Andfåglar Anseriformes
ÄNDER Anatidae
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 74 ex 13.5–3.6, varav 50 ex Rörö 24.5 (Ingemar Åhlund).
Höst:
Sammanlagt 33 ex 24.9–7.11.
Bland gässen är det många arter som ökat kraftigt under 2000-talet, men prutgås låter sig inte påverkas. Fyndbilden har inte ändrats nämnvärt de senaste 20 åren – en sammanlagd årssumma om 101 ex där nästan hälften utgörs av en enda flock i slutet av maj är ungefär som det brukar se ut.
Samtliga:
1 ex str S Kråkudden, Hönö 30.9 (Ragnar Lagerkvist m fl).
1 ex str S Vinga 30.9 (Musse Björklund m fl).
8 ex str S Kråkudden, Hönö 9.11 (Mikael Molin).
1 2K+ str S Kråkudden, Hönö 23.11 (Lars Eric Rahm m fl).
Fyra fynd av elva exemplar är normalt för denna underart vars uppträdande varierar kraftigt från år till år. Fynden ligger utspridda över höstmånaderna ungefär som förväntat.
Höga antal:
8 876 ex str O Kråkudden, Hönö 13.5 (Jonas Bergman Laurila m .fl.).
7 390 ex str O Hyppeln 13.5 (Ingemar Åhlund).
6 889 ex str NO Torslandaviken 13.5 (Christer Fält).
5 341 ex str O Brudarebacken 13.5 (David Klingberg).
Hoppsan, vilken sträckdag! De senaste decennierna har vi fått gräva allt djupare i synonymordboken för att hitta passande superlativ till det här avsnittet av årsrapporten, men då har det i första hand gällt vår häckande population. Sträcket i maj, som snarare rör den stora sibiriska populationen, har hamnat i skymundan. De senaste åren tycks det dock ha hänt något även på den fronten. Den första fyrsiffriga dagssumman noterades så sent som 2017, och därefter har sträckrekorden stått som spön i backen. Innan i år lydde rekordet till 3 460 ex som räknades vid Tistlarna den 8 maj 2021. Men det rekordet blev alltså utraderat med råge den 13 maj 2023, då inte mindre än 8 876 ex räknades vid Kråkudden. Långt över 10 000 ex måste ha passerat området den dagen med tanke på att höga sträcksummor noterades även vid andra platser som inte direkt ligger i linje med Hönö. Vad beror den här ökningen på? Tyngdpunkten av sträcket passerar över Skåne–Blekinge–Öland. Även där har arten ökat, men någon mångdubblering sedan 2017 rör det sig knappast om. Man får helt enkelt anta att en något högre andel av alla vitkindade gäss har passerat så långt norrut som Göteborg de senaste åren.
Samtliga:
1 ad Galterö 24.6 (Christer Fält).
I år fick vi nöja oss med en snabb visit av stripgås i slutet månaden som lekmän kallar juni men som vi göteborgsskådare hellre benämner Den Stora Stripgåsmånaden. Fyndet var det första på Galterö.
Samtliga:
1 ex str S Haga kile 14.11 (Johan Lundgren).
Områdets andra fynd. Snögås förs till kategori D vilket betyder att det finns tvivel kring om arten uppträder spontant eller ej. Årets fågel var av den vita morfen och passerade Haga kile i sällskap med grågäss och kanadagäss.
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 176 ex 1.1–19.3.
Höst–vinter:
Sammanlagt 309 ex 13.9–20.12.
Ett helt normalt uppträdande för sädgås. I år har vi för första gången valt att baka in underarten tundrasädgås i totalsumman. Det mesta tyder på att tundrasädgås är relativt vanligt förekommande, men det är inte speciellt ofta sädgäss rapporteras med underart i Göteborgsområdet. Det är förlåtligt givet att de flesta sädgäss bara observeras på sträck, och då går det sällan att avgöra om det är tundra- eller tajgasädgäss.
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 199 ex 15.1–18.5.
Höst–vinter:
Sammanlagt 255 ex 15.8–19.12.
Ett fint år för spetsbergsgås, fast numera är nästan alla år fina år för spetsbergsgås. Arten som tidigare var distinkt västlig har börjat häcka på Novaja Zemlja, och den populationen flyttar tvärs över södra Sverige. Sannolikt är sådana ryska gäss ett betydande inslag i den göteborgska fyndskörden, särskilt de som sträcker i österled på våren eller västerled på hösten.
Samtliga:
Vinter–vår:
Sammanlagt 439 ex 3.1–15.4.
Höst–vinter:
Sammanlagt 7 ex 16.10–12.12.
Om alla göteborgare blundat och hållit för öronen om vårarna hade vi trott att inte speciellt mycket händer med bläsgås. Övriga delar av året är arten alltjämt sparsam och sedan mitten av 00-talet har antalet fynd fluktuerat mycket men ändå hållit sig kring en stabil nivå. Men under vårsträcket, ja där sker en ökning som närmast kan beskrivas som exponentiell. Tack vare vårens höga totalsumma får vi återigen nytt årsrekord. Orsakerna liknar förmodligen de som gjort att vitkindad gås-sträcket ökat, nämligen att en högre andel av sträcket går tillräckligt långt norrut för att gässen ska passera Göteborg. Men bara på våren alltså.
Höga antal:
145 ex Asperösund 17.8 (Ulf Bergh m fl).
En av områdets mest hjärtskärande svanesånger handlar om kollapsen av sjöfåglar i Torslandaviken. Det räcker att gå tillbaka till 2020 så kunde långt över 300 knölsvanar räknas där under sommarmånaderna. I år var det högsta rapporterade antalet 25 ex. Något har uppenbarligen hänt med ekosystemet i Karholmsdammen. För att hitta många knölsvanar får man numera söka sig söderut – i år var det Asperösund som stod för det högsta antalet.
Samtliga:
Vår:
Sammanlagt 47 ex 1.3–4.4.
Höst:
Sammanlagt 36 ex 19.10–25.11.
Mindre sångsvanens år kan sammanfattas med en alldaglig vår och en bra höst. Inte speciellt mycket verkar ha hänt med arten i området de senaste 20 åren. Om man tar hänsyn till faktorer som skådaraktivitet och slump så går det inte att med säkerhet säga om arten blivit vanligare eller ovanligare under denna tid.
Höga antal:
1 218 ex str NO Brudarebacken 20.3 (Jan-Åke Noresson m fl).
709 ex str N Torslandaviken 25.3 (Christer Fält).
460 ex str SV Brudarebacken 25.11 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Fyrsiffriga dagssummor av sångsvan förekommer inte varje år, så den som lyckas pricka rätt dag får skatta sig lycklig.
Samtliga:
1 ad hane Slottsskogen–Klippan 1.1–9.4 (Alexander Scholz m fl).
1 hona Hisingsparken–Sannegårdshamnen–Stora Amundö–Askimsviken 8.10–16.12 (Bo Brinkhoff m fl).
1 ad hane Slottsskogen 11–19.10 (Bengt Adamsson m fl).
Inga häckningsindicier. Hanen som dök upp i stan december 2022 stannade kvar till april 2023 och var sedan spårlöst försvunnen över sommaren. I oktober återvände troligen samma individ till Slottsskogen. Samma månad siktades en likartat kringstrykande mandarinand i några av stadens vatten, denna gång en hona.
Samtliga:
3 par Torslandaviken 22.4 (Thomas Hansson m fl).
2 hanar, 1 hona Rördammen, Öckerö 23.4 (Peter Post m fl).
1 hane, 2 honor str N Hyppeln – Rörö 24.4 (Ingemar Åhlund).
1 hane Öxnäs 29.4–8.5 (Stefan Svanberg m fl).
1 par Slottsskogen 6.5 (Max Norlin m fl).
1 hane Torslandaviken 8.5 (Jonatan Uppström).
1 hane Torslandaviken 15–16.5 (Ola Wennberg m fl).
1 hane Välen 16.5 (Mats Ågren m fl).
Vi såg inga egentliga häckningsindicier i år heller, men fynd gjordes ändå vid lokaler lämpliga för häckning – som Öxnäs och Torslandaviken. Även tids- och totalantalsmässigt blev det ett fullt normalt årtår med åtta fynd av sammanlagt 14–18 individer under april och maj. Fyndet om tre par i Torslandaviken sticker däremot ut en aning; antalet är högt och tangerar rekordet för största flock och dagssumma, som tidigare noterats utanför Hönö den 8 maj 2011 samt vid Öxnäs den 30 maj 2012.
Vinter:
Inga fynd.
Höga antal:
17 ex Torslandaviken 23.4 (Christer Fält m fl).
12 ex Öxnäs 7.5 (Stefan Svanberg m fl).
36 ad Torslandaviken 12–13.6 (Magnus Persson m fl).
Komplettering höga antal:
36 ex Torslandaviken 2.5 2005 (Stefan Svensson m fl).
30 ex Torslandaviken 6–9.5 2006 (Niklas Aronsson m fl).
20 ex Stora Amundö 25.4 2009 (Olof Armini).
26 ex Torslandaviken 1.5 2011 (Christer Fält m fl).
21 ex Torslandaviken 7.6 2012 (Uno Unger).
36 skedänder var inte nytt antalsrekord men väl tangerat! Det tidigare fyndet med lika många individer härrör från en tid när höga antal inte uppmärksammades av oss. Men vi är inte sämre än att vi kompletterar med alla opublicerade fynd innehållande 20 individer eller fler i denna rapport. Inklusive redan publicerade fynd uppgår de nu totalt till tio och återfinns framför allt i april–maj, men även juni och augusti. Junifynd, som i år, torde röra kringflackande individer som inte gått till häckning eller fått den avbruten.
Häckningar:
2 par Torslandaviken (Ola Wennberg).
Vinter:
Januari–februari:
Som mest 10 ex Torslandaviken–Krossholmen–Långholmen 1.1–27.2 (Ola Wennberg m fl).
1 par Rya nabbe, Göteborgs hamn 5.1 (Jan Mogol).
1 hane Brännö 7.2 (Lars Hellman).
December:
Som mest 20 ex Torslandaviken 1–27.12 (Bengt Vannerlund m fl).
1 hane Slottsskogen–Hisingsparken 7–30.12 (Bengt Adamsson m fl).
2 par Vasskären, Gbg:s södra skärgård 27.12 (Andreas Svensson).
Sedan första häckningen konstaterades 2015 har utfallet gått som i cykler om en, två och noll par, samtliga i Torslandaviken. Fjolårets uteblivna häckning gav ett hack i kurvan på ett förväntat tvåparsår, som istället alltså inföll nu.
Vinter:
Januari:
Totalt 41 ex på 11 lokaler varav största flock 9 ex.
December:
Totalt 45 ex på 5 lokaler varav största flock 28 ex.
Höga antal:
100 ex str O Hyppeln 4.4 (Ingemar Åhlund).
224 ex str S Kråkudden, Hönö 19.9 (Roger Eskilsson m fl).
162 ex Torslandaviken 19–20.9 (Mikael Sundberg m fl).
Drygt 40 övervintrande individer är det nya normala om vi ser tillbaka fyra–fem år. Tittar vi ännu lite längre tillbaka finns en period 2012–2015 när vintersummorna aldrig nådde fem exemplar, och det var sedan först vintern 2016/2017 som bläsänderna uppgick till fler än tio. Årets höga antal under vår och höst är på intet sätt exceptionella de heller. Rekordet sattes i Torslandaviken 12 september 2017 och uppgår i hela 1210 rastande individer. För dagsträckande bläsänder är rekordet beskedligare och uppgår i 497 ex, satt på Vrångö 28 mars 2015.
Sommar:
1 hane Kaverös–Torslandaviken–Slottsskogen–Änggårdsbergen 4.6–17.7 (Olle Edlund m fl).
Vinter:
Januari–februari:
1 hane Torslandaviken 3.1 (Ulf Sjögren).
1 hona Rörö 5–15.1 (Ingemar Åhlund).
1 hane Svankällan, Hisingen 8–12.1 (Bo Brinkhoff m fl).
December:
1 hane Torslandaviken 1–14.12 (Leif Bergendal m fl).
1 hona Rörö och Hyppeln 22–31.12 (Ingemar Åhlund).
Höga antal:
32 ex sträckande NO Torslandaviken 10.4 (Christer Fält m fl).
23 ex sträckande NO Torslandaviken 23.4 (Christer Fält m fl).
23 ex sträckande S Kråkudden, Hönö 19.9 (Mårten Wikström m fl).
Det är februarifyndet som saknas. Annars hade stjärtand funnits representerad under årets alla månader. Den ändå goda representationen över året kan vi tacka hanen som testade än den ena, än den andra dammen under juni och juli. Sommarfynd är alltså sällsynta och görs långt ifrån varje år. Vinterfynd är det vanligen också snålare om, och årets fem fynd är ett fint antal. Men det är som sagt februarifyndet som saknas.
Häckningar:
1 par Änggårdsbergen (Stig Fredriksson m fl).
1 par Stora Gungtjärnen, Landvetter (Mats Eriksson).
1 par Hills golfbana (Ove Ferling).
Vinter:
Januari–februari:
68 ex fördelade på 11 lokaler.
December:
70 ex fördelade på 11 lokaler.
Höga antal:
100 ex Torslandaviken 23.4 (Ola Wennberg).
Ordinärt och utan avvikelser åt endera håll, så sammanfattar vi 2023 för områdets krickor.
Häckningar:
Inga tecken på häckning.
Höga antal:
13 ex Torslandaviken 26.7 (Ola Wennberg).
Kräftgången för brunand fortsätter både i vårt rapportområde och i Sverige i helhet. Årets högsta antal är knappt större än förra årets bottennotering. Vi kan även nämna att endast två fynd från januari rapporterades. En hane i Landvettersjön och två hanar vid Stora Amundön. Som jämförelse avseende januarifynden kan nämnas att bara för ett par år sedan fanns årligen 20–40 ex under vintermånaderna i Torslandaviken. Denna lokal har helt försvunnit som övervintringslokal för brunand de senaste två åren.
Häckningar:
Inga konstaterade häckningar.
Fynd under häckningstid:
Vid 3 lokaler sågs vigg en längre period som rapporterats med häckningskriterier och där det inte uppenbart rörde sig om rastande fåglar.
Höga antal:
128 ex yttre Välen 15.12 (Uno Unger).
140 ex Böla småbåtshamn, Askimsviken 16.12 (Jan Mogol).
Den rastande decemberflocken vid Välen/Askimsviken utgör det högsta antalet för Göteborgs rapportområde i år och faktiskt sedan 2021. Det verkar som om flockar i trakten har minskat i storlek under senare år. Senast större antal har noterats var i Säveåns mynning med 220 ex 12 feb 2021 och i Välen med 150 ex 28 feb 2021. Inte heller i år kunde någon säkerställd häckning säkerställas, men viggar med lägre häckningskriterier sågs som brukligt i Balltorps våtmark, Hårssjön och Hökälla.
Sommar:
1 honfärgad Välen 7.8 (Patrik Andersson mfl).
Höga antal:
13 ex str S Kråkudden, Hönö 23.11 (Lars Eric Rahm m fl).
Årets sommarfynd var det första sedan 2020. Denna gång rörde det sig om en honfärgad fågel som visade upp sig i Välen den 7 augusti. De 13 ex som sträckte förbi Kråkudden den 23 november är helt i linje med hur det sett ut de senaste åren avseende årets högsta antal.
Häckningar:
Ca 40 kullar med sammanlagt ca 350–400 ungar.
Höga antal:
1 100 ex Hyppeln 7.11 (Ingemar Åhlund).
Årets häckningsresultat bedöms vara i paritet med de senaste åren vilket antyder att vi har ett stabilt bestånd som kanske till och med är under ökning. Någon högupplöst analys låter sig inte göras då merparten av de bedömda fynden utgörs av rapporter på familjegrupper och ej boräkningar. Även i år ett blygsamt högsta antal, men vi får nog invänta nästa isvinter för att uppleva större koncentrationer i vårt rapportområde.
Höga antal:
54 ex str Kråkudden, Hönö 28.5 (Jonas Bergman Laurila m fl).
222 ex str S Kråkudden, Hönö 15.9 (Lars Eric Rahm m fl).
67 ex str S Kråkudden, Hönö 25.9 (Jonas Bergman Laurila m fl).
Den 15 september blev svärtornas dag på Kråkudden. 222 sträckande svärtor överträffar med bred marginal tidigare högstanotering från både Bohuslän och Göteborgsområdet. Den tidigare toppnoteringen gjordes vid Kråkudden den 14 september 2007 då det passerade 87 individer. Rekorddagens fåglar kom dels i artrena flockar, dels i blandflockar med sjöorrar. Den största flocken bestod av 29 svärtor.
Höga antal:
4 560 ex str S Hyppeln 12.4 (Ingemar Åhlund).
3 230 str S Rörö 14.4 (Ingemar Åhlund).
3 920 str SHyppeln 24.4 (Ingemar Åhlund).
3 760 str S Kråkudden, Hönö 25.4 (Roger Eskilsson m fl).
3 366 str S Kråkudden, Hönö 1.5 (Mikael Molin m fl).
Återigen en fantastisk sjöorrevår vilket resulterade i en nästhögstanotering någonsin efter den fantastiska dagen på Vinga 20 april 2019 med över 10 000 sträckande sjöorrar. Betänk att före 2019 var dagsrekordet 2 257 ex. Liknande ökningar kan även ses på sträcklokaler i andra delar av landet. Detta ger oss även möjligheten att uppleva skådespelet med att lyssna efter nattsträckande sjöorrar då de tvärar över landet mot nordost. Bästa tiden för detta i vårt område kring mitten/slutet av april från solnedgång och någon timme framåt vilket bör tyda på att de de lämnar kustbandet i skymningen för vidare färd mot nordost.
Höga antal:
30 ex str S Kråkudden, Hönö 25.4 (Roger Eskilsson m fl).
20 ex Kråkudden, Hönö 2.11 (Andreas Grabs).
Ett normalår både med avseende på det största antalet och kring vilka datum detta förväntas infalla. Inga sommarfynd i år heller. Vi får se tillbaka till 2020 då vi senast hade en alfågel sommartid. Då var det en långstannande hona vid Välen.
Höga antal:
22 ex Torslandaviken 10.12 (Christer Fält m fl).
Även i år var det bara Torslandaviken som attraherade ett hyggligt antal salskrakar, och vi får uppenbarligen vänja oss med denna låga nivå numera. Klimatfaktorer, förändringar avseende undervattensväxtlighet etc. medför att bland annat salskrakar väljer andra områden för övervintring.