Hönsfåglar
Första fyndet i rapportområdet av rödhöna gjordes under 2008. Förvisso med största sannolikhet en förrymd fågel, men ändå. I övrigt noterades första orrhäckningen på tio år, och bara en enda vaktel.
Häckningar:
1 par Vättlefjäll, Bergum (Ove Andersson).
Övriga:
Minst elva individer varav fyra spelande hanar på nio lokaler, samtliga belägna i rapportområdets östligare delar.
Första konstaterade häckningen sedan 1998. I övrigt är antalet observationer tämligen lågt i jämförelse med de senaste fem åren, men ett gott resultat sett i ett längre perspektiv. I vanlig ordning återspeglar detta snarare den ornitologiska aktiviteten i skogsområden än reella beståndsfluktuationer. Vidare kan konstateras att det nu inte rapporterats några orrar från öarna i Nordre älvs fjord sedan 2006. Eftersom området är förhållandevis välbesökt av fågelskådare tyder detta på att rapportområdets sista spillra av skärgårdshäckande orrar nu tycks vara utplånad.
Samtliga:
Tolv individer på lika många lokaler rapporterades. Samtliga fynd gjordes i Partille, Härryda och Bergum.
Som vanligt korrelerar tjäderns och orrens fyndstatistik tämligen väl. Alltså är årets resultat något lägre än de senaste fem årens, men mycket bra om man jämför med första åren på 2000-talet och tidigare. Precis som med orren kan man också gissa att detta återspeglar antalet ornitologiska besök i skogsmiljö.
Samtliga:
1 ex Olofstorp, Bergum 18.4 (Håkan Thorstensson).
Rapportområdets första fynd av denna art, som annars hör hemma i sydvästra Europa. Enstaka fynd av denna art görs ibland i Sverige, och det rör sig uteslutande om fåglar som är förrymda eller utplanterade för jakt. Fyndet placeras därmed i kategori E.
Samtliga:
På Galterö observerades upp till två individer vid flera tillfällen under året. Övriga: 1 1K Tuveliden 3.8 (Kerstin Martinsson).
Fram till mitten på 1990-talet var rapphönan en regelbunden bekantskap då man rörde sig i jordbruks- och ruderatmiljö på många ställen i Göteborgsområdet. På senare år har arten tyvärr försvunnit från i stort sett alla dessa områden, och områdets enda livskraftiga population tycks numera återfinnas på Galterö. Dessvärre verkar även Galteröpopulationen minska om man ser till antalet fynd på ön under de senaste åren. Fyndet av en ungfågel i Tuve är intressant, men troligtvis rör det sig om en fågel som är utsatt för jaktändamål.
Samtliga:
1 ex sp Stora Amundö 3.6 (Stefan Svensson m fl).
Vaktelns uppträdande i rapportområdet har fluktuerat som en jojo de senaste åren. Efter 2007 års rekordsumma på minst 15 ex är vi nu tillbaka på samma magra resultat som 2006, nämligen ett fynd. Arten har varit årlig i rapportområdet sedan 2002 medan den under 1900-talet var betydligt fåtaligare och endast sporadiskt förekommande. Delvis kan ökningen givetvis förklaras med ökande skådaraktivitet, men det föreligger säkert också en reell ökning. Arten har även ökat i ett nationellt perspektiv under de senaste decennierna, efter att ha varit sparsam under hela 1900-talet. Däremot var vakteln betydligt vanligare under 1800-talets senare hälft, något som tros ha att göra med den omfattande vallodlingen under denna period.