Piplärkor–järnsparv
Rödstrupig piplärka hade en bra höstsäsong och fjolårets vårfenologirekord slogs dessutom på nytt. Såväl vattenpiplärka som större piplärka fortsätter att vara årsvissa och hösten bjöd på en mycket stor sidensvansflock.
Samtliga:
1 ex str Änggårdsbergen, Göteborg 9.10 (Patrik Axelsson).
Arten har varit årlig i rapportområdet sedan 2002. Totalt har 21 fynd gjorts i området, av dessa är sex fynd gjorda på 1900-talet och femton fynd på 2000-talet (se FiG-2008 för fyndhistorik).
Vår:
1 ex Galterö 3.5 (Lars Hellman).
Höst:
Sammanlagt 19 ex under perioden 31.8–25.9.
Rödstrupig piplärka observeras sällsynt under vårsträcket. Detta var det sjätte vårfyndet under 2000- talet och även det tidigaste, vilket innebar nytt fenologirekord med tre dagars marginal. Samtliga fåglar är sedda under perioden 3–14 maj och mediandatum är 10 maj. Arten uppträdde förhållandevis talrikt under hösten och 19 ex är den tredje högsta summan under 2000-talet.
Samtliga:
1 ex Rörö 4–14.1 (Uno Unger m fl).
Samma individ som sågs på lokalen under november och december 2009.
Häckningar:
1 par Torslandaviken (Magnus Persson m fl). Fynd under häckningstid: Ytterligare 3–4 par observerades i Torslandaviken. Dessutom rapporterades fåglar från Hökälla (John-Eric Thore m fl), Öxnäs (Marinko Karabatic), Lilla Oxhagen (Tommy Järås) samt Bredungen, Hisingen (Tommy Järås).
Vår häckande gulärlepopulation har legat på en låg men hyfsat konstant nivå under hela 2000-talet. Torslandaviken är som vanligt den säkraste häckningslokalen i området, men enstaka par finns också vid Hökälla och längs Göta och Nordre älv. Populationen ligger gissningsvis på 10–15 par i rapportområdet, vilket kan jämföras med de 40–50 par som beräknades häcka under 70- och 80-talet. Artens kraftiga nedgång brukar anses ha samband med den minskade förekomsten av betade strandängar.
Vinter:
Januari–februari: Sammanlagt 5 ex, varav som mest 3 ex Ryaverket (Magnus Larsson m fl). December: Sammanlagt 4–6 ex varav som mest 3 ex Ryaverket (Magnus Larsson).
Årets antal övervintrande forsärlor är helt normalt för 2000-talet och som vanligt är den säkraste övervintringslokalen Ryaverkets biobäddar, där det finns en god insektsproduktion även under de kallaste vintrar.
Vinter:
1 ex Vasastaden 11.1 (Barbro K Larsson). 1 hane Mölndal 10.12 (Peter Funke).
Någon enstaka sädesärla brukar försöka utmana vinterförhållandena i rapportområdet årligen. Under 2000-talet har antalet vinterfynd av arten varierat mellan 0 och 4 ex, med undantag av 2001 då uppemot tio vinterfynd gjordes.
Samtliga:
1 3K+ hona Hjälvik, Öckerö 27–28.3 (Bengt Karlsson m fl).
Fältbestämning av engelsk sädesärla är ett knepigt kapitel så länge det inte rör sig om gamla hanar. Hybrider mellan rasen yarrellii och nominatrasen förekommer nämligen ganska frekvent och raserna samhäckar regelbundet exempelvis i södra Norge. Det föreligger ett flertal fynd av rasen i rapportområdet, men framför allt äldre fynd som inte rör gamla hanar skall tas med en nypa salt. Detta eftersom hybridproblematikens omfattning inte varit känd tidigare, och Rrk därför inte alltid varit så hård i sina bedömningar. Årets fågel var med största sannolikhet en 3K+ hona yarrellii, men en 3K+ hane alba × yarrellii kan inte till hundra procent uteslutas (Alexander Hellqvist, via e-post). Fågelns karaktärer ligger inom variationen för ren yarrellii, och vi väljer att publicera den som en sådan för att upprätthålla en någorlunda rättvisande fyndbild. Tidsmässigt passar årets fynd väl in i statistiken, då slutet av mars till början av april är den tid som man främst kan förvänta sig att rasen dyker upp hos oss. Slutligen vill vi uppmana alla som ser en misstänkt engelsk sädesärla att nogsamt notera alla dräktkaraktärer och gärna ta bilder. Det är särskilt viktigt att först och främst försöka åldersbestämma fågeln, eftersom en korrekt åldersbestämning i många fall är nyckeln till en korrekt rasbestämning.
Höga antal:
Ca 750 ex Mölnlycke 25.10 (Pär Lydmark).
På senare år har det varit tunnsått med större sidensvansflockar hos oss, och detta var den största ansamlingen sedan invasionshösten 2004.
Häckningar:
1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Leif Jonasson). Fynd under häckningstid: Rapporter finns från Lärjeåns dalgång (Göteborg), Grevedämmet (Mölndal), Mölndalsån (Mölnlycke) samt Kvarnberget (Hindås).
I vanlig ordning är det samma lokaler längs Mölndalsån, Säveån och Lärjeån som återkommer när strömstarens möjliga häckningslokaler summeras. Även om bara någon enstaka häckning konstateras årligen torde beståndet vara ganska stabilt och uppskattas till 5–10 par.