Sångare
Sju rekordtidiga och fem rekordsena sångararter gör årets fenologitabell mer röd än någonsin. Dessutom bjöd 2009 på både trast- och höksångare, områdets första iberiska gransångare, brandkronad kungsfågel och flera övervintrare.
Tidiga fynd:
2 ex sj Ragnhildsholmen 28.4 och framåt (Magnus Larsson m fl). 1 ex sj Torslandaviken 29.4 och framåt (Bo Brinkhoff m fl).
Häckningstid:
Sammanlagt ca 54 sjungande fåglar.
Höst:
1 ex Bergsjödalen 26.8 (Johan Svedholm). Skärgården: 1 ex sj Ryd, Björkö 14.5 (Peter Hamrén).
Ny rekordnotering av sjungande fåglar, de tidigare högstanoteringarna är från 1986 och 2002 och gäller cirka 50 ex. Det är dock ingen uppseendeväckande ökning, gräshoppsångaren har uppvisat en stabil trend under 00-talet med mellan 30 och 50 sjungande fåglar årligen. Man kan väl misstänka att dessa små fluktuationer delvis också speglar variationer i fågelskådarnas nattaktivitet. De allra flesta fåglarna brukar rapporteras från Hisingen, så även i år då 37 av fynden är från denna vackra ö. Skärgårdsfyndet är endast det tredje under 00-talet, och även om detta troligen rörde sig om en förbiflyttande fågel så är kanske det underskådade Björkö en av de biotopmässigt bäst lämpade öarna för denna art i norra skärgården. Enstaka höstfynd görs nästan årligen, men artens sällsynthet då är antagligen en skenbar effekt av dess mycket lågmälda framtoning under icke-häckningstid.
Korrigering:
1 ex sj Tofter, Säve 6–18.6 2007 (Per Björkman, Barbro Björkman m fl).
I fågelrapporten 2007 var detta fynd felaktigt publicerat som 1–18.6.
Sena fynd:
Vid Sudda, Hönö ringmärktes 2 ex 1.9, 1 ex 18.9 samt 1 ex 27.9 (Björn Zachrisson m fl).
Som vi har vant oss vid under de senaste åren gav ringmärkningsverksamheten vid Sudda även i år upphov till ett par septemberfynd av kärrsångare. Fyndet den 27 september var dessutom ett präktigt fenologirekord, hela två veckor senare än det gamla rekordet! Denna fågel var för övrigt det senaste fyndet i hela Sverige under 2009. Det har nu noterats tjugo septemberkärrsångare under 00-talet, varav 19 är ringmärkta fåglar och åtta av dessa är fångade just vid Sudda.
Samtliga:
1–2 ex Torslandaviken 15.5–28.6 (Ola Wennberg m fl). 1 ex sj Skålvisered, Säve 22.6 (Peter Strandvik).
Åttonde och nionde fynden sedan 1963. Av dessa har ett gjorts i augusti och resten är precis som årets fynd från maj och juni. Långstannaren i Torslandaviken var försvunnen mellan den 17 och 28 maj, men fick mellan den 13 och 21 juni sällskap av ytterligare en fågel! Det är inte uteslutet att fler än två individer var inblandade.
Sena fynd:
1 ex ringm Sudda, Hönö 5.9 (Björn Zachrisson m fl).
Nytt fenologirekord och första septemberfyndet under 00-talet. Normalt ses de sista härmsångarna under mitten av augusti. De är dock säkert förbisedda på grund av sina mycket diskreta vanor under höststräcket.
Samtliga:
1 2K hane Tjälleviks mosse, Hönö 25.5 (Leif Andersson m fl).
Rapportområdets åttonde fynd sedan 1963 (se separat ruta för komplett fyndhistorik), tillika det tredje under maj månad. Resten av fynden har gjorts mellan juli och oktober. Arten för en tynande tillvaro på Västkusten med en liten population i norra Bohuslän, men rent biotopmässigt är Göteborgs skärgård en klart tänkbar häckningsmiljö för arten.
Vinter:
1 ex Skintebo, Askim 17–31.12 (Anders Görling m fl).
Uppenbarligen är ärtsångaren då och då tuff nog att försöka sig på att övervintra i våra trakter. Detta var nämligen vårt tredje vinterfynd, och liksom de båda tidigare (december–januari 1998–99 samt februari 2005) höll fågeln till vid en fågelmatning. Denna rikliga och säkra födotillgång får nog anses vara en förutsättning för att en ärtsångare, som normalt övervintrar i Afrika, skall kunna klara en vinter hos oss, i synnerhet en sådan kall period som rådde under vintern 2009–2010. Se FpV nr 2/2010 för en artikel om fyndet.
Vinter:
1 ex Landala 4.12 (David Kihlberg). 1 ex Torslandaviken 5.12 (Mathias Theander). 1 ex Säveåns dalgång, Utby 13.12 (Lena Essedahl). 1 ex Sjöbacka, Göteborg 13.12 (Jan Mogol). 1 ex Torslandaviken 19.12 (Magnus Persson). 1 ex Vättlefjäll, Angered 19.12 (Amar Hot).
Hela sex vinterfynd är den högsta noteringen någonsin! Gransångaren är rimligtvis beroende av insektstillgång, och årets höga decembersumma kan väl bero på att klimatet var tämligen milt fram till mitten av december. Under andra halvan av månaden slog det dock om och blev rejält kallt, så frågan är om någon av dessa sångare klarade sig.
Höst:
Under september–november observerades ovanligt många gransångare med avvikande lockläten.
Troligen tillhörde dessa exemplar östligare populationer av rasen abietinus och dess övergång mot rasen tristis. Även sinsemellan dessa förmodat östliga fåglar kunde en del lätesskillnader urskiljas, alltifrån raka, näktergalsliknande till tvåstavigt nedåtkrökta, påminnande om iberisk gransångare eller bergstaigasångare. Kanske var flera olika populationer inblandade. Att bedöma hur många fåglar det rörde sig om är ogörligt, men dessa avvikande individer föreföll på många håll vara de absolut vanligast förekommande gransångarna under hösten.
Samtliga:
1 ex sj Vrångö 3–4.5 (Tina Widén m fl).
Första fyndet i rapportområdet av denna sydvästeuropeiska gransångarsläkting.
Sena fynd:
1 ex Hökälla 10.10 (Matserik Eriksson).
Nytt fenologirekord och fjortonde oktoberfyndet under 00-talet. Lövsångarna lämnar vanligen våra breddgrader i mitten av september.
Samtliga:
1 hane sj Ersdalen, Hönö 25.5 (Hans Börjesson m fl).
Tionde fyndet i rapportområdet. Fyndet är lite sent för att ligga inom artens egentliga vårflyttningsperiod som huvudsakligen infaller i april, och lokalen är mycket välbevakad så fågeln var knappast på platsen vare sig före eller efter denna dag. Det får väl därför anses röra sig om en kringströvande icke-häckare.