Svanar och gäss
Knölsvanarna i Torslandaviken tycks ha återhämtat sig. I övrigt bjöd året på fler spetsbergsgäss än någonsin, tidiga mindre sångsvanar och vitkindade gäss mitt i vintern – men inte en enda ljusbukig prutgås för första gången på över tio år.
Höga antal:
743 ex Torslandaviken 20.7 (Johan Svedholm).
Sommartid ansamlas årligen höga antal knölsvanar i Torslandaviken. År 2007 var dock ett bottenår med en toppnotering på bara 205 ex. Födobrist pekades ut som orsak. Att antalet nu är tillbaka på nivåer som var normala under början av 00-talet är glädjande eftersom det tyder på att det finns gott om föda i Torslandaviken igen.
Vår:
Sammanlagt 9 fynd av 23 ex under perioden 8.3–4.4.
Höst:
2 ad str SV Rörö 13.10 (Björn Dellming). 1 ex str S Stora Amundö 31.10 (Johan Revelj m fl). 1 ad Torslandaviken 13.11 (Magnus Persson).
Årssumman av denna tundrahäckande art tillhör de lägre under 00-talet men får ändå anses fullt normal då antalen varierar mycket. Mars är den klart bästa månaden för arten i Göteborgsområdet, medan det under hösten i princip är dött lopp mellan oktober och november. Årets fynd har därmed en normal fördelning över året, även om fyndet på Rörö den 13 oktober är något tidigare än väntat.
Höga antal:
591 ex str N Brudarebacken 18.3 (Roger Eskilsson).
Sträcksiffran är den högsta sedan 2002 då 705 ex sträckte mot NO vid Kråkudden den 10 mars. Dessförinnan är dokumentationen av höga antal sångsvanar bristfällig vilket gör det svårt att bena ut eventuella rekord.
Vår:
Sammanlagt 88 ex under perioden 27.2–11.4.
Höst:
Sammanlagt 21 ex under perioden 28.10–6.12.
Vinter:
1 ex Fässberg, Mölndal 31.12 (Olof Armini).
Vårsumman är bra medan höstsumman är ganska mager. Summeringarna avser sträckande fåglar, så som sädgåsen normalt ses i Göteborgsområdet. Även om slutet av februari och början av december visserligen tillhör vintern, är sädgäss i vårt rapportområde vid den tiden troligen tidiga respektive sena sträckare. Dock görs i princip årligen ett och annat fynd mitt i vintern. Gåsen på nyårsafton är ett gott exempel på detta. Den individen skulle mycket väl kunna vara samma som observerades vid Lunnagården i Mölndal på juldagen och som bedömts tillhöra den tundrahäckande rasen rossicus (se nedan).
Samtliga:
1 ex Lunnagården, Mölndal 25.12 (Lars Eric Rahm m fl).
Sädgås av rasen rossicus är en sällsynthet i rapportområdet. Första observationen gjordes 2003 och därefter har den även observerats 2006 och 2007. Men med tanke på svårigheterna att skilja raserna åt, och att de flesta sädgäss i Göteborgstrakten bara ses på sträck, är tundrasädgåsen förmodligen inte så ovanlig som den verkar – många passerar säkert rapportområdet utan att kunna skiljas från nominatrasen.
Vår:
1 ex str SV Öxnäs 24.5 (Mikael Molin).
Höst:
8 ex str S Kråkudden, Hönö 25.9 (Magnus Rahm m fl). 44 ex str SV Vinga 25.9 (Stig Karlsson m fl). 7 ex str SV Mariakyrkan 26.9 (Olof Armini). 50 ex str S Nordre älvs fjord, Björlanda 28.9 (Johan Svedholm). 2 ex str S Smithska udden 30.9 (Kristoffer Nilsson m fl). 2 ex str S Torslandaviken 2.10 (Magnus Persson). 4 ex str S Kråkudden, Hönö 4.10 (Mikael Molin m fl). 3 ex str V Brudarebacken 18.10 (Jan-Åke Noresson m fl).
Årets nio fynd av 121 ex är nytt årsrekord och ett resultat som hade varit otänkbart för några decennier sedan.
Från 70-talet finns inga rapporter alls men sedan dess har arten uppträtt mer och mer frekvent.
En förklaring till förändringen kan givetvis sökas i en ökad skådaraktivitet men fler orsaker finns.
Den population som berör oss häckar på Svalbard och övervintrar i Danmark, Tyskland och Nederländerna.
Sedan 1950-talet har Svalbardsbeståndet ökat från 15 000 individer till 30–40 000 vilket säkert bidragit till att vi nu kan se så många spetsbergsgäss i Göteborgsområdet. Det kan också vara värt att notera att väderförhållandena har stor betydelse för hur många fynd det blir i Göteborgstrakten. Gässen flyttar över Skagerrak från Oslotrakten i Norge till Jylland i Danmark. Om vinden är västlig under artens sydsträck i september–oktober är förutsättningarna goda för att större flockar ska driva in mot den svenska västkusten. På våren är spetsbergsgåsen mer sällsynt i Göteborgstrakten och årets majfynd är bara två dagar från fenologirekordet för senaste vårfynd.
Samtliga:
2 ex str N Hökälla 14.3 (Daniel Gustafsson). 4 ad Fässberg, Mölndal 28–31.12 (Jan Krantz m fl).
Göteborgsområdet är inte direkt bläsgässens paradis. De bläsgäss som ses i Sverige häckar på den sibiriska tundran och övervintrar i Västeuropa. På flyttningen däremellan passerar de flesta söder om Östersjön och bara en liten andel på den svenska sidan av havet. En bläsgås i Göteborgstrakten är således långt från artfrändernas highway. Två fynd är en normal utdelning.
Höga antal:
1 120 ex str S Smithska udden 28.10 (Kristoffer Nilsson).
De senaste seklen har grågåsen pendlat från att vara vanlig under stora delar av 1800-talet, till en raritet under mitten av 1900-talet, och till att åter vara en vanlig fågel i nutid. Höga antal publicerades för första gången förra året så det är svårt att säga hur sträcksiffran från Smithska udden står sig, men den är troligen en av de högsta som räknats i vårt rapportområde. Den är åtminstone den högsta som rapporterats från Smithska udden under 00-talet.
Samtliga:
1 ex Öxnäs 2.2 (Bo Brinkhoff). 1 ad Bergum k:a 21.10 (Håkan Thorstensson).
De första fynden sedan 2006 av denna parkrymling och troligen är det samma individ nu som då. Fågeln har hållit till inne i Västergötland och uppe i Bohuslän, där den även samhäckat med kanadagås.
Vår:
4 ex str S Kråkudden, Hönö 21.5 (Mikael Molin m fl).
Sommar:
1 ex Galterö 25.6 (Jon Hessman).
Höst:
Sammanlagt ca 60 ex under perioden 29.9–1.11.
Udda fynd:
1 ex Stjärnås, Landvetter 1.11 (Alexander Huss).
Prutgåsens år blev svagt och i synnerhet är vårens totala antal på 4 ex mycket lågt. Däremot är det tredje året i rad som sommarfynd görs kring Galterö. Den fågeln rastade i Kulmesund och att få se rastande prutgås i Göteborgsområdet hör inte till vanligheterna. Än mer sällsynt är det i inlandet. Gåsen som rastade på en åker i Landvetter är därför värd att lyftas fram. För första året sedan 1998 saknades helt rapporter av den ljusbukiga rasen.
Häckningar:
Minst 125 par häckade (Gösta Olofsson). Häckningstid: Observationer gjordes av ytterligare ca tio par där häckning troligen förekom.
Vinter:
Januari–februari: 1 ex Gunnesby, Säve 17.1–3.2 (Tommy Järås m fl). I slutet av februari gjordes dessutom flera fynd av åtminstone 35 individer. December: 1 ex Lappesand, Hönö 28.12 (Hans Zachrisson). 5 ex Fässberg, Mölndal 28–31.12 (Magnus Rahm m fl).
Höga antal:
194 ex Galterö 26.7 (Jon Hessman). 141 ex Stora Amundö 9.8 (Stefan Andersson). 200 ex str Gamla flygfältet, Torslanda 5.9 (Markus Lagerqvist m fl). 170–177 ex str N över flera lokaler i Askim 5.9 (Jan Mogol m fl).
Den vitkindade gåsen fortsätter att öka i rapportområdet. Under 00-talet har antalet häckande par ökat stabilt med i genomsnitt ungefär 25 % per år och årets 125 säkra häckningar är återigen nytt rekord. De starkaste fästena var precis som tidigare Buskär och Danska liljan–Vasskären. I takt med att arten har ökat har också fenologirekorden förskjutits och i år gjordes för första gången fynd mitt i vintern. I Skåne finns numera en hel del vitkindade gäss även vintertid men i Göteborgsområdet gäller fortfarande grundregeln att de flesta återvänder i mars–april och försvinner i augusti–september. Hos oss häckar arten bara på mindre öar i skärgården men efter häckningen samlas de nybildade familjerna på i huvudsak två lokaler, Galterö och Stora Amundö. Årets toppnoteringar därifrån är bland de högsta från respektive lokal, och sträcksiffrorna hör också till de högsta som noterats i området.
Samtliga:
1 ex Välen, Askimsviken och Fässberg, Mölndal 21.3–30.12 (Per Boström m fl).
Denna hybridgås ringmärktes 2003 i Oslotrakten. I oktober 2007 dök den upp vid Hökälla men var därefter spårlöst försvunnen tills den återupptäcktes vid Välen mars 2009. Under året turnerade den runt i området Askim–Mölndal för att sedan försvinna lagom till nyår. Fågeln påminde ytligt om en snögås av blå fas vilket kan vara bra att ha i tankarna om man ser en misstänkt sådan.