Piplärkor–strömstare
Året gick i piplärkornas tecken med större piplärka som för tionde året i rad gästade oss, liksom två vårfynd av rödstrupig piplärka och övervintrande vattenpiplärka.
Samtliga:
1 ex str Torslandaviken 19.9 (Håkan Thorstensson).
Större piplärka har varit årlig i rapportområdet sedan 2002 och totalt har nu tjugotvå fynd gjorts i området. Av dessa är sex fynd gjorda på 1900-talet och hela sexton fynd på 2000-talet, så man kan verkligen tala om en förändrad fyndbild. Mer utförlig fyndhistorik finns i FiG-2008.
Samtliga:
Vår: 1 ex str NO Hyppeln 10.5 (Bo Brinkhoff). 1 ex str O Galterö 13.5 (Roger Eskilsson). Höst: Sammanlagt 10 ex under perioden 1.9–6.10.
Rödstrupig piplärka observeras sällsynt under vårsträcket och två vårfynd är över det normala för Göteborgsområdet. I och med dessa har det nu totalt gjorts åtta vårfynd av rödstrupig piplärka under 2000-talet. Samtidigt är 10 ex under hösten en ganska låg summa i sammanhanget. De flesta fåglar är sedda från cirka en vecka in i september och fram till slutet av månaden. En sen individ i början av oktober sticker ut något, men är inte extremt sen. Fenologirekordet för Göteborgsområdet är från Smithska udden den 9 oktober 2006.
Samtliga:
1 ex Galterö 5.11–8.12 (Jon Hessman m fl). 1 ex Ärtholmarna, Hönö 18–31.12 (Per Björkman m fl).
Vattenpiplärka är en art som under 2000-talet varit en hyfsat regelbunden vintergäst i Göteborgs skärgård, med i genomsnitt cirka 2 ex per säsong. Tidigare år har västsidan av Rörö varit det säkraste tillhållet för arten, men inga fynd gjordes där i år.
Häckningar:
5 par Torslandaviken (Per Lundgren m fl). 1 par Hökälla (Per Björkman). 1 par Lilla Oxhagen (Tommy Järås). Fynd under häckningstid: Ytterligare 2–3 par observerades i Torslandaviken. Dessutom rapporterades fåglar under häckningstid från Lagmansholmen (Magnus Persson), Bredungen (Lars-Erik Norbäck) samt Stora Oxhagen (Ove Andersson).
Vår häckande gulärlepopulation har legat på en stabil låg nivå under hela 2000-talet. Torslandaviken är som vanligt den säkraste häckningslokalen i området, och något fler konstaterade häckningar noterades i år jämfört med 2010 även om antalet revir i området troligtvis var ungefär detsamma. Markerna längs Göta och Nordre älv torde ge minst lika mån-ga par som Torslandaviken men är sällan besökta. Populationen ligger gissningsvis på cirka 15 par i rapportområdet, vilket kan jämföras med de 40–50 par som beräknades häcka under 70- och 80-talet. Artens kraftiga nedgång brukar anses ha samband med den minskade förekomsten av betade strandängar.
Häckningar:
1 par Grevedämmet (Daniel Gustavsson m fl). 2 par Jonsereds fabriker (Uno Unger m fl). 1 par Bergsjödalen (Amar Hot). 1 par Hög, Hisingen (Tommy Järås). 1 par Göteborgs botaniska trädgård (Ola wennberg). 1 par Lärjeåns dalgång (Hans Zachrisson).
Vinter:
Januari–februari: 1–2 ex Ryaverket 2.1–20.2 (Mattias Persson m fl). December: 1 ex Ryaverket 17.12 (Uno Unger). 1 ex Prästabäcken, Mölndal 30.12 (Göran Gustavsson).
Sammanlagt sju häckningar noterades på de klassiska lokalerna i rapportområdet, vilket får anses vara ett normalt antal häckningar. Ryaverkets biobäddar fortsätter vara en av de säkraste övervintringsplatserna för forsärla i Göteborg, speciellt under extremkalla vintrar som inledningen av 2011, då tillgången på insekter torde vara extremt dålig på andra håll i stan än just där.
Vinter:
1 ex Brudarebacken 6.12 (David Klingberg).
Arten har under 2000-talet observerats knappt årligen i december. Mer regelbundet ses sena individer under november men utfallet är väldigt beroende av rådande väderläge. Årets vinter inleddes mycket milt.
Samtliga:
Fåglar uppvisande karaktärer för yarellii: 1 ex Krossholmen, Torslanda 3.4 (Christer Fält).
Även i år besöktes rapportområdet av en mörkryggad sädesärla med troligt ursprung av den brittiska rasen yarrellii. Många av de engelska sädesärlor som dyker upp i södra Sverige under tidig vår har gråa inslag eller är i alla fall inte mattsvarta på ryggen som gamla hanar ska vara. 2k-hanar och gamla honor kan dock uppvisa gråaktiga ryggar och det är således extra viktigt att i möjligaste mån ålders- och könsbestämma dessa ärlor, alternativt försöka fotodokumentera tillfredsställande. Anledningen till detta är att hybrider mellan yarrellii och alba troligtvis är ganska vanligt förekommande bland de ärlor som dyker upp hos oss under tidig vår. Hybridiseringar sker frekvent i sydvästra Norge, liksom i Sverige, Holland, Frankrike, Belgien och Danmark. Dessa avkommor bör kunna se ut som de ”mellanmörka” sädesärlor vi ofta ser här. Det är inte heller en alltför långsökt tanke att eventuella sydvästnorska ärlor regelbundet flyttar utmed svenska västkusten i större utsträckning än rena yarrellii.
Häckningar:
1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Conny Palm). Fynd under häckningstid: Rapporter finns från ytterligare två lokaler längs Säveån samt fyra lokaler längs Mölndalsån.
Som vanligt konstaterades någon enstaka häckning och dessutom gjordes ett antal fynd under häckningstid längs Säveån och Mölndalsån. Däremot gjordes för första gången på några år inga fynd under häckningstid längs Lärjeån. Frågan är om detta speglar verkligheten eller om det är en följd av bristande rapportering?