Flugsnappare
Man kan undra om buskskvättor av olika slag genomlider någon slags identitetskris eftersom de nu plötsligt klassificeras som “flugsnappare” och därför sprider sig okontrollerat över världen. Det är i alla fall frestande att dra denna slutsats efter årets svarthakad busk-rekord, vitgumpad busk-fynd och, som kronan på verket, det remarkabla fyndet av en så kallad “kaspisk buskskvätta”. I övrigt bjöd “the artgrupp formerly known as småtrastar” inte på några större överraskningar, och bland de gamla hederliga flugsnapparna kan nämnas ett fint antal mindre flugsnappare.
Häckningar:
Fynd under häckningstid: Sammanlagt ca 69 sjungande individer 1.5–21.6.
Näktergalens kräftgång tycks fortsätta och den delförklaring till fjolårets genomusla siffra som lanserades i FiG 2015, att det skulle ha att göra med ett rapporteringsglapp på grund av Svalans övergång till nya Artportalen, tycks därmed inte hålla skott.
Årets resultat är alltså ytterligare något sämre än fjolårets 71 sjungande fåglar och långt ifrån de runt 130 ex som rapporterades årligen runt förra decennieskiftet. Den geografiska fördelningen av kärnområdena – om nu alla områden kan kallas kärnområden längre när nu bara enstaka fåglar rapporteras från många av dem – är följande (maxsiffror under 2000-talet inom parentes)
Hisingen 37 ex (93), Norra skärgården 20 ex (36), Södra skärgården 8 ex (12), Välen–Stora ån 1 ex (12), Säveån 1 ex (7) samt Lärjeån 1 ex (7).
Samtliga:
1 hane Rörö 6–7.5 (Sven Ängermark m fl). 1 hane sj Galterö 9.5 (Lars Hellman). 1 honfärgad Nötholmen, Vrångö 13.5 (Tina Widén). 1 hane Torslandaviken 21.5 (Ola Wennberg m fl). 1 ex sj Getryggen, Delsjöområdet 29.5 (Tommy Johansson). 1 honfärgad Rörö 22.9 (Elis Ölfvingsson). 1 1K Brudarebacken 24.9 (David Klingberg m fl).
Fem vårfynd och två höstfynd är en låg, men inte onormal siffra. Under 2000-talet har antalet varierat mellan två och sexton individer under våren respektive noll och nio individer höstetid.
Häckningar:
1 par AstraZeneca, Mölndal (Silke Klick m fl). 1 par Donsö (Gösta Olofsson). Fynd under häckningstid: 1 par Björröd, Landvetter 10.4–20.7 (Johannes Löfqvist m fl). 1 2K hane sj Gullbergskajen 25.4–8.6 (Roger Eskilsson m fl). 1 hane sj Skarvikshamnen, Hisingen 10.5–13.10, dessutom 1 1K på samma lokal 8–11.8 (Stefan Svanberg). 1 par Bråta, Råda 21.5 (Leif Bergendal). 1 2K hane sj Skandiahamnen, Hisingen 4.6 (Bengt Hallberg). 1 hane Kråkudden, Hönö 26.6 (Peter Bryngelson m fl).
Övriga fynd:
Vår: Sammanlagt 8 ex 2.4–7.5. Höst: Sammanlagt 14 ex på 10 lokaler 22.7–29.10.
Två konstaterade häckningar är relativt lågt, men det döljer sig sannolikt fler häckningar bland fynden under häckningstid. I övrigt är fynden något färre än de senaste åren, men får ändå anses vara av normal omfattning. Det kan dock noteras att det till skillnad från de senaste två åren inte gjordes något vinterfynd i år.
Tidiga fynd:
1 ad hane Sandvik, Torslanda 10.4 (Christer Fält). 1 ex sj Volvo Lundby 11.4 (Lennart Johansson).
Sena fynd:
1 ex ringmärktes Sudda, Hönö 24.10 (Björn Zachrisson m fl).
Två mycket tidiga fynd, båda tidigare än föregående fenologirekord som härrör från den 13 april 2014. Fynden sammanföll med ett rejält inflöde av arten i hela Sydsverige. Den ringmärkta fågeln är mycket sen, men det återstår fortfarande ett par dagar till fenologirekordet (26 oktober 2002).
Samtliga:
1 par Brudarebacken 30.3–2.4 (Jan-Åke Noresson m fl). 1 hane Galterö 2–3.4 (Christer Fält m fl). 1 hane Storgärdet, Rådasjöns naturreservat 2.4 (Johannes Löfqvist m fl). 1 hane Brudarebacken 5.4 (Jan-Åke Noresson m fl). 1 hona Fridhemsviken, Rådasjöns naturreservat 9.4 (Johannes Löfqvist m fl). 1 hane Torslandaviken 10–12.4 (Karin Magnander m fl). 1 hane Storgärdet, Rådasjöns naturreservat 16.4 (Johannes Löfqvist). 1 hona Rörö 27.10 (Stefan Svanberg).
Artens uppträdande har sannerligen exploderat under senare år, och den är en het kandidat till titeln "rapportområdets nästa häckande art" (vilket har visat sig stämma ganska bra under färdigställandet av denna rapport). I år var det nog närmare än någonsin när ett par höll till på Brudarebacken i flera dagar i mars–april. Årets minst sju fynd av åtta individer utgör dessutom rekord, och totalt har nu 40 fynd av arten gjorts i rapportområdet. Att endast tre av dem härrör från tiden före millennieskiftet visar på artens kraftiga sentida expansion.
Samtliga:
1 hane Torslandaviken 2.6 (Ola Wennberg m fl).
Efter år av enträget slit i Torslandaviken i kombination med ett skarpt sinne för detaljer har vi vant oss vid att det då och då surrar till i fickan när Ola Wennberg hittat något, men ingen var nog beredd på den skräll han levererade den 2 juni i år. Klockan 05.47 gick larmet i sms-gruppen Gbg300 om en trolig vitgumpad buskskvätta vid gamla flygfältet mellan pumphuset och fågeltornet. Fågeln försvann relativt omgående innan Ola hann se stjärtteckningen.
Någon timme senare hade ett par startsnabba skådare anslutit, och skvättan återupptäcktes. Nu sågs den bättre, och dräktmässigt såg den ut som en hane vitgumpad buskskvätta av nominatunderarten med nästan komplett vitt halsband, liten orange strupfläck och vit övergump. Stjärtteckningen var svårare att se, men Markus Lagerqvist lyckades ta några bilder där det med all önskvärd tydlighet framgick att de yttre stjärtpennornas inre del var vit, viket ger stjärten ett stenskvätteliknande utseende. Detta ledde genast misstankarna till de underarter som häckar runt Kaspiska havet, nämligen variegatus och hemprichii. Fågeln sågs ytterligare ca 40 minuter men försvann sedan spårlöst och återfanns aldrig trots idogt letande under större delen av dagen.
Efter konsultation av erkända skvättologer såsom Magnus Hellström så kunde bestämningen clinchas till 2K hane hemprichii, vilken är den underart som har störst mängd vitt på de yttre stjärtpennorna. Underarten är mycket ovanlig i Sverige och detta blev endast det femte fyndet i landet någonsin. Tidigare finns fynd från Skåne, Gotland och Halland varav ett fynd vardera i april, maj, juni och november.
För rapportområdet blev denna ”kaspiska buskskvätta” därmed förstås det första fyndet av denna underart, och tillika det tredje av arten vitgumpad buskskvätta (se även under ”vitgumpad buskskvätta, underarten maurus” nedan).
Samtliga:
1 honfärgad Ganlet, Önnered 26.9 (Stefan Svanberg m fl).
Fjärde fyndet av vitgumpad buskskvätta i rapportområdet inklusive det av underarten hemprichii som gjordes under våren. Tidigare fynd är gjorda på Brudarebacken den 24 oktober 2004 samt på Rörö den 1–2 oktober 2006.
Sena fynd:
1 ex Torslandaviken 13.11 (Magnus Persson m fl).
Novemberfynd av stenskvätta är ovanligt och har nu noterats under åtta av åren på 2000-talet.
Samtliga:
2 ex sj Bokedalen, Jonsered 12–16.5 (Ingvar Björhall m fl). 1 hane sj Delsjöområdet 13.5–11.6 (Fredrik Andersson m fl). 1 2K hane Välen 16.5 (Thomas Appelqvist m fl). 1 honfärgad Härlanda tjärn 16.5 (Ulf Persson m fl). 1 ex sj Fotö 21.5 (Hans Waern m fl). 1 ex sj Bjälkesdal, Partille 1.6 (Mattias Pozsgai).
Sex fynd av sju individer är en god siffra. Normalt ses en till tre fåglar varje år. 2012 sticker ut i sammanhanget med tolv fynd av arten. Inga konstaterade häckningar i år men en sjungande hane observerades mellan den 13 maj och den 11 juni vid Delsjöområdet där även en honfärgad fågel observerades vid ett tillfälle den 16 maj.