Finkar–fältsparvar
I denna grupp är dessvärre det största utropstecknet en avsaknad. Efter decennier av kräftgång lyste nu ortolansparven helt med sin frånvaro. En klen tröst är rapportområdets största steglitsflock någonsin.
Höga antal:
10 970 ex str S Smithska udden 13.9 (Jon Håkansson).
Femsiffriga antal noteras inte varje år, men när det sker är det ofta Smithska udden som är skådeplatsen.
Häckningar:
1 par Björkö (Peter Hamrén m fl). Fynd under häckningstid: Sjungande fåglar noterades på ytterligare mer än 20 lokaler under häckningstid.
Höga antal:
150 ex Torslandaviken 1.9 (Manne Strömbäck).
Steglits har en snabbt stigande trend såväl nationellt som regionalt. I Göteborgsområdet är den nu att betrakta som en ganska vanlig art vilket står i bjärt kontrast mot läget för tio år sedan, då vi utan att slita ut tangentbordet kunde räkna upp samtliga fynd under häckningstid i den här rapporten. Antalet konstaterade häckningar har dock förblivit lågt, men det speglar rapporteringen snarare än populationen. I linje med den här ökningen kan vi också publicera den hittills största flocken som rapporterats från området.
Vinter:
1 hona Bifrost, Mölndal 4.12 (Inger Johansson).
Ett vinterfynd gjordes på en något udda lokal i början av december. Vinterfynd är ovanligt, men så sent som 2015 övervintrade en hämpling vid Sudda på Hönö.
Samtliga:
3 ex Torslandaviken 28.11 (Ola Wennberg). 1 honfärgad Dotevik, Askimsviken 25.12 (Jan Mogol). 1 1K Torslandaviken 26–28.12 (Christer Fält m fl).
I februari 2017 meddelade BirdLife Sveriges taxonomikommitté att snösiska ska betraktas som en underart till gråsiska. Därför skriver vi nu vad som skulle kunna betraktas som en minnesruna för denna mjölvita fågel som orsakat så mycket debatt genom åren. Vi kommer dock även fortsättningsvis att publicera fynd av individer som visar karaktärer för snösiska. För så kan vi väl fortfarande få kalla dem, även om det är en underart?
Samtliga:
1 hane Änggårdsbergen–Göteborgs botaniska trädgård 1–28.1 (Bengt Adamsson m fl). 2 ex förbifl Göteborgs botaniska trädgård 23.2 (Johan Svedholm). 1 ad hane Ramberget 28.2 (Bo Brinkhoff).
Allt eller inget – så sammanfattar man kanske bäst denna invasionsarts uppträdande i området. Några observationer gjordes under vårvintern men under hösten uteblev fynden helt.
Häckningar:
Fynd under häckningstid: 2 ex Trindtjärn, Landvetter 20.4 och 1 ex 15.6, samt 2 ex Långetjärn, Landvetter 28.4 (Ragnar Seldén). 1 ex Hällsnässkogen, Landvetter 12.5 (Johan Svedholm). 1 ex Skogen, Mölnlycke 22.5 (Pär Lydmark).
Flera observationer gjordes i området Trindtjärn–Långetjärn i Landvetter under våren vilket gör att man starkt kan misstänka häckning där. Några säkra häckningar konstateras sällan av denna korsnäbb som är både svårbestämd och en smula tillbakadragen.
Häckningar:
Fynd under häckningstid: Längs sträckan mellan Angeredsbron och Jordfallsbron noterades ca 5–7 sjungande hanar i maj–juni. 1 3K+ hane sj Orrekulla skans 22.5–16.6 (Jan Hellström m fl). 2 ex sj Gullö, Säve 3.6 (Anders Hansson). 1 ex sj Ragnhildsholmen 28.5–12.6 (Magnus Persson m fl).
Övriga fynd:
1 3K+ hane Lunnaberg, Rödbo 16.5 (Per Arne Lindgren). 1 ex sj Rörö 22.5 (David Klingberg). 1 ex sj Hökälla 3.6 (Per Lundgren). 1 3K+ hane sj Sudda, Hönö 12.6 (Thomas Karlsson). 1 1K Brännö 11.9 (Jan Mogol).
Rosenfinken tycks ha minskat en hel del i området under senare år, och årets antal sjungande hanar ligger i linje med de senaste två åren. Som jämförelse uppskattades antalet sjungande hanar i Göta älvdalen till 16 det goda året 2011. Antalet ströfynd av rastande fåglar var också ovanligt litet.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt 4 ex 11.3–30.4. Höst: Sammanlagt 11 ex 15.9–30.10.
Ännu ett dåligt lappsparvsår i Göteborgstrakten. Antalet under hösten tangerar bottenrekordet från 2012. Det tycks som det ses allt färre lappsparvar i området, vilket även bekräftas av den negativa trend som arten har i landets häckningsområden. Index för 2015 i Svensk Fågeltaxerings standardrutter var det näst lägsta någonsin för arten.
Höga antal:
40 ex Välen 8.3 (Mats Ottoson m fl).
I år sågs den största flocken snösparvar i området sedan 2011, då 75 ex noterades på Brudarebacken den 16 november. Det högsta antal som setts i rapportområdet är ca 200 ex vid Stora Amundö den 26 december 2004.
Samtliga:
Inga fynd.
Inte ett enda fynd av ortolansparv gjordes i rapportområdet under 2016, vilket kan tyckas besegla en långvarig nedåtgående trend för arten i landet och av hela beståndet i utbredningsområdet. Flertalet observationer i Göteborgs rapportområde görs av sträckande fåglar, framför allt koncentrerat till ett fåtal dagar på hösten. De senaste fem åren har vi bara kunnat räkna in ett fåtal höstfynd, och vårfynden uteblev helt under ett par år, men underlaget är väl litet för att dra långtgående slutsatser. Jämför man med hela landet görs av förklarliga skäl de flesta fynd i maj när sjungande hannar är lättupptäckta i häckningsområden i de östra delarna av landet från Närke och Uppland till Norrlandskusten och inlandet. Höstfynden kan i någon mån betraktas som en indikator på häckningsframgång, och även om siffrorna varierar en del från år till år så är en nedåtgående trend tydlig i hela landet. Främsta anledning till minskningen i Sverige och utomlands är det förändrade jordbruket och brist på lämpliga häckningsbiotoper, samt illegal jakt. Internationellt bedöms arten ännu som livskraftig, även om trenden är tydlig. Det återstår att se om pågående projekt att skapa bättre förutsättningar för ortolansparv blir framgångsrika, och om det ökade trycket på de franska jägarna ger resultat.
Vinter:
Januari–februari: Som mest 6 ex Välen 12.1 (Hans Börjesson). 11 ex Torslandaviken 17.1 (Mattias Lindberg m fl). 7 ex Sudda, Hönö 13.2 (Bengt Karlsson). December: 1 honfärgad Fässberg, Mölndal 4.12 (Lars Eric Rahm). Som mest 4 ex Välen 6.12 (Ove Ferling). 6 ex Torslandaviken 28.12 (Magnus Persson).
En relativt normal omfattning av vinterfynd för senare år.