Lärkor–trastar
Höjdaren bland dessa artgrupper är de sibiriska järnsparvar som i enlighet med massuppträdande i hela landet utgjorde förstafynd i rapportområdet. Glädjande är även den lilla flock berglärkor som verkar ha valt Torslandaviken som övervintringsområde och återkommit för femte året i rad. Många arter uppvisar stabila fyndsiffror, men låga antal fynd av trädlärkor, sånglärkor och rödstrupig piplärka oroar.
Häckningar:
Fynd under häckningstid: 1 ex sj Näverkärr, Askim 1.4 (Lars Eric Rahm). 1 par Rörö 4.4 (Bo Brinkhoff m fl). 1 ex sj Brudarebacken 8.4–27.5 (Olof Armini m fl). 1 ex sj Rambo mosse 24.4 (Lars Eric Rahm m fl). 1 ex sj Landvetters flygplats 17.5 (Tommy Järås).
Svensk fågeltaxering lyfte i sin årsrapport för 2015 ett varningens finger för att trädlärkan nationellt sett visar tendenser till att minska i samtliga inventeringar. I Göteborg har denna utveckling dessvärre redan varit tydlig ett antal år. Under 2016 hördes trädlärkans vemodiga drillar på enbart fem lokaler och i de flesta fall rör det sig om enstaka observationer. Även antalet sträckande fåglar fortsätter vara historiskt lågt och vi kan inte annat än hålla tummarna för att det snart skall vända.
Häckningar:
Fynd under häckningstid: Ca 105 sjungande individer.
En grov uppskattning av antalet sjungande sånglärkor har i vanlig ordning gjorts som ett mått på hur det går för den minskande sånglärkan i området. I år hamnar totalen på ynka 105 sjungande fåglar, vilket är lågt – som jämförelse noterades ca 140 sjungande fåglar 2015. Med bara ett års låga antal är det nog vanskligt att uttala sig om vad detta kan bero på och om det speglar en faktisk minskning. Med detta i bakhuvudet uppmanar vi ändå områdets skådare att kommande år vara extra uppmärksamma på denna folkkära fågel som vi så lätt tar för given.
Samtliga:
2 ex Torslandaviken 4.1–17.4 (Ulf Persson m fl). 1 ex str S Västra begravningsplatsen 1.10 (Stefan Svensson). 11 ex Torslandaviken 26.10–29.12 (Ingemar BE Larsson m fl). 1 ex str SV Rambo mosse 30.10 (Martin Oomen). 2 ex str NV Vargö 30.10 (Jan Mogol). 1 ex Galterö 13.11 (Johan Ennerfelt).
Vi har under senare år blivit bortskämda med samarbetsvilliga berglärkor kring Torslandaviken under vintermånaderna. Det var nu femte vintern i rad som en flock övervintrande fåglar rörde sig mellan Torslanda golfbana och området kring viken. Utöver observationerna i Torslandaviken gjordes fyra fynd under höststräcket vilket också det är ett mycket fint resultat.
Häckningar:
3 par Hultet, Björketorp (Elon Wismén). Minst 100 par Tagene stenkross (Leif Jonasson). Minst 50 par Hökälla (John Thulin m fl). Ca 10 par Angeredsverken (Håkan Thorstensson). Minst 50 par Torslandaviken (Jens Thomander m fl). Fynd under häckningstid i lämplig biotop: 15 ex Björrödmotet, Landvetter (Elon Wismén).
Tidiga fynd:
1 ex Torslandaviken 9.4 (Ola Wennberg m fl).
Läget i Göteborg för den i hela landet minskande backsvalan är ganska svårt att få grepp om. Fler häckningsplatser än vad som rapporterats torde ännu finnas och antalsuppskattningarna från t ex Torslandaviken är osäkra. Glädjande är att den konstgjorda kolonin i Hökälla är större än någonsin och att 100 par häckade i Tagene stenkross, desto tråkigare är det att kolonin i Angeredsverken ligger kvar på en mycket låg nivå jämfört med tidigare år.
Tidiga fynd:
1 ex Sisjön 31.3 (Ulf Persson).
Sena fynd:
1 ex Sandvik, Torslanda 16.11 (Christer Fält).
2016 kom svalorna tidigt och lämnade sent. Rapportområdets första marsfynd innebar en putsning av tidigare fenologirekord med tre dagar. Nationellt sett görs enstaka fynd i mars så gott som varje år, framför allt i Skåne, och i år sågs den tidigaste svalan den 28 mars vid Vombs fure i Lunds kommun. Även mot slutet av året gjordes en fenologiskt intressant observation då en ladusvala sågs så sent som den 16 november. Också detta innebär ett nytt fenologirekord för området med fyra dagars marginal. Novemberfynd är över huvud taget mycket ovanliga och har inte gjorts i området sedan 2011.
Samtliga:
Vår: 1 ex Galterö 6.5 (Lars Hellman). Höst: Sammanlagt 11 ex 27.8–1.10. Månadsfördelning: augusti 1 ex, september 9 ex, oktober 1 ex.
För fjärde året i rad gjordes ett vårfynd, vilket är trevligt och anmärkningsvärt. Uppträdandet under hösten var däremot desto beskedligare. Elva rödstrupiga piplärkor är ett mycket lågt antal för denna art som ses regelbundet i våra trakter på sin väg söderut under framför allt september månad. Som jämförelse kan sägas att det 2015 sågs 23 exemplar under hösten och 2014 var samma siffra hela 50 rödstrupar.
Häckningar:
5–15 par Torslandaviken (Stefan Svanberg m fl). 1 par Stora Oxhagen, Hisingen (Lars Persson). Troliga häckningar: 1 par Lilla Oxhagen, Hisingen (Robert Ennerfelt). 1 par Öxnäs (Per Lundgren m fl). Fynd under häckningstid: 1 ex Sagsjön, Kållered 19.6 (Jan Tallnäs).
Sena fynd:
1 honfärgad Råda säteri 5.10 (Christer Fält).
Den sällsynta och skyddsvärda sydliga gulärlan (ssp flava) har under senare år glädjande nog uppvisat en positiv trend i den nationella övervakningen. I Göteborgsområdet är beståndet förmodligen för litet för att några långtgående analyser ska låta sig göras. Det verkar fortsatt vara i Torslandaviken som majoriteten av paren finns och populationen här ligger stabilt kring tio par. Från de kända häckningsområdena längs Göta och Nordre älv rapporteras endast enstaka par, men då det på många platser är ganska glest mellan skådarbesöken är det inte otroligt att fler par kan finnas i dessa trakter.
Häckningar:
1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Nils Abrahamsson m fl). 1 par Nysäter, Mölnlycke (Johan Svedholm). 1 par Högen, Kållered (Bengt Hallberg m fl). 1 par Kvarnbyn, Mölndal (Jan Tallnäs m fl). 1 par Mölnlycke fabriker (Elon Wismén m fl). Fynd under häckningstid i lämplig biotop: Rapporter som tyder på att häckningar eller häckningsförsök kan ha genomförts föreligger från ytterligare 17 lokaler.
Vinter:
Januari–februari: 1 ex Göteborgs hamn 1–17.1 (Ebbe Unger m fl). 1 ex Säveåns dalgång, Jonsered 1.1 (Gun Andersson). 1 ex Ryaverket, Hisingen 2.1–18.2 (Tommy Järås m fl). 1 ex Mölndalsån, Mölndal 9.1 (Uno Unger). 1 ex Grevedämmet, Mölndal 13.1 (Bengt Adamsson). December: 1 ex Säveåns dalgång, Jonsered–Kåhög 1–22.12 (Nils Abrahamsson m fl). 1 ex Säveåns mynning 28.12 (Lars Hellman).
Fem konstaterade häckningar och rapporterad med häckningskriterier från ytterligare 17 lokaler ligger nära det antal som brukar rapporteras från området. Det är fortsatt de klassiska lokalerna längs Säveån och vattendragen kring Mölndal och Mölnlycke som dominerar i statistiken. Det finns således ingen anledning att tro att områdets population är något annat än stabil.
Samtliga:
1 hane Slottsskogen 28.3–3.4 (Hans-Erik Hermansson m fl). 1 honfärgad Torslandaviken 30.3 (Christer Fält).
Andra året i rad med fynd av fåglar uppvisande karaktärer för den västliga underarten yarrellii, s k engelska sädesärlor. Det är i de flesta fall väldigt knivigt att vara helt säker på att det verkligen handlar om denna mörkare underart – det har gång på gång uppmärksammats att alba och yarrellii samhäckar mer eller mindre regelbundet i bl a södra Norge. Frågan aktualiserades ånyo förra året då fynd gjordes för första gången på flera år och då i form av inte mindre än tre fynd i området. För att erhålla en så rättvisande fyndstatistik som möjligt togs då ett beslut att publicera väldokumenterade fåglar som observerats inom normal flyttperiod och där inga karaktärer som tyder på inslag av gener från alba kunnat ses. Även fortsatt vill vi poängtera att det är viktigt att detaljstudera och dokumentera misstänkta fåglar noggrant, gärna med såväl foto som utförlig skriftlig redogörelse. Ny kunskap kan mycket väl komma att kasta nytt ljus på problematiken och det är inte otänkbart att vissa fynd kan komma att omprövas.
Häckningar:
1 par Lärjeåns dalgång, Göteborg (Peter Keil m fl). 1 par Säveåns dalgång, Jonsered (Gun Andersson m fl). 1 par Risbohults naturreservat, Mölndalsån (Catarina Alenius Jensen). Troliga häckningar: 1 par Grevedämmet, Mölndal (Jan Tallnäs m fl). Fynd under häckningstid: Fynd finns från Stora Mölnesjön, Rannebergen (Lars Erik Norbäck m fl) och Övre Kåbäcken, Partille (Ingvar Björhall).
Som vanligt finns häckningar och häckningsindikationer från de tre medelstora vattendragen i rapportområdets östra delar; Lärjeån, Säveån och Mölndalsån. Populationen är sannolikt stabil och uppskattas till cirka 10 par.
Samtliga:
1 ex Torslandaviken 19–24.10 (Christer Fält m fl). 1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 24.10 (Lennart Bogren m fl).
Om hösten 2016 kommer att kommas ihåg för något fågelmässigt så är det helt tveklöst det extrema inflödet av östliga rariteter i allmänhet och sibiriska järnsparvar i synnerhet. I hela landet kunde den helt osannolika siffran 70 sibiriska järnsparvar summeras, vilket ställt i relation till att det tidigare endast fanns nio svenska fynd av arten visar på invasionens magnitud.
Här i Göteborg blev det två fynd. Det första hittades av den ständigt lika skarpsynte Christer Fält på en lunchpromenad genom Torslandaviken den 19 oktober. I buskmarkerna mellan Karholmsdammen och golfbanan gjorde han en sekundsnabb men pulshöjande observation då en liten tätting flög in i en buske och ett gulaktigt ögonbrynsstreck kunde anas. Den visade sig inte igen och observationen var på god väg att bli ännu en störande fotnot i arkivet av störande fotnoter, men 20 minuter senare hördes ett avvikande järnsparvslockläte och en sibirisk järnsparv hoppade fram i all sin prakt. Fågeln sågs till och från i någon halvtimme till innan den åter försvann, denna gång för att hålla sig borta i fyra dagar till den 23 oktober då Christer (!) återigen gick en lunchpromenad och stötte upp fågeln på samma ställe. Nu var den mer samarbetsvillig och sågs av ett flertal skådare fram tills nästa dag.
Dagen då den sibiriske i Torslandaviken försvann small det till igen, fast nu vid ringmärkningen i Sudda på Hönö, som ju blivit en pålitlig leverantör av såväl sällsyntheter som fenologirekord under senare år. Denna gång plockade Björn Zachrisson, Lennart Bogren och övriga på plats en riktig juvel ur näten, även denna en gulbrynad raritet av sibiriskt järnsparvsslag. Fågeln försvann omedelbart efter frisläppandet, och blev därför ingen publikmagnet. Den kunde bestämmas till 1K på baserat på den inte helt fältmässiga karaktären ofullständig pneumatisering (förbening) av skalltaket.
Orsakerna till det massuppträdande av sibirisk järnsparv som drabbade hela Nordeuropa hösten 2016 kan man bara spekulera i, men väderläget var ovanligt gynnsamt med kraftfulla högtryck och ihållande ostvindar över Ryssland vilket säkerligen är den viktigaste faktorn bakom invasionen. Möjligen kan också häckningssäsongen ha varit ovanligt gynnsam, och bland de mer yviga teorierna har också framkastats att solaktiviteten var ovanligt stark, vilket kan ha stört fåglarnas navigationssystem. Den sistnämnda hypotesen förklarar emellertid inte varför just sibirisk järnsparv var så överrepresenterad. Dock fanns även andra östliga arter som uppträdde i rekordantal i landet, nämligen tajgasångare och dvärgsparv.
Samtliga:
Vår: Sammanlagt ca 77 ex 3.4–13.5. Höst: 1 ex Brännö 29.9 (Lars Hellman). 1 honfärgad Torslandaviken 2.10 (Ola Wennberg m fl). 1 ad Skeppstadsholmen 2.10 (Christer Fält). 1 ex Brännö 5.10 (Lars Hellman). 1 ex Torslandaviken 8.10 (Magnus Persson). 1 ad Hyppeln 12.10 (Bo Brinkhoff m fl). 1 ex Räveskärsbukten, Hönö 17.10 (David Armini).
Ännu ett år med många ringtrastar, även om ett par av höstobservationerna kan röra samma individer. Under 2000-talet har vårsumman varierat mellan 25 och 135 individer och höstsumman mellan 0 och 17 individer. Som synes är det helt normalt att vårsumman är en tiopotens högre än höstsumman.
Vinter:
1 ex Torslandaviken 1–17.1 (Ola Wennberg m fl). 1 ex Lillhagen, Hisingen 5.1 (Johan Frölinghaus). 1 ex Välen 12–14.1 (Ulf Persson m fl). 1 ex Sandvik 22.12 (Christer Fält).
Fyra vinterfynd är en normal summa, under 2000-talet har siffrorna varierat mellan ett och tolv exemplar under vintermånaderna.
Häckningar:
Fynd under häckningstid: 1 ex sj Hisingsparken 21.6 (Ulf Persson). 1 ex sj Torslandaviken 12.7 (Håkan Persson).
Vinter:
Januari–februari: Sammanlagt ca 21 ex. December: Sammanlagt ca 98 ex.
En mycket hög decembersiffra och en hyfsat hög siffra från januari–februari. Artens vinteruppträdande varierar påtagligt, och verkar inte vara helt kopplat till vintrarnas stränghet. Troligen spelar även faktorer som rönnens fruktsättning och inflöden österifrån roll i sammanhanget. Två fynd med häckningsindicier är lite lågt och det är märkligt att inga fynd gjorts i rapportområdets östra delar där sannolikt huvuddelen av vår mycket blygsamma population av arten huserar.
Vinter:
1 ex Sandvik, Torslanda 11.2 (Christer Fält).
Ett vinterfynd är en låg siffra, men artens vinteruppträdande varierar och den är inte årligen förekommande vintertid i rapportområdet. Rekordet härrör från 2010 då hela 25 dubbeltrastar sågs under vintermånaderna.