppträdande i rapportområdet, och lokalen är även den typisk då lite drygt hälften av fynden gjorts i skärgården.
Samtliga:
1 ex Tjälleviks mosse, Hönö 18.10 (David Armini m fl).
Precis som är fallet nationellt och i resten av Europa har kungsfågelsångaren inte alls ökat på samma sätt som tajgasångaren hos oss under senare år. Medan tajgasångarens uppträdande formligen exploderat är kungsfågelsångaren fortfarande en högoktanig raritet med sju fynd i rapportområdet varav fyra på 2000-talet. Årets fynd var det tidigaste någonsin i rapportområdet, men fyndbilden är prydligt samlad under senhösten mellan den 18 oktober och den 2 december.
Samtliga:
1 ex Vrångö 21.9 (Stefan Svanberg). 1 ex Torslandaviken 22.9 (Manne Strömbäck m fl). 1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 24.9 (Björn Zachrisson m fl). 1 ex Sandvik 24.9 (Christer Fält). 1 ex Slottsskogen 16.10 (Tina Widén).
Va? Inget tajgasångarrekord i år? Nä, man kan inte få allt här i världen och nu har vi faktiskt haft rekordnoteringar de senaste tre åren. Med det sagt så är fem tajgasångare naturligtvis fortfarande en alldeles formidabel summa och det tycks som att vi får vänja oss vid att se denna lilla vingbandade filur som en regelbunden höstbesökare i rapportområdet. Artens höstuppträdande har förändrats markant i hela Europa och en teori är att den utökat sitt häckningsområde i Ryssland västerut kraftigt så att delar av populationen börjat flytta åt sydväst i stället för åt sydost som tidigare varit det normala. Totalt har nu 63 fynd gjorts i rapportområdet, varav endast fyra innan år 2000!
Sena fynd:
1 1K Rörö 17.9 (Per Björkman m fl).
Andra septemberfyndet i rapportområdet och ett duktigt fenologirekord med 16 dagar. Arten lämnar oss vanligen i augusti, men det kan tänkas att ett visst mörkertal finns då arten är tystlåten och diskret under höststräcket, och lätt att förbigå som en gulaktig lövsångare.
Vinter:
1 ex Skeppstadsholmen 3.12 (Christer Fält).
Enstaka gransångare under vintermånaderna har nu varit årligt förekommande sedan 2005. Antalet har varierat mellan en och nio individer, och det korrelerar ganska väl med vintrarnas stränghet.
Samtliga:
1 ex Skeppstadsholmen 13.10 (Christer Fält).
Torslandaviksområdet tycks vara något av en oemotståndlig magnet för de gransångare av den sibiriska underarten som förirrar sig till vårt rapportområde. Årets fynd, det nionde i rapportområdet, var nämligen också det åttonde i Torslandaviken! Den enda geografiska avvikaren är en fågel som sågs på Rörö 2015. Datumet är typiskt, samtliga fynd har rapporterats under perioden 5 oktober – 28 december med en klar tyngdpunkt i oktober.
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 5.10 (Ola Wennberg). 1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 6.10 (Björn Zachrisson m fl). 1 ex sj Hvitfeldtska gymnasiet 9.10 (Andreas Skyman). 1 ex Breviks ängar, Öckerö 13.10 (Thomas Karlsson).
Likt många andra tropikflyttare så uppträder lövsångaren numera nästan årligen i enstaka exemplar i början av oktober. Nu har inalles 44 oktoberfynd och 1 novemberfynd rapporterats under 2000-talet. Johan Svedholm
Häckningar:
1 par Fridhem, Hisingen (Per Österman m fl).
Övriga fynd:
1 ex sj Delsjöområdet, Råda 1.6 (Per Österman). 1 ex sj Gallhålan, Landvetter 6–11.6 (Elon Wismén m fl). 1 ex Hjälvik, Öckerö 21.10 (Hans Zachrisson m fl).
En liten nedgång från fjolårets galna siffra på nio fynd, men i gengäld en konstaterad häckning – endast den andra i rapportområdet. Med tanke på artens sentida expansion i södra Sverige så kan vi nog förvänta oss att den kommer att bli en regelbunden häckfågel i rapportområdet inom en snar framtid. Om den inte redan är det, mörkertalet är sannolikt stort eftersom arten ofta häckar i mycket triviala och sällan besökta skogsmiljöer.